ö-liv

Snö på ö utan kaos i sikte

Snösmockor och snökaos och snöoväder med vädervarningar i alla möjliga färger. Men, allt jag lägger märke till är en ö med massa snö och exakt noll procent kaos. Jag vet, lucky me som inte måste iväg utan kan hålla mig hemma. MEN! En sak är skitjobbig med snö på ö och det är att jag inte vill gå in. Jag vill vara ute. Njuta. Leka. Rulla runt i snön. Lufsa. Kasta snöboll.

utsikt från Knippla mot rörö, vägfärja — Utsikt från morgonpromenaden mot Rörö. Bussar och spårvagnar inställda, men färjan, den går …

Malin Lundskog på Knippla, ö i snö — jo, jag gillar det här. Väldigt mycket!

Nordkajen på knippla, snö, ankare — och här var morgonrundan över och vi gick hem

Sedan tog vi en lunchjoggen (eller vad det nu var …)

springer spaniel i snö, röddeviga, knippla — En till som gillar snö

sjöbodar, gästhamnen på knippla,is — så stilla längst in i hamnen att isen har lagt sig (i ett förmodligen väldigt tunt lager)

Nej, det är inte ett dugg synd om mig som måste gå in, när in innebär skojigheter som att plugga kreativt skrivande och mejla med förläggare och marknadschef. Och mellan varven har jag ju faktiskt kommit ut. Pulsat i snön. Sprungit (eller snarare kört tantparcour med tanke på att jag var tvungen att gå krabbgång och krypa på några väldigt hala ställen, ha ha) och gjort snöänglar naken i snön (efter bastu, istället för bad).

Nu är den orange varningen här igen och det snöar. Massor. Alltså, ska vintern bete sig på det här viset får den gärna fortsätta om ni frågar mig. hur har ni det i snön allihop?

Vi ses snart igen! Fram tills dess: heja vintern. Och er såklart!
Kram Malin Lundskog

Tomtejakten på Knippla

Äntligen har jag varit med på tomtejakten på Knippla. Den börjar alltid efter vår årliga julmarknad, lagom till mörkrets inbrott. Idag var det dags igen. Alla barn och deras vuxna samlades vid brandstationen där de som ville fick varsin fackla och sedan bar det av i jakten på jultomten. Vi gick runt här i mörkret och ropade på tomten och efter många om och men och kringelikrokar hittade vi honom. Så mysigt. Och tänk att mitt livs första tomtejakt också var Stella the grandchilds första.

facklor, knippla, brandstation — Sandra (min runstreak-kompis ni vet) och Oliver fixar facklor

tomtejakten på Knippla — mitt tomtejaktsällskap: Abbe, Vendela och lilla Stella

tomten, knippla, barnbarn — och precis som det brukar vara när man är ett litet barn, så är tomten ganska läskig

Men innan tomtejakten var det julmarknad

julmarknad, knippla, nordkajen — bara snön som fattas

båtar, stålbåtar, knippla gästhamn, julmarknad

Innan middagsdags, spel och provsmakning av julgodiset vi också hann att baka under dagen tog jag en sväng runt hamnen med Brorsan och Ruben, vår yngste son Jacobs hund. Fint det också!

Nästa julmarknad kommer jag att delta igen, med boken som kommer ut till våren: Min sämsta väninna. Dagen före andre advent är det dags!

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA barnbarn som ger ett nytt skimmer över julen.
Kram Malin Lundskog

Utan spänst och explosivitet, men wow för njutet!

När man springer så långsamt som jag gör nuförtiden hinner man tänka massor. Ibland är till och med tänket det bästa med rundan. Men oftast är det en kombo. Av att använda kroppen, av luften, utsikten och tacksamheten över livet. Idag tänkte jag på hur jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet och ändå njuter. Som fan!

löparglädje, utan spänst och explosivitet, malin lundskog, knippla, runstreak — runstreak dag 162

Livets gång ni vet. Och att acceptera den gången. Jag kan inte säga att jag är lika förstående för mig själv alla dagar veckan. Ibland undrar jag varför jag bara inte kan skärpa till mig. Ta i lite till. Eller varför inte lite extra vila hjälper. Därför njuter jag extra mycket av dagar som idag. När jag skrattar med mig själv när jag lufsar runt helt utan spänst och explosivitet. Och njuter av så mycket annat. Bara en sådan sak som att jag packade badväskan med varma kläder och uppvärmningsgick till badplatsen där den fick stå och vänta på mig. Snacka om extra njutbart dopp efter löprundan.

Hej och välkommen december!

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: heja njutet!
Kram Malin Lundskog

Är hummerfisket över för säsongen?

I morse drog vi ut för att hämta upp de sista hummertinorna och avsluta säsongen. Ja, det var vad vi sa på väg ut. Ingen av oss var lika övertygad på väg in igen. Kanske tur att det är en hel månad kvar att vela med burarna? Så mitt svar på frågan Är hummerfisket över för säsongen? är: vet inte. Lyxigt värre!

Sjöfåglarna hoppas nog att vi kommer tillbaka, för de är löjligt förtjusta i de där saltade makrill-och laxhuvudena som har gjort sitt som bete och istället blir måsmat.

En anledning till att vi plockar in våra tinor är nog förra veckans living on the edge-äventyr. Då var så nära berget när vi skulle dra upp en av tinorna att jag, som sällan målar fan på väggen, såg båten krossas och och Claes och jag kravla oss upp på klippan och ropa på hjälp. Men! Ja, som ni förstås så gick allt bra. Men det var nog det som gjorde att jag ville avsluta säsongen, men en morgon som denna kändes det beslutet helt idiotiskt. Upp i sadeln igen och allt det där. För det är något särskilt att ge sig ut på sjön så här års. Och att göra det tillsammans. Skulle tro att än är den sista tinan inte satt … I´ll be back!

Och det är ni också hoppas jag. Tills vi ses igen: hej så länge och heja heja!
Kram Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Styrsö 2025

Vad kul det ska bli att delta på Skärgårdens bokmässa på Styrsö den 16 november klockan 13-17. Det var himla mysigt förra året (läs om bokmässan på Donsö här). I år ser jag extra mycket fram emot att ta mig till Göteborgs södra skärgård, härifrån norra delen: tillsammans med Anna-Carin Svanå står jag för en av tre programpunkter under mässan. Vi ska prata om systrar, mödrar, döttrar och vad som händer när tystnaden blir för högljudd. Ja, ni fattar ju: sitter som en smäck för romanerna både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Och så här presenteras jag av bokmässan:

”Malin Lundskog skriver relationsromaner i humoristisk feelgood-anda som utspelar sig i Göteborg och Göteborgs skärgård. Hon driver poddarna Ordet är mitt och Skriverier med Malin och Cilla. I både poddar och böcker visar Malin på snabbtänkthet och humor. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor.” Hur fint??? Som jag hoppas att jag lever upp till det här.

Ja, och så hoppas jag att vi ses på Styrsö förstås! Tipsa gärna nära och kära i krokarna – vill ni läsa mer om vilka de andra författarna är hittar ni mer om Skärgårdens bokmässa på Styrsö här: Skärgårdens bokmässa 2025 Ses vi inte där finns jag på Torslanda bokmässa dagen innan, den femtonde november 2025, som ni kan läsa mer om här.

Kram o hej o heja!
Malin Lundskog

Gammal sjö och nya humrar

Det var några dagar sedan vi var ute och kollade våra hummerburar nu. Inget konstigt med det, så som det har blåst och haft sig här. Ja, och så som vi har jobbat och haft oss Claes och jag. Igår bestämde vi oss för att dra ut på tisdag förmiddag igen, innan massa vind kommer tillbaka och ett tag efter stormen, så att sjön skulle hinna lägga sig. Men. Så kom den igen. Solen! Vi satt hemma och jobbade hela förmiddagen, men vid lunch var det som att det kliade i fingrarna på oss. Vi gick till västsidan av ön och kollade så att inte havet härmade för högt upp på klipporna på skären utanför. Det gjorde det inte, så vi drog ut i gammal sjö och fick med oss nya humrar hem.

Nej, vi ångrar oss inte en sekund. Och jag är så tacksam över lyxen vi har som bor så här. Som vissa dagar kan välja vår arbetstid som det passar oss. Och som har någon att dra till sjöss med.

stora oset fyr, västkusten, öckerö kommun, gammal sjö, vågor — visst skummade det upp på berget en del, men gammal sjö är snäll mot oss.

Längre ut rullade det på bra, men gammal sjö är ändå mjukare än den krabba sjö som annars kan uppstå. Så vi gungade med, och lyfte upp burarna där flera stycken hade en hummer i till oss. Nej, nu tycker jag inte att hummerfiske är en skitsport längre, he he … (som jag tyckte en stund i förra veckan)

När vi tog oss tillbaka mot Knippla och de burar vi har längre in låg vattnet platt och molnen kom på kort besök.