Att sova ute i december, vilket äventyr

Ja, vilket äventyr det var att sova ute i december. Inte för att något särskilt hände utan för att det var … december. Kallt. Fullmåne. Och spännande att utforska vad vi behöver för att hålla oss varma i våra hängmattor, Agneta och jag.

Vi sågs vid vår basecamp vid halvtio-tiden igår kväll, tände brasa i öns nyaste fasta grill, värmde varsin liten paj och drack vin chaud (receptet jag testade igår var jättegott). Ja, och spelade näsflöjt förstås, som man ju gör när man kör en utenatt i månaden.

Alla värmande lager i hängmattan

Strax innan tolv sa vi godnatt och kröp in i varsin hängmatta. Jag hade laddat med ett vanligt liggunderlag i botten. Ni vet ett sådan där oldstyle, blått, tunt, skumgummi-ishigt. På det låg min double bubble, som jag testade i oktober för första gången och på den mina fårskinnsfällar. Sen kom sovsäcken och i den hade jag Claes sovsäck, som ett extra täcke under mig. Jag hade visserligen tänkt att ha sovsäck i sovsäck, men när jag testade dem upptäckte jag att min är vänsteröppnad och Claes höger, så … jag öppnade hans och la under mig. För det är underifrån det blir kallast, det har jag lärt mig sedan juni då vi påbörjade våra utenätter.

I sovsäcken hade jag en yllefilt som min mamma har vävt och en ullfilt som jag har stickat. Både varmt och fint att vira in sig i. Och självklart värmeelementet i form av en enlitersflaska med kokhett vatten. Plus kläder då förstås. Några lager. Det fladdrade en del i tarpen av vinden när vi gick och la oss och var rätt kallt om näsan, men det glömde jag snart. Ja, eftersom jag somnade. Herregud vad jag sover gott i hängmattan.

Fullmåne och soluppgång

I morse när vi vaknade var fullmånen fortfarande i full action, även om det ljusnade snabbt. Men det som gjorde att jag vaknade var nog ändå att jag var så fruktansvärt kissnödig. Ni vet … man drar ig in i det längsta och är inte ett dugg sugen på att lämna den varma sovsäcken. Men till slut måste man. Och vi var väl synkade i det där måstandet, Agneta och jag.

Och när vi väl var uppe kom solen och allting var så vackert att det inte gick att sluta titta på det. Färgerna på himlen när solen kom upp bakom Björkö. Tänk att vi får vara med om dem! Det var så vackert att när vi hade packat ihop oss kunde vi inte låta bli att ta ett dopp. Jo, det är sant. Vi kunde inte låta bli.

Att sova ute är mängder med liv i livet

De här äventyren runt hörnet som mest innebär att vi sover, de är helt otroligt fenomenalt fantastiska. Jag är så tacksam och glad över dem och precis som jag skrev häromdagen, så tror jag att njutet ökar när det kräver en del mankemang för att ta sig till själva njutet.

Och nu ska jag kolla in varmare sovsäck. Den jag har en komforttemperatur på minus en grad, som vääl var ungefär vad det var ute i morse. Ytterligare en sak jag har lärt mig sedan vi började sova utomhus är att den temperaturen är gjord för män (om det inte står spelat att det är för kvinnor) och män är generellt varmare än vad vi kvinnor är. Vallningar eller ej … Jag hoppas ju att få sova ute i fler minusgrader, för som jag skrev i början. Att sova ute är lika mycket njut och mys och natur, som det är att testa hur vi håller oss varma. Nu laddar vi för januari och njuter av den sköna känslan av att ha sovit ute.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA äventyret runt hörnet.
Kram Malin Lundskog

Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det