Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

humor

Bland neofober och tjocka tallrikar

Varje gång ni ser en rubrik som inte säger något, vilket en rubrik bör för att ha sitt berättigande, kan ni vara säkra på att den har med podden Ordet är mitt att göra. Ett nytt avsnitt är här och i det diskuterar vi just neofobi (jo, ordet finns!) och skillnaden på tallrik och assiett. Bland mycket (jättemycket) annat. Avsnitt 24 är här och det heter just så: Bland neofober och tjocka tallrikar.

Så här skrev vi i i avsnittsbeskrivningen: Författarna Jessika Devert och Malin Lundskog glider både fram på räkmackor och går på i ullstrumporna när de diskuterar neofobi och om neonatal-avdelningen borde få nytt namn. Och hur är det med tallrikar egentligen – varför heter det tallrik och inte assiett? Och hur är tyskan inblandad? Alla svar och mer därtill får ni i det här avsnittet avsnittet – lika gôtt som bubblorna i champagnen.

Vill ni lyssna direkt gör ni det här. Annars klickar ni igång Jessika Devert och mig i era vanliga favoritapp för poddar. Håll till godo! Särskilt om ni vill ge er in bland neofober och tjocka tallrikar …

ordet är mitt, podcast, bland neofober och tjocka tallrikar

Kram o heja!
Malin Lundskog

Vill man känna sig osedd, ska man göra som jag

I dag hade vi besök av Norstedts förlagschef Håkan Bravinger på Linnéuniversitetet. Han pratade om förlagsvärlden och hur de antar manus på Norstedts och vartenda ord han sa var intressant. Och kul. Ja, ni vet hur jag är med sånt som är kul, människor som har (my kind of) humor: jag faller pladask. Bara en sån sak som att han inledde föreläsningen med ”vill man känna sig osedd, då ska man skriva manus. Och skicka dem till förlag.” Ha ha ha, så mitt i prick på det vi som inte har flerboksavtal utsätter oss för.

Jag pluggar vidare och lär mig så mycket både på Linnéuniversitet och Umeå universitet. De här två kurserna i kreativt skrivande kompletterar varandra väldigt bra och det jag lär mig på den ena kursen har jag glädje av på den andra och vice versa. Mest av allt (hoppas jag att): jag har glädje av allt jag lär mig när jag skriver vidare på mina manus. Ja, för de är fortfarande mina manus. I plural.

Distansutbildningslyxen

Och förresten: säga vad man vill om digitaliseringen, men är det inte ofantligt underbart att jag kan sitta på färjan på väg hem från gymmet och delta på en föreläsning som denna?

vill man känna sig osedd, malin lundskog, vägfärja
nöjd student, på färjan hem

Nu ska jag ta en promenad innan nästa seminarium med samma universitet. Då ska mina studier till våren förhoppningsvis klarna. Vi ses snart igen, tills dess: heja humor och distansutbildningar!

Kram Malin Lundskog

PS. Nu drömmer jag inte bara om att få förlagsavtal, nu drömmer jag om Håkan Bravinger som förläggare. Så härlig människa verkade han vara! Eller, vad fan: jag är nöjd med förlagsavtal. För det är inte kl i längde att känna sig osedd. Hur kul det än är att skriva.

Vill ni läsa mer om mitt pluggande hittar ni mina inlägg om kreativt skrivande här.

Men det här är ju roligt!

Vi hade responssamtal på våra kärleksscener, mina kursare och jag. Eftersom vi blir ihoptotade i responsgrupper några dagar innan det är dags för samtalen känner vi inte varandra och därför började vi med en presentation. Jag drog till med det som kanske är det mest sårbara för mig och sa som det var, att jag vill skriva roligt. Vad responsgänget sa? Jo, de sa: Men det här är ju roligt!

men det här är ju roligt, utsikt från bil, hälsö hamn
mitt klassrum för dagen – i bilen med utsikt över Hälsö hamn (skulle vidare, behövde passa färja …)

Förstår ni hur glad jag blev? Just att skriva roligt är verkligen en grej för mig. En både svår och viktig grej. Jag skrev om hur jag ideligen ramlar tillbaka i relationsträsket för ett tag sedan (läs mer om det här). Inget fel i det, men nu när jag ändå pluggar kreativt skrivande kan jag ju passa på. Våga testa. Och förhoppningsvis utveckla mitt skrivande så att det kul utan att bli buskis. Det är nämligen åt det hållet jag har hamnat förut, när jag har försökt vara rolig i skrift.

Att plugga ger mig utrymme att testa

Men nu och jag har ju världens chans att testa mig fram i skolan. Och se på fan! De som hade läst min kärleksscen såg frågande ut när jag sa att jag önskar att jag vore rolig och att det är något jag vill lära mig. Ja, det var då de sa: Men det här är ju roligt!

Så glad jag är för den responsen. Ja, precis som jag är för kommentarerna om att det är underligt att en kollega inte är medveten om att någon avskyr kaffe efter flera års jobb på samma avdelning. Eller det motsägelsefulla i att ha muskulösa och mjuka armar samtidigt. För att nämna några exempel på vad jag behöver tänka till om. Snacka om en push för att vilja lära mig mer och utvecklas. Och kanske är det så att om jag inte hade outat min önskan att vara rolig, så hade de inte pekat på de delar i texten, som faktiskt var just rolig?

Hepp! Vi ses snart igen och tills dess: heja möjligheterna vi har att utvecklas allihop. Skola eller ej!
Kram Malin Lundskog

Relationsroman, feelgood eller rentav roadmovie?

Jag vet att jag i både någon intervju och något poddavsnitt har sagt att jag vill skriva roligt. Typ Marian Keyes. Eller Nick Hornby. Caitlin Moran. Mycket brittiskt här, märker jag. Men, jag kan tänka mig att skriva i Fredrik Backman-stil också, så lägger till honom på listan. Jag älskar ju att ha kul. Cilla, min poddkollega, tycker att jag är rolig (eller så är det bara något hon säger) och att skratta är en av mina bästa grenar. Ändå grottar jag ner mig i relationer och varenda text jag skriver liknar en relationsroman. Kan ha varit därför Cilla kategoriserade mig som en roman, när hon delade in oss i genrer för några poddavsnitt sedan (detta)?

Ramlar in i relationsromansträsket. Igen och igen.

Inte ens nu när jag pluggar och tänker att jag verkligen ska ta chansen att skriva utanför min vanliga box blir det något annat än texter i relationsromansträsket. Texterna utvecklas och jag lär mig massor, det är inte det. Och hallå! Jag älskar relationsromaner. Och relationer. Oss människor och våra beteenden. Det är ju så spännande och det vill jag fortsätta att skriva om. Men jag vill göra det med mer humor. Jo, jag säger mer eftersom både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv har fått omdömen som feelgood med humor och relationsroman med svärta och skratt. Men jag vill mer. Recensioner på mina romaner hittar ni här.

relationsroman, feel good, malin lundskog, författare,
Här sitter jag och vill mer vid köksbordet

Enda stället jag är riktigt nöjd med humornivån på något jag skriver är i mina nyhetsbrev. HEJA-ropen. Där har jag hittat en ton som ni som prenumererar är jättenöjda med. Varenda fredag då jag skickar ut HEJA-ropen får jag svar om hur roliga de är och hur mycket igenkänning de bjuder på. På ett roligt sätt.

En road book att skratta åt

Nu ska jag bara hitta rätt i mitt romanskrivande också. Eller så är jag rätt? Jag kanske inte är roligare än så här? Onödigt att strida mot sin I alla fall inte just nu. Jag pluggar ju av en anledning. Inte för att bli roligare kanske, men för att utforska skrivandet, lära mig mer och vem vet. Kanske en vacker dag hitta knepet som gör en text rolig.

Apropå att plugga: En alldeles fantastisk fördel med att plugga kreativt skrivande är responsen vi ger och får på varandras texter. Idag har jag träffat min grupp för responssamtal på en text vi skrev i förra veckan. När jag skrev den kände jag direkt att jajamensan, relationsromans-stuket, här kommer jag! Men vet ni vad mina kursare sa? Det kan ju också vara ett misslyckande från mig, att jag inte är tydligare med vad det är för typ av text jag skriver, men. De sa. ”Det här kan bli antingen eller relationsroman eller en feelgood.” Och: ”Den här texten vill jag ha till en road movie”. Alltså va? Jag är kanske inte alls så fast i relationsromansträsket som jag trodde. Och en road movie ändå. Det är ju coolt. En rolig road movie, fast bok. En road book att skratta åt. Det kanske är min grej?

Förresten, vill ni ha mitt HEJA-rop (= bli mina kompisar och få det bästa av mig och ett och annat vip-erbjudande när jag har sådana), så ska ni klicka på länken här: Ja, jag vill ha Malins HEJA-rop! Det är lika lätt att avregistrera sig från det, som det är att signa upp sig. Ifall ni vill sluta vara mina kompisar.

Vi ses snart igen och eftersom både skrivandet och livet är en ständigt pågående process, så kanske jag lär mig att skriva roligare? Eller så gör jag inte det men utvecklar min relationsroman-ådra? Allt funkar, så länge vi lär och det gör vi ju så länge vi lever, såatteee: heja lärandet!
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday