feelgood

Min roman är centralinköpt av Ugglanbokhandeln

Sent ikväll fick jag ett mejl av världens bästa Lovisa, marknadschef på Gyldendal Astra. Så här stod det: ”Fick Ugglans sommarinköp i dag och de köper in Min sämsta väninna till hela kedjan. Hurra, så kul!” Ja, tamejtusan: Hurra, så kul! Att min roman är centralinköpt av Ugglanbokhandeln innebär att boken kommer att finnas i alla Ugglanbokhandlar. Alla!

MIn sämsta väninna, Malin Lundskog, Hav, himmel, knipplamössa — nu ska vi ut och åka Min sämsta väninna och jag!

Vet ni hur många av alla utgivna titlar som blir centralinköpta av någon av bokhandleskedjorna (Ugglan och Akademibokhandeln)? Nej, det vet inte jag heller, men jag vet att det är få. Så jag är skitstolt. Och glad över det här megaklivet för mig som författare.

Det här innebär inte på tusentals sålda ex (eller???). Men ett exemplar per butik i alla fall och det är tamejtusan bättre än noll. Det innebär också ett skyltfönster för romanen. Den kommer att finnas i butikerna för potentiella läsare att klämma och känna på. Få syn på. Och … förhoppningsvis köpa. Läsa. Och tycka om. Ja, den här utgivningen blev ännu pirrigare, som i ett trollslag när mejlet från Lovisa kom. Hurra, så kul!

Vi ses snart igen! Tills dess: heja Mina sämsta väninna? Ni vet romanen som kommer ut den sjunde maj i år. Mer om den hittar ni här: Vad handlar Min sämsta väninna om?
Kram Malin Lundskog

Vad handlar Min sämsta väninna om?

Ja, jag har varit så inne i berättelsen själv att jag har glömt av att svara på de frågor jag har fått om handlingen i min kommande roman. Vad handlar Min sämsta väninna om egentligen? Att det har något med väninnor att göra säger sig självt. Men mer? Jo, så här står det i ljudbokstjänsterna. En text som jag tror även kommer att stå på baksidan av Min sämsta väninna:

Får man göra slut med sin allra bästa väninna?

Sabina och Erika har varit bästisar i över femtio år. De känner varandra utan och innan. Eller gör de verkligen det?

När Sabina spontant hyr ett sommarhus på Knippla, en ö i Göteborgs skärgård, åt sig själv och sin bästa vän, ser hon framför sig långa kvällar med skratt och rosé. Men när hon avslöjar sina sommarplaner går allt fel. Erika blir så rasande att hon gör slut med Sabina. Bara så där är deras femtioåriga vänskap över.

Såvida inte Sabina tar över Erikas uppdrag som fotbollstränare på Knippla under sommaren.

Fast besluten att rädda vänskapen antar Sabina utmaningen. Efter några turbulenta inledande veckor väntar en sommar som blir långt mer omvälvande än hon kunnat ana. Hon lär känna ön, grannarna och sig själv. Gamla minnen och nya känslor väcks till liv, och när hösten närmar sig inser Sabina vad som händer när hon kliver ut ur Erikas skugga och börjar leva sitt eget liv.

”Min sämsta väninna” är en roman om vänskap, mod och förändring. Om att bryta gamla mönster, våga stå upp för den man är – och våga bli den man vill vara. Även efter femtio. Med värme, humor och skärpa berättar Malin Lundskog om en sommar som förändrade allt.

Mer om boken boken kommer, var så säkra. Sjunde maj kommer den ut och redan idag kan ni spara den i era digitala bokhyllor. Gör gärna, gärna det – betyder massor för mig!

Ses snart! Till dess: heja!
Kram Malin Lundskog

ljudbok, Min sämsta väninna, vad handlar Min sämsta väninna om

Min sämsta väninna är skitsnygg!

Idag blev det äntligen klart, omslaget till min roman Min sämsta väninna. Och vilket omslag sen. Kolla själva! Min sämsta väninna är skitsnygg både som tryckt bok och i ljudboksformat. Eller hur?

min sämsta väninna, roman, feelgood, ljudbok, Malin Lundskog, gyldendal astra — så här ser Min sämsta väninna ut som ljudbok

Ja, alltså jag är förstummad samtidigt som jag vill skrika ut över världen hur otroligt fint jag tycker att omslaget till den kommande romanen är. Fattar ni hur någon kan rita och måla så här otroligt fint? Jag är så himla glad att mitt förlag, Gyldendal Astra valde att låta Kerstin Hansson tolka berättelsen och designa omslaget. Hon har verkligen hittat själen i boken. I väninnan. Även den sämsta …

Nu är jag än mer pirrig inför releasen den sjunde maj. Både lyckopirrig och nervöspirrig. Kommer innehållet att ha samma höga nivå som omslaget? Hoppas!

Förresten, ni vet väl att ni är varmt välkomna med förhandsbeställningar av boken? Skicka mig ett mejl bara, så skriver jag upp er på förköpslistan. För visst blir ni lässugna när ni ser det? Det blir jag, he he …

Vi ses snart igen, tills dess: heja min skitsnygga Min sämsta väninna!
Kram Malin Lundskog

Livets första förläggarmöte

Idag har jag haft livets första förläggarmöte. Och vilket möte sen! Jag har nog vuxit flera centimeter av stolthet. Trodde ärligt talat inte att jag skulle fixa det, på grund av halsontet och den brutala hängigheten jag vaknade med idag. Men där satt jag vid datorn, redo med anteckningsblocket jag inte har tittat i sedan i somras. De senaste anteckningarna i den handlade om de sista redigeringarna jag gjorde innan jag skickade iväg manuset till förlag. Känns som en evighet sedan (läs mer om när jag skickade manuset här). Och nu var jag redo att skriva ner allt som skulle ändras, läggas till, tas bort från texten.

Men vet ni vad jag skrev?

Jo, sånt som grät på slutet, rätt in i berättelsen, så fin, lär känna karaktärerna direkt, anslaget, miljön! Och så vidare. Alltså lovorden från förläggare Teresa Rule gjorde mig mållös. Och skitglad. Ja, förutom stoltheten då. Där satt jag och väntade på ett ”men” helt i onödan. Det enda men som kom var att förtydliga en relation med ungefär ett stycke och lägga in en dialog i en betydelsefull scen. Hur fantastiskt är inte det? Nu längtar jag ännu mer till maj nästa år! Som jag hoppas att ni alla ska tycka om romanen Min sämsta väninna lika mycket som min förläggare. Hade jag varit frisk hade jag satt igång för länge sedan med omskrivningen (eller kanske snarare tillskrivningen?), men nu vilar jag mig i form. Och njuter av att längta tillbaka till berättelsen.

Hur kan detta vara livets första förläggarmöte när jag inte är debutant?

Det kanske låter konstigt att jag hade livets första förläggarmöte idag, när jag redan har gett ut två romaner och flera noveller och några fackböcker. Men, det är skillnad på förlag och förlag om man säger så. De andra förlagen jag har haft, har inte arbetat på samma sätt. Då har jag arbetat med redaktör under en eller max två redigeringar. Alltså mer på text- och språknivå. Att ha en förläggare är verkligen att ha någon att hålla i handen som hjälper både boken och mig som författare att växa. Så lyxigt!

Vi ses snart igen, tills dess HEJA Min sämsta väninna!
Kram Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att jag har fått förlagsavtal med Gyldendal Astra? Det kan ni läsa mer om här: Min tredje roman kommer ut våren 2026

PPS. Hur fan gör jag med min runstreak? Dag 169 idag juh …

Min tredje roman kommer ut våren 2026

Hurra! ÄNTLIGEN äntligen äntligen är avtalet signerat och klart och jag får avslöja något som har pirrat inom mig sedan bokmässan. Det var då jag fick första mejlet från Alexandra på Gyldendal Astra med frågan om jag befann mig på bokmässan, för de hade läst mitt manus … Och efter något som för mig känns som evigheter och driljoner om och men är vi nu i hamn. Min tredje roman kommer ut våren 2026. Låter jag cool? Det är jag inte.

Rockstjärna och ömtåligt barn

Jag är så pirrig och glad och tacksam och också väldigt stolt över att jag äntligen har fått ett traditionellt förlagsavtal, med en bok som ska ges ut i alla format. Med ett förlag som efter att signering var klar igår redan har tagit hand om mig som vore jag en rockstjärna. Eller ett litet skört barn. Det kanske är samma sak förresten …

min tredje roman kommer ut våren 2026, Malin Lundskog, feelgood, min sämsta väninna

Den här bilden ligger just nu på förlaget Gyldendal Astras hemsida och intill den står det:

Malin Lundskog är den före detta kommunikatören, pt:n och inspirationsföreläsaren som flyttade från Göteborg till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän. Där lever hon feelgood-liv med makrill- och hummerfiske, studerar kreativt skrivande, sover i hängmatta, välkomnar gäster till vandrarhemmet och leder träningspass. När hon inte skriver romaner alltså. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor och visar på klassiska göteborgsgener i den snabbtänkta humor vi möter i hennes två poddar.

Har ni missat mina tidigare romaner så är de: Mariannes mirakel och Ett oönskat arv. Ni kan läsa om Mariannes mirakel här: Mariannes mirakel. Och här om uppföljaren, Ett oönskat arv. Alla mina böcker hittar ni här: Mina böcker.

Och den gamla sanningen: ge inte upp!

Hur som helst: just idag hoppar och studsar jag mest runt och kan inte fokusera på annat än att vara glad. Och tacksam. Och stolt. För det är ju inte så att det här har kommit utan många timmars hårt (och väldigt roligt!) arbete med både manus, redigering och studierna i kreativt skrivande. Och det är där ur stoltheten kommer. Att jag fortsatte kämpa och vågade vägra ge upp.

Egentligen borde jag skriva på inlämningar till skolan, duscha, äta, vila, vattna, skriva på manus och hundra andra saker. Men vad fan. Det är inte varje dag man skriver under ett förlagsavtal för sin tredje roman, så jag ger mig själv den breaken (som man säger på svenska?) Men tänkt att det finns människor på ett förlag som tror på min berättelse. Och på mig!

Inget bautakliv för mänskligheten direkt, men för mig är det så långt att jag har gått ner i split för längesen …

Ses snart! Tills dess: våga vägra ