Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

De hängivna hänger på väggen

Får jag komma till Knippla och fota dig, frågade Marianne Stellin. Gissa vad jag svarade? Jepp, helt rätt. Jag sa ja. Med utropstecken. Inte bara för att det är skitkul att bli fotad (jo, vi finns vi som tycker så), utan för att Marianne hade ett tema med sitt fotande. De hängivna. Va? Hur kul att få vara med och representera de hängivna. Särskilt eftersom jag är hängiven det jag gör och drivs av passion, glädje och det lustfyllda.

Hur som helst, Marianne tog med sig kameran och kom till Knippla där vi samtalade om hängivenhet och mitt skrivande. Och ja, de hänger ihop de två. Jag är hängiven mitt skrivande. Precis som Marianne är hängiven sitt porträttfotograferande.

de hängivna, porträtt, svartvitt, Malin Lundskog, marianne Stellin
Kan man tro att jag sitter och klappar hundarna hemma i trappan till mitt kök?

De hängivna

Idag var vi ett helt gäng hängivna som hängde på väggarna på Hotell Havskatten på Hönö. Visst är det ett coolt tema på en utställning? Det väcker en nyfikenhet tycker jag. Vad brinner de andra för? Och vad är det som gör att de är hängivna just det? Jag blev i alla fall JÄTTE-nyfiken på de andra där på väggarna. Nu är jag visserligen nyfiken i största allmänhet och på människor i synnerhet, men ändå. Wow för oss människor ändå, eller hur?

de hängivna, vernissage, fotograf, hönö
fotoutställning, vernissage, porträtt, hönö, Marianne Stellin
de hängivna, vernissage, svartvita porträtt
, svartvita porträtt av Marianne Stellin, Malin Lundskog
fotovägg, vernissage, hönö
vernissage, svartvita porträtt, hönö, de hängivna, marianne stellin
o så Marianne själv, som har fotat alla hängivna

Och nu är det dags för mig att skriva en stund, hängiven som jag är. Men vi ses snart igen och tills dess hoppas jag att i hittar och/eller utvecklar er passion allihop. HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Vi kanske inte är snällare ute på ön, men …

Nej, vi kanske inte är snällare här ute på ön än vad människor i största allmänhet är. Men, vet ni vad jag tror? Jo, att det är mycket enklare att vara snäll här. I ett litet samhälle, där vi känner varandra. Det är enklare att sträcka ut en hand, erbjuda hjälp och be om en tjänst här. Vi vet ju vilka vi är och vi vet att nästa gång är det min tur.

Som när man ska ta färjan i ösregn och storm utan bil. Då är det alltid nån som ropar frågande från sin bil om man vill ha skjuts till i alla fall nästa färja. Så himla enkelt för den som kör och så himla värdefullt för den som hinner med en buss tidigare in mot stan till exempel.

vi kanske inte är snällare, färja, knippla, västkusten
utsikt från färjan

Det där med färjan är bara ett exempel, men jag kom att tänka på det när jag själv både fick och gav skjuts under samma vecka. Att det är så enkelt att vara snäll. Och att det kanske är ännu enklare här ute på ön, just för att vi känner varandra och vet hur betydelsefullt det är med den där lilla men ack så värdefulla tjänsten. Plus bonusen: en pratstund med en fellow öbo. Det går inte av för hackor.

Nej, vi kanske inte är snällare här ute, men:

Nej, vi kanske inte är snällare här ute. Men, det är lättare att vara snäll när det är enkelt, helt enkelt. Och att ta emot någon annans snällhet, för ibland är ju det att ta emot som är det svåra, eller hur?

Såatteee, vi ses snart igen. Berätta gärna vad ni tror om min inte ett dugg vetenskapliga utan bara känslomässiga analys av att det är lättare att vara snäll på en liten ö/i ett litet samhälle än i storstäder. Tills dess: HEJA alla snälla, som både ger och är snälla nog att ta emot hjälp.
Kram Malin Lundskog

Skriverier med Malin och Cilla 62

Cilla går in i releaseveckan av sin tredje (!) spänningsroman Vid avgrundens rand och Malin har precis vågat öppna ett mail … Det planerade temat för dagen struntar de helt i och strösslar istället avsnittet fullt av cliffhangers och den helt nya hashtaggen #mananowrimo  – Cillas variant av nanowrimo á la Malin

Boktips, skrivglädje och massa kärlek bjuder de också på, precis som vanligt. Go lyssning!

Till slut vågade jag öppna mailet från redaktören

Det kanske inte tog så värst många dagar innan jag till slut vågade öppna mailet från redaktören, men jag gjorde det inte direkt. Vågade inte. Blev helt paralyserad av tankar på att jag skulle få förslag på att göra om hela redigeringen och ta tillbaka allt jag hade strukit.

Herregud vad det är skönt att sticka huvudet i sanden i bland. Eller inte. För när man står där med näsan full av sand och hostar och fräser, så finns ju vetskapen om mailet kvar. Och oron kan växa hur mycket och snabbt som helst. Dålig strategi, det där med strutsbeteende. Jag vet ju det, men jag ville känna mig stadig och stabil när jag skulle öppna det hemska mailet. Vara i rätt mood liksom, är ni med?

Malin Lundskog blundar, författare, till slut vågade jag öppna mailet från redaktören, feelgood
fattar ni känslan?

Och jag har gjort ett fantastiskt arbete!

Tänk att jag gick runt här på min ö i flera dagar med en gnagande oro över allt jobb som låg framför mig med manuset. Helt i onödan! För gissa vad, gissa vad, gissa vad? Jag har tydligen gjort ett fantastiskt arbete. Va? Jag? Fantastiskt? OMG (om det uttrycket ens används längre?).

Jag är så in i hoppsan stolt över jobbet jag har lagt ner. Och så glad över att jag inte är ute och cyklar med mitt författarskap och hantverket skönlitterärt skrivande. Åh vad jag längtar till våren då ni ska få läsa romanen. Enligt redaktören är det en karaktärsdriven feelgoodstory som både underhåller och berör läsaren och ger hopp. Precis som jag vill att det ska vara.

Så här skrev redaktören bland annat om mitt manus och arbetet med redigeringen, efter förslaget om att förbättra genom att fokusera på spännande handling: ”I detta avseende har författaren gjort ett fantastiskt arbete.”

Är det vår snart?

Med det i min stärkta rygg ska jag nu finslipa några detaljer i min kommande roman och sen … rullar det på mot korrekturläsning, sättning, omslag och allt annat i cirkusen bok. Är det inte vår snart?

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA PÅ och våga vara stolt, det är så himla gôtt!
Kram Malin Lundskog

Och att vara författare är som att vara människa, det går upp och det går ner, precis som man själv när det gäller mod och styrka. Det spelar ingen roll att jag har varit medförfattare till boken skapa ditt drömliv och jobbat i flera år med att vända mina och andras självsabotörer till självhjälpare. Eller det kanske spelar roll, men ni fattar. Man är inte mer än människa till syvende och sist. Och det är gott nog, eller hur?

PS. Romanen är en uppföljare på min Mariannes mirakel, passa på att läsa den nu om ni inte redan har gjort det. Jag signerar så gärna ett ex (eller fler). Maila mig beställningen här.

November gjorde entré med glans

November gjorde verkligen entré med glans.

november gjorde entré, soluppgång, knippla, sjöbodar, västkusten, bohuslän
soluppgången på hundrundan i morse

Och på den vägen fortsatte det. Claes och jag passade på att plocka upp nästan alla hummertinor i förmiddags. Vädret kan ju vara som det kan här och vem vet när vi kan tajma en vindfri dag igen? Inte vi. Och varför spara på njutet till en annan dag ..

november gjorde entre, utsikt, oset, knippla, fyr, himmel, hav, västkusten
Ser ni månen där uppe? Fortfarande kvar när vi kom ut i morse.
november gjorde entré, västkusten, måsar, hav, hummertinor
Enda djuren i sikte var måsarna, för hummern såg vi inte röken av.
sälar, västkusten, november, sol, himmel, hav
en kobbe full av sälar

Vi och måsarna var inte de enda som var ute och solade sig. Vi gjorde en sväng om ut till sälarna också, som såg ut att ha det gôtt. Det hade vi också. Det är värt allt kvällsarbete i världen att kunna passa på att ut o njuta i det här vackra på förmiddagen.

Hur har er november börjat?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA November.
Kram Malin Lundskog

När kreativa mångsysslare ses

När kreativa mångsysslare ses kan det bli hur som helst. Det kan bli galet, idérikt och kreativt, fantasibollande och alldeles. Ja, ta mig tusan: alldeles underbart! Som när jag hälsade på hemma hos Carolina på Hälsö. Bara att få strosa runt i hennes trädgård gjorde gott och att höra hur hon tänker på hållbarhet och ekologisk odling och sånt som jag tycker är både intressant och viktigt gjorde min dag. Men, ni vet …

när kreativa mångsysslare ses, ros, lila ros, Hälsö, event

När kreativa mångsysslare ses och den ena tycker att den andras alster är så himla bra (Carolinas skapande med blommor, färg och form och hon sa detsamma om min roman Mariannes mirakel) och att fler borde få ta del av det, ja då är det nåt som drar igång där inne någonstans. Vi måste (inte som i ett jobbigt måste, utan som i ett vill) göra något tillsammans. Den känslan, som inte bara stannar vid en känsla utan vid att man faktiskt gör något. Så nu gör vi det.

Bubbel, pyssel och babbel

Jag efterfrågar ju fler viktiga samtal (hörde ni senaste avsnittet av Mitt perfekta liv?) och hokus pokus – här kommer de. Tror jag. För den åttonde november ses vi och pratar om sådant som min roman Mariannes mirakel väcker lusten att prata om, jag pratar om mitt författarskap och Carolina leder oss in i kreativiteten genom att vi under tiden som vi har de där goa snacken, äter snacksen och dricker bubblet skapar ett bokrelaterat alster som kommer att bli årets julklapp. Jag lovar!

Tänk er själv en mörk kväll tillsammans med andra härliga människor där inget är fel när det gäller tankar, samtal och skapande. Bubbel och snacks och så det fina med att få med sig sitt eget bokrelaterade pyssel och en roman hem. Jag vill komma. Vill ni?

När? 8 november kl 18-20
Var? Församlingshemmet, Hyppeln (ön jag tittar ut på varenda morgon under hundrundan.)
Hur? Som ni är, möjligtvis med en dos nyfikenhet i bagaget.

Boka hos mig.

blommor, trädgård på Hälsö, västkusten
Carolinas trädgård, blir så sugen på blommor i massor på vår lilla plätt
när kreativa mångsysslare ses, blommor, hälsö, trädgård
blommor, rosor, rosa, trädgård, hälsö
fattar ni doften?
när kreativa mångsysslare ses, skaparglädje, c skapar, hälsö
skaparglädje, eller hur?

Ses snart igen, här och/eller på Hyppeln. Tills dess: HEJA ER!

Förresten, ni som inte befinner här på västkusten den åttonde november, ni vet väl att jag drar igång Mariannes bokklubb online den sjätte november? Välkomna till allt!
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday