Vilken skön känsla det är att vara back on track. Ni vet när man äääntligen får lön för mödan och fattar hur värdefullt tålamodet har varit.
För jag har haft tålamod. Gillat läget och inte en enda gång gått igång för att kroppen inte gör som jag vill. (Bara det där är ju knäppt förresten, att tro att kroppen och jag är två skilda saker.)
Och idag spelade jag padel för första gången sen början av sommaren, då min gubbvad slog till. Igen. Ja, igen. Igen, bara för att jag inte har lyssnat ordentligt på kroppen.
Och det som har känts som evigheters evighet är egentligen bara några fjuttiga månader. Värt att lägga på minnet? Eller som en av mina bästa människor brukar säga: this too shall pass.
Herregud vad jag aldrig vill glömma det. Och wow för att vara back on track. Tack tålamodet med tåhävningar och stretch innan träning. Ingen idé att döma mig själv för att det tog 54 år att fatta, trots att det är tålamod jag har lärt ut de senaste femton åren.
Skit i det nu. Jag är back on track. Låt padelsäsongen börja. Sakta, men säkert …
Gubbvaden har jag skrivit om förut, jag hoppas att jag aldrig kommer att höra det igen …
Och jag hoppas att ni inte bryr er om hur det gick på matchen , he he he
Ses snart igen, tills dess: heja tålamodet!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Back on track, grattis Malin!
Att veta att man kan komma tillbaka, och jobba för det, det är värdefullt.
Ja-a, det är verkligen värdefullt och alldeles. Alldeles underbart. TACK!