Här i glesbygden är det mycket som inte är som det är i stan. Mataffären är ett praktexempel på skillnad mellan livet på ön och livet i Göteborg. På Knippla gick luften ur oss när Sveriges minsta Coop-butik brann upp. Ni vet, när vår restaurang och lägenheterna som var under renovering också brann. Branden kan ni läsa mer om här.
Men sedan en månad har vi en ny mataffär! HURRA!
Visserligen var Den Glade Knoden, vår krog, en plats dit öborna gick för att umgås. Men: det var ändå mataffären som var det stora sociala navet här. Här ute storhandlar vi inte. Nej vi går inte ens och handlar bara en gång om dagen. Många handlar fyra-fem gånger per dag. Inte för att vi är extra glömska eller inte vet hur man skriver handlingslistor. Vi handlar lite och ofta för att den korta turen till affären ger en stor möjlighet att träffa sina fellow öbor. Tjôta lite, skvallra, få veta viktigheter eller kanske bara säga hej. Se att det finns folk här och att det folket har det bra.
Här i glesbygden är mataffären viktig på fler sätt
Hos oss på ön är mataffären inte bara en mataffär. Här hämtar och lämnar vi paket, här finns utlämning från Systembolaget och apoteket och, som sagt, här träffas vi.
Efter branden i somras stod vi utan vår butik. Utan en naturlig samlingsplats och en sådan är tamejtusan så mycket viktigare här än jag någonsin har upplevt att den är i stan. I stan finns det ju folk överallt och affärer runt kvarteret.
Att vi som är unga och friska behöver ta oss till en annan ö eller till fastlandet för att handla är en petitess i sammanhanget. Att vi kunde hjälpas åt att handla för dem som inte förflyttar sig lika lätt är också en bagatell i jämförelse med just det där med att träffa andra människor.
Jublet över en provisorisk mataffär!
Vi behöver varandra! Så ni fattar applåderna och jubelropen när landets minsta coop-butik återuppstod i modulformat på provisorisk plats. Nu kan vi inte bara handla här ut på Knippla igen. Nu kan vi ses utan att det krävs någon planering eller överenskommelse.
Här i glesbygden, som en ö utan fast förbindelse till fastlandet räknas som, är matbutiken oändligt värdefull. Det är rena rama hälsoinsatsen för oss öbor att den finns. Tänk er själva att komma in i er lilla butik och det alltid är någon som säger hej och som vet vem man är. Och som dessutom ligger så vackert att det är en fröjd att gå och handla flera gånger om dagen. Det är grejer till båten det!
En rapport från livet på ön, som också är ett helt vanligt liv. Bara annorlunda från livet i stan. Hoppas att ni har det fint allihop.
Ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.