författarskap

Kärleksvisa till min son …

Efter en tårdrypande och kärleksfull inledning då Cilla sjunger för sin son och berättar om ett författarevent hon har varit med på. Resten av avsnittet ? Det handlar om släppet av Malins roman Min sämsta väninna. Efter en release med förläggare och författarsamtal tillsammans med nära och kära i Göteborg har hon också släppt läs boken på Knippla där romanen utspelar sig. Iklädd tofflor? Vill ni höra en författare med boksmälla är detta avsnittet för er. Precis som alla andra avsnitt av podden för er som gillar berättelser – och livet bakom dem.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

kärleksvisa till min son, skriverier med malin och cilla, podcast

Ses snart igen, vägen till fler av våra avsnitt hittar ni här: Poddar.
Kram Malin Lundskog

Envishet och galenskap och en ballong!

Sakta men säkert kravlar jag mig upp mot skrivbordskanten igen, efter en crazy releasevecka. Häromdagen slocknade jag på golvet under skrivbordet, med fötterna på stolen och Brorsan på armen. Det där med att somna på golvet är för övrigt mycket skönare än det låter. Särskilt med en hund på armen som värmer och snusar avslappnat. Men nu var det inte tupplurstips jag tänkte ge er, utan tips på vad som krävs för att bli författare – nämligen envishet och galenskap. Kreativitet och mod är inte heller så dumt. Eller uthållighet. Och nyfikenhet!

Envishet undrar ni? Ja. Jädrar vad envis man behöver vara. Tro på sina ideér. Inte ge sig för tvivel och lockelser utan gneta på. Envetet. Och galenskapen? Ja, den handlar om att man behöver vara galen för att fortsätta tro. För att lägga ner så oändligt med tid och energi. Och pengar! (kurser, researchresor, anteckningsböcker, dataprogram man tror att man måste ha och så vidare). Jag tror att galenskapen är det som gör att man inte tvekar, kanske inte ens reflekterar över, allt man offrar för att få göra det man älskar utan att bry sig om att det kanske aldrig någonsin leder till något annat än att man ägnar tid, massa tid, åt att skriva.

Vilka egenskaper behöver en författare mer än envishet och galenskap?

Kreativiteten förstås. Den som föder idéer, får frön att gro och en skrivande människa att vakna mitt i natten med ett Eureka! Och modet! För det är modigt att lämna ut sina texter, som även om de inte är självbiografiska innehåller så otroligt mycket av en själv.

Utan uthållighet blir inga böcker skrivna, det vågar jag lova. Även om det flödar i skrivandet, så tar en bok tid att skriva. Råmanus. Mängder med omskrivningar. trauma åt här, redigera där. Redigera om det nyss redigerade eftersom det var en onödig redigering. Och så vidare … Uthålligheten att inte tröttna på sin egen text. Sin egen röst. Uthållighet. Och nyfikenhet. Vad skulle hända om ..?

Nyfikenheten som gör att man som författare vill veta mer om sitt tema, sina karaktärer, vad som händer om man lägger till en detalj. Eller drar ifrån tre. Nyfikenheten på vad som ska hända på nästa sida. I nästa kapitel. På hur det ska sluta! Oavsett om man är så planerad att man har ett detaljerat synopsis (som jag hade efter ett gäng omskrivningar av Min sämsta väninna, vilket ni kan läsa mer om här) eller om man (som jag föredrar i alla fall i råmanusfasen. Tror jag?) skriver utan någon större plan, så behöver vi vara nyfikna. På hur våra protagonister ska lösa problemen de stöter på eller hur antagonisterna ska förlora slutstriden. Till exempel.

Envishet och galenskap går att träna upp, precis som kreativitet, mod, uthållighet och nyfikenhet. Ju mer man håller på, desto bättre blir man som bekant. Att träna upp sin galenskap handlar inte så mycket om någon strukturerad träning som om att ge sig hän skrivandet. Galenskapen kommer liksom på köpet. Och vi som skriver älskar den. Ända tills vi tvivlar. Men det är då den magiska ballongen kommer in i bilden.

Och en ballong

Ballongen då? Den är rena rama magin i författarskapet. Just nu, när jag som sagt är i kravla mig upp från trötthetenstadiet är den guld värd. Ballongen som Claes gav mig inför releasen av Min sämsta väninna (en vecka sedan idag!). Nu står den här vid skrivbordet och påminner mig. Fy fan vad du är bra! Så fort min blick lämnar skärmen för att irra bort sig i tankar på antingen manus eller annat står den där och peppar. Det är ändå kärlek det! Eller så är det ett sätt att slippa stå där och peppa själv, ha ha. Det spelar ingen roll. Ballongen är pricken över i:et just nu och jag håller ta mej tusan på att rulla igång skrivandet igen. Gôtt e d!

