Författare

Författarhäng gbg

Ni vet sådana där dagar som man ser fram emot lite extra? Idag är en sådan dag. Det är nämligen andra tisdagen i månaden och då är det dags för författarhäng gbg. Då är vi ett gäng skrivande människor som ses högst upp på Hotell Draken inne i Göteborg. Det är så himla härligt att kunna prata en hel kväll om sådant som mina vanliga människor inte orkar (eller ens vill?) lyssna på.

Om någon trodde att författare är ett gäng tystlåtna människor som helst sitter i tysthet och skriver, så … är vi det. Också. Men när vi väl samlas och har världens chans att få prata om det roligaste vi vet, då är det svårt att få tyst på oss. Vill ni höra är det alltså författarhäng gbg andra tisdagen varje månad, från kl 17 på Draken som gäller. Skriver ni och vill vara med? Kom kom kom!

författarhäng gbg, signering — första signeringen ever, för Beatrice Bexelius. Hurra!

författarhäng gbg, böcker — första signeringen ever, för Beatrice Bexelius. Hurra!

Jag är så himla glad att jag tog initiativet till det här i våras. Vi människor är bra för varandra!

Förresten, igår satt jag och skrev på färjan in mot stan. Idag käkade jag lunch, efter gymmet, innan hänget. Kalla lasagnerester från gårdagens bokklubb. Jättegott!

Vi ses snart igen, hörni. Tills dess: heja människor tillsammans!
Kram Malin Lundskog

Bokklubb, bibliotek och en mobil podd- och skrivarstudio

Idag har jag bokklubb hos mig och laddar med att gå till biblioteket. På vårt bibliotek kan vi låna en hel bokklubbsuppsättning med böcker. Vilken grej, va. Det är ju helt fantastiskt ändå, att de finns våra bibliotek. Och att jag kan trava in där och låna böcker till hela bokklubben.

bokklubb, malin lundskog — Här kommer jag med bokklubbens nästa bok

Ja, så ikväll blir det lasagne (som Claes har fixat!), rödvin och massa härligt prat om böcker. Ser fram emot diskussionen om boken vi har läst tills idag (mer om den här) och om allt annat i livet. Så som det brukar bli på en bokklubb.

En annan kul grej som jag har gjort idag är att spela in podd med Cilla. Varje fredag släpper vi ju nytt avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla och (nästan) varje måndag spelar vi in nytt. Eftersom jag är på språng på måndagar har min poddstudio blivit bilen, för att jag ska hinna med diverse färjor. Idag hade jag utsikt över Öckerö hamn från min poddstudio. Inte så illa, eller hur?

bokklubb, öckerö hamn, podd — utsikt från poddstudion

Måndagar är veckans mest varierade dag för mig, som det ser ut just nu. Förutom att spela in podd har jag träningspass för företagen på Pedagogen Park i Mölndal. På färjan till och från stan passade jag på att skriva idag, det är jiu ändå mananowrimo …

manus, ö-liv, färja — skriver bok på färjan mot fastlandet

Jag gillar mina varierande måndagar precis lika mycket som jag gillar helt obokade dagar när jag inte behöver anpassa mig efter någon. Eller ens träffa någon (ändå gillar jag människor!). Nu blir det bokklubb!

Förresten, apropå bokklubb: Mariannes mirakulösa bokklubb gör comeback i januari. Läs mer här.
Vi ses snart igen, tills dess: länge leve bokklubben!

Mariannes mirakulösa bokklubb är tillbaka

Redan den sjunde januari 2025 drar jag igång online-bokklubben Mariannes mirakulösa bokklubb. Vi börjar i januari med att läsa Mariannes mirakel och diskuterar allt (och det är mycket) som går att diskutera under tre tillfällen (varannan tisdag).

YES! Ta mig till väntelistan

Bokklubben passar dig som aldrig har deltagit i en bokklubb förut och dig som älskar bokklubbar och inte kan få nog av dem. Jag har teman för varje gång och det går lika bra att fullständigt ta över klubben som att sitta tyst och bara lyssna (även om jag tycker att det är mycket mycket roligare om alla vill vara med och diskutera. En av de bästa grejerna med en bokklubb och läsning av böcker är ju att det bara finns massa rätt sätt att läsa, tolka och tycka. Inga fel.

Mariannes mirakukösa bokklubb är tillbaka, Malin Lundskog, författare, online — om ni undrar vilka böcker det handlar om …

Därefter klubbar vi vidar med Ett oönskat arv. Fritt val om ni vill vara med på båda eller en. (Eller ingen, vilket ju också är ett val. Men hoppas ni vill vara med. När vi gjorde det här senast var det fantastiskt roligt. Och så givande att det ibland mer liknade terapisamtal än bokcirkel-snack. Och det är ju fantastiskt. Den här gången kan det bli hur som helst, det är ju ni som deltar som gör klubben!

Blir ni nyfikna på klubben, skriver ni upp er på den väldigt vippiga väntelistan. Där kommer snart ännu mer info ut. Var den vippiga väntelistan är? Kolla nästa rad:

YES! Ta mig till väntelistan

Mariannes mirakulösa bokklubb är tillbaka! Online, så att alla kan vara med, oavsett var alla bor …
Här på bloggen ses vi snart igen och tills dess: Heja bokklubben!
Kram Malin Lundskog

Bokfestivalen i Värmland med (nästan) alla rätt

Nu sitter jag och väntar på färjan hem till Knippla. Jättetrött! Och samtidigt både uppfylld och urlakad. Vet inte om det går ihop, med det är så det känns. Bokfestivalen i Värmland är över och även om jag i torsdags kväll inte var säker på att jag var där jag skulle är jag nu säker på att den är helt rätt plats att vara på för mig. Och mina böcker.

Var fan går man in?

nöjesfabriken, karlstad, värmlands bokfestival — I den här snygga byggnaden har jag alltså hängt. När jag väl hittade in …

Herregud, ni skulle ha sett mig. Och hört mig.Eller kanske inte förresten … Men, i torsdags kväll när jag väl kom fram tyckte jag själv att det var en jättebra idé att gå till Nöjesfabriken och lasta av mig alla böcker direkt. Hungrig och svettig tog jag mig dit efter att ha slängt in väska på hotellrummet (har tips på hotell jag inte rekommenderar om ni vill ha det). Och hittade inte in. Var fan går man in? Jag irrade runt den där nöjesfabriken och till slut chansade jag på en stängd dörr som det stod inlastning på. Körde in fingrarna i en glipa och .. voilá! Det var upplåst!

Så jag dundrade in och fick själv leta upp mitt bord. Hungrig. Trött. Och ja, rätt irriterad. Trots en zen-dag (den där jag kom på att senvägar är genvägar, vilket jag tydligen helt hade glömt vid det här laget). Hittade i alla fall både bordet och människor som jobbade på Värmlands bokfestival. Snälla, trevliga och hjälpsamma, så som vi ju är vi människor.

När jag hade packat upp (och beklagat mig lite över att det var svårt att hitta) var vi vänner allihop. Och på den vägen fortsatte det.

En skittrevlig bokfest

Alltså, hej och hallå vilken skittrevlig bokfestival. Och vilka människor de där värmlänningarna är. Minst lika pratglada som vi göteborgare. Ja, det var som att komma hem till en stor varm (och rolig) famn. Som jag har skrattat. Ja, gråtit också. Och som vi har pratat om relationer, familjer, syskon. Och om Knippla! Jag börjar tro att det var här på ön allting började, för oj oj oj så många värmlänningar som känner någon på, har en granne som är från, som har seglat till, som har firat midsommar på och som har jobbar med någon som är från Knippla. Helt otroligt. Och väldigt roligt, för de ville ju läsa Ett oönskat arv och det är jag glad för. Precis som jag är jätteglad för att alla Mariannes mirakel jag hade med mig tog slut (lättare att resa hem utan massa tunga böcker).

Malin Lundskog, bokfestivalen i Värmland, Ett oönskat arv — samma Malin, ny frisyr …

bokfestivalen i värmland, Malin Lundskog, Mariannes mirakel, Ett oönskat arv

Förutom alla fantastiskt härliga besökare och fina samtal med dem har jag ju också träffat mängder med fina författare. Både nya och gamla bekantskaper och det är ju också en grej med att dra iväg på äventyr som bokfestivalen i Värmland. Att träffa kollegor och prata skrivande och peppa varandra.

Och en stund i rampljuset

Jag gillar verkligen att kliva upp på en scen, få på mig ett headset och prata om mitt skrivande och mina böcker. Detvar någon som sa at det inte är klokt att gilla det, men … då är jag väl inte klok då. För jag tycker att det är kul. Särskilt när tillfället tillåter att jag inte har förberett mig utan tar det på volley och känner av publiken vad som passar att prata om. Som igår, på caféscenen, där på Nöjesfabriken. Så kul! Och tro nu inte att jag är helt uppe i det blå eller har någon slags hybris som tror att jag är bra. Oh no, jag har bara roligt och det har jag inte om inte åhörarna har roligt eller blir engagerade. Det blev de igår.

bokfestivalen i Värmland, Malin Lundskog, caféscenen

Ja, bokfestivalen i Värmland är en festival jag gärna kommer tillbaka till. Nu hittar jag ju, he he … Men under de närmaste veckorna har jag bokmässor på närmare håll. Som Skärgårdens egen bokmässa på Donsö nästa söndag. Och Hönö julmarknad om några veckor, signering på Akademibokhandeln på Frölunda torg och i Kungsbacka och (såklart!) Knippla julmarknad.

Hoppas vi ses på en julmarknad eller signering någonstans. Annars ses vi ju snart här igen. Tills dess: heja härliga människor!
Kram Malin Lundskog

89: Die Mauer …

Cillas release närmar sig med stormsteg, men VAR ÄR HENNES BÖCKER? Varför är författarskap inte ett vanligt jobb? Och vilken bok har Malin försökt att undvika att läsa i det längsta, men nu är golvad av? Svaren på de här frågorna (och några till) får ni här.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inre monolog är min nya grej

Nu har jag lärt mig något nytt i skolan igen. Inre monolog. Alltså, det här är min grej. Så himla roligt att bara gå loss i en karaktärs huvud. Hänga med i svängarna när hans (jo, den här gången är det en han) tankar fladdra hit och dit, fram och tillbaka och ibland går de runt en liten stund. Försök själva att följa med i era egna tankegångar. Så himla kul! Hjärnan är inte klok, ha ha.

inre monolog, malin lundskog, författare — trasslet i huvudet är mycket mycket trassligare än håret på huvudet …

Inte för att jag inte har skrivit inifrån en karaktärs huvud förut, men när vi nu fick uppgiften att skriva en inre monolog på Linnéuniversitet, så förstod jag vad det verkligen innebär. Det handlar om att låta karaktärens tankar poppa runt. Så som de ju faktiskt gör i våra huvuden. Ja, utan att vi tänker på det, för tänker vi på det styr vi nog upp dem lite mer. Det är så kul att lära nytt och ännu roligare, eller kanske just därför som det är kul, när jag kan applicera det på mitt skrivande direkt.

Hjärnan är galen …

Nej, hjärnan är galen! Och galet bra på att associera den ena otippade tanken med den andra och jag bara joinar the joyride. Förhoppningsvis får ni läsa inre monologer i en bok som jag har skrivit om ett tag. Vill ni läsa ett fantastiskt exempel redan nu, är Virginia Wolfs Mot fyren ett hett tips. Kapitel 17. Alltså! För att inte tala om slutet på James Joyces Ulysses. O M G asså!

Och två boktips med inre monolog

Många utropstecken blev det visst, men det är så kul jag tyckte att den här uppgiften var. Böckerna jag nyss nämnde, de har jag läst, för att studera just inre monologer. Men vet ni, det där är böcker som är värda att läsa oavsett. Jag är så glad att jag lär mig nytt. Och att min lust att läsa sådant jag inte har läst sedan sist jag pluggade (då svenska och engelska) och inte uppskattade då har vaknat till liv. Ålder, erfarenhet och insikten om den där välvilliga läsningen (som jag skrev om här) kanske? Oavsett så är inre monologer där tankarna bara strömmar helt oredigerade min grej. Längtar redan till i morgon bitti, då jag ska ta mig an mitt manus igen …

Vi ses snart igen, tills dess: heja hjärnan!
Kram Malin Lundskog