Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

En underbart tantig lördag

Min runstreak-kompis Sandra hörde av sig igår och sa om jag hade vägarna förbi fick jag komma och plocka blommor. Jag tog mig vägarna förbi Öckerö, där hon bor. Och plockade dahlior. Hur ofattbart vackert är det inte med dahlior? Kolla in buketterna jag har hemma nu! Blev så inspirerad att jag har haft en alldeles underbart tantig lördag med dahlia-tankar, omplantering och skorp-bak.

en underbart tantig lördag, dahlior, buketter, snittblommor,

Jag blev som besatt och har nu ägnat ett par timmar åt att planera rabatter här hemma. Herregud. Ett besök på en dahliaodling i Nossebro, där man kan gräva upp sina egna knölar, har jag också planerat in … Undrar ibland varför jag nödvändigtvis ska bli besatt? Ska jag bli en sån där duktigt människa som gräver upp dahliaknälar och förvarar inomhus under vintern innan de ska sättas till våren igen? Återkommer när jag har facit i hand, he he. Någon som har tips på dahliaodlande tar jag tacksamt emot det förstås.

Tantfeeling bland stockrosor och kardemummaskorpor

Som om det inte räckte med planteringsplanering. Jag fick feeling för tanteriet och flyttade på några stockrosor också. Fröna till dem tog jag från blommor som växer runt omkring på ön och tryckte ner i jorden för något år sedan. Enkelt är min melodi. När jag inte blir besatt, vill säga …

en underbart tantig lördag, stockrosor, hand, bli himmel

Tänk att det kan bli något så här fint av ett torkat frö som jag bara tryckte ner i jorden och sedan inte har brytt mig om?

stockros, pistill

Ja, sen fastnade jag i trädgården en stund. Grävde upp och klippte ner och flyttade om och hade mig. Som vanligt utan handlar. Jag gillar verkligen att sätta fingrarna i (den magra) jorden och skita ner mig. Och tyckte att kardemummaskorporna jag bakade idag smakade extra gott när jag smakade på dem med jordiga händer. För jo, jag bakade även kardemummaskorpor. Är det underbart tantigt? I alla fall tänkte jag mycket på mormor när jag bakade skorporna idag. Vet inte om jag någonsin har bakat sådana förut? Bara ätit mormors. Och mammas. Men idag. När jag ändå var inne på det här med att vara tant då gick jag visst all in.

kardemummaskorpor, en underbart tantig dag, jordig hand
kardemummaskorpor, glasburk
de här sparar jag till en regnig dag

PS. Har jag berättat att Sandra kallar vår runstreak för tantstreak? Då passa det ju in att jag sprang i morse också …

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA tanten!
Kram Malin Lundskog

Hand i hand …

Nu är ett rykande färskt avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla här igen. Cilla sjunger och förklarar för oss att låten hand i hand representerar oss, som tar oss fram i bok. och författarvärlden tillsammans. Ger oss in i striden. Ja, ni fattar. En genomtänkt intro-låt helt enkelt.

Om resten av avsnittet är särskilt genomtänkt? Nah, det brukar det ju inte vara. Vi pratar bara på om det som händer i våra skrivarliv. Ibland kläcker vi klokskaper som när jag säger att:

När jag blir stor vill jag bli en asbra författare!

I texten till avsnittet skriver vi såhär: Cilla går ut i stridens hetta med sitt omslag till kommande boken Klenvirke. Malin snor Cillas programpunkt och de diskuterar Cilla som inspiration för andra författare. Dessutom bedriver de omvänd ålderism och Cilla dissar Malins genre. Ändå går de vidare ut i författarstriden Hand i hand. Och berättar om var i sina skrivprocesser de befinner sig. Om de befinner sig? Go lyssning!

Lyssna här eller i er vanliga podd-app. Hoppas att ni får med er nåt skoj, intressant eller rent av inspirerande?

Vi ses snart igen, tills dess: heja att gå tillsammans
Kram Malin Lundskog

skriverier med malin och cilla, podd, författare

 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Och DÄR gick manuset iväg …

I morse hände det som jag har längtat efter i höll på att skriva år och dagar, men i alla fall i veckor och dagar: Jag skickade iväg mitt manus till förlag. Ja, det manus som jag var färdig med för länge, länge sen (känns det som i alla fall). Manuset jag redigerade innan värmeböljan, skickade till testläsare i slutet av sommaren, korrläste och skrev följebrev till för några veckor sedan. DÄR gick manuset iväg. Det manuset.

datormus, skicka manus, hand, tangentbord
kan ni höra swishet när mitt manus gick iväg till de förlag jag allra allra allra helt vill bli antagen av?

Nej, jag vet. Ingen direkt månlandning för mänskligheten, men ett stort jäkla kliv för den här människan. Jag vet upp i huvudet att chansen att ett (dröm-) förlag ska nappa är typ en på miljonen. Men hjärtat och själen har ingen aning om det. Det hoppas så det gör ont. Gott-ont, som en stretch av en träningsvärkande muskel ungefär. Ja, ni fattar.

