en utenatt i månaden

En ny natt i hängmattan

Äntligen en ny natt i hängmattan. Och efter varje natt där, vill jag ha mer. Och fler. Särskilt efter en natt som i natt, med min nya sovsäck som var så varm att jag har sovit barfota. Slängt ut värmeflaskorna. Vaggat sådär mysigt som man gör i hängmattan. Och somnat i tjock dimma och vakna till soluppgång, redan rosig om kinderna efter all frisk luft.

Nu har vi äventyrat med en utenatt i månaden i tio månader i rad (läs om alla nätter här). Tänk vad ljust det kommer att vara i april. Och varmt. Och alldeles alldeles underbart, precis som de tidigare nätterna. Ja, även dem då vi har blivit lite blöta och frusit som sjutton. Det är något med äventyret, omaket och den friska luften alltså.

dimma, knippla, — efter linedancen igår, gick jag ut i dimman

en ny natt i hängmattan, hennessy hammock, mammut vintersovsäck, springer spaniel — Brorsan var med och hängde upp hängmattan och bäddade med den nya sovsäcken

vi eldade och njöt av stillheten med prat, vin och ost innan vi la oss

Morgonen efter en ny utenatt i hängmattan kom med sol

en ny natt i hängmattan, morgon, soluppgång — Utsikt från min hängmatta i morse. Ser ni välet i tallen? Prydnaden vi alltid har med oss.

en ny natt i hängmattan, Knippla, soluppgång — Agneta har vaknat

Malin Lundskog, sovsäck, en ny natt i hängmattan, mammut sovsäck, knippla, — en av alla mysiga stunder på våra utenätter: morgonsnacket (obs! den lila näsfläjten bredvid mina stövlar. Också alltid med)

Och vet ni, nu ser jag fram emot ett nytt äventyr några hundra meter hemifrån, med Agneta. Vill ni läsa om våra tidigare en utenatt i månaden-nätter hittar ni mer om dem här.

Mer häng åt folket!

Nionde månaden i hängmattan

Kom nyss hem efter nionde månaden i hängmattan. I rad! Jag längtar redan efter nästa en utenatt i månaden-häng med Agneta. Det är så otroligt mysigt att krypa in bland sovsäckar, fårskinnsfällar, filtar, varmvattensflaskor (hade tre stycken i sovsäcken i natt) och den här gången också ett täcke. Och min dunkappa förresten, som också fick agera täcke. Efter förra månadens hacka tänder-upplevelse tog jag det säkra före det osäkra och i natt har jag varit så varm att jag ett tag fundera på att ta av mig ett av två par raggsockar. Men det orkade jag inte.

hennessy hammock, knippla, en utenatt i månaden — hängmattan riggad och klar med tarp och allt i dagsljus igår

väle, knippla, en utenatt i månaden — inredningsdekorationen på plats, precis som vilken annan utenatt som helst

Mitt i vind …

Vi hängde på östsidan av ön, trots att vi visste att de friska vindarna skulle vara ostliga. Men, jag tyckte att det var spännande att testa hur vindtät tarpen (”presenningen” ovanpå hängmattan) är. Den är vindtät. I alla fall så länge den hänger på plats, vilket min gjorde ända fram till första morgonkissen. Ha ha, jag hade så bråttom (hoppades in i det längsta att nödigheten skulle gå över, så väntade väääldigt länge med att öppna upp för att ta mig ut i kylan) att jag gick rätt in i snörena som håller tarpen på plats.

nionde månaden i hängmattan, knippla, morgonljus, hennessy hammock — Här har tarpen fladdrat åt sidan, men gjorde inget. Det var ju morgon.

nionde månaden i hängmattan, knippla, februari, en utenatt i månaden — mera morgon-utsikt från vår basecamp

Alltså, jag somnar så otroligt gott i hängmattan. Det där vaggandet får mig att dusa bort på rekordtid. Igår var vi dessutom sena i säng, efter att ha suttit i bastun i flera timmar innan. Strax före midnatt lämnade vi bastun, tandborstade och lager på lager-klädda i ull från topp till tå. Och så blåste vi trollmors vaggvisa för varandra i näsflöjtarna innan vi somnade.

bastu, knippla, två feta grisar — myset i bastun innan myset i hängmattan

Nionde månaden i hängmattan i rad

agneta, liggunderlag, knippla, en utenatt i månaden — Agneta tar ut luften ur sina liggunderlag

Nionde månaden i hängmattan – herrenaddå vad fort det går när man har kul. Tur det, då är det ju snart mars och dags för nästa hängmatte-natt. Något annat som är tur är kanske att vi håller oss här på ön, med tanke på den tunga packningen vi bär med oss? Jag menar, ta med täcke ut i vildmarken liksom … Det kanske inte är så coolt. Men det var väldigt, väldigt varmt och gott.

nionde månaden i hängmattan, malin lundskog, knippla — på väg hem i morse, strax innan snön började falla

Malin Lundskog, knippla, bära tungt, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

malin lundskog, en utenatt i månaden — med huset på ryggen

Ses snart igen och vill ni läsa mer om våra utenätter har jag länkat till alla inlägg om det här: Jag säger ja och jag älskar det

Kram o hej o heja er!
Malin Lundskog

Jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka

I morse när jag gick rundan runt ön i strålande sol tänkte jag på vad jag tänkte på … Det låter kanske konstigt, men det är nog inte så ofta man tänker på vad man tänker på, om ni fattar vad jag menar? Hur som helst: det jag tänkte på var att jag i början av förra året inte hade en tanke på att jag skulle gå och längta efter att vakna i hängmattan en vinterdag som denna. Den tanken gjorde mig nyfiken på vad jag kommer att vara med om i år som jag ännu inte har någon aning om. Ja, jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka i början av nästa år, som jag inte har en tanke på att jag kommer att tänka …

Visst är det spännande? Att planera och sätta mål i all ära, men att lämna utrymme för hjärtats lust och väcka en oanad längtan inombords – undrar om inte det smäller högst. Vad tror ni?

jag är nyfiken, morgonpromenad, knippla, — morgonpromenaden

jag är nyfiken, utsikt, knippla. — här vaknar tankarna om livet till liv

soluppgång, jag är nyfiken, berg, knippla — nyfikenheten vaknar ikapp med att solen klättrar över bergskanten

färja, vinter, knippla, snö, utsikt — Vidder! Måste vara världens bästa tänkarutsikt ändå?

jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka, Brorsan, springer spaniel, knippla, livboj — det var här jag kom att tänka på mina tankar om att vakna i det här,
eftersom vår en utenatt i månaden-basecamp ligger nära

jag är nyfiken på stena jag kommer att ta, fotspår i snön, knippla — Vi har ingen aning om stegen vi kommer att ta i år. Jag är nyfiken på vad jag kommer att gå här och tänka om ett år.
Har jag väckt någon ny längtan till liv?

Kommer jag att väcka någon ny längtan till liv i år?

Vi går vidare och visst är det spännande att inte veta vilka nya längtor som väntar oss? Vad kommer vi att väcka till iv i år, som vi inte har någon aning om än? Tacksam för varenda steg!

Och vi ses ju snart igen. Tills dess: heja nyfikenheten!
Kram Malin Lundskog

barfota i snön — apropå hjärtats lust: med lite snö på marken i morse sa den till mig att gå ut barfota. Älskar!

PS. Min nya lust att vakna utomhus har väckts tack vare Agnetas och mina utenätter, som vi påbörjade i juni. Sex månader hittills och ingen av oss har planer på att sluta! Nätterna kan ni läsa mer om här: En utenatt i månaden.

Att sova ute i december, vilket äventyr

Ja, vilket äventyr det var att sova ute i december. Inte för att något särskilt hände utan för att det var … december. Kallt. Fullmåne. Och spännande att utforska vad vi behöver för att hålla oss varma i våra hängmattor, Agneta och jag.

att sova ute, Malin Lundskog, en utenatt i månaden — stora vandringsryggan, fast promenaden är kort

Vi sågs vid vår basecamp vid halvtio-tiden igår kväll, tände brasa i öns nyaste fasta grill, värmde varsin liten paj och drack vin chaud (receptet jag testade igår var jättegott). Ja, och spelade näsflöjt förstås, som man ju gör när man kör en utenatt i månaden.

grillplats, knippla, en utenatt i månaden

fullmåne, att sova ute, mångata — månen! mångatan!
(Och pannlamporna behövdes inte…)

Alla värmande lager i hängmattan

Strax innan tolv sa vi godnatt och kröp in i varsin hängmatta. Jag hade laddat med ett vanligt liggunderlag i botten. Ni vet ett sådan där oldstyle, blått, tunt, skumgummi-ishigt. På det låg min double bubble, som jag testade i oktober för första gången och på den mina fårskinnsfällar. Sen kom sovsäcken och i den hade jag Claes sovsäck, som ett extra täcke under mig. Jag hade visserligen tänkt att ha sovsäck i sovsäck, men när jag testade dem upptäckte jag att min är vänsteröppnad och Claes höger, så … jag öppnade hans och la under mig. För det är underifrån det blir kallast, det har jag lärt mig sedan juni då vi påbörjade våra utenätter.

alla värmande lager
(ser ni månen där uppe?)

I sovsäcken hade jag en yllefilt som min mamma har vävt och en ullfilt som jag har stickat. Både varmt och fint att vira in sig i. Och självklart värmeelementet i form av en enlitersflaska med kokhett vatten. Plus kläder då förstås. Några lager. Det fladdrade en del i tarpen av vinden när vi gick och la oss och var rätt kallt om näsan, men det glömde jag snart. Ja, eftersom jag somnade. Herregud vad jag sover gott i hängmattan.

Fullmåne och soluppgång

I morse när vi vaknade var fullmånen fortfarande i full action, även om det ljusnade snabbt. Men det som gjorde att jag vaknade var nog ändå att jag var så fruktansvärt kissnödig. Ni vet … man drar ig in i det längsta och är inte ett dugg sugen på att lämna den varma sovsäcken. Men till slut måste man. Och vi var väl synkade i det där måstandet, Agneta och jag.

att sova ute, knippla, utsikt — utsikten från hängmattan när vi vaknade i morse

en utenatt i månaden, utsikt, soluppgång, december — färgsprakande bara fortsatte …

soluppgång, knippla grillplats, att sova ute — … och fortsatte

Och när vi väl var uppe kom solen och allting var så vackert att det inte gick att sluta titta på det. Färgerna på himlen när solen kom upp bakom Björkö. Tänk att vi får vara med om dem! Det var så vackert att när vi hade packat ihop oss kunde vi inte låta bli att ta ett dopp. Jo, det är sant. Vi kunde inte låta bli.

soluppgång, en utenatt imånaden, december, knippla — Agneta femtio meter från att vi kom på att vi måste bada i vackret

Malin Lundskog, orange himmel. Knippla, västkusten, soluppgång, att sova ute — ledsen att jag står i vägen för himlen, men nu ska vi bada!

Att sova ute är mängder med liv i livet

De här äventyren runt hörnet som mest innebär att vi sover, de är helt otroligt fenomenalt fantastiska. Jag är så tacksam och glad över dem och precis som jag skrev häromdagen, så tror jag att njutet ökar när det kräver en del mankemang för att ta sig till själva njutet.

Och nu ska jag kolla in varmare sovsäck. Den jag har en komforttemperatur på minus en grad, som vääl var ungefär vad det var ute i morse. Ytterligare en sak jag har lärt mig sedan vi började sova utomhus är att den temperaturen är gjord för män (om det inte står spelat att det är för kvinnor) och män är generellt varmare än vad vi kvinnor är. Vallningar eller ej … Jag hoppas ju att få sova ute i fler minusgrader, för som jag skrev i början. Att sova ute är lika mycket njut och mys och natur, som det är att testa hur vi håller oss varma. Nu laddar vi för januari och njuter av den sköna känslan av att ha sovit ute.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA äventyret runt hörnet.
Kram Malin Lundskog

Mer om våra utenätter hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det

Vilken utenatt vi fick i november

Ja, vilken utenatt vi fick på vårt en utenatt i månaden-äventyr i november. Den var kall, blåsig, regnig och ja, även om det inte låter klokt, så var den tamejtusan alldeles underbar. Någon gång under natten när jag vaknade av att jag fick regn i ansiktet kände mig till och med som en riktig vildmarksqueen. Ha ha.

Som jag skrev häromdagen så är detta med hängmattehäng en gång i månaden livsviktigt (läs här) och enda natten både Agneta och jag kunde i november var i natt. Trots att det var just i natt som alla dagars vindstilla, kyliga, soliga väder gick över. Men vad gör man liksom?

Jag tog med mig hundar och hängmatta ut på morgonen för att hänga upp i dagsljus innan en heldag i stan. Ja, i vanlig ordning äventyrade vi på hemmaplan, vilket ju underlättar när det är ont om tid, men man ändå vill ut och leka.

knippla, utsikt norrut, morgonpromenad — på väg mot dagens hängmatta-camp

tallar, knippla, en utenatt i månaden, — någonstans under de här tallarna bodde vi i natt

Morgon var kylig och klar och jag fick upp hängmattan snabbare och bättre än någonsin.

vilken utenatt, en utenatt i månaden, november, hennessy hammock, tar, knippla, springer spaniel — Jag var jättenöjd, hundarna var nog mest nöjda över att det gick så snabbt så att vi kunde fortsätta promenera

Vilken kväll vi fick!

Ja, sen kom ju kvällen, precis som den brukar. Jag packade ner min portabla eldstad som jag köpte häromdagen (mer om den i samma inlägg jag länkade till ovan), ved, glögg, pepparkakor, sovsäck, liggunderlag, fårskinnsfällar, , flaska med kokt vatten (som värmelement), yllefiltar, raggsockar, extra vantar och mössa, tjocktröja, näsflöjt och sittunderlag för kvällsmyset. Och i pannlampans sken traskade jag iväg mot nattens äventyr med kallrök ur munnen och snökorn dansande framför ögonen.

Det är någon särskilt med eld ändå, eller hur? Vi byggde ihop eldstaden och tände elden. Wow, så enkelt det var. Och vad bra det funkade! I alla fall ända till jag fick använda allt mitt tandborstvatten till att släcka elden. Helt i onödan, för klockan 23.00 kröp vi in i våra hängmattor och då kom regnet, precis som DMI hade utlovat (väderappen jag använder). Oj, vad det kom! För att inte tala om vinden … Men den kom också i utlovad riktning, så vi vaggade fint i lä.

pannlampans, malin lundskog, portabel eldstad — då kan vi släcka pannlampan!

Men innan dess hann vi att prata, äta pepparkakor, dricka glögg och vara tacksamma för att vi gör det här. Är ute i naturen. Och att det finns någon annan av samma skrot och korn ni vet. Det är fina grejer det.

Vad jag gjorde åt regnet ansiktet förresten?? Drog sovsäcken över ansiktet och hoppades att det skulle gå över. Det gjorde det. Eller så somnade jag bara? För det var lite blött under fårskinnet jag hade under mig upptäckte jag när jag kom hem i morse. Men jag har egentligen frusit mer än när jag har sträckt iväg fötterna utanför liggunderlaget eller haft händerna utanför sovsäcken. Jag har inte heller gått upp och kissat på hela natten. Det hade jag behövt, men. Inte i det regnet.

Och så blev det morgon

I morse var det väldigt skönt att det inte var långt hem. Vi slängde ihop våra grejer fortare än kvickt och kom hem och väckte både män och hundar. Men det var inte väder att mysa kvar i om man säger …

vilken utenatt vi fick, knippla, en utenatt i månaden, Agneta bergman — Agneta kliver hemåt med hela hängmattan i sovsäcken …

en utenatt i månaden, packning, vilken utenatt vi fick — Jag vräkte ut hela natten på golvet i källaren. Blööt och rörigt, men skit i det. Nu har jag fått ordning på alltihop.

Hela dagen har jag gått omkring med rosiga kinder efter nattens friska luft. Så härligt! Jag ser redan fram emot decembers utenatt och tror att jag vet hur jag ska fästa tarpen för att jag inte ska få regn i ansiktet, för det hade varit skönt att slippa.

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: heja både de minimala, små och stora äventyren i livet!
Kram Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa om våra andra utenätter? Det här är sjätte månaden i rad vi hänger i hängmatta en natt och jag har länkat till alla inläggen om våra nattliga äventyr här: Jag säger ja och jag älskar det.

Detta med att sova ute är livsviktigt

Så skrev min en utenatt i månaden-vän häromdagen i ett meddelande till mig. Faktiskt samtidigt som jag gick här ute på ön och funderade på om det var konstigt att jag tänkte så mycket på vår utenatt i november. Väder, vindar, kyla och alla uppbokade helger. Hur ska vi få ihop det? När? Ja, mitt i de tankarna plingade det till i telefonen. ”Detta med att sova ute är livsviktigt.”

Ja, jag håller med. Skönt att vi båda tycker samma (och är lika konstiga?) och fortsätter att ta oss omaket att packa ner fårskinnsfällar, liggunderlag, extrakläder, hängmatta, tarp, filt, sovsäck, pannlampa. Och näsflöjt. För det är så värt det! Ja, mankemang och obekvämligheter är till och med en del av själva njutet där ute.

Och nu kan vi elda där ute

Och från och med nu har vi mer att kånka på när vi ger oss av några hundra meter hemifrån. Jag har nämligen skaffat oss en portabel eldstad.

detta med att sova ute är livsviktigt — liten och lätt är eldstaden innan jag öppnar den

detta med att sova ute är livsviktigt,
innehåll, portabel eldstad — nät, som snart ska bli själva eldkorgen, öglor och stativ

portabel eldstad, uppfäll inomhus — och voilà!

portabel eldstad, nät, — och i det här nätet ska man kunna lägga fem kilo ved

Liten och smidig och lätt att sätta ihop var den i alla fall. Ska bli spännande att elda i den och det där jag skrev med att vi får mer att kånka på … Det är inte den portabla eldstad i sig som väger så mycket. Men veden. För det hittar vi ingen att elda med här i Knipplaskogen. (skojar, finns ingen skog här på den lilla ön i södra Bohuslän).

Nu ser jag fram emot nästa utenatt och hoppas vi får till en mysig brasa. Vill ni veta mer om hur det gick? Stay tuned …

Ses snart igen och tills dess: HEJA det värdefulla omaket!
Kram Malin Lundskog

Mer om en utenatt i månaden hittar ni här: Jag säger ja och jag älskar det