De två (oftast!) glada författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog tar oss med bakom sina skrivarkulisser där det både köttas redigering, gås på sommarlov och plockas fram gamla dammiga manus. Avsnittet kompletteras med bok- och konserttips, men en fråga kvarstår: kommer Skotten till Malmöarna att gå till tryck???
Häng med, det blir kul. Day-O!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Är lagom bäst, eller beror det på? Och vad är ens lagom och vem bestämmer om något eller någon är för mycket eller för lite? Frågorna är många och i podden Ordet är mitt får ni svaren. Ish …
Ett mellanmjölkigt avsnitt där jag kör vilse i Jessikas hoods och vi känner hopp om språket.
Jag vet inte vad jag ska tro om lagom när allt, inklusive jag själv, blir suddigt i konturerna och vi inte vågar fatta beslut utan allting är -ish. En sak är säker och det är att prunka inte är lagom. Och troligtvis ligger det inte ens ett uns sanning i att ordet prunka kommer från tonårsmamman som råkade öppna tonårssonens rum och satte p för …
Tips: lyssna till frukostgrôten (så är det gjort?)
Här hittar ni alla våra avsnitt. Har ni redan en favoritapp ni lyssnar på – prenumerera gärna på Ordet är mitt. (Och min andra podd Skriverier med Malin och Cilla.) För er som undrar hur allting började – ni hittar mer om det här: Ordet är mitt, en ny podd om ord med författarna Jessika Devert och Malin Lundskog
Ses snart igen, tills dess: låtom blomstren prunka!
Kram Malin Lundskog
Malin är så trött att hon inte orkar prata efter att ha skrivit ohemult många ord, firat färdigt manus och sen skrivit lite till. Men NU är hennes råmanus klart och hon vet inte vad hon ska göra med all tid. Cilla redigerar, pratar med förläggare och säljer böcker på både loppis och marknad. De pratar om kreativitet inom ramarna av ett synopsis och av någon anledning kommer utomjordingar in i bilden. Livet går helt enkelt sin gilla gång bakom kulisserna hos de två författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog.
Go lyssning, Här kommer Pippi Långstrump!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Cilla har varit på äventyr i ljudboksinläsarstudion och läst in sin sommarpocket Skotten på Malmöarna. De pratar om hur man redigerar en ljudbok, vad Cilla gör när hon gör en Malin och hur mycket Malin har tänjt på sina gränser när hon persar i antal skrivna ord nästan varje dag. Hon tipsar också Cilla om den hemliga lappen som hänger på hennes datorskärm …
Häng med! I vanlig ordning blir det både fart och fläkt och annat skoj bakom författarkulisserna hos Ceciala Andersson och Malin Lundskog
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Cilla har varit på manusutvecklingsmöte och har något på gång med polis. Krim. Någonting. En vanlig deckarserie ska det bli, med enda undantaget att det är Cilla som ska skriva den och hon vet inte vad vanlig är. Just nu oklar hon sig mest. Malin då? Jo, hon skriver så det killar i magen på henne. Snart snart snart är eventuellt ett råmanus färdigskrivet. Allt i avsnitt 113: tutti frutti av podden Skriverier med Malin och Cilla.
I vanlig ordning bjuder de två författarna på sina skrivarliv bakom (och framför) kulisserna. Och på boktips. Och skönsång!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Att styra över sin egen tid är både bäst och sämst. Mest bäst. Resten får jag skylla mig själv … Eller kanske tacka mig själv för? Jag menar, att ta ledigt från lunch för att gosa med lilla Stella (och hennes föräldrar förstås!) fast jag inte har skrivit det antal ord jag ville skriva idag. Ska jag skylla mig själv som öppnar armarna och säger jaaa med massa utropstecken när den lilla familjen säger att de vill komma ut till Knippla? Eller ska jag tacka mig själv som har möjligheten att tacka ja till sådan lyx och passar på att njuta? Jag gör lite både och till en början, men glömmer snabbt av att skylla mig själv. Jag älskar varje stund med mitt barnbarn. Och hennes föräldrar. Jobba halvdag och sedan ta semester – tack till mig som har den möjligheten en vanlig tisdag i maj.
Först uppe med tuppen, plocka blommor och skriva tusentals ord innan lunchtimmen är slagen. I dag var det fart under skrivargaloscherna vill jag lova, till skillnad från igår då scenerna segade sig fram. Det killade nästan i magen av farten jag skrev med i förmiddags. Jag nådde inte ända in i mål, även om jag satsade friskt. Men hoppas fortfarande bli klar till deadline på måndag. Återkommer om det.
Ja, sen kom de. Lilla Stella och hennes mamma och pappa. Det är något makalöst hur fantastiskt det är att få vara med när en liten baby växer. Särskilt en liten baby som är hans, som en gång var vår lilla baby. Livet va, vilken grej det är.
Vi firade inget särskilt och allt med lunch ute i trädgården, lek i sandlådan, bad, promenad och spel. Och snipp snapp snut, så var dagen slut och vi stod vid färjan och vinkade av det lilla barnbarnet och henne mamma och pappa. Så som mina föräldrar stod och vinkade av oss, när vi hade varit och hälsat på dem med våra små barn. De stod inte vid någon färja, men ni fattar. Fint är det tycker jag, att ha någon att vinka av. Och att vinka av någon. Och allting är sannerligen relativt för jag har en känsla av att vi ser lika gamla ut som jag tyckte att mina föräldrar gjorde då. Då, när jag inte hade någon aning om att en femtiofemåring är rena ungdomen.
Och fint är det som sagt att ha förmånen att kunna välja att jobba halvdag när ett litet barnbarn kommer på besök med sina föräldrar. Gôrfint! Precis som promenaden hem från färjan, utan en enda sekundmeter vind.
Vi ses snart igen, tills dess: tacka dig själv!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.
Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.
