skrivglädje

En oktoberdag med en början, en mitt och ett slut

En oktoberdag som den här gör att jag älskar oktober ännu mer. Och som vanligt blir livet ännu mer fyllt av njut när havet och en dos omak är inblandat. Jag vet inte hur det är med er, men jag undrar om jag inte njuter lite extra av livet och naturen när det har krävt något av mig. Som i morse när vi klev upp i svinottan, Claes och jag, för att hinna ut en hundrunda innan vi gick ut på sjön i soluppgången för att hämta (som vi säger och låtsas av vi skämtar, men egentligen menar det, he he) hummer.

En början

en oktoberdag, soluppgång, västkusten, utsikt från knippla in mot land — Blickade ut från toppen av ön, in mot land med solen på väg upp.

en oktober dag, morgon i knippla hamn, soluppgång — så här såg det ut när vi lämnade hamnen, en vacker start på en oktober dag som heter duga!

Det är värt så oändligt mycket, att vi gör det här. Tar oss omaket en oktoberdag. Ja, något sådant sa jag till Claes i morse när vi lämnade hamnen i det här ljuset. Så obegripligt vackert. Och så värt att sätta klockan på tidigt larm och pälsa på sig flytoverallen. Även vi här på västkusten har det ganska kyligt på morgonen just nu. I morse kom det till och med rök ur munnen. Är det inte härligt första gångerna för säsongen som det gör det?

En mitt

hav, himmel, sol, oktober — ljuset kom snabbt och i höstluften ser öarna ut som att de flyter en bit ovanför vattenytan, har ni sett det?

Ja, sen hämtade vi hem ett gäng humrar. Inte ens två timmar senare kom vi hem till ön i strålande solsken och Claes tog färjan till stan för att jobba (Restaurangen Two Fat Pigs har jag väl berättat om? Här hittar ni mer om den i alla fall: Two Fat Pigs.) Och jag? Ja, jag gjorde mitt bästa för att skriva en best seller (eller mer troligt en helt annan typ av bok, men ni fattar).

Jag har i alla fall fått till mina femtonhundra ord idag också. Vet inte om det har med den vackra starten på dagen att göra, men jäklar vad det gick snabbt. Så kul jag har med den här berättelsen. Som jag hoppas att det håller i sig.

Och ett slut

Som alla andra dagar har även den här ett slut och i solnedgången tog jag med mig hundarna ut för att njuta av vackret västerut. Alltså vilket färgsprakeri naturen bjuder på. Det är verkligen värt oändligt mycket för mig att ha närheten till naturen. Till soluppgången och solnedgången. En rikedom jag bär med mig i hela mig, inte bara i hjärtat. Livet ändå, oavsett om det är en oktoberdag som denna. En så vacker början, en så rolig mitt och ett så fantastiskt fint slut. Som vilken bästsäljare som helst!

utsikt västerut, solnedgång, knippla — snygg avslutning på en solig oktoberdag, eller hur?

Och vi då? Ja, men vi ses snart igen tycker jag. Tills dess: HEJA oktober!
Kram Malin Lundskog

Boksläpp för Ett oönskat arv i Göteborg

Vilken alldeles alldeles ALLDELES underbar dag. Jag har släppt Ett oönskat arv lös för världen. Med ett kalas som jag tror alla hade kul på. Själv är jag lyckorusig. Ja, dels är det stort att släppa bok. Som jag har skrivit. Men det är nästan (eller vadå nästan?) större att det finns människor omkring mig som vill vara med och fira boken. Och mig? Som de gjorde idag när jag hade boksläpp för Ett oönskat arv.

two fat pigs, boksläpp för ett oönskat arv, pub, böcker — böckerna är redo att flyga, så … nu kör vi?!

