ö-liv

Tomtejakten på Knippla

Äntligen har jag varit med på tomtejakten på Knippla. Den börjar alltid efter vår årliga julmarknad, lagom till mörkrets inbrott. Idag var det dags igen. Alla barn och deras vuxna samlades vid brandstationen där de som ville fick varsin fackla och sedan bar det av i jakten på jultomten. Vi gick runt här i mörkret och ropade på tomten och efter många om och men och kringelikrokar hittade vi honom. Så mysigt. Och tänk att mitt livs första tomtejakt också var Stella the grandchilds första.

facklor, knippla, brandstation — Sandra (min runstreak-kompis ni vet) och Oliver fixar facklor

tomtejakten på Knippla — mitt tomtejaktsällskap: Abbe, Vendela och lilla Stella

tomten, knippla, barnbarn — och precis som det brukar vara när man är ett litet barn, så är tomten ganska läskig

Men innan tomtejakten var det julmarknad

julmarknad, knippla, nordkajen — bara snön som fattas

båtar, stålbåtar, knippla gästhamn, julmarknad

Innan middagsdags, spel och provsmakning av julgodiset vi också hann att baka under dagen tog jag en sväng runt hamnen med Brorsan och Ruben, vår yngste son Jacobs hund. Fint det också!

Nästa julmarknad kommer jag att delta igen, med boken som kommer ut till våren: Min sämsta väninna. Dagen före andre advent är det dags!

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA barnbarn som ger ett nytt skimmer över julen.
Kram Malin Lundskog

Utan spänst och explosivitet, men wow för njutet!

När man springer så långsamt som jag gör nuförtiden hinner man tänka massor. Ibland är till och med tänket det bästa med rundan. Men oftast är det en kombo. Av att använda kroppen, av luften, utsikten och tacksamheten över livet. Idag tänkte jag på hur jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet och ändå njuter. Som fan!

löparglädje, utan spänst och explosivitet, malin lundskog, knippla, runstreak — runstreak dag 162

Livets gång ni vet. Och att acceptera den gången. Jag kan inte säga att jag är lika förstående för mig själv alla dagar veckan. Ibland undrar jag varför jag bara inte kan skärpa till mig. Ta i lite till. Eller varför inte lite extra vila hjälper. Därför njuter jag extra mycket av dagar som idag. När jag skrattar med mig själv när jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet. Och njuter av så mycket annat. Bara en sådan sak som att jag packade badväskan med varma kläder och uppvärmningsgick till badplatsen där den fick stå och vänta på mig. Snacka om extra njutbart dopp efter löprundan.

Hej och välkommen december!

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: heja njutet!
Kram Malin Lundskog

Är hummerfisket över för säsongen?

I morse drog vi ut för att hämta upp de sista hummertinorna och avsluta säsongen. Ja, det var vad vi sa på väg ut. Ingen av oss var lika övertygad på väg in igen. Kanske tur att det är en hel månad kvar att vela med burarna? Så mitt svar på frågan Är hummerfisket över för säsongen? är: vet inte. Lyxigt värre!

Sjöfåglarna hoppas nog att vi kommer tillbaka, för de är löjligt förtjusta i de där saltade makrill-och laxhuvudena som har gjort sitt som bete och istället blir måsmat.

En anledning till att vi plockar in våra tinor är nog förra veckans living on the edge-äventyr. Då var så nära berget när vi skulle dra upp en av tinorna att jag, som sällan målar fan på väggen, såg båten krossas och och Claes och jag kravla oss upp på klippan och ropa på hjälp. Men! Ja, som ni förstås så gick allt bra. Men det var nog det som gjorde att jag ville avsluta säsongen, men en morgon som denna kändes det beslutet helt idiotiskt. Upp i sadeln igen och allt det där. För det är något särskilt att ge sig ut på sjön så här års. Och att göra det tillsammans. Skulle tro att än är den sista tinan inte satt … I´ll be back!

Och det är ni också hoppas jag. Tills vi ses igen: hej så länge och heja heja!
Kram Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Styrsö 2025

Vad kul det ska bli att delta på Skärgårdens bokmässa på Styrsö den 16 november klockan 13-17. Det var himla mysigt förra året (läs om bokmässan på Donsö här). I år ser jag extra mycket fram emot att ta mig till Göteborgs södra skärgård, härifrån norra delen: tillsammans med Anna-Carin Svanå står jag för en av tre programpunkter under mässan. Vi ska prata om systrar, mödrar, döttrar och vad som händer när tystnaden blir för högljudd. Ja, ni fattar ju: sitter som en smäck för romanerna både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Och så här presenteras jag av bokmässan:

”Malin Lundskog skriver relationsromaner i humoristisk feelgood-anda som utspelar sig i Göteborg och Göteborgs skärgård. Hon driver poddarna Ordet är mitt och Skriverier med Malin och Cilla. I både poddar och böcker visar Malin på snabbtänkthet och humor. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor.” Hur fint??? Som jag hoppas att jag lever upp till det här.

Ja, och så hoppas jag att vi ses på Styrsö förstås! Tipsa gärna nära och kära i krokarna – vill ni läsa mer om vilka de andra författarna är hittar ni mer om Skärgårdens bokmässa på Styrsö här: Skärgårdens bokmässa 2025 Ses vi inte där finns jag på Torslanda bokmässa dagen innan, den femtonde november 2025, som ni kan läsa mer om här.

Kram o hej o heja!
Malin Lundskog

Gammal sjö och nya humrar

Det var några dagar sedan vi var ute och kollade våra hummerburar nu. Inget konstigt med det, så som det har blåst och haft sig här. Ja, och så som vi har jobbat och haft oss Claes och jag. Igår bestämde vi oss för att dra ut på tisdag förmiddag igen, innan massa vind kommer tillbaka och ett tag efter stormen, så att sjön skulle hinna lägga sig. Men. Så kom den igen. Solen! Vi satt hemma och jobbade hela förmiddagen, men vid lunch var det som att det kliade i fingrarna på oss. Vi gick till västsidan av ön och kollade så att inte havet härmade för högt upp på klipporna på skären utanför. Det gjorde det inte, så vi drog ut i gammal sjö och fick med oss nya humrar hem.

Nej, vi ångrar oss inte en sekund. Och jag är så tacksam över lyxen vi har som bor så här. Som vissa dagar kan välja vår arbetstid som det passar oss. Och som har någon att dra till sjöss med.

stora oset fyr, västkusten, öckerö kommun, gammal sjö, vågor — visst skummade det upp på berget en del, men gammal sjö är snäll mot oss.

Längre ut rullade det på bra, men gammal sjö är ändå mjukare än den krabba sjö som annars kan uppstå. Så vi gungade med, och lyfte upp burarna där flera stycken hade en hummer i till oss. Nej, nu tycker jag inte att hummerfiske är en skitsport längre, he he … (som jag tyckte en stund i förra veckan)

När vi tog oss tillbaka mot Knippla och de burar vi har längre in låg vattnet platt och molnen kom på kort besök.

måsarna har stenkoll på oss och tuggar snabbt och lätt i sig resterna av förra omgången burmat, som vi slänger in när vi matar om.

Eftermiddagspromenad med utsikt

Eftermiddagspromenaden med Brorsan bjöd på den här utsikten. Nyss var vi där ute i solglansen och glassade.

vinden tog totalpaus när vi kom ner till hamnen på rundan, Brorsan och jag

Vi ses igen, allihop. Oavsett väder och vind. Tills dess: HEJA livet!
Kram Malin Lundskog

Årets hummerpremiär

I morse var det dags igen. Alltså, det spelar ingen roll att klockan ringer i svinottan och att det blåser massor. Årets hummerpremiär är här och är hummerpremiären här så är den. Ja, till en viss gräns förstås. Vi gick inte särskilt långt ut i vågorna i morse. Och vi la inte i alla kupor. Men ändå. Grejen! Att gnugga sömnen ur ögonen, trilla i flytoverallen och tillsammans med alla andra hummerfiskare runt om på öarna få havet att glittra av röda och gröna lanternor. Åh, vad jag gillar det här.

Här är vi på väg ut från hamn och väntar på att klockan slår sju, så att vi kan slänga i hummertinorna. Härligt pirr i magen! Sedan blev pirret mer fokuserat, när jag skulle ratta oss genom vågorna …

Årets hummerpremiär 2025, vågor, Malin Lundskog — Ser ni den lilla hytten? Den tillhör en båt som har försvunnit nedanför vågtoppen. hej vad det viftar o går …

De sista kuporna släppte vi på insidan av ön, för att slippa gunget där ute. Och sen firade hummerklubben (mer om den här) premiären med fiskarhisotirer och pyttipanna-frukost på Matjes, restaurangen som öppnade upp för oss och till och med fixade oumph-pytt till mig.

Ja, man hinner mycket om man kliver upp tidigt. Nu är det tillbaka till poddinspelning med Cilla, plugg och skriv. Men imorgon hoppas jag på hummer …

Ses snart igen. Tills dess: heja hummerpremiär och annat mys en vanlig måndag i september!
Kram Malin Lundskog

ö-liv

Men innan tomtejakten var det julmarknad

Eftermiddagspromenad med utsikt

Footer

Malin Lundskog