I morse vaknade jag, som jag brukar, före Claes. Gick upp, släppte ut hundarna i trädgården och gjorde kaffe. Alltså ni vet det där morgonkaffet. Det är ju det bästa kaffet. Och hade ni frågat mig innna i morse hade jag sagt att morgonkaffet är det bästa kaffet oavsett hur det smakar. Men. Inte detta. Jag spottade ut det. Har ni någonsin druckit kaffet gjort på vatten som smakar salt? Don´t try it.
Inte för att jag fattade att det var salt det smakade. Jag trodde att jag hade fått nån omärkbar släng av covid, när tydligen smakerna kan sättas ur spel (tror faktiskt inte att jag har haft covid). Smaken påminde mig om hur jag tyckte kaffe smakade när jag var gravid och det är jag helt övertygad om att jag inte är. Men skam den som ger sig. Jag gjorde en ny kopp. Tänkte att jag kanske bara hade skedat upp fel mängd av pulverkaffet …
Hur som helst, min man som ändå är köksmästaren i familjen (Two Fat Pigs, som har blivit hans nya skötebarn efter den som brann ner på ön?) kom upp och spottade ut han också. Saltvatten, sa han kort och gott.
Idag gick vi därför och köpte vatten på dunk. Kånkade hem tio liter och frågade vår airbnb-värd om vattnet. Och … det är tydligen så det kan vara ibland, när reningsverket inte mäktar med att göra sitt jobb. Om vi nu fattade rätt alltså. Hon är inte jättebra på engelska och vi är ännu sämre på portugisiska.


Annars dricker vi vattnet här. Det smakar inte som hemma, men är ändå okej. Dessutom godkänt som livsmedel och jag kan inte tänka mig något mer onödigt än att köpa vatten när det finns i kranen.
Söta popcorn och grädde till frukost
Ändå fint det här, hur bra man klarar sig med miner, gester och några få ord på engelska? Ja, inte för att jag är säker på vad hon sa om vattnet, men hon stod där och vevade som ett reningsverk gör (det vet väl alla hur det ser ut, ha ha). Annars har vi bara missuppfattat vad det stod på popcornpåsen och det som vi trodde var yoghurt. Hej, söta popcorn (inte lika gott som salta till en kall öl om ni frågar mig) och grädde istället för yoghurt till frukostfrukten.
Det går alltså ingen nöd på oss, allt funkar och vattnet i kranen smakade mycket bättre efter några timmar. Men kaffe på vatten som smakar salt var ingen höjdare, I tell you.
Jag (försöker) samla inläggen om vår långa workation i Sagres här, om ni vill läsa: Vi reser till världens ände
Vi ses snart igen och tills dess: HEJA morgonkaffet!
Kram Malin Lundskog

Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
[…] Mer om äventyret i Sagres:Vatten som smakar salt och några missförstånd […]