Lever på hoppet

Jag vet inte om det är dåraktigt av mig att avslöja att jag verkligen har jobbat hårt med berättelsen. Vill inget förlag anta manuset är det kanske ett bevis på att jag är en usel författare och borde ägna all min tid och energi åt något helt annat? För att inte tala om vad folk runt omkring tänker om någon som tjôtar om sitt författarskap, trots att hon liksom inte kom till mer än två romaner (och elva andra publicerade alster). Man kan nog bryta ihop för mindre om man låter de tankarna sprida sig i systemet som är ens kreativitet. Ens hela jag?

Men det verkar ju onödigt att tänka de tankarna nu, när jag precis har skickat iväg det där feelgoodmanuset. Nu är tid att leva på på hoppet. Och att skriva nytt!

Ses snart igen, tills dess: länge leve hoppet!
Kram Malin Lundskog

Bokklubb med extra allt

Jag kan inte nog lovorda fenomenet bokklubb. Särskilt inte en sådan som bokklubbstisdag på Hönö, med författarbesök, värme och massa gôtt snack. Som ikväll när Jessika (japp, Devert, min poddkollega) kom och pratade om sin dagboken-serie. Att ett gäng underbara kvinnor slängde sig ner i soffan och började prata om både dagböcker och massa annat som om de hade känt varandra for ever – det är magi! Ta sen värmen och vackret på det. Alltså!

bokklubb med extra allt, franses, Hönö, Emmas
högst där uppe satt vi
fotöbron, sälöknapp, hönö, utsikt
utsikten från markplan, med gamla Sälö knapp och Fotöbron
räkmacka, franses, bokklubb med extra allt
räkmackor ändå!

Enda abret med en sådan här kväll, är att jag längtar massor till nästa.

bokklubb med extra allt, bokklubbstisdag by malin lundskog
gôtt gäng, gôtt häng!
bokklubb med extra allt, malin lundskog, jessika devert, bokklubbstisdag
Jessika ser sådär road ut av min utläggning? Men vackert är det! Foto från en av de fina människorna som deltog.

Jag veeet att jag har snackat bokklubb förut, bland annat här och här. Och vet ni vad? Jag kommer alldeles säkert att göra det igen – så mycket gillar jag att klubba. Nästa tillfälle för bokklubbstisdag by Malin Lundskog är 14/10, mer om det här. Nu börjar dessutom önskemål på gästande författare dyka upp. Det ger ju sannerligen en extra krydda till det hela, eller hur?

Här ses vi snart igen. Tills dess: heja bokklubbandet och samtalen!
Kram Malin Lundskog

Förste september

Tända ljus, soluppgång, shorts, morgondopp och förste september. Det är så mycket jag tycker om med september. Som att tända ljus igen. Färgerna där ute. Att det fortfarande är enkelt att vara utomhus (idag ska det bli över 20 grader här) och lugnet. Som lugnet på ön när det istället för hundratals båtar i gästhamnen, ligger en eller två och köerna nerför badstegarna är obefintliga.

förste september, soluppgång, knippla
snygg entré av september

Och visst är det lättare att hålla ordning på livet med mer ordning och reda när september kommer? Ja, efter en sommar då i alla fall jag släpper greppet om typ allt. Inte för att jag någonsin har skarp struktur, men ni fattar – eller hur? I morse gick jag upp någon gång innan tuppen och satte igång med mina morgonsidor. Bara det. En sån lyx!

Därefter gick Brorsan och jag vår morgonrunda (han haltar när vi springer, så jag har fått ställa om när det gäller morgonspring) och han tog sig ett morgondopp på stranden. Om han rullade sig i sanden efteråt? Gissa!

springer spaniel, knippla, bada

Och sist men inte minst innan jag satte mig vid datorn för terminens första skoldag (kreativt skrivande år 2 på både Linnéuniversitet och Umeå universitet), några timmar med manus och inspelning av Skriverier med Malin och Cilla.

utsikt från morgonsdoppet

Vid badet mötte vi Claes, som gärna sover längre på morgonen, och när vi gick hem efter morgondoppet kom vi på att det är trettiofyra år sedan på dagen som vi förlovade oss. 34! Värt att fira det också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA september!
Kram Malin Lundskog

fotsvett och tvålfagra hanar …

Nämen, vilket avsnitt vi klämmer till med i podden Ordet är mitt, så här på augustis sista dag! Fotsvett och tvålfagra hanar får plats bland sockar, strumpor och annat rejält. Lyssna på avsnittet här nedan, eller på ert vanliga favvoställe för poddar.

Ordet är mitt, avsnitt 22

Så här skriver vi i avsnittsinformationen: Er kaviar på frukostägget är här och eventuellt anar vi äntligen ett bråk mellan de två författande poddarna Jessika Devert och Malin Lundskog. Allt handlar om tvålfagra hanar, men innan den ordrika diskussioner når dit har den farit runt bland strumpor och sockar av både rejäl och annan sort.

I vanlig ordning har den eventuellt folkbildande podden mycket nytt att komma med, för visst undrar ni alla hur mycket svett en fot producerar om dagen? För att inte tala om vad Hiwwe wie driwwe är för något …

fotsvett och tvålfagra hanar, podcast, ordet är mitt, författare malin lundskog och jessika devert

Vi ses snart igen, tills dess tänker jag inte heja på vare sig fotsvett eller tvålfagra hanar. Men på er allihop! HEJA! Hoppas att ni vill lyssna och klicka på följknappen på podden för att inte missa några avsnitt …
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday