författarskap

Kommer ni ihåg känslan när man började skolan? Ny skolväska och det förväntansfulla pirret i magen. Den känslan hade jag i morse. Minus den nya skolväskan. Men pirret fanns där, i alla fall. Alltid något och en känsla jag gillar. Tror att den får mig att känna mig ung och som att alla möjligheter ligger framför mig. Inte illa ändå, för en 56-åring, eller hur? Och vilken heldag i skolbänken jag har haft.

Vi har haft föreläsning om litteratursociologi och för varje sekund som gick kände jag den ökande lusten att lära mer. Utvecklas. Förstå samband. Är jag äntligen mogen nog att vara student? Eller har jag äntligen hittat rätt ämne att plugga? Strunt samma, kul är det i alla fall och jag är så glad att jag inte är för gammal för det här. Tänk er själv att tillbringa några timmar med att diskutera litteraturens roll i samhället och vice versa. Och hur allt förändras över tid. Var är vi nu? Vilken roll har författaren? Läsaren?

Tabun och skrivövningar

Ja, sen pratade vi om tabun. Hur spännande är inte det? Att diskutera vad som är tabu här och nu, vad som har varit och hur det förändras. Om det gör det? Har ni tänkt på att det är när det kommer till det förbjudna som det ofta liksom bränner till när man läser en bra bok? En utmaning för oss som skriver: att hitta och våga skriva om det förbjudna, för det är (ofta) vad som gör en bok till till en bok man vill läsa vidare i. Ja, eller lyssna då, om vi nu ska gå tillbaka till sociologin och utvecklingen i samhället som får sättet vi tar till oss litteratur förändras.

Nu kanske det inte är så himla kul för er att höra om min skoldag, men jag vill ändå berätta om en rolig del till av dagen: skrivövningarna. Älskar korta skrivövningar som tvingar igång handen att producera text direkt från hjärtat utan att ta omvägen vi hjärnan. Jo, jag vet. Handen kan inte röra sig utan impulser från hjärnan, men jag menar att vi inte tänker på vad vi skriver, redigerar av bara farten eller får för oss att det här är omöjligt. Skriv bara skriv liksom, utan att tänka på vad du skriver. Så skönt att flöda på. Och bara sådär hade vi skapat en trygg miljö där alla läste upp sina alster utan att skämmas. Tror jag? Eller så är det bara jag som inte har vett att skämmas …

Where ever I lay my laptop?

Eftersom jag pluggar på distans på både Linné- och Umeå universitet är skolbänken det bord, eller den soffa jag själv väljer. Idag valde jag ett bord i konferensdelen på Två feta grisar, bryggeriet där min man driver krog. Ja, snacka skolbarn som följer med pappa till jobbet och ska sköta sig själv hela dagen. Ha ha ha. På den här coola konferensavdelningen finns darttavlor, bar (fattas bara annat på bryggeri?) och en rejäl ute-terrass med grill och allt. Perfekt plats för min heldag i skolbänken. Ja, i brist på hemma då. Men vi skulle på kalas till vår lille 27-åring på eftermiddagen, så jag behövde vara på plats i stan. Och omväxling förnöjer ju.

Apropå promenad: för att orka sitta still, behöver jag röra på mig. För att få in träningen en dag som den här drog jag till gymmet på Hönö i ottan och KOLLA IN vad jag såg från färjekön:

Jag behöver också det här. Vackret.

Oj, vad jag kommer att somna gott och lätt efter den här dagen. Det tar på krafterna att gå i skolan.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA med allt ni vill!
Kram Malin Lundskog