Bloggen - Sida 23 av 389 - Malin Lundskog

123: Love is All Around …

Direktrapport från bokmässan. De två författarna går och går och kommer aldrig fram till dörren Malin hade planerat att kliva in genom, eftersom de träffar roliga människor hela tiden. Som man gör på bokmässan … Cilla jagar Anton Berg (ej chokladen), som hittar henne först. Vad innebär det att vara starstruck? Vem har blurbat på Cilla Ingeborgs kommande omslag? Och händer det egentligen något bakom skrivarkulisserna? Lyssna på diskussioner om författarskap, stjärnförfattare och anledningar att besöka bokmässan. Enjoy!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hit leder den protogermanska kulturen

Som sagt: ser ni en konstig rubrik här på bloggen så är det garanterat ett blogginlägg om det senaste avsnittet av podden Ordet är mitt. Som i den här rubriken: Hit leder den protogermanska kulturen. Den går eventuellt inte att förstå vad den handlar om. Och det är som det ska. För vi hoppas att den leder till nyfikenhet, sug efter att lyssna och väcker tankar om ord.

Lyssna på avsnittet här eller i er vanliga podd-app. Allt är kanon!

ordet är mitt 26, podcast, malin lundskog, jessika devert, hit leder den protogermanska kulturen

Ses snart igen! Go lyssning allihop o HEJA HEJA er.
Kram Malin Lundskog

122: Red Headed Woman …

Tänk OM? Hur stort skav i bröstet hade Malin gått runt med om hon slutade skriva nu (vilket hon inte kommer att göra!)? Hon frågar sig när (om!) det är det läge att ge upp en dröm? Cilla från sin flank berättar om att polisen är anledningen till att hennes skrivande går trögt just nu. De diskuterar också vikten av att vara nyfiken på sina karaktärer och sin berättelse och att det kan ta lång tid innan karaktärerna är trygga med en som författare. Makes sense? Lyssna för svar på den frågan och en hel del annat.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Årets hummerpremiär

I morse var det dags igen. Alltså, det spelar ingen roll att klockan ringer i svinottan och att det blåser massor. Årets hummerpremiär är här och är hummerpremiären här så är den. Ja, till en viss gräns förstås. Vi gick inte särskilt långt ut i vågorna i morse. Och vi la inte i alla kupor. Men ändå. Grejen! Att gnugga sömnen ur ögonen, trilla i flytoverallen och tillsammans med alla andra hummerfiskare runt om på öarna få havet att glittra av röda och gröna lanternor. Åh, vad jag gillar det här.

Här är vi på väg ut från hamn och väntar på att klockan slår sju, så att vi kan slänga i hummertinorna. Härligt pirr i magen! Sedan blev pirret mer fokuserat, när jag skulle ratta oss genom vågorna …

Årets hummerpremiär 2025, vågor, Malin Lundskog — Ser ni den lilla hytten? Den tillhör en båt som har försvunnit nedanför vågtoppen. hej vad det viftar o går …

De sista kuporna släppte vi på insidan av ön, för att slippa gunget där ute. Och sen firade hummerklubben (mer om den här) premiären med fiskarhisotirer och pyttipanna-frukost på Matjes, restaurangen som öppnade upp för oss och till och med fixade oumph-pytt till mig.

Ja, man hinner mycket om man kliver upp tidigt. Nu är det tillbaka till poddinspelning med Cilla, plugg och skriv. Men imorgon hoppas jag på hummer …

Ses snart igen. Tills dess: heja hummerpremiär och annat mys en vanlig måndag i september!
Kram Malin Lundskog

Det brådskar i slussen för de gamla skrivarna

Jodå, det handlar om det nya avsnittet av podden Ordet är mitt. Sa jag inte det sist (här alltså), att ser du en underlig rubrik här på bloggen, så är det garanterat ett inlägg om nytt avsnitt. Som det här. Avsnitt 25: Det brådskar i slussen för de gamla skrivarna. Jag blir själv glad av våra avsnitt, hoppas att ni också blir det. Ni kanske har ord ni vill att vi prata om? Säg till!

Så här skriver vi i texten till avsnittet: Stressen göre sig icke besvär i denna episod av podden där de två författarna diskuterar ord. Här får ni först följa med Jessika genom nedseglade slussar och Stephen Kings maskrosor innan Malin utbrister: Je suis Jessika! och eventuellt inleder en ny miniserie i podden. Ett minibråk tar fart och frågan är vilka gamla protogermaner som bestämde vilka ord som är maskulinum och femininum???

Njut! Eders fender mot kajen är här.

Det brådskar i slussen för de gamla skrivarna. Podcast, malin lundskog, jessika devert

Ses snart igen, kompisar! Till dess: heja er! Och alla ord.
Kram Malin Lundskog

Det är mycket lättare att ge upp än att fortsätta

För någon vecka sedan pratade jag med Cilla i podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag undrade om det finns någon gräns på hur länge man kan skriva utan att bli utgiven (om det är vad man vill alltså)? Kommer jag att sitta och prata i podden när jag är 80 och fortfarande drömma om ett annat förlagsavtal än de jag har? Hur länge orkar man hålla fast vid en dröm egentligen? Vi pratade inte vidare om det i podden, men jag har reflekterat över det själv. Och kommit fram till att det är mycket lättare att ge upp än att fortsätta.

Ja, att fortsätta är ett mycket mer krävande och ett mer aktiv val, än att sluta. Jag hade kunnat sluta skriva för längesedan, om jag hade valt den lätta vägen. Jag hade inte gett mig ut i löparspåren varje dag om jag inte medvetet tänkt tanken på hur gôtt det är, hur bra jag mår, hur nöjd jag är. Alltså, jag hade inte stickat som jag gör heller om jag inte aktivt väljer utmaning och omak för att jag vet att det utvecklar, stärker och om inte leder till några storslagna resultat, så ger det mig ohemult med glädje längs vägen.

sticka tröja, mönsterstickning, det är lättare att ge upp än att fortsätta, shetlandströja — shetlandströjan jag har stickat på i flera år, detta är tredje försöket och nu jäklar!

Resans betydelse för att hålla liv i drömmar

Ja, det kanske är det där som är kärnan till att fortsätta: att ha kul på resan? Och att inte ge upp de gånger man inte hittar njutet, utan minnas de njutiga stunderna, ha tillit till att de kommer igen och också: påminna sig själv om hur skittråkigt det skulle vara utan (i mitt fall) skrivandet, löpningen, stickandet. Ja, det finns mer jag tycker är kul, men det här är nog mina tre viktigaste fortsätt! Även om du behöver redigera, springa långsammare, repa upp. Fortsätt. För, ärligt talat: det bästa kanske inte har hänt än? Och vad gör det egentligen om jag sitter där i 80-årsåldern och poddar om mitt hopp om att få drömmiga förlagsavtal? Något hopp ska man väl ha kvar så länge man kan, om nu hoppet är det allra sista som överger en?

Lyssnar på Håkan, skriver, springer och stickar vidare. För även om det skulle vara mycket lättare att ge upp, så fortsätter jag att låta resan vara mödan värd.

löparglädje, runstreak, malin lundskog, lättare att ge upp än att fortsätta — springet! Mina löpturer fastnar oftare på bild än mina skrivstunder.

Ses snart, tills dess: Heja drömmar som hålls vid liv
Kram Malin Lundskog

PS. Jag har inte kollat med Cilla om hon är redo att podd med mig i 20-25 år till, men … som sagt: lever på hoppet!

Resans betydelse för att hålla liv i drömmar

Footer

Malin Lundskog