I det här avsnittet chockerar Malin Cilla när hon berättar om sin period som huligan. När chocken har lagt sig berättar Cilla om mötet med sin redaktör och hur hon skiljer sig från andra författare. Och Malin då? Hon skriver på, pluggar och diskuterar om det är möjligt att ha flera olika författarröster.
Tips: Lyssna. Energin sprakar om de två författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
I går och i dag (och kanske främst i natt?) har vi firat 12 månader i hängmattan, Agneta och jag. Ja, vårt äventyr med en utenatt i månaden som jag har skrivit om förut och som ni kan läsa mer om här. Och även om vi hittills håller oss här på ön, så är det ett äventyr varje gång. Vi håller oss till och med på samma plats på vår lilla ö nästan varje gång och det är ändå ett äventyr. Och i samband med ettårsfirandet la vi till momentet frukost till äventyret. Ett riktigt halleluja-moment, som kanske blir nästa steg i utelivet? För ett år är bara början …
Förresten, en stor del av äventyret är samtalen. Ni vet de där som börjar med glädjen över att få fjutt åp brasan och sedan övergår till färger för att fortsätta in på sambandet mellan allt, vidare över till föräldrar och barn, hockey och fotboll, mat och musik. Ja, när vi väl kryper ner i våra sovsäckar är det som att vi har löst alla problem och skapat fred på jorden. Mer utenätter åt folket säger jag.
Vi somnade under stjärnorna och vips vaknade vi till det här. Det som ser lite blurrigt ut är myggnätet jag har på min hängmatta. Det håller även undan fukt, så trots en fuktig natt sov vi utan tarp. Ja, jag vet: alldeles underbart är det.
Efter omaket att lämna den sköna värmen och det goa gunget i hängmattan för att gå upp och kissa orkade jag inte ta av mig skorna när jag kom tillbaka till hängmattan igen. Men vet ni, här och så här hade jag kunnat ligga hur länge som helst i solen.
Precis som våra tidigare äventyr ute i hängmattan ser jag redan fram emot nästa. Nu har jag sytt fast märket på min vandringsryggsäck. Snyggt va? Mot nya äventyr. Och nya utenätter.
Vi ses snart igen allihop, tills dess: Kram o ut o njut,
Malin Lundskog
Cilla korkar upp champagnen när hon nu har skrivit avtal med förlag. På två (ja 2!!!) bokserier. Det är så stort att Malin tvingar ur henne allt om avtalet och att det faktiskt innehåller alla format (och inflikar att de nu faktiskt är förlagskollegor). Skam den som ger sig! Egenutgivar-Cilla goes förlag, Malin tragglar vidare med sina studier och även om inget är sig likt, är författarna sig lika. På väg mot att bli världens bästa författare. Den ena närmare än den andra … Skål och välkomna till ännu ett härligt samtal mellan Cecilia Andersson och Malin Lundskog. 109: (Du är så) Yeah Yeah Wow Wow …
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Malin använder sina karaktärer som låtsaskompisar och låter dem bära hennes känslor. Cilla vill helst inte känna alls, men tycker om att hon forma och eventuellt ta livet av karaktärer hon inte tycker om. De hamnar också i en spännande diskussion om vanliga människor och vad som får deras spärrar att släppa, så att de eventuellt begår brott. Varför de hamnar i den här långa diskussionen i årets långfredags-avsnitt? Cillas kommande manus … Och så pratar de om den affärsmässigt dåliga, men oerhört spännande, konsulttjänsten som hjälper till att välja boktitlar.
Och så är det detta med dymmel … Lyssna. Boktips och skönsång ingår.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Innehåller sponsrad länk med möjlighet till påskrabatt på böcker hos Bokus
Men har ju helt glömt av att ge er mitt senaste boktips från podden Skriverier med Malin och Cilla. Ensam i Berlin. Vilken bok! Jag förstår inte varför jag inte har sagt den titeln när jag har fått frågan om vilken som är den bästa boken jag har läst. Ensam i Berlin är definitivt en av dem. En roman som det var längesedan jag läste. Men den står där i bokhyllan och ger mig små vinkar av både hur man kan skriva om sorgliga, till och med fruktansvärda, saker med humor och om att det finns många sätt att protestera mot diktatorer och fascister (något jag funderar en del över just nu. Vad kan man göra???).
För Hans Fallada visar på just det. Humorn och protesterna i det lilla. I slutet av vårt 106:e avsnitt berättar jag mer om boken (här hittar ni avsnittet). Annars: läs den. Jag längtar efter att få tag på en liknande roman. En sådan där man inte vill släppa, ni vet.
Just nu, april ut, får ni 10% rabatt om ni handlar på Bokus för minst 299 kr. Ett tips är att köpa Ett oönskat arv (som ni hittar här), som alldeles snart fyller ett helt år. Och Mariannes mirakel förstås (här). Så har ni läst i kapp er när (om, ska jag väl vara ärlig och skriva) det kommer någon ny roman från mig.
Alltså: koden APRIL25
Kram o hej
Malin Lundskog
Inte vet jag vad som hände här, men jag lämnade in text före deadline idag. Jag som tycker om att vara sen och går igång på att stressa. Mmm, vet att det inte gynnar vare sig mig eller min text att stressa fram den, men är något av en sucker for stress.
Hur som helst: idag var jag klar med omarbetningen av texten jag lämnade in tidigare i år och som jag har fått respons på av både mina kursare och lärare på Linnéuniversitetets Kreativt skrivande. Jag var dessutom klar med tio nyskrivna sidor som också ingick i inlämningen. De tio sidorna är fortsättningen på det romanmanus jag skriver på just nu. Vilken lyx att få de genomläst steg för steg nu under terminen på Kreativt skrivande. Just det: jag var också klar med en rapport om mitt skrivande, som ingick i uppgiften det är deadline på fyra dagar.
Ja, jag har skrivit bra många fler sidor än de tio, men får inte lämna in fler. Får ju tänka på mina stackars kursare och lärare också och följa instruktionerna. Men! Jag har himla kul med det här manuset. Berättelsen är så fin att skriva att jag längtar efter den när jag inte skriver på den. Och det är förmodligen därför jag är klar i förtid. Och har kommit långt med manuset. För att jag har så kul med texten.
Vågar mer, känner mig tryggare än med tidigare manus när det gäller vart jag är på väg med berättelsen (tack snöflingemetoden och synopsis för det. Och spänningsgraderingen av kapitlen som jag beskrev här hur jag genomförde). Och jag njuter av processen. Ni vet allt det där med att det är resan som är mödan värd. Där är jag. Och har det gôtt. Längs vägen. Utan jättemånga tankar på att jag hoppas att manuset ska bli bok, med mer fokus på att jag har saker att upptäcka längs vägen.
Och kanske är det tack vare att jag har kul som jag lämnade jag in min text flera dagar för tidigt? Utan att oroa mig för om jag inte ska fundera, redigera och korrigera minst ett varv till. Det är en skön känsla det här, vill jag lova. Att lita på att det är tillräckligt. Och faktiskt vara nöjd med att jag vågar släppa iväg texten som den är nu. Färdig för stunden och förväntansfull inför responsen som kommer med förbättringsförslag.
Firade med att lufsa runt ön med Brorsan och sen komma hem till Claes hemmagjorda fiskburgare (på färs han har gjort av långa), hans hembakta hamburgerbröd och hemgjorda grymt goda tartarsås. Vilken måndag!
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.
Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.
