Search Results for: knippla

Jobba halvdag och sen ta semester

Att styra över sin egen tid är både bäst och sämst. Mest bäst. Resten får jag skylla mig själv … Eller kanske tacka mig själv för? Jag menar, att ta ledigt från lunch för att gosa med lilla Stella (och hennes föräldrar förstås!) fast jag inte har skrivit det antal ord jag ville skriva idag. Ska jag skylla mig själv som öppnar armarna och säger jaaa med massa utropstecken när den lilla familjen säger att de vill komma ut till Knippla? Eller ska jag tacka mig själv som har möjligheten att tacka ja till sådan lyx och passar på att njuta? Jag gör lite både och till en början, men glömmer snabbt av att skylla mig själv. Jag älskar varje stund med mitt barnbarn. Och hennes föräldrar. Jobba halvdag och sedan ta semester – tack till mig som har den möjligheten en vanlig tisdag i maj.

blommor, vilda blommor, bukett, knippla — vilda blommor, trädgårdblommor, syren och chokladblomma från trädgården – älskar gott och blandat och många vaser

Först uppe med tuppen, plocka blommor och skriva tusentals ord innan lunchtimmen är slagen. I dag var det fart under skrivargaloscherna vill jag lova, till skillnad från igår då scenerna segade sig fram. Det killade nästan i magen av farten jag skrev med i förmiddags. Jag nådde inte ända in i mål, även om jag satsade friskt. Men hoppas fortfarande bli klar till deadline på måndag. Återkommer om det.

jobba halvdag, malin lundskog, dator, sol, keps — solskydd på både datorn och mig, sen sa det svisch i mitt manus

Fira allt och inget särskilt

Ja, sen kom de. Lilla Stella och hennes mamma och pappa. Det är något makalöst hur fantastiskt det är att få vara med när en liten baby växer. Särskilt en liten baby som är hans, som en gång var vår lilla baby. Livet va, vilken grej det är.

stella the grandvhild, sandlåda, knippla, jobba halvdag, barnbarn — rena meditationen att sila sand mellan fingrarna och lyssna på lilla Stella (nästan enda) ord: dä

jobba halvdag, långbrygga, knippla, badplats — Hur man vet att det är sommar? Långbryggan är på plats på badet.

Vi firade inget särskilt och allt med lunch ute i trädgården, lek i sandlådan, bad, promenad och spel. Och snipp snapp snut, så var dagen slut och vi stod vid färjan och vinkade av det lilla barnbarnet och henne mamma och pappa. Så som mina föräldrar stod och vinkade av oss, när vi hade varit och hälsat på dem med våra små barn. De stod inte vid någon färja, men ni fattar. Fint är det tycker jag, att ha någon att vinka av. Och att vinka av någon. Och allting är sannerligen relativt för jag har en känsla av att vi ser lika gamla ut som jag tyckte att mina föräldrar gjorde då. Då, när jag inte hade någon aning om att en femtiofemåring är rena ungdomen.

Och fint är det som sagt att ha förmånen att kunna välja att jobba halvdag när ett litet barnbarn kommer på besök med sina föräldrar. Gôrfint! Precis som promenaden hem från färjan, utan en enda sekundmeter vind.

knippla, sjöbodar, båt, bleke, jobba halvdag

Vi ses snart igen, tills dess: tacka dig själv!
Kram Malin Lundskog

Easy like a sunday …

Är inte söndagar med tid till allt något av det bästa som finns? Ni vet, sådana där dagar då man (=jag) vaknar jättetidigt, är pigg, går upp, skriver sina morgonsidor, broderar (jo, på riktigt – exakt det hände idag), tänker igenom nästa vecka, tränar, badar, äter långfrukost och löser gårdagens melodikryss, fixar med båten, skriver under makalösa moln, promenerar, kollar tv, vattnar i trädgården, läser och ändå har tid över. Dagar då massor blir gjort utan någon som helst stress eller att göra-lista. Som idag. Då allt har varit easy like a sunday.

Som jag hoppas att jag ska bära med mig den filosofin vidare framåt. Men visst verkar det vara rean humbugen (eventuellt ett ord för podden Ordet är mitt)? Jag menar, hur kan man få massor gjort och samtidigt hinna göra ingenting och allt känns bara easy peasy. Som en söndagsmorgon.

Det skulle kunna bero på att jag har sovit. Gott och länge till och med. Ja, det vet ni vid här laget att det inte är varje natt ni hör vare sig mig eller någon annan medelålders klimakteriekvinna säga. Men i natt hände det. Kanske en kombo av att jag har börjat ta mina östrogenplåster igen och att jag var helt slut efter signering och göteborgsvarvs-hejande i går. Förutom det att jag fortsätter mitt modiga projekt med att inte ha telefon och lurar med mig in i sovrummet. Ja, och att det har förresten varit en intensiv vecka över huvudtaget med både bokklubbstisdag och tur till Stockholm.

Easy like a sunday alla dar i veckan?

Easy like a sunday, något för alla dar i veckan. Klockan är snart nio och jag säger godnatt. För imorgon vill jag ha en ny easy like a sunday- känsla. Någon mer än jag som älskar att vakna utvilad en (bra) stund innan väckarklockan ringer? Och som dessutom, också som jag, tycker att något av de tbästa som finns är att gå och lägga sig på kvällen? Det finns de som kallar oss morgonmänniskor. Jag skulle vilja säga easy like a sunday- kind of människa.

Ses snart, tills dess: heja dagar med hur mycket tid som helst.
Kram Malin Lundskog

ps. vill ni se hur mitt broderi utvecklas? För det gör det. Sakta, men säkert …

12 månader i hängmattan

I går och i dag (och kanske främst i natt?) har vi firat 12 månader i hängmattan, Agneta och jag. Ja, vårt äventyr med en utenatt i månaden som jag har skrivit om förut och som ni kan läsa mer om här. Och även om vi hittills håller oss här på ön, så är det ett äventyr varje gång. Vi håller oss till och med på samma plats på vår lilla ö nästan varje gång och det är ändå ett äventyr. Och i samband med ettårsfirandet la vi till momentet frukost till äventyret. Ett riktigt halleluja-moment, som kanske blir nästa steg i utelivet? För ett år är bara början …

cykel, pakethållare, hav, klippor, knippla, solnedgång — vandringsryggsäck på ryggen och cykel lastad med tjockjacka och ved för kvällsmys

12 månader i hängmattan, utsikt, hav, klippor, knippla, kväll, stiltje, en utenatt i månade — utsikt från promenaden mot vår basecamp

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, picknick — jag dukade upp med sy på-märke och guldglas

en utenatt i månaden, utsikt, hav, klippor, västkusten, knippla — alltså!

kvällsljus från knippla, bleke, valborg, en utenatt i månaden, västkusten — utsikten söderut från bubblet och ostbrickan

12 månader i hängmattan, knippla, en utenatt i månade, malin lundskog

eld, malin lundskog, knippla, en utenatt i månaden

Förresten, en stor del av äventyret är samtalen. Ni vet de där som börjar med glädjen över att få fjutt åp brasan och sedan övergår till färger för att fortsätta in på sambandet mellan allt, vidare över till föräldrar och barn, hockey och fotboll, mat och musik. Ja, när vi väl kryper ner i våra sovsäckar är det som att vi har löst alla problem och skapat fred på jorden. Mer utenätter åt folket säger jag.

månsken, en utenatt månaden, trädkronor — Ser ni den lilla månskäran? Sen tändes stjärnorna

Och vips var det morgon

Vi somnade under stjärnorna och vips vaknade vi till det här. Det som ser lite blurrigt ut är myggnätet jag har på min hängmatta. Det håller även undan fukt, så trots en fuktig natt sov vi utan tarp. Ja, jag vet: alldeles underbart är det.

utsikt från hängmattan, 12 månader i hängmatta, myggnät — vaknade till detta, efter att somnat under stjärnorna

Efter omaket att lämna den sköna värmen och det goa gunget i hängmattan för att gå upp och kissa orkade jag inte ta av mig skorna när jag kom tillbaka till hängmattan igen. Men vet ni, här och så här hade jag kunnat ligga hur länge som helst i solen.

12 månader i hängmattan, en utenatt i månaden, knippla, morgon

en utenatt i månaden, knippla, kummel, klippor, himmel, hav — utsikten från morgontoaletten gick inte heller av för hackor förresten …

frukost, trangiakök, segelbåt, agneta, — Agneta kokar både tevatten och ägg till vår första frukost efter en utenatt

kummel, tallar, segelbåt, knippla — vi satt kvar, men båten seglade vidare norröver

Och min ryggsäck har fått ett nytt märke

Precis som våra tidigare äventyr ute i hängmattan ser jag redan fram emot nästa. Nu har jag sytt fast märket på min vandringsryggsäck. Snyggt va? Mot nya äventyr. Och nya utenätter.

Vi ses snart igen allihop, tills dess: Kram o ut o njut,
Malin Lundskog

Därför tränar jag

För ett tag sedan fick jag frågan om varför jag tränar. Mitt spontana svar på den frågan har under de senaste decennierna (ja, ni fattar – vi snackar decennier!) varit att jag måste. Hur ska jag annars orka mitt jobb (som pt, löpcoach och gruppträningsinstruktör)? Ja, sedan har jag lagt till att jag mår bra av det, sover bättre, är gladare, har mer sug på mat än på godis (hej, gottegris här!) och dessutom tycker jag att det är skitkul att träna. Nu tänkte jag till. Och kom fram till att mitt svar är exakt detsamma. Hur ska jag annars orka sitta vid datorn och skriva hela dagarna? Och alla argument jag nyss nämnde. Därför tränar jag.

Egentligen är det kanske ännu viktigare för mig att träna nu, än det var då jag hade min karriär i hälso- och träningsbranschen. Då rörde jag i alla fall på mig i jobbet, även om jag aldrig fokuserade på min egen träning. Men nu? Sitter still. Skriver. Bloggar. Poddar. Redigerar. Och är dessutom i klimakteriet …

Hade jag inte tränat tror jag inte att jag hade orkat sitta så mycket still. Jag hade inte kunnat fokusera och tänka klart. Och dessutom hade jag nog fått ont i både nacke, axlar och rygg. Det kanske jag kommer att få ändå så småningom, men just nu mår både kroppen, knoppen och själen bra och det är jag så tacksam för.

Inte bara bra att träna utan roligt också

Malin Lundskog, löparglädje, springer spaniel, himmel, hav, därför tränar jag — ångrar inte att jag valde löptur istället för tupplur idag, även om backarna var astunga …

Alltså, vilken tur att jag tycker att det är så kul att träna och utmana mig på både gymmet och i löparspåren (även om det fortfarande är skittungt efter året med pajat knä). Även om jag har en känsla av att turen drabbar den väl förberedda. För det är ju inte med glädje jag snörar löparskorna eller blippar kortet in på gymmet varje gång. Men det är tamejtusan med glädje jag lämnar löparspår och gym. Varje gång. Inte för att jag lämnar, utan för att jag blir glad av träning.

Ja, därför tränar jag. Och ni, hur tycker, tänker och känner ni med träning? Nödvändigt ont eller kul? Energigivande eller en alldeles för hög tröskel att ta sig över? Även om jag mest skriver om mitt skrivande och författarskap, mina poddar och livet här på ön Knippla nu för tiden, så finns mina gamla blogginlägg kvar. De om motivation och inspiration. Som det här till exempel: Vi är enastående på att anpassa oss till nya vanor. Jag valde ut det på måfå. Vill ni läsa mer, säk på motivation här på bloggen, så dyker det upp … massor.

Lokalproducerad litteraturfest den första dagen

Fest vi sa, fest det va. Och nu är jag hemma på ön igen. Slut, glad och tacksam efter en dag på lokalproducerad litteraturfest. Vilka författarkollegor jag har! Vilka besökare vi har haft! För att inte tala om bokköparna, Erika och gänget i bokhandeln och allt annat folk jag har mött under dagen. Och samtalen.

lokalproducerad litteraturfest, akademibokhandeln frölunda torg, författare — uppladdningssnack med Erika på Akademibokhandeln

Det är väl ingen som tror att vi författare är tillbakadragna, tystlåtna och svåra? Ja, det finns säkert sådana författare också, men vi som har planerat och råddat den här litteraturfesten är av en annan sort. En sort som har svårt att vara tyst. Som inte vill sluta prata om författarskap, skrivande, böcker, läsande och … livet. Det kanske är därför det är just vi som har skapat eventet i samarbete med Akademibokhandeln på Frölunda torg, eller vad tror ni?

barnböcker, författare, — barnboksförfattargänget presenterar sina alster (Linda Gustafsson, Beatrice Bexélius, Monica Busse)

fika, lokalproducerad litteraturfest den första dagen — Mumsig fika, där Beatrice Samuelsson (som har skrivit boken En doft av kardemumma) har bakat kardemummabullar och Maria Åfeldt Leo (som har skrivit Pensionat Längtan) har bakat vanlijdrömmar.

Vet ni, samtalen vi hade idag (programmet för både idag och imorgon hittar ni här) gjorde mig (ännu mer) sugen på att både läsa och skriva mer. Mycket mer. Precis som att jag varje gång jag är ute och pratar med folk, modererar samtal, diskuterar författarskap och skrivande blir så himla lycklig. Vill göra det igen och igen och igen. Men nu är det halvtidsvila. En välförtjänt sådan. Med havsdoft och utsikt.

utsikt, knippla, himmel, hav — kvällspromenaden med Brorsan

Liveinspelning av Ordet är mitt

Apropå att prata: vi avslutade dagen med att liveinspelade premiäravsnittet av podden Ordet är mitt, som Jessika Devert och jag drog igång i en hast. Avsnittet släpps i morgon bitti (trailern hittar ni här).

ordet är mitt, författare, podcast, lokalproducerad litteraturfest den första dagen — utsikt från poddmicken – våra fina författarkollegor som skålade, applåderade och lyssnade när vi spelade in Ordet är mitt.

ordet är mitt, inspelning podd, jessika devert och malin lundskog — jessika devert och jag, inspelning pågår

Skål o tack o gonatt🥂

Vitsippor och fästingar och varsin semla

Vissa vårtecken är härligare andra, men trots fästingar: vilka vårdagar vi har! Solen strålar, vinden håller sig lugn och värmen puttrar på. Så himla skönt. Och så lyxigt att jag har en av mina bästa vänner som också styr och ställer med sin tid, så att vi kan passa på. Idag tog vi med oss våra hundar på långrunda runt Oxsjön och Sisjön i i mina gamla hoods i sydvästra Göteborg. Där min roman Mariannes mirakel inleds, just en dag som denna i början av april. Och vilken dag. Vi hittade både vitsippor och fästingar och fick i oss varsin semla. Ja, plus det fina med att samtalet flödade i flera timmar.