Bra folk, bubbel, bärs, babbel och böcker

Ja, men tänk att mina barn vill komma. Mina mamma och svärmor. Mina barndomsvänner. Senare i livet vänner. Och författar- och företagarkollegor. Nya och gamla grannar, medlemmar från Team arvstwistarna, kunder, släktingar och vänners vänner. Härliga människor helt enkelt. Som jag tycker väldigt mycket om (vem gillar inte härliga människor?) och som lägger en hel kväll på att fira spektaklet med att jag kommer ut med mitt livs andra roman. Det är stort!

boksläpp, ett oönskat arv, dorro, vendela lundskog, malin lundskog — skönt att andra tar hand om tydligheten när jag själv är suddig …
Dorro, min svärdotter Vendela o jag.

boksläpp för ett oönskat arv, Malin lundskog författare, Dorro — och där sitter hon jag har varit med i över femtio år!

Vi började med bubbel och eftersom restaurangen vi var på är en spinoff på bryggeriet Två feta grisar, så blev det en del bärs och även bryggerivisning för de som var sugna på det (det var de …) . Men mest av allt blev det babbel om böcker. Eller om en bok, snarare. Ett oönskat arv. Och prat om mitt författarskap. Vid min sida hade jag min vän dorro, som är grym på relaxad struktur och som ställde smarta frågor som jag gjorde mitt bästa för att svara på.

boksläpp för ett oönskat arv, malin lundskog, författare, two fat pigs restaurang — högläsning

Ny bok, ny restaurang?

När jag släppte del ett i serien Göteborgssystrarna, Mariannes mirakel, hade jag en egen krog på Knippla att ha boksläppet på. Men den restaurangen brann ner, som ni kanske vet. (Annars kan ni läsa om det här.) Trodde nog inte att jag skulle kunna ha fler boksläpp på egna restauranger, men … Vi är delägare på restaurang Two Fat Pigs, på Ringön i Göteborg och Claes är den som driver krogen så nog kan man säga att jag hade även mitt andra bokslöpp på min egen restaurang? Ett bra koncept, för oj oj oj vilken kväll.

Nu rullar vi hemåt i natten, med bilen full av hundar, blommor och bubbel. Mot en färja som vi hade glömt att förboka, vilket man behöver på natten, men som så snällt tar oss hemåt i alla fall. Vilka fantastiska människor jag har omkring mig. Och vilket fantastiskt boksläpp för Ett oönskat arv jag har haft. Tack. Gonatt.

Vi ses snart igen, tills dess: sov gott? (Och läs mer än gärna min splirrans nya roman Ett oönskat arv)
Kram Malin Lundskog

Andningshålen som fyller mig med liv

Jag tog först bort ordet andningshålen i rubriken. För vadå hål? Jag menar ju inte direkt ett tomrum, utan något som fyller med mig liv. Kraft. Energi. Något som är mer än en paus. En stund som inte bara är återhämtning. En sekvens med njut, men inte för njutets skull. Utan för … livets? Och för att orka redigera vidare på detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Som ni ser blev ordet kvar. Och effekten av dagens andningshål var en av de bästa skrivdagarna på hela året. YEAH!

Andningshålen

Andningshålen blev kvar i rubriken, som ni ser. Hittade inget bättre ord. Jag vill nämligen skriva om stunderna med andetagen. Där lungorna fylls av liv och havsluft, hjärnan får lugn och energi och själen får pirr och stabilitet. De livsviktiga stunderna, ni vet. Andningshålen. (Har ni något bättre ord? Let me know.)

Idag har de stunderna sett ut så här för mig:

andningshålen, himmle, hav, vår, knippla, utsikt — vårgrå, en av de vackraste färgerna som finns

andningshålen, fötter, badstege, knippla — vickar på tårna och andas djupt innan dopp

Malin Lundskog, bad, kalla bad, knippla — vickar på tårna och andas djupt innan dopp

En morgonstund med hundarna ute i bergen och i havet fyllde mig med skrivarlust och -glädje som räckte i flera timmar.

Efter alla de timmarna behövde både kroppen och knoppen och själen sitt andningshål igen. Och det fick de.

gammal båt, bohuslän, knippla, utsikt — stillheten och vårregnet kom tillsammanas

springer spaniels, knippla, hav, himmel — de här två hittade en egen ö

Och ingen är väl gladare än hundarna när jag behöver andas här ute? Skulle vara jag då …

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA andningshålen!
Kram Malin Lundskog

Efter regn kommer sol

Vaknade till regn och blåst i morse, sådär som man gör mellan varven. Även om jag var ganska säker på att jag skulle bli ensam, gick jag med min högtalare och glatt humör till träningen. Ja, för ni vet väl att jag har träning här på Knippla varje söndag? Eller hade, tills jag spårade ur i januari (läs mer om det här). Hur som helst: jag fick rätt. alldeles ensam var jag i den goa vårluften. Och regnet. Men det är ju med vädret som med oss? Efter regn kommer sol.

Jag körde min rehab och var inte ledsen över att ingen kom. Tänkte på hur ungefär samma saker kan påverka oss olika. Som när jag var på bokmässa och inte sålde en enda roman. Inte en enda. Noll! Då var jag ledsen och kände mig totalt misslyckad.

I alla fall tills jag kom på just det där med att efter regn kommer sol. Och att jag hade haft en go dag med författarkollegor och att min glädje i skrivandet ändå fanns kvar.

Olika förutsättningar och olika dagsform?

Jag vet inte om de här två händelserna går att jämföra, men jag tror det. Idag var jag förberedd på att ingen skulle dyka upp. Dessutom är vi så få som brukar träna under lågsäsong så det är inget konstigt. När jag var på bokmässan kryllade det av besökare och jag kom från en annan mässa då jag sålde massor. och så är det det där med dagsform. Den påverkar också såklart, men kommer jag ihåg att allt är föränderligt och att både vi och livet är som vädret. Efter regn kommer sol kommer regn kommer sol … Eller vad säger ni?

efter regn kommer sol, strandskator, knippla — Utsikten från träningen idag. Strandskator och måsar och det vackra grå.

Och hur ensam jag än var på träningen, så var våren där med mig. Strandskator, daggmaskar och varma vibbar i luften. Och inombords. När jag var hemma igen kom solen och skrivarglädjen.

skrivglädje, vernadafösnter, pelargonia — Nästa roman in the making

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA vädret. Och oss!
Kram Malin Lundskog

Jag väntar vid min mila …

Cilla har skapat en liten grupp och är klar med ”nånting nytt”. Malin väljer och vrakar bland omslag och redigerar långsamt. Det händer så mycket i de två författarnas liv att de blandar ihop sina karaktärer och det enda solklara är att det blir kalas i nästa avsnitt.

Förresten: Podden kommer aldrig att ta slut, för Malin är nyfiken på hur det ska gå i Cillas kommande fyra (!) böcker. Och Cilla? Hon skriver som hon dammsuger, numera med två dammsugare. Samtidigt.

Enjoy!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sätta upp håret i en slarvig Jacob?

Eller gå med en Jacoben näve? För att inte tala om den där Jacoben i bröstet. Ja, det här är resultatet av dagens redigeringsrunda av detsomjaghoppasblirmintredjeroman. Jag bestämde mig för att byta namn på en av karaktärerna, från Knut till Jacob. Därefter tog jag hjälp av sök och ersätt-funktionen i word och … Det ledde till att jag knöt upp varenda knut och hux flux hade meningen ”sätta upp håret i en slarvig Jacob” i mitt manus.

Tur att jag har ett gäng genomläsningar kvar att göra innan jag är redo att skicka iväg manuset till förlag. Snart är jag i alla fall klar med mastodontredigeringen jag just nu håller på med. Namnet Knut har jag varit oå väg att göra mig av med ända sedan lektörsläsningen, men inte kommit på vilket namn jag ska ha istället. För mig är Knut och Jacob två helt olika typer av personer om jag bara skulle höra namnen och karaktären i mitt manus ska behålla sin personlighet. Ändå passade Jacob perfekt. Jag fattar ingenting och hoppas inte att min son Jacob undrar varför jag har satt hans namn på den här mannen. De har inte mycket gemensamt. Eller???

Hur som helst är jag glad att namnfrågan har löst sig. Och jag hoppas att jag hittar alla slarviga Jacob i hår, Jacobna nävar och annat som kan ha hänt i manuset.