Varsågoda, sno med er tipsen och ge till alla era författarvänner. Ge dem en ballong när ni ändå håller på!

Ses snart igen, tills dess: fler magiska ballonger åt folket. Och författarna!
Kram Malin Lundskog

Min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb

Min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb och jag fick följa med! Ikväll var det nämligen dags för Bokklubbstisdag by Malin Lundskog igen. Vårens sista. Och vi hade en alldeles fantastiskt kul kväll. Jag tror till och med att min roman är som gjord för att vara bokcirkelbok. Ja, tänk er själva att läsa om och diskutera barndomsvänner, bästa vänner, svek, åldrande, relationer och vuxna barn. Bland annat. Ni kan lägga till västkustmiljö och drömmar, hopp och mod också. Ja, jag sa ju det: Romanen är som gjord för bokcirklar och min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb idag. Men inte sin sista hoppas jag. Vi åker gärna på bokklubbsturné (kom jag på samtidigt som jag skrev det, ha ha).

Bokklubbstisdag på hönö, franses, emmas bibliotek, min sämsta väninna — bokklubbasgänget!

Min sämsta väninna, bokklubbstisdag, franses på hönö — Hon gör sig på bokklubb, Min sämsta väninna. Eller hur?

min sämsta väninna har varit på sitt livs första bokklubb, bokmärken, stickegubbar — jo jo, stickegubbarna var med!

Det är verkligen en ynnest att få träffa läsare. Och blir man inte inbjuden till bokklubbar, kan man ju alltid ”tvinga” bokklubben man själv håller i att läsa ens nysläppta roman. Jag är så himla tacksam och glad för att jag gjorde det. Vilken kväll! Vilka diskussioner. Och vilken värme! Tänk att det går att prata om så mycket även med de man inte känner. Människor alltså. Kvinnor!

Oh jag? Jo, jag var ju uppklädd för spektaklet. I mina nya fina bokörhängen som jag fick av svärdöttrarna (och sönerna, men de var inte så involverade i presentfixandet) på releasen förra veckan. Så fina! Och så passande juh.

Vi ses snart igen! Tills dess: heja samtal och bokklubbar!
Kram Malin Lundskog

Pensionärerna på Knippla mötte Min sämsta väninna

Idag har jag varit på det som Öckerö kommun kallar Träffpunkten – en möjlighet för människor att mötas en gång i veckan med fika, gymnastik och mellan varven någon som kommer och berättar om ett yrke/en hobby/spelar och sjunger. Idag var det jag som hälsade på bland pensionärerna på Knippla. En fin stund! Jag pratade om romanen Min sämsta väninna. Om mitt skrivande. Om varför jag flyttade till Knippla. Och jag läste högt och blev varm inombords när de skrattade, precis där jag själv tyckte att texten var rolig.

Lika mycket som jag älskar att prata om mitt författarskap och alldeles särskilt min nya bok, lika mycket älskar jag att lyssna på berättelser om livet förr. På ön. Och som de berättade. Om husförhör, om att vara en hunsad kockapojk ombord på en fiskebåt, om när de hämtade vatten i brunnen, precis där Claes och jag bor. Visst var det mycket som var bra förr, men ändå: vad mycket det är som är så mycket bättre nu.

Min sämsta väninna är fem dagar gammal och än så länge har vi det himla bra tillsammans!

Min sämsta väninna, Pensionärerna på Knippla, Föreningsgården, roman — Hon gör sig utanför Föreningsgården, där vi var idag också, eller hur?

Ses snart igen! Tills dess: heja heja nutiden. Dåtiden. Och de som har gett oss det vi har idag. Och heja oss!
Kram Malin Lundskog

Första recensionen och ett återbud att älska

Så kom den då, den första recensionen av Min sämsta väninna. En recension som slutade med betyget fyra (smarriga bakelser, mind you!) av fem. Så här skriver Wersans bokvrå, som har lyssnat och tyckt: ”En välskriven berättelse om vänskap, mod, att våga följa sin inre röst. Vem är jag, när en relation förändras? Att vara den som följer per automatik, betyder det att det alltid ska vara så?

Vi lär känna Sabina & Erika som har varit bästa vänner i över 50 år. Till den dag då Erika för slut. Sabina går över gränsen och läser Erikas dagbok, där vi läsare får dåtidsglimar av ex. gamla tidningar som Starlet och forna flickidolen Luke Macahan på väggen, där skolidrotten hette jumpa kort och gott.

