Författare

Att skriva med stjärnor som sällskap

För en tid sedan fick jag för mig att gå upp tidigt som tusan för att skriva på mitt manus (läs mer om det här). Jag har fortsatt med det. Ja, förutom ibland då jag har fått för mig att lura mig själv med svammel om att jag skriver sedan. Visserligen gör jag det, men det skrivandet blir varken lika bra eller går lika fort. Nej, att skriva med stjärnor som sällskap, det är min grej. Just nu i alla fall …

stjärnklart, att skriva med stjärnor, himmel, knippla, författare — FATTA stjärnhimlen när jag klev upp för att skriva i morse!

Magin med att släppa ut hundarna i trädgården och själv titta upp på den här himlen. Det är stort. Och det är som att magin spiller över på mitt skrivande. Jag menar inte att berättelsen blir särskilt magisk, men känslan. Känslan när jag sitter vi mitt (nya, skitsnygga) köksbord och tittar ut först på stjärnor och strax därefter på himlens färger, som avslöjar att solen är på väg upp.

soluppgång, knippla, författare, att skriva med stjärnor — synd att fönsterlampan stör, men ser ni den rosa/orange randen där borta i öster? Och den väldigt blå himlen?

Nya rutiner ger nya resultat

Det är spännande att testa att få in nya rutiner i livet. Kanske för att de behövs, men kanske också bara för att få variation (som jag skrev om här igår)? Ja, det här (smarta!) påhittet att jag skulle skriva innan jag gick ut för att röra igång kroppen, inte kunde jag veta att det också funkar. Jag som typ alltid har trott att jag bara måste röra på mig innan jag kan få något vettigt gjort. Ha! Den här varianten av morgonrutin funkar himla bra. Det är som att den lär mig att det inte är så dumt att vara flexibel i rutinerna. Ge mig själv lite slack, godammit!

löparglädje, springerspaniel, knippla, malin lundskog — När det ljusnade tog vi en jogg runt ön, Brorsan och jag.
Trots dålig bild, kanske ni ser att han står kvar ner i backen? Där står han tills han är säker på att jag inte kommer tillbaka ner för att ta flera vändor i backen. Det vill han icke vara med på …

Trots att jag (just nu) har vänt på rutinerna, betyder det inte att jag inte kommer att vända tillbaka dem någon gång. Eller … vi får se. Det blir som det blir. Och det blir som det ska. Och det fiffiga är väl ändå att känna in vad som funkar i stunden?

Oavsett stund, så ses vi snart igen. Tills dess: HEJA flexibiliteten. Rutinerna. Och stjärnorna!
Kram Malin Lundskog

88: Du måste finnas …

Cilla inleder avsnittet med en kärleksförklaring till både Malin, läsarna och familjen (som hon sedan hänger ut). Och Malin går upp i svinottan för att skriva och pratar om välvillig läsning. Ja, det blir mer snack om att skriva. Men: Varför får Cilla inte lämna sovrummet på morgonen? Hur länge får man driva en författarpodd utan att släppa böcker? Och hur blir det med årets MaNaNoWriMo? Svaren finns i en podd nära dig!

Facebooksidan Skriverier med Malin och Cilla, som författarna nämner i avsnittet, hittar ni här.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ett jävla solsken

Innehåller annonlänk till Bokus och Storytel

Det är alltså titeln på boken jag tipsade om i det åttiosjunde avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag skulle väl aldrig svära så? He he, jo, det skulle jag. Och det gjorde nog Ester Blenda Nordström också om jag förstått allt rätt. Ester Blenda Nordström är alltså kvinna som är ett jävla solsken.

ett jävla solsken, boktips, malin lundskog — Jag läste den några år sedan, men har nu lyssnat om den.
Lika bra nu och gillade uppläsningen.

Hon föddes i slutet av 1800-talet och wallraffade innan Wallraff kanske ens var född, hon körde motorcykel, bar byxor, rökte och festade runt (inte så bra i längden förstås). Hon var journalist och uppvuxen under goda förhållanden, men såg de som inte hade det som hon. Hon gifte sig med en man för att få åka på expedition, även om hon föredrog kvinnor (men det var inget hon kunde komma ut med på den tiden …).

En biografi om Ester blenda Nordström som funkar för romanläsare

En välskriven biografi över Ester Blenda Nordströms liv. Och ni som bara läser skönlitteratur: läs den som en roman. Till och med som en äventyrsroman? Det funkar, även om Ett jävla solsken är klassad som en fackbok. Här hittar ni den på Bokus och här finns boken på Storytel.

Jag kan inte sluta fascineras av den styrka kvinnorna som har banat väg för oss idag hade. Ja, som Hilma af Klint, som jag tipsade om för några avsnitt sedan (läs om det här). Vem ska jag läsa om nu? Har ni tips, tar jag tacksamt emot dem.

I morgon kommer nytt poddavsnitt, då Cilla står för boktipsandet. Vill ni höra vad jag sa om boken, hittar ni det 27 minuter in i avsnittet som ni kan lyssna på här: Fanfanfan (herregud, nu svor jag igen. Men det är inte mitt fel …).

PS. När jag läser om de här fenomenala fruntimren väcks lusten att göra något till liv. Men vad? Jag menar, vi har det ju mycket, mycket bättre nu än då. Men det är fortfarande inte rättvist eller jämställt i samhället. Men så stänger jag boken och fortsätter med mitt vanliga … Mesigt?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA de som har banat för oss. Som Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken.
Kram Malin Lundskog

Författarcentrum väst har valt in mig

Hej hopp, hurra och skam den som ger sig. Äntligen är jag invald i Författarcentrum Väst (läs mer här). Centrat verkar för att sprida litteraturen i samhället och skapa möten mellan allmänheten och oss författare. Älskar sådana möten!

Författarcentrum har bland annat en författarförmedling som bibliotek vänder sig till. Ja, nu hoppas jag att i alla fall mitt lokala bibliotek ska hitta mig där. Så här ser informationen om mig ut. Vad tror ni (om ni orkade klicka er iväg och läsa alltså), är det något att hänga i biblioteksgranen här ute?

Ja, även om ett inval i Författarcentrum väst inte är något stort steg för mänskligheten så är det elefantkliv för den lilla människan som är jag. Jag blir både glad och stolt, precis som jag blev av invalet till Sveriges Författarförbund. Som sagt: skam den som ger sig. En vacker dag kanske jag rent av får ett förlagskontrakt att skriva om också? För skriver gör jag (bevis-ish nedan) och det är väl ungefär det jag behöver göra?

författarcentrum väst, oktobermorgon, skriva — Började skriva här i morse

och …

författarcentrum väst, morgon, soluppgång, skriva, knippla — och slutade här.

Vi ses snart igen, tills dess: heja uthålligheten!
Kram Malin Lundskog

En bra start

Hela veckan har jag gått upp tidigt. Alltså JÄTTE-tidigt. Klockan fem några dagar och klockan 5.30 andra. Och efter same old start med meditation och en stunds flödesskriv, så har jag gjort det. Skrivit. På det som jag hoppas blir ett romanmanus en dag. En bra start, om jag får säga det själv, som har spillt över på resten av dagen.

På morgonen är jag bäst

Okej, jag fattar att klockan fem är vardagsmat för några av er och inget att skriva hem om. För mig är det inte heller just klockslaget som är det stora. Det är att jag har lagt in en skrivstund redan på morgonen. Dels visar jag (återigen) mig själv att jag tar mitt skrivande på allvar och dels har jag (återigen) upptäckt att morgonen är min tid på dygnet. Flytet jag har i skrivandet när jag fortfarande är … ren? Jag tror att det är ett bra sätt att förklara känslan. Ren. Tankarna är orörda och ostörda och mina filter som annars dömer det jag skriver är inte vakna. Morgonen är inte bara en bra start på dagen, det är också stunden då jag är bäst. Alltså skillnaden kan vara så stor som att jag skriver man dagliga 1500 ord på en/en och en halv timme. Senaste på dagen kan samma antal ord ta tre timmar.

romanmanus, dator, levande ljus, knippla

En bra start och samvetet

Och så är det ju det där med samvetet. När jag inte skriver på morgonen tänker jag under dagen på hur mycket jag borde skriva och frågar mig själv när jag ska hinna. Ja, det där tar sin beskärda energi det också. Lika bra att skriva när jag det går lättast? För att dels komma vidare i romanen och dels slippa gå runt med oket av borde på axlarna.

Det här med att skriva på mitt manus tidigt på morgon ger mig en bra start. Vi får se hur länge jag orkar gå upp så tidigt. En vecka skapar ingen vana och just den här veckan har det funkat extra bra eftersom jag inte har haft några kvällsaktiviteter och kan gå och lägga mig hur tidigt som helst.

Det är förresten inte säkert att en bra start gör en bra dag, men det ökar i alla fall chanserna. Eller vad säger ni? Och hur som helst skadar det inte att hitta sin stund …

Vi ses snart igen, tills dess: heja de där stunderna!
Kram Malin Lundskog

Morgonskrivande och meditation kan ni läsa mer om här: Vad är det bästa som kan hända idag? och här: Morgonrutin för hållbara hälsa. Vi får se om ni kommer att få läsa mer om den här veckans manusarbete i ottan.

Ps. Jag ställde inte klockan på 5 i morse på grund av lördag, men var uppe tidigt. Och skrev!

87: Fanfanfan

Fanfanfan! Avsnittet börjar i kaos. Genrediskussion tar nya vägar och när de två författarna pratar om att skapa karaktärer, som t.ex. ingenjörer blir det äntligen ordning och reda. Cilla har slukat böcker och vill hitta tillbaka till skrivrutinen. Malin pluggar på och lär sig mer av att ge än att få … Hon har även gjort läxan Cilla gav henne för en vecka sedan. Sedan blir det kaos igen. Fanfanfan!