Den vackra insidan syns tydligt i bastun. Där vi inte har något att gömma oss bakom utan är som vi är. Min mormor brukade säga: ”En får va som en när inte e som en ska” och när vi är som vi är, är vi ju precis som vi ska tycker jag. Håller du med?
Jag tänkte på det här när jag bastade med några av mina bästa människor och en stor drös andra härliga kvinnor idag. Bastun är ju ett av de ställen där det blir extra tydligt hur vackra vi är, när vi är som vi är! Oavsett hur många bröst vi har kvar, hur rejäla groparna i låren eller vecken på magen är, hur tunna armarna är, om benen är välrakade eller löparfötterna saknar naglar. Och så vidare …
När vi sitter där i vår nakenhet blir utsidan helt ointressant och samtalen både ärliga och härliga. I bastun ser vi inget annat än insidan och det är så fint så jag nästan gråter när jag tänker på det. (Eller nästan … Vem försöker jag lura egentligen?!) Gemenskapen i en bastu med kvinnor från olika generationer och olika delar av både stan och världen är galet livgivande!
I bastun blir det extra tydligt att det vackra kommer inifrån!
Funderar på om det finns någon annanstans det går att hitta bastufeelingen jag beskriver här. Kan du komma på något?
PS. Du som hänger med mig på Instagram vet att jag badar året runt. Oftast ensam och utan bastu. Det är också vackert, fast på ett helt annat sätt. Mer om kalla bad hittar du här.
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.