Känslosamt i kombination med jävlar anamma. En berättelse som berör. Fin miljöbeskrivning och ett levande språk.”

första recensionen av Min sämsta väninna, Wersans bokvrå

recension av Min sämsta väninna, välskriven berättelse

En berättelse som berör

En berättelse som berör med fin miljöbeskrivning och ett levande språk. Alltså! Fattar ni hur glad jag blir? Det är så stort det här. Och så skönt. Och visst gillar vi tillbakablickar från ungdomsåren? Vem minns Starlet? Och vem mer än jag var förälskad (om det nu är vad man är i en skådis) i Luke Macahan?

Och återbudet som ledde till läsning av Min sämsta väninna

Idag dök det upp ytterligare en bild på min skitsnygga sämsta väninna på Instagram. Under bilden beskrev Kristina läsningen av romanen så här: ”Har just läst ut Min sämsta väninna av Malin Lundskog. Vet inte om jag hade läst den om inte (hennes vänner, min anm.) ”ringde in mig” till återbudsplatsen på Bokbytardagen i Grästorp för några veckor sedan där Malin var med och berättade om sitt författarskap. Det hade helt klart varit en förlust.

Jag har liksom känns doften av tång och saltstänk genom berättelsen och njutit av språket och de vindlade vägarna berättelsen tog. Dessutom satte jag äntligen saxen i tyget som ligger och väntar på att bli shorts till ungen. Lite avundsjuk på huvudkaraktärens hand med symaskin, design och mönsterkonstruktion men rätt tacksam över att jag faktiskt har betydligt större kunskaper i sömnad än syslöjdens körkort både från mamma och folkis och att jag inte valde min utbildningsväg efter någon annans drömmar.”

Den magiska återbudsplatsen, alltså. Tack för den!

Nu har hon funnits några dagar, Min sämsta väninna och oj oj oj vad skoj vi har. Hoppas att ni som läser och lyssnar får en härligt stund med Min sämsta väninna här på Knippla. Det har jag sannerligen haft när jag har skrivit om henne.

Ses snart! Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Bokreleasen – vad hände?

Ja , vad hände egentligen på bokreleasen? Jag är faktiskt inte helt säker, he he. Inte i huvudet i alla fall. I kroppen är jag så himla lycklig. Uppfylld av värme, kärlek och glädjepirr. Och när det gäller en bokrelease så räcker känslorna hela vägen, eller hur?

Jag vet att min förläggare Terese Rule kom till Göteborg. Hon hjälpte mig att dra fram stolar och blåsa de få ballonger jag hade köpt. (Hatkärleken jag har till ballonger! Tycker att det är kalasfeeling med dem, men är så himla obefogat rädd att de ska smälla.) Och så ledde hon ett författarsamtal, som jag fick höra efteråt att det var roligt och klokt. Det hände på bokreleasen.

lagerhuset, Göteborg, spårvagn — Älskar ju den här stan!

Tre timmar av glädje

Hur som helst: tre timmar av glädje och människor jag tycker så himla mycket om. Det är inte fy skam det. De flesta som hade tackat ja till releasen lyckades ta sig till Lagerhuset, där Göteborgs litteraturhus ligger trots att Göteborg är mer uppgrävt än ogrävt och de orange vägvisningarna skymmer all annan sikt. Och jag är så glad och tacksam över de som kom. Eftersom romanen handlar om en vänskapsrelation som inte är helt igenom kärleksfull (eller???), har jag kanske blivit extra nojig över detta med vänskap. Satan i gatan vad underbart det är med vänner. Familj. Läsare. Författarkollegor som har blivit vänner.

Malin Lundskog, författarekollegor, bokrelease av Min sämsta väninna, Jeanette Bergenstav, TIna Nordin, Beatrice Samuelsson, Jessika Devert — Erica från Akademibokhandeln, Frölunda torg och mina författarkompisar Jeanette Bergenstav, Tina Nordin, Beatrice Samuelsson, Jessika Devert

Malin Lundskog med sina fantastiska väninnor — två av de allra allra bästa!

Malin Lundskog, signering, bokreleasen, — Jag, förläggare Terese Rule som också är förläggare för Jeanette Bergenstav och min fina bok!

Malin Lundskog, Göteborgs litteraturhus, bokreleasen — Jag, förläggare Terese Rule som också är förläggare för Jeanette Bergenstav och min fina bok!

Och förutom att Claes fixade gott tilltugg med ost, chark och after eight (läs boken så förstår ni varför) och en himla massa bubbel, så var han där med mig. Det är fint det. Och han körde mig hem. Det är också fint.

Och eftersom det är så skoj att släppa böcker tänker jag göra det igen. Ska jag tro förläggar-Terese rätt, så blir det ny bok om ett år. HURRA!

Men först och främst: hurra för Min sämsta väninna. Och för alla de fantastiska väninnor, vänner och familjemedlemmar som kom på releasen. HURRA!
Ses snart!
Kram Malin Lundskog