Våren tog oss med storm. Och orkan!

Våren är här säger SMHI. Från och med igår tror jag att vi hade den första officiella vårdagen här på västkusten enligt SMHI:s sätt att se på saken. Och våren tog oss med storm kan man säga. Ja, till och med orkan eftersom det blåste över 33 sekundmeter här idag. Jag hörde något om både 36 och 39 sekundmeter på Vinga, som ligger nära oss.

Jädrar vad det brallade på. De som var med pratar om 69 (jag var visserligen med, men alldeles nyfödd så har inget minne av det), Gudrun var en lätt bris i jämförelse och boende på några av öarna häromkring kunde inte komma varken bort eller hem eftersom färjorna inte kunde lägga till.

Jag gick ut i bergen när det hade börjat mojna mitt på dagen och kunde ändå inte gå upprätt. Men i vanlig ordning är det dels härligt att komma ut och dels alldeles sanslöst vackert här ute. Hundarna sprang runt i bergen med fladdrande öron och jag kasade med i sann tantparkour-anda (ni fattar? Krabbgång ibland, på alla fyra ibland och sittandes på rumpan ibland).

I stormens spår

På vägen runt ön mötte jag de som sopade upp glassplitter från sådana där tak som sitter som regnskydd över dörrar, jag såg takpannor som hade blåst av taken, paraboler på marken och presenningar på vift. En båt på land hade blåst av sina stöttor och några staket var sönderblåsta. Flaggstänger låg ner. Och ett glasräcke från en balkong hade blåst av ett hus och rammat ett fönster på nästa hus. En annan balkon hade blåst bort och en balkong var fylld av takpannor.

Tänk när vi flyttade ut till ön och undrade varför alla soptunnor stod fastsurrade …

Men i bastun var allt (nästan) som vanligt

Det enda som var som det brukar idag var dambastun (som jag har skrivit om här förut). Där samlades vi och delade stormande upplevelser från dagen. Sen delade vi på en burk peeling samtidigt som vi såg solen gå ner utanför bastufönstet och till sist delade vi boktips och tankar om livet. Sådär som man gör i bastun.

När jag tänker efter var faktiskt inte bastu-kvällen heller riktigt som den brukar. Vi badade nämligen inte. Vattnet var jättehögt och vågorna spolade in med så stor kraft att det inte kändes ett dugg säkert att gå ner till badtrappan.

Det är ändå något befriande med naturen. Det är bara att luta sig tillbaka och följa med på dess nycker, eller hur? Men våren är här och snacka om att den tog oss med storm. Och orkan!

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA vädret. Och oss.
Kram Malin Lundskog