Bloggen - Sida 24 av 387 - Malin Lundskog

Vakna i hängmattan

I natt hängde vi ute igen, Agneta, Kerstin och jag. Låter inte de namne förresten som tagna ur Bullerbyn? Agneta, Kerstin och Malin … Hur som helst: Igår gick jag ut och hängde upp min hängmatta (strax efter firandet av Sandras hundrade löpardag i rad) och förberedde för augustis sista utenatt. Sen hängde Brorsan och jag hemma ända till mörkret kom, då jag gick hemifrån för att både somna och vakna i hängmattan.

springerspaniel, knippla, hängmatta — Brorsan är inte lika taggad som matte på det här med hängmattehäng

en utenatt i månaden, knippla, ryggsäck, hennessy hammock, hängmatta, — riggat o klart

Och vilken kväll vi fick! Så mysigt. Stilla. Och med brasa för första gången på länge (äntligen mörkt tidigare på kvällarna!). Efter några kåsor (Agnetas norrländska touch) bubbel och kex och ost kröp vi in i våra hängmattor och somnade. Gott. Så som vi brukar. Varken Agneta eller jag vaknade när Kerstin skrämde iväg en berguv som landade på hennes hängmatta mitt i natten. Så gott sover vi därute.

… men först sov vi väldigt gott

Eftersom det är så mysigt att ligga och kolla stjärnor högt ovanför tallkronorna struntade jag i tar över hängmattan. Lite dagg har ju det där myggnätet jag har runt om tålt förut, tänkte jag. Däremot höll det visst inte undan för massa dagg och en så dimmig morgon att man i princip inte såg handen framför sig. Det var alltså fuktiga dimmiga daggdroppar i pannan som fick mig att vakna i hängmattan. Jag drog sovsäcken över ansiktet en stund, men glömde av mig och fick fler droppar i ansiktet. Sicket wildlife ändå!

vakna i hängmattan, dagg, myggnät, fukt — ”rutmönstret” är alltså det blöta …

vakna i hängmattan, knippla — vilka konstnärer de är, spindlarna

vakna i hängmattan, knippla, dimma — vackert väder det här också!

vakna i hängmattan, morgon, knippla, en utenatt i månaden

Även om vi har bestämt oss för att addera frukost till vårt häng, lämnade jag de andra tidigt. Det berodde inte på fukten, utan på att Brorsan var ensam hemma. Claes har fullt upp med fest på Ringön och Två feta grisar, krogen han driver. Och jag? Tja, jag har nu en hel dag på mig att skriva, promenera, runstreaka, bada och ladda för fest för Knippla IK, som fyller 100 år idag. Kul, det också. Och lagom till badet efter hundpromenaden kom solen till ön. Som den ju gör.

Femton månader i rad med utehäng nu, en sorts streak det också? Vill ni läsa om (nästan) alla våra utehäng kan ni göra det här: Jag säger ja och jag älskar det.

Ses snart igen, tills dess: HEJA utelivet och att vakna i hängmattan (helst utan droppande droppar i ansiktet …)
Kram Malin Lundskog

Runstreak och nakendopp

Jag är inte den som säger nej till löpning, så länge det inte handlar om prestation eller resultat. Jag älskar ju att springa. Ut o njuta. Svettas o flåsa. Lufsa. Ja, jag tror att lufsa är det som bäst beskriver min löpning just nu, MEN SKIT I DET! Jag gör det. Varje dag till och med, sedan 68 dagar tillbaka. Sommaren har varit fylld med runstreak och nakendopp och den kombon fortsätter. Tills vidare.

100-dagarsfirandet och den förväntade överraskningen …

Jag streakar tillsammans med Sandra, som kallar vår utmaning för tantstreak (ha ha, tänk om vi hade varit den sortens tantstreakare som springer nakna in på en fotbollsplan!). Idag är första dagen vi sprang tillsammans, annars är det mest hejarop i vår gemensamma chat. Sandra har sprungit i hundra dagar. Ja. Ett hundar dagar i rad. HEJA henne!

100-dagarsfirandet blev en överraskning för oss båda. Av oss båda. Ha ha. Vi skulle (ju!) bada efter löprundan, så jag smög ner till badet innan med handduk, guldglas och bärs. På väg från badet, för att möta Sandra för att springa, möter jag *trumvirvel* Sandra. Som kommer med bubbel och handdukar som överraskningen efter löprundan! Ha ha, great minds osv.

runstreak och nakendopp, knippla, cykel, himmel, hav — min cykel med överraskningsväskan …

Ja, sen sprang vi en kort men naggande go runda med fokus på att fira. Efter badet skålade vi för hundra dagar. För löpningen. Och oss! Fast mest Sandra, just idag.

sandra svensson, runstreak och nakendopp, ankis badplats, knippla — Sandra, efter sin hundrade runda!

löparkläder, guldglas, knippla — hopp i sjön

runstreak och nakendopp, malin lundskog, sandra svensson — skål och hurra!

Bryt i ihop och kom igen

Mina 68 dagar hade kunnat vara 100 dagar i streck idag, men en gubbvad på käringen satte stopp för det sent i våras. Efter rehab och löpvila tog jag nya tag. Värre saker har ju hänt, även om det kändes som tidernas fail när jag var tvungen att avbryta strecken. Det värsta var inte att jag blev skyldig Sandra, tanten som inte ens är 35, en flaska bubbel för att jag bröt. Nej, det värsta var känslan inom mig. Misslyckandet. Jag? Bryta? Alltså, nu skäms jag: jag sprang några dagar med skitont i vaden och trodde att skulle ordna sig … Hur dum får man vara? Och jag ska vara pt och löpcoach? Hade aldrig i hela världen sagt åt en klient att fortsätta, för ”det löser sig säkert.” Särskilt inte till någon i femtiosexårsåldern.

PS. Myrstegsrevolutionen

Kommer ni ihåg min lilla orange bok GLAD FRi STARK? I den skriver jag mycket om myrstegsrevolutionen, alltså det lilla stegets kraft och vitsen med att sätta skamligt låga mål, som en reserv de dagar man inte kan/hinner/orkar, men ändå vill hålla i något som gör en gott. Som till exempel motion. (Men kan också vara sömn, läsa, skriva, meditera osv). Runstreak är ett superexempel på en myrstegsrevolution. Och så länge man inte är som jag och tror att man måste springa snabbare eller längre för var dag så gör det gott.

Nu springer vi vidare, med ett lägsta mål på 1,5 km. Om 32 dagar firar vi förhoppningsvis mina 100 dagar. Undrar vad vi ska överraska varandra med då?

Ses snart igen,

Tills dess: HEJA myrstegsrevoltionen i alla dess former, just nu runstreak och nakendopp för mig.
Kram Malin Lundskog

malin lundskog, runstreak och nakendopp, knippla

Nu drar jag på nya äventyr. I natt är det dags för hängmattehäng med Agneta och Kerstin.

118: Fat bottomed girls …

Fat bottomed girls är poddens 118:de avsnitt och markerar ÄNTLIGEN! Ny säsong!

Efter en lång het (?) sommar river de två författarna igång poddsäsongen med ett inspirerande samtal om Cillas nya namn, Malins gamla böcker och hur de önskar att sommaren blir nästa år. Medan Cilla har röjt runt på marknader, träffat folk och sålt massor har Malin latat sig med redigering och sågat sönder ord under sommaren. Och nu? Nu kör de, så det ryker! Häng med på livet bakom författarkulisserna.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

118: Fat bottomed girls, författare, podcast, podd

Jag kommer till Skövde bokmässa

Jag kommer till Skövde bokmässa den fjärde oktober. Som jag ser fram emot att äntligen vara igång med bokmässor igen. Skövde blir den första under hösten, men det blir fler framöver. (Konstsalong i Kungsbacka, bokmässa i Torslanda och på Styrsö till exempel.) Ja, visst har jag sagt det förut, men jag vill ändå upprepa: en av de roligaste delarna av bokskrivandet är mötet med läsare. Eller potentiella läsare. Eller bara allmänt härliga människor som tycker att det är roligt med böcker och/eller skrivande. Visst tror vi på sådana möten i Skövde? Jag blir då pirrig i alla fall.

Panelsamtal med rubriken Under ytan

Under bokmässan i Skövde står jag självklart redo med romaner och en vässad signeringspenna, men deltar också i ett panelsamtal om det som finns men som inte alltid syns. Så kul! För är det något som finns med i både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv, så är det ämnen man inte pratar om …

Igår ringde Yvonne Eriksen som ska vara moderator och wow, vilken proffsig (och trevlig!!!) kvinna. Jag är övertygad om att jag är i trygga händer under samtalet, där även Charlotta Lagerberg-Thunes, Christer Johansson och Inger Granberg deltar.

Hösten ändå? Och böcker. Läsare. Författare. Människor. Världens bästa grej.

Mer om bokmässan kan ni läsa här: Skövde bokmässa. Jag hänger tillsammans med Jessika Devert, så det kan inte bli annat än kul vid vårt bokbord. Kom! Och/eller tipsa gärna andra som bor eller är i Skövdekrokarna den fjärde oktober.

Vi ses snart här igen. Tills dess: heja härliga möten!
Kram Malin Lundskog

jag kommer till skövde bokmässa, malin lundskog

Leve leva kreativt

Igår kväll började jag återigen att läsa Julia Camerons bok Lev kreativt. Nu är ju inte det en bok att läsa utan att göra. Ja, som den lilla orange GLAD FRi STARK om ni minns den? Hur som: i morse började jag göra boken. Kanske till och med leva den? För länge leve leva kreativt, bästa sortens liv om ni frågar mig. Och boken som är ett slags tolvstegsprogrammet för ökad kreativitet. Eller för att hitta sin inre konstnär om man så vill.

Det är tredje gången jag påbörjar boken. Första gången gick jag igenom alla tolv veckor (läs mer här)och även om inte ni märkte någon skillnad på mig och mitt liv, så gjorde jag det. Andra gången hängde jag i under några veckor, men bestämde mig sedan för att bryta. Det kom för mycket sommar i vägen … Men nu är jag på det igen och min inställning är att jag ska gå igenom hela tolvstegsprogrammet för ökad kreativitet. Jag tror nämligen inte att det finns någon hejd på vad man kan hitta inom sig om man bara ger sig själv chansen och en gång är väl ingen gång, eller hur man nu brukar säga.

Är det stunden eller det jag gör i stunden som spelar roll?

När jag skrev mina morgonsidor i morse kände jag den där sköna känslan av att vara något på spåren. Och då menar jag inte att de kom någon genialisk idé till en bestseller. Nej, jag tänkte mer på situationen. Komma upp tidigt på morgonen. Sitta i stillhet med min kaffe, Brorsan, en skön penna (viktig detalj!) och en favoritanteckningsbok. Den stunden är värdefull och jag undrar om inte den i sig gör sitt till för att komma närmare min inre konstnär. En bra start på en bra dag ni vet?

leve leva kreativt, lev kreativ, anteckningsbok nuuna — Förutom boen Lev kreativt, älskar jag nuunas anteckningsböcker

Sedan har dagen fortsatt så. Framåt. I morse joggade Brorsan och jag runt ön (ska berätta mer om min runstreak senare, men tror på det där med streak) och Claes kom och mötte oss för ett gemensamt bad. Dessutom har jag kommit en bit på det nya manuset, jag har registrerat mig på Kreativt skrivande II på Linnéuniversitetet och b-kurs i kreativt skrivande på Umeå universitet (två halvfarter, jag är inte helt crazy, trots allt). Och efter gymmet ska jag läsa vidare på boken vi ska diskutera i bokklubben på torsdag, Mot fyren av Virginia Woolf.

ankis badplats, springer spaniel, knippla — när Claes kom hälsade Brorsan honom välkommen genom att skaka av sig badvattnet. Ser ni dropparna?

Jag njuter medan jag kan. För att hinna både skriva, jogga, gymma, läsa och dessutom reflektera över det – det är tamejtusan inte varje dag det.

Vi ses snart igen och tills dess: Leve leva kreativt!
Kram Malin Lundskog

Jag startar Knippla OG

Ja, det är i alla fall så det låter i det rykande färska avsnittet av podden Ordet är mitt, där Jessika Devert och jag pratar om ord och skillnaden mellan att vara retro och vintage. Vem anade att det ens fanns en skillnad mellan de två orden? Och vem har undrat sedan förra avsnittet vilka de retromingenta djuren är? Här kommer svaren. Och det där med att jag startar Knippla OG, hur är det med det egentligen?

podcast, podd, ordet är mitt, författare, Malin Lundskog, Jessika Devert

Allt får ni veta i dagens avsnitt som vi beskriver så här: Malin ska starta Knippla OG och retro -och vintagelista där de fina gamla orden ska få komma till heders igen. Sedan fortsätter hon med ett mycket skumt och introvert ord som betyder lite allt möjligt. Vi får också veta att retromingenta djur, de kissar åt ett håll som låter just retro. Kanske är det så de gör hos Amishfolket där man lever i det förgångna? Jessikas ord gör henne gräsligt besviken och Malin blir också lite förvånad över dess framfart, som är på intet sett är negativt. Men vissa ord måste skärpa sig!

Lyssna här, eller i vilken app ni än föredrar. (Bara ni lyssnar?)

Är vi retro eller vintage?

Eftersom jag nu ändå är ute och ber er att lyssna: det betyder oerhört mycket för oss om ni följer oss i er podd-app, på Instagram (här hittar ni Ordet är mitt). Mest av allt betyder det om ni som lyssnar berättar för oss vad ni tycker och tänker. Tack till er som har gjort det och tack till er andra i förskott.

Förresten hittade jag en bild från 2014 på Jessika och mig, när antologin Insikter släpptes. Tänk att vi har känt varandra så länge! Och är författare i samma bok?! Och den kanske största frågan av alla är: är vi retro eller vintage?

malin lundskog, jessika devert, release Insikter antologi

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA alla underbara ord. Och alla andra …
Kram Malin Lundskog