Därför är det hälsosamt att vara barnslig

Därför är det hälsosamt att vara barnslig, eller kanske snarare barnlik: den där oförställda förmågan till nyfikenhet och icke dömande inställningen till det som är nytt, vackert, glädjefyllt som barn har gör underverk med oss. Det är i det glada barnasinnet vi hittar vår förmåga till förundran och det är väl ingen av oss som har missat hur hälsosamt det är med förundran? Med WOW, glädje och med … något som skulle kunna liknas vid en känslomässig orgasm? Jamen ni vet, både kraftfullt, kortvarigt och alldeles … alldeles underbart. Något man vill uppleva igen.

Att uppfyllas av förundran, hänförelse eller riktigt stark lycka är inget som rent fysiskt varar mer än kanske någon sekund. Eller till och med millisekund. Men det gör gott! Minns du mina inlägg om existentiell hälsa? (om inte hittar du dem här: Existentiell hälsa). Där ingår förundran, som en lika viktig del i hur vi mår som fysisk träning, vila och bra mat.

Naturen gör oss förundrade

Jag har länge varit övertygad om att naturen är vår största faktor till att känna förundran. Tycker att flytten ut till Knippla och närheten till havet och klipporna har gjort massor med mig, fått mig att ha värsta genvägen till wow-känslan och till att må sådär riktig gôtt.

Häromdagen satt jag hemma i köket och tittade ut på en rosa himmel och ett blått hav, med en tunn hinna av is närmast strandkanten och jag blev så uppfylld att tårarna kom. Jag frågade min man hur fan man ska klara av att härbärgera så mycket vackert, men varken han eller jag hade något svar på det. Det är inte lätt att vara människa liksom? Och svaren på allt behöver vi inte ha, det är nog ett av tricken till att hitta sina stunder av förundran. Att strunta i vilka svar som är rätt. Om det nu finns några rätta svar? Lika bra att fortsätta vara nyfiken …

Men, tillbaka till min övertygelse om att naturen är bäst på att få oss att känna det där wow:et. Den är tydligen bara näst bäst. Vet ni vad som är bäst? Jo, människor! Vi blir tagna av människor som vi ser upp till, som vi har som förebilder, som är sådär ascoola och gör sådär ascoola grejer, säger, skriver, sjunger, spelar ascoola saker. Som jag blir av Bruce Springsteen till exempel.

Människor är ändå bäst!

Eller … Springsteen är bäst? Det där med människor hörde jag om i Kropp & själ. Några dagar efter att jag satt med de härliga tårarna i ögonen och en sprängfylld lyckokänsla i bröstet hittade jag nämligen avsnittet om förundran och hänförelse i podden, som för övrigt är en av mina favoritpoddar. Lyssna!

Det är hälsosamt att vara barnslig

Alltså … det räcker att lyssna på inledningen där en liten flicka vill plocka blommor mitt i vintern. Vilken vuxen människa som helst hade stängt igen möjligheten till lycka här, eftersom det är vinter och inte finns några blommor att plocka då. Men det vi inte vet är att det visst finns blommor. Flickan hittade dem. De var bara väldigt gamla … Hur underbart är inte det?

Och hur underbart är det inte att vi kan träna oss på att känna förundran också. Genom att stanna upp. Reflektera. Meditera. Promenera. Vara i naturen. Och genom att plocka fram barnasinnet. Ja, jag sa ju det: det är hälsosamt att vara barnslig!

Vad säger ni, lätt eller svårt att hitta wow-stunderna? Jag hoppas att ni hittar dem!

Förresten, kan man bli beroende av att känna förundran tro ni? I så fall: Hej, jag heter Malin och jag är förundrad … Och därför är det hälsosamt att vara barnslig?

Vi ses snart här igen,
tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog