Författare

Meningen var att jag skulle fatta ett beslut

Som jag skrev tidigare idag, skulle jag på seminarium på Linnéuniversitet för att skapa någon slags klarhet kring mitt fokus till våren. Även om meningen var att jag skulle fatta ett beslut och välja ett av tre manus att arbeta med sitter jag nu här. Med 4 tänkbara idéer att jobba vidare på. Fyra!

Ikväll var första gången jag träffade min grupp på kursen Kreativt skrivande. Så kul att få ett ansikte på dem. Ja, vi ska ju ändå stöta och blöta texter med till våren. Och det var just det seminariet handlade om: att vi skulle få någon slags klarhet i vårens skönlitterära projekt. Vad vill jag skriva på, som jag med jämna mellanrum ska lämna in och få respons på i både text- och pratformat till våren. Och utifrån den responsen sedan redigera, fortsätta med ny text och därefter göra om proceduren på den nya texten.

Jag som skriver på två manus och har ett som hittills enbart har fått refuseringar (ett manus jag själv trodde stenhårt på). Ganska snabbt stod det klart att det refuserade manuset inte hör hemma i något skolprojekt, för där ska enbart ny text behandlas. Inte redigerad.

Det kändes ändå skönt, för då hade jag ju bara två manus kvar att skriva på. Eftersom de inte är klara, kan jag fortsätta skriva på dem. Men hur det än var så satt jag där och kom på att det kanske ändå är kul att börja på något helt nytt i det här sammanhanget. Och i mitt huvud växte en ny story fram. En … jättespännande! samtidigt som jag också kom att tänka på att jag en gång skrev någon slags light-variant av synopsis till en historisk roman. Är det nu jag ska ta mig an den?

Sover på saken

meningen var att jag skulle fatta beslut, knippla hamn, julstämning, båtar med julslingor — kvällspromenaden jag tog innan seminariet vad härlig, men hjälpte mig inte att fatta några beslut …

Jag kom in i seminariet där meningen var att jag skulle fatta ett beslut med tre manus. Ett blev ratat direkt. Sedan dök två nya idéer upp. Inte mycket till klarhet här inte. Men i natt tar jag med mig de frågor jag ställde högt på seminariet, men som ingen annan kan besvara än jag: Ska jag ta chansen att skriva på manuset som har ett tema jag så gärna vill skriva om, men som känns motigt att ta tag i eller ska jag göra det lättare för mig och verkligen få tillfälle att utveckla manuset jag just nu har flyt i?

julgran, knippla hamn — och i natt tindrar stjärnorna så klara. Vem vet, kanske hjälper de mig?
Nej. fotona har ingen annat med innehållet i inlägget att göra än att jag tog dem precis innan jag satte mig vid datorn, för att logga in på seminariet

Jag sover på saken, det brukar vara ett bra första steg till problemlösning.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja sömnen som problemlösare!
Kram Malin Lundskog

Vill man känna sig osedd, ska man göra som jag

I dag hade vi besök av Norstedts förlagschef Håkan Bravinger på Linnéuniversitetet. Han pratade om förlagsvärlden och hur de antar manus på Norstedts och vartenda ord han sa var intressant. Och kul. Ja, ni vet hur jag är med sånt som är kul, människor som har (my kind of) humor: jag faller pladask. Bara en sån sak som att han inledde föreläsningen med ”vill man känna sig osedd, då ska man skriva manus. Och skicka dem till förlag.” Ha ha ha, så mitt i prick på det vi som inte har flerboksavtal utsätter oss för.

Jag pluggar vidare och lär mig så mycket både på Linnéuniversitet och Umeå universitet. De här två kurserna i kreativt skrivande kompletterar varandra väldigt bra och det jag lär mig på den ena kursen har jag glädje av på den andra och vice versa. Mest av allt (hoppas jag att): jag har glädje av allt jag lär mig när jag skriver vidare på mina manus. Ja, för de är fortfarande mina manus. I plural.

Distansutbildningslyxen

Och förresten: säga vad man vill om digitaliseringen, men är det inte ofantligt underbart att jag kan sitta på färjan på väg hem från gymmet och delta på en föreläsning som denna?

vill man känna sig osedd, malin lundskog, vägfärja — nöjd student, på färjan hem

Nu ska jag ta en promenad innan nästa seminarium med samma universitet. Då ska mina studier till våren förhoppningsvis klarna. Vi ses snart igen, tills dess: heja humor och distansutbildningar!

Kram Malin Lundskog

PS. Nu drömmer jag inte bara om att få förlagsavtal, nu drömmer jag om Håkan Bravinger som förläggare. Så härlig människa verkade han vara! Eller, vad fan: jag är nöjd med förlagsavtal. För det är inte kl i längde att känna sig osedd. Hur kul det än är att skriva.

Vill ni läsa mer om mitt pluggande hittar ni mina inlägg om kreativt skrivande här.

Julsignering på Akademibokhandeln del 1

Förste advent idag. Är det någon som hänger med i svängarna? Inte jag. Inte Claes heller, även om han har fått upp någon slinga i trädgården. Men i fönstren hänger inte en enda julstjärna och den där ljusstaken med fyra ljus vet jag inte var den är. Jag har dock kommit ihåg att ta in pelargonerna från trädgården. Det kanske inte har med advent att göra, men ändå? Och idag har jag varit på julsignering på Akademibokhandeln på Frölunda torg. Den första av två där. Plus att jag ska signera på Kungsmässan i Kungsbacka också. Så roligt!

julsignering på frölunda torg, malin lundskog

Som jag skrev igår efter julmarknaden i Hönö Klåva: det är kul att skriva. Jättekul. Men själen och hjärtat får också sitt tack vare alla fina möten med härliga människor på marknader, mässor och signeringar. Idag var en dag för själ och hjärta. Allt började redan när jag klev in på Akademibokhandeln. Välkomnandet från Erica och hennes kollegor var värdigt en stjärna. Sedan fortsatte det med att första personen som kom när jag stod med signeringspennan i högsta hugg var född och uppvuxen på Knippla.

Och på den vägen var det i de drygt två timmar som jag var på plats för min julsignering. Jag signerade till både gamla kompisar, gamla kunder och nya bekantskaper och bär självklart med mig det fina i att de vill läsa det jag har skrivit. Och att de vill ge bort till någon de tycker om. Det är stort. Och samtalen, de fastnar.

julsignering frölunda torg, akademibokhandeln, malin lundskog — minst lika glad hela dagen

Fler julsigneringar och en näsflöjtskonsert

Den 22 december kommer jag tillbaka till Akademibokhandeln på Frölunda torg för signering, men redan den trettonde december ser jag fram emot att komma till Kungsbacka med mina böcker och Akademibokhandeln på Kungsmässan. Och nu på lördag är det julmarknad här på Knippla. Då tar jag med mig mina böcker och min näsflöjt, för då ska den näsflöjtande bokklubben Maria af Knippla bullar upp med lussekatter, kaffe och näsflöjtskonsert. Ja, jag återkommer om det, för det kräver ett helt eget inlägg, he he …

Tillägg: när jag kom hem framåt eftermiddagen hade min man satt upp stjärnor i fönstren. Och jag rotade fram adventsljusstaken. Tände första ljuset och såg på första avsnittet av årets julkalender och landade in i myset med advent.

Ses snart igen, tills dess: fortsätt vara härliga!
Kram Malin Lundskog

Julmarknaden i Hönö Klåva

I morse åkte jag tre öar söderut och lastade upp mina böcker inför julmarknaden i Hönö Klåva. Vilken dag jag fick. Den var både kall, blåsig, solig och regnig och mest av allt: fylld med härliga människor. Inte bara alla som var nyfikna på mina böcker, som köpte mina böcker, som pratade böcker och att skriva. Utan också mina utställargrannar. Som jag sjöng julsånger och dansade med. Och skrattade så att besökarna inte kunde låta bli att skratta. Och … ja, alla leenden man får när man ler. Så värdefulla de är!

julmarknaden i hönö kliva, malin lundskog, böcker, mariannes mirakel, ett oönskat arv — dubbla vantar, underställ och glatt humör kom jag långt med

Värdefullt var det också att madebymyran (min ena marknadsgranne) hade en kompis som kom med grymt god soppa. Någon blomkåls. och broccolivariant. Med bröd. Det värmde både själ och hjärta. Och ja, det kanske är just det som är en av de allra roligaste grejerna med att ge sig ut på marknad. Att själen och hjärtat får sitt tack vara alla fina möten med härliga människor. Och goda soppor …

julmarknaden i hönö klåva, ett oönskat arv, soppa, bröd — från och med nu har jag en mattermos på önskelistan

Möten med människor gör det värt allt!

Jag är verkligen innerligt tacksam för de människorna. Att många av dem på julmarknaden i Hönö Klåva idag ville ha med sig en eller flera böcker hem, det gör självklart allting ännu roligare. Och mig ännu mer sugen på att skriva fler böcker, så att jag har anledning att dra på marknad.

Men nu är jag trött och kall och ser fram emot en lugn kväll i soffan. För imorgon är en helt annan dag och då ska jag till Akademibokhandeln på Frölunda torg och signera. Det blir varmt, vindfritt och förhoppningsvis minst lika roligt.

Ses snart! Tills dess, heja alla härliga!
Kram Malin Lundskog

ett oönskat arv, mariannes mirakel, hönö klåva julmarknad — ett oönskat arv och mariannes mirakel i långa rader …

Julmarknaden på Hönl var annorlunda i år, jämfört med tidigare år. Den vara bara en dag (skönt tycker jag!) och den var utomhus (härligt ända till regnet kom och skvätte upp på böckerna …)

92: Nej, se det snöar!

Malin liknar Cilla vid Hjalmar Söderberg och Cilla anser att de båda är för jävla bra. Men frågan är om de skriver något eller bara gör allt annat som är så himla roligt? Högt och lågt om alla delar av författarskapet, om nanowrimo och att sätta mål eller få mål satta av någon annan.

Lyssna på avsnittet där de två författarna tar sitt förnuft till fånga.

Här länk till trenden de nämner: https://www.gp.se/livsstil/nya-skurktrenden-far-snalla-kvinnor-att-satta-granser.a6c2c659-1384-484c-9f48-dada3e8553e3

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

91: Release me!

Malin hälsar på i Småland och författarna hamnar i en bunker i Nässjö … Där pratar de om Cillas releasetåg och om inre monologer. Malin är eventuellt på fel plats i sitt manus och Cilla skriver pusseldeckare som på beställning. Häng med. Som vanligt blir det mer än det här (hint: helikopterrånare …) och skitbra boktips.