I dag firar vi att jag äntligen, äntligen, äntligen har redigerat färdigt manuset. Puh! Satte dead line till siste september och vad händer? Jo, exakt siste september är jag klar. Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt att jag inte kan lura mig själv att bli klar i god tid. Men hur som helst, så är det ett alldeles ypperligt tillfälle att fira och vad passar väl bättre än hummer på tallriken och champagne i glasen?
Hummern är egenfångad, från i torsdags, soppan gjorde Claes på skal från andra egenfångade humrar och så lite löjrom och kantareller (plockade av en granne, men inte här på ön av obvious reasons) till det. Ja, och champagne då. Klart jag blir klar med redigeringen när jag får fira på det här viset.
Jag gillar att fira
Nu kan man ju köra samma meny även om man inte firar något, men jag tycker ändå att det är kul att uppmärksamma både något man har åstadkommit, men också maten i sig. Jag vill alltid äta god mat, men jag gillar att göra skillnad mellan vardag och fest. Hur gör ni? Vi är inte helt överens där Claes och jag. Det var vi inte om uttalet av blinier, som hummern, löjrommen och kantarellerna ligger på. Jag trodde i min enfald att jag hade rätt på grund av jobbar ju med språk ju. Men, jag hade fel. Betoningen ska ligga på ni, inte på bli. Tänk va, man lär sig hela tiden.
Men åter till firandet. Visst gör det skillnad att man firar framgångar? Ser dem och faktiskt uppmärksammar att man utvecklas på ena eller andra sättet.
Imorgon ska jag läsa igenom manuset. Får se om jag känner mig lika färdig då, som jag gör nu …
Ses snart igen, tills dess: HEJA DIG!
Kram Malin Lundskog
Förresten, visste ni att firandet är en viktig del i att befästa nya vanor? Det måste inte handla om hummer på tallriken och skumpa i glasen, det där firandet. Det kan lika gärna (?) vara uppmärksammande genom en high five eller en dans. Och det kan ni läsa mer om i min lilla orange GLAD FRi STARK Och när jag tänker på det, kan firandet lika mycket handla om att sätta färg på livet. Eller?