insikter

Att vara är inte alls som att göra

Att vara utan att göra eller prestera, vilka kontraster ändå. Skillnaden blev väldigt tydlig efter två dagar på tåg och idag på plats i Dublin.

Det är som att jag alltid vill ha en framåtrörelse och när tåget inte längre tar mig framåt och jag lutar mig tillbaka, behöver jag själv stå för rörelsen. Drivet.

I två dagar har jag suttit (lite väl) still och bara varit. Inte för att vara är så bara, men ni fattar. Och idag kom alltså vår första dag på tågluffen på samma plats. Och jag fick fullt upp med att göra. Gå till den parken (Phoenix park), göra besöket på bryggeri (Guinness), testa den där restaurangen (blev till slut Chequer Lane by Jamie Oliver), med frågor som vad ska vi göra sen och hur planerar vi morgondagen irrande i huvudet.

Som om jag när den fysiska resan pausar, behöver skapa en resrutt med stationer att hänga upp dagen på? När upplevelsen av en ny stad inte blir mindre för att jag inte prickar av en lista av att göra-punkter. Kanske till och med tvärtom? Att vara är också ett sätt att resa. Jag testar det imorgon och kanske är det kontrasterna av att vara och att göra som är grejen. Både med resan och livet?

Ses snart, tills dess: HEJA!

kram Malin Lundskog

mer om vår tågluff hittar ni här (jag återkommer om restaurang- och utflyktstips, för det vi gjorde idag var toppen)

Miraklen i livet finns här hela tiden

Miraklen i livet finns här hela tiden. Men har ni tänkt på att det inte är förrän vi vågar släppa fram dem, som de skänker oss glädje? Jag tror att vi hittar fler mirakel om vi vågar visa vår sårbarhet. Ja, både för oss själva och andra. För att inte tala om vad som händer när vi vågar öppna oss och högt uttala för dem vi älskar att vi älskar dem. Det är inte alltid det lättaste. Och kanske grejen som får allt att lossna och miraklen att fullkomligen explodera i mängd och storhet: När vi vågar acceptera och rent av älska oss själva.

Då jävlar ska ni se på mirakel. Med tryggheten som kommer av acceptans är det lättare att uppleva ur ett kärleksfullt perspektiv. Och hallå, så mycket härligare livet blir ur den synvinkeln. Vad mycket lättare det blir att möta utmaningar, stå upp för det och dem vi tror på och att sova gott.

I samma stund som vi väljer att inte skydda oss genom att stänga till om våra känslor och vårt inre, då finns de där. Miraklen.

Mariannes mirakel handlar om att miraklen finns här hela tiden

miraklen i livet, Mariannes mirakel, malin Lundskog, författare — hurra, för insikten om vad min roman (också) handlar om

Inte förrän häromdagen insåg jag att min roman Mariannes mirakel inte bara är en bok om trassliga familjerelationer. Eller om vad som händer när vi sopar problem under mattan. Berättelsen är inte heller enbart en skönlitterär roman där inkontinens spelar en stor roll. Nej. Mariannes mirakel är tamejtusan en bok om mirakel och hur de blir fler och bättre när vi vågar släppa fram dem. Sicken grej va?

Stort tack till Erica på Majornas bokmässa som intervjuade mig inför mässan. Tack vare hennes frågor kom jag fram till att Mariannes mirakel är en roman om att miraklen i livet finns här hela tiden. Men det är inte förrän vi vågar släppa fram dem som de skänker oss glädje. Eureka! Eller kanske snarare: ett mirakel!

Här kan ni läsa mer om Majornas bokmässa, som jag hoppas att ni vill komma till. Då kan vi snacka mer mirakel. Och annat förstås. Mer om min roman hittar ni här.

Ses hur som helst snart här på bloggen igen. TIlls dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

Insikter och utsikter i veckans gott & blandat

Insikter och utsikter är två så storslagna ord och inte helt sällan kommer de tillsammans. Eller, det är kanske snarare så att insikterna ofta kommer neddimpandes till mig, när utsikterna är storslagna. När jag sitter o glor ut på havet. Eller går och glor, för all del.

Insikter hamnar på veckans gott

En av veckans stora insikter var den jag skrev om i det här inägget om vad det är som får mig att inte ge upp. Inte för att det är något sensationellt att det är glädjen som får mig att hålla i och hålla ut, men det känns så skönt när jag inser att det är så. Det blir lättare att hitta tillbaka om jag någon gång skulle få för mig att ge upp, är ni med? Just den här insikten handlade om glädjen till att skriva, men jag vet att det är samma sak när det handlar om … allt. Jag är en sucker för glädje helt enkelt. Gôtt att veta tycker jag.

Det är faktiskt också insikten om glädje som har gett många av mina kunder uthålligheten till att skaffa sig goda vanor också. Träna det som är kul, välj glädje och lätthet istället för motstånd och kamp. Smart ju!

insikter och utsikter, blogg, frukost, Malin Lundskog, café magasinet — mumsigt på alla sätt

Andra insikter är inte heller några SAY WHAT?! Men en så enkel sak som att träffa vänner. Alltså. Ibland hittar jag på att jag inte orkar. Eller ens känner för det. Men så gör jag det ändå och efteråt är jag så glad och tacksam att jag är alldeles till mig i trasorna. Vilken lyx det är att ha människor omkring sig. Som ger så mycket! Det ska jag påminna mig om nästa gång jag tvekar. Som ett kallt bad eller ett träningspass: man ångrar sig aldrig!

I måndags åt jag frukost med en av mina bästa. Inte bara insikten om hur härligt det är med vänner och att jag dessutom då kom till insikt om att jag inte behöver lägga energi på dem som inte ger något. Herregud, vilket slöseri det är egentligen. Någon mer som tycker att det är svårt?

det där om att lära ut vad man själv behöver …

Nej, det spelar faktiskt ingen roll att jag har ägnat flera år av mitt yrkesliv till att coacha andra. Att jag har peppat dem att släppa taget av det och dem som tynger ner och håller dem tillbaka. Jag är också människa och tycker som de flesta att det är svårt att släppa taget. Ja, ni vet: Om sådant och sådana som har hängt med länge. Som man har haft det fint med. Men tänk vad fint att vara tacksam över det som har varit, istället för att krampaktigt hänga kvar och tro att det alltid ska fortsätta på samma sätt. Är ni med?

Förresten, är inte frukost ett av de bästa sätten att träffas på?

Utsikter

Jag delar något från mina morgonpromenader här på ön i mina Instagram stories, nästan nästan varje dag. I alla väder är jag så glad över att traska runt här och vill dela med mig av allt det vackra. Självklart överträffar verkligheten filmer och bilder på Instagram och jag vet att det är fritt fram för alla att avfölja eller strunta i att titta. Men: när jag frågade er som hänger med på stories om jag skulle så sluta tjôta om utsikten från ön, så blev svaret ett rungande: FORTSÄTT. Och det gjorde mig glad, eftersom jag älskar att dela med mig av de vackra utsikterna. I ur och skur. Det blir fler goda utsikter, både där och här.

insikter och utsikter, öckerö, kajak, februari — färg och form som gör sig snyggt ihop på Öckerö

insikter och utsikter, Knippla, sjöbodar, västkusten, Bohuslän — Utsikt på väg till och från färjan på Knippla.
Hur fint?

Mera gott

Jag har kommit igång med träningen igen, efter uppehåll sedan den där lilla operationen i början av året. H E R R E N A D D Å vad härligt. Och shit vad svag jag är. Det blir inte lättare att komma tillbaka när man blir äldre om man säger så … Men jag är så glad över fyra träningspass i veckan, där det senaste var i morse. I parken. På ön. Bästa grejen!

Egentligen tycker jag att det är ganska läskigt att det är så vårigt redan nu, eftersom jag tror att det har med klimatförändringarna att göra. Men ändå … Jag njuter. Bara en sådan sak som att jag kan gå ut i bergen och kamma hundarna. Jag hoppas nämligen att pälsen jag kammar av dem kommer till nytta i något fågelbo under våren. Vad tro ni, gör vi något nytta hundarna och jag?

Knippla, hundpromenad, springer spaniel, Malin Lundskog — Brorsan gillar att bli ompysslad och jag gillar att vara ute.
Och kanske får någon fågel glädje av pälsen?
Win win på alla sätt.

PS. Har ni sett att jag ser ut som en riktig ö-bo i min snajsiga jacka? Den är från L.Brador och köpt där man köper yrkeskläder (varför det nu heter så, alla kläder man jobbar i är väl yrkeskläder? Som mysbrallor för oss som jobbar hemifrån … ). Jackan är varm, vindtät, hundvänlig och dessutom syns jag ju hur bra som helst även i mörkret. Finns det något bättre än kläder som är gjorda för att användas?

Och lite blandat

Jag har inte skrivit klart några manus, jag har inte fått något förlagsavtal, jag har inte … äh. Skitsamma. Fel fokus. Men vet ni vad jag har gjort, som inte är så värst eländigt, bara lite ”så kan det gå”. Jo. Jag har stickat så mycket och så hårt på ganska tunna trästickor att jag har hål i pekfingret jag petar av stickorna med. Gissa om jag träffar exakt samma ställe flera gånger om när jag stickar? Jepp, helt rätt. Aj, alltså. Som fan!

insikter och utsikter, stickning, Malin Lundskog, färjan, västkusten — stickar inte när jag kör, bara när jag är på färjan.
Never not knatting som en stick-hashtag heter på Instagram … Den stämmer på mig.

Och jag har precis plockat ut den här mössan från tvättmaskinen. Vad den nu gjorde där, tillsammans med en fyrtiotvätt? Vi får se om den går att töja tillräckligt eller om jag behöver sticka en ny … Någon som har ett mindre huvud än mig annars? Lätt tovad turkos mössa, bortskänkes eventuellt.

Malin Lundskog, hipsterhue, sticka, Knippla, västkusten — så här såg den ut innan tvätt …

Jahaja, det var väl ungefär det för den här veckan. Vi ses väl snart igen?

Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Hälsa 365/156 – insikter

Idag är det första gången en Hälsamera-Malin är med på bokrelease. Som författare! Ja, första, men inte sista… Återkommer till det snart.

Ikväll är det releasefest för antologin insikter som ges ut av Ariton förlag och där Malin L finns med med sin novell ”En insikt kommer sällan ensam”. Vad en insikt än handlar om så är den inte ett smack värd om du inte omsätter den i handling, det kan handla om allt från att du inser att du behöver motioner mera till att du ska tala om för någon hur mycket du bryr dig om den personen. Du kan komma till insikt om att du faktiskt inte ska vara kvar på ditt jobb eller att du behöver göra dig av med någon i din bekanskapskrets för att må bra. Eller nåt helt annat… MEN: gör du inget åt din insikt, handlar du inte efter den så är den meningslös. Ibland är det bra att inte agera, ibland inte – men låt det valet vara aktivt, för kraften som kommer ur en insikt är stark! Synd att låta den gå till spillo…

Dagens hälsa 365: följ din insikt. Eller inte. Välj aktivt, så det blir svårare att gnälla över livet och lättare att acceptera det som är. Också hälsosamt!

PS. Lagom till bokmässan i Göteborg 2014 kommer Hälsa mera ut med sin första bok! Då är både Malin O och Malin L aktiva som författare och du som leder andra i arbetslivet får glädje av det vi skriver!

(det fina omslaget till antologin du ser på bilden är gjort av Josephine Öhrlund)