Drömliv

Tomtejakten på Knippla

Äntligen har jag varit med på tomtejakten på Knippla. Den börjar alltid efter vår årliga julmarknad, lagom till mörkrets inbrott. Idag var det dags igen. Alla barn och deras vuxna samlades vid brandstationen där de som ville fick varsin fackla och sedan bar det av i jakten på jultomten. Vi gick runt här i mörkret och ropade på tomten och efter många om och men och kringelikrokar hittade vi honom. Så mysigt. Och tänk att mitt livs första tomtejakt också var Stella the grandchilds första.

facklor, knippla, brandstation — Sandra (min runstreak-kompis ni vet) och Oliver fixar facklor

tomtejakten på Knippla — mitt tomtejaktsällskap: Abbe, Vendela och lilla Stella

tomten, knippla, barnbarn — och precis som det brukar vara när man är ett litet barn, så är tomten ganska läskig

Men innan tomtejakten var det julmarknad

julmarknad, knippla, nordkajen — bara snön som fattas

båtar, stålbåtar, knippla gästhamn, julmarknad

Innan middagsdags, spel och provsmakning av julgodiset vi också hann att baka under dagen tog jag en sväng runt hamnen med Brorsan och Ruben, vår yngste son Jacobs hund. Fint det också!

Nästa julmarknad kommer jag att delta igen, med boken som kommer ut till våren: Min sämsta väninna. Dagen före andre advent är det dags!

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA barnbarn som ger ett nytt skimmer över julen.
Kram Malin Lundskog

Man ångrar aldrig ett bastubad

(Nästan) varje fredag och väldigt många onsdagar går jag till bastun här på Knippla. Då är det öppet för damer och oavsett om det är knôkat eller jag är ensam gör bastun så gott. Nämen, ni vet: man ångrar aldrig ett bastubad. Verkligen aldrig. Oavsett om det är knôkat eller jag är ensam, som ikväll.

man ångra aldrig ett bastubad, knippla, utsikt, — kolla in så fint vår bastu ligger! (alla lampor till vänster i bild är Hyppeln som är upplyst)

man ångrar aldrig ett bastubad, knippla, bastu — … alla var där (en fredag för några veckor sedan)

Det är så mycket med bastun som är alldeles … underbart! Som att all stress bara rinner av mig tillsammans med svettdropparna, att alla blir lika där på lavarna. Och efter att ha lyssnat på podden Vårt underbara liv där min författarkollega och -vän Lisa Bjerre intervjuar bastuexpert (titeln!) Hans Hägglund fattar jag ännu mer varför jag gillar att basta. Känslan av att det gör gott är alldeles rätt.

Vill ni läsa mer om mitt bastande? Här skriver jag om bastumys igår och bouleförlust idag och här om Min nya fredagsvana. Vad vi pratar om ibland kan ni läsa här. och när ni har läst klart tycker jag att ni ska komma hit och basta. Som sagt: man ångrar aldrig ett bastubad!

Ses snart igen, tills dess: HEJA värmen. (Och kylan i det kalla badet.)
Kram Malin Lundskog

Utan spänst och explosivitet, men wow för njutet!

När man springer så långsamt som jag gör nuförtiden hinner man tänka massor. Ibland är till och med tänket det bästa med rundan. Men oftast är det en kombo. Av att använda kroppen, av luften, utsikten och tacksamheten över livet. Idag tänkte jag på hur jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet och ändå njuter. Som fan!

löparglädje, utan spänst och explosivitet, malin lundskog, knippla, runstreak — runstreak dag 162

Livets gång ni vet. Och att acceptera den gången. Jag kan inte säga att jag är lika förstående för mig själv alla dagar veckan. Ibland undrar jag varför jag bara inte kan skärpa till mig. Ta i lite till. Eller varför inte lite extra vila hjälper. Därför njuter jag extra mycket av dagar som idag. När jag skrattar med mig själv när jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet. Och njuter av så mycket annat. Bara en sådan sak som att jag packade badväskan med varma kläder och uppvärmningsgick till badplatsen där den fick stå och vänta på mig. Snacka om extra njutbart dopp efter löprundan.

Hej och välkommen december!

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: heja njutet!
Kram Malin Lundskog

Är hummerfisket över för säsongen?

I morse drog vi ut för att hämta upp de sista hummertinorna och avsluta säsongen. Ja, det var vad vi sa på väg ut. Ingen av oss var lika övertygad på väg in igen. Kanske tur att det är en hel månad kvar att vela med burarna? Så mitt svar på frågan Är hummerfisket över för säsongen? är: vet inte. Lyxigt värre!

Sjöfåglarna hoppas nog att vi kommer tillbaka, för de är löjligt förtjusta i de där saltade makrill-och laxhuvudena som har gjort sitt som bete och istället blir måsmat.

En anledning till att vi plockar in våra tinor är nog förra veckans living on the edge-äventyr. Då var så nära berget när vi skulle dra upp en av tinorna att jag, som sällan målar fan på väggen, såg båten krossas och och Claes och jag kravla oss upp på klippan och ropa på hjälp. Men! Ja, som ni förstås så gick allt bra. Men det var nog det som gjorde att jag ville avsluta säsongen, men en morgon som denna kändes det beslutet helt idiotiskt. Upp i sadeln igen och allt det där. För det är något särskilt att ge sig ut på sjön så här års. Och att göra det tillsammans. Skulle tro att än är den sista tinan inte satt … I´ll be back!

Och det är ni också hoppas jag. Tills vi ses igen: hej så länge och heja heja!
Kram Malin Lundskog

Bokklubben och boktipset

I förra avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla var det min tur att tipsa om en bok jag gillar. Jag tipsade om Margaret Drabbles Kvarnstenen, som vi har läst i boklubben. Kvarnstenen är en lättläst, humoristisk, klartänkt (om en bok kan vara det?), feministisk klassiker. Ja, det står klassiker på boken, jag vet fortfarande inte riktigt vad kriterierna för en klassiker är men kanske det faktum att den är skriven 1965 och fortfarande känns aktuell är ett sådant? Hur som helst: Boklubben och boktipset till podden går ofta hand i hand. Kanske för att vi i bokklubben sällan läser nya böcker eller böcker från topplistor? Jag hoppas att det inspirerar!

Lyssnar ni i slutet av avsnitt 126 Hips don´t lie (ni hittar avsnittet här), hör ni mig berätta om boken. Kortfattat handlar den om Rosamund som studerar litteratur, blir gravid och ensamstående mamma i London på 60-talet. Ja, ni förstår ju själva. Det där med ensamstående och mamma var inte direkt norm på den tiden. Precis som de flesta i bokklubben fattade jag tycke för Rosamund. Vi var också överens om att berättelsen på många sätt känns aktuell än i dag då den tog upp kvinnorollen, normer, moderskap och vägen mot självständighet. Visst är det ämnen som inte går ur tiden?

Vad är det bästa med att vara kvinna?

Jag införde också en ny punkt i bokklubben, inspirerad av Emma Hamberg som berättade om ett liknande upplägg i någon intervju jag hörde henne i. Tyvärr minns jag inte va, hoppas inte att det rör upp något. Punkten innebär att den vi är hos (mig den här gången) bollar upp en diskussionsfråga, inspirerad av boken vi alla har läst. Frågan behöver inte nödvändigtvis ha med handlingen att göra.

Jag ställde frågan ”vad är det bästa med att vara kvinna?” och snacka härlig diskussion. Det är härligt stärkande att fokusera på det bästa istället för motsatsen. Även om jag inte minns alla fördelar vi kom fram till, så minns jag det vi pratade mest om- Det var sådant som att vi har lättare att prata, att vi vågar visa vad vi känner och att vi har varandra och är duktiga på att skapa tillfällen att ses. Ja, som bokklubben till exempel. Bara en sån sak …

bokklubben och boktipset, bok, köksbord — När alla bokklubbars har gått hem, finns tomma tallrikar, glada minnen och nästa bokklubbsbok kvar (Den Europeiska våren, har ni läst?).

Jag tycker så mycket om bokklubben. Ja, hela konceptet bokklubb, men det har jag pratat om tidigare (här till exempel). Och det kanske framgår av att jag kör bokklubben på Franses också? Mer om den bokklubben här. Och jag tycker om att läsa böcker. Prata om böcker. Skriva böcker. Och tipsa er om böcker. Hoppas ni får inspiration till ny läsning.

Vi ses snart igen, här på bloggen, i podden eller kanske på en bokklubb någonstans?
Kram o hej o heja!
Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Styrsö 2025

Vad kul det ska bli att delta på Skärgårdens bokmässa på Styrsö den 16 november klockan 13-17. Det var himla mysigt förra året (läs om bokmässan på Donsö här). I år ser jag extra mycket fram emot att ta mig till Göteborgs södra skärgård, härifrån norra delen: tillsammans med Anna-Carin Svanå står jag för en av tre programpunkter under mässan. Vi ska prata om systrar, mödrar, döttrar och vad som händer när tystnaden blir för högljudd. Ja, ni fattar ju: sitter som en smäck för romanerna både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Och så här presenteras jag av bokmässan:

”Malin Lundskog skriver relationsromaner i humoristisk feelgood-anda som utspelar sig i Göteborg och Göteborgs skärgård. Hon driver poddarna Ordet är mitt och Skriverier med Malin och Cilla. I både poddar och böcker visar Malin på snabbtänkthet och humor. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor.” Hur fint??? Som jag hoppas att jag lever upp till det här.

Ja, och så hoppas jag att vi ses på Styrsö förstås! Tipsa gärna nära och kära i krokarna – vill ni läsa mer om vilka de andra författarna är hittar ni mer om Skärgårdens bokmässa på Styrsö här: Skärgårdens bokmässa 2025 Ses vi inte där finns jag på Torslanda bokmässa dagen innan, den femtonde november 2025, som ni kan läsa mer om här.

Kram o hej o heja!
Malin Lundskog

Drömliv

Men innan tomtejakten var det julmarknad

Vad är det bästa med att vara kvinna?

Footer

Malin Lundskog