Vardagsrutiner mitt i äventyret

Vardagsrutiner fast man är på äventyr? Ja, även om jag älskar spontanitet och att följa magkänslan så är det ändå skönt att ha något att förhålla sig till. Det där något kan ju vara hyfsat flexibelt, men efter fem dagar här i Sagres har verkar vi ha skapat några slags vardagsrutiner.

Dagen börjar med kaffe (icke gjort på saltvatten, som häromdagen). Sedan skriver jag till min man kommer upp, en stund senare. Jag låtsas att jag enbart skriver för att han ska få sova längre, men i själva verket kan den stunden vara dagens bästa skrivstund (säg det inte till honom bara). Men ni fattar. Hundarna är frukostmätta och lugna, jag har dagens godaste kaffe i koppen och en klarvaken, utvilad skrivarhjärna. Hur bra?

kaffe, promenad, frukost …

När så även Claes har fått i sig sin kaffe tar vi hundarna och går ut. Visa av gårdagens väldigt sena frukost tog vi med oss frukostmackor ut idag och kanske är det en del av vår vardagsrutin här. Vi får se …

Idag hittade vi en öde strand, där hundarna kunde springa som dårar hur mycket de ville. Att se dem lyckliga, gör oss lyckliga. Ja, vi beter oss precis som småbarnsföräldrar som sitter och ler lyckligt när de ser sina små rulta runt och vara glada. Och mackorna smakade hur bra som helst. Särskilt efter ett dopp.

Efter morgonrundan, som varar mycket längre här än hemma, går vi hem och jobbar. Idag har jag redigerat (igen. Eller fortfarande.) det mansu som jag hoppas blir min tredje roman. Jag älskar berättlesen, men det är något som inte blir som jag vill och jag är inte helt på det klara med vad. Just nu plockar jag bort perspektiv och en del av berättelsen som är fröet till att den ens kom till. Det ska bli så skönt att komma ut på andra sidan.

Så är dagen slut

Och sen är det dags för ny hundrunda. Och middag. Sedan är dagen slut. Tack och godnatt. Ungefär så.

Ja, det går ihop att ha rutiner och älska frihet. Det kanske till och med är en förutsättning för att klara av friheten, eller vad säger ni?

Over and out från äventyret vid världens ände, vi ses snart igen. Tills dess: länge leve friheten. Och vardagsrutinerna? Särskilt de flexibla, för imorgon blir det inte riktigt som idag …
Kram Malin Lundskog

Just det ja, mer om äventyret här i Sagres hittar ni här: Vi åker till världens ände