kajkanten

Massor med glädje, minst lika mycket löpning och mängder med glada skratt – jag har haft en alldeles… alldeles underbar helg på Vrångö. Och ser fram emot elfte mars när det är dags igen, ska bara springa ultralångt först;-)

Med oktobersolens enträgna försök att värma oss genom färgsprakande trädgrenar tog vi våra första löpsteg som grupp, jag och deltagarna på En helg fullknôkad med löparglädje. Vilken helg vi skapade, magin från The Runner´s Convention var tillbaka! Det är sånt som händer när man gillar det man gör och när man är fler som vill samma sak, som strävar åt samma håll och som har samma inställning till hur man vill att det ska bli. Så mycket WOW på alla som var med och som tog sig an fartleken med en entusiasm som kändes mer som en 2-åring en lördagmorgon än en heltidsarbetande vuxen en fredagseftermiddag. Men det var fredagseftermiddag och efter en grön smoothie tog vi oss alltså an fartleken, med lika mycket fokus på fart (både den snabba och den långsamma) som på lek.

Samtidigt som vi sedan åt en galet god fisksoppa på Skärgårdens café avslöjade springfröken (jag alltså) att hon i sin syndigaste ungdom en gång kom sist i Göteborgsvarvet och någon gång där och då försvann det sista unset av nervositet hos den löpare som befarade att helgen skulle handla om att prestera i jämförelse med andra. Det handlar aldrig om att prestera jämfört med andra, det handlar alltid om att vara och prestera i förhållande till sig själv och sina egna förväntningar.

Jag älskar att gå och lägga mig på kvällen (ja, det finns de som kallar mig tråkig när jag, jämfört med de där andra som vi ju inte ska jämföra oss med, drar mig tillbaka) och det var det fler som gjorde. Gôtt! Och extra gôtt eftersom telefonen började pipa kl 6 lördag morgon. Kaffebryggning och frukostförberedelser innan wake up call, en morgonrunda i löparpåren med havsdopp som avslut. Tur att vi sprang oss varma, havet var 8-gradigt och vinden frisk.

Till frukost pratade vi om vad som kännetecknar en smart löpare, det blev mycket prat om just det där med att jämföra sig med andra, om stress och press med att persa och öka farten jämfört med att springa för att njuta, relaxa och må sitt bästa jag. En del prat om skador och en hel del om inkontinens. Ärligt talat: ansträngningsinkontinens är hur vanligt som helst bland tjejer som springer, men hur ovanligt som helst att vi pratar om. Inte OK! Varken att vi inte pratar om det och att vi accepterar att ”det är så det är”. Mer inkontinenssnack behövs, för att alla som är drabbade inte ska tro att de är ensamma och för att alla som är drabbade ska få veta vad man kan göra åt det, till exempel börja med ett besök hos distriktssköterskan.

Brottarfys, löpteknik, löpskolning, intervaller, lunch, sista racet med styrka, löpning och korta explosiva intervaller, en stund med stretch och lugn och vips! var det dags för bastu, badtunna och mera bad. Snacka om att tiden sprang. Och vi med den… Jag är så himla glad att jag genomförde den här helgen, att jag samarbetar med Håkan på Kajkanten, så att vi har någonstans att bo och en brottare att köra fys med.

Mera spring på Vrångö blir det den 11-12 mars. Imorgon släpper vi platserna dit och då berättar jag mer om det finfina erbjudandet vi har! Häng med på Hälsa meras facebooksida och @halsameramalin på instagram och twitter för alla uppdateringar.

Ja, så var det ju det där med ultralångt löp också. Helt plöstligt var jag anmäld till Borås 6-timmars och det ska bli så himla kul. Eller nåt… För jag har ju ingen aning, har inte sprungit längre än ett maraton och det kanske inte alls blir nån ultra. Vem vet? Hur som helst så lovar jag att inte jämföra mig med något annat än mina egna förväntningar och de handlar om att jag vill springa längre än 42 195 meter. Och ha kul – det gillar jag! Det har jag haft den här helgen på Vrångö, det vill jag ha om två veckor i Borås:-)

Länkar:
En helg fullknôkad med löparglädje
Skärgårdens café
Kajkanten
The Runner´s Convention
6-timmar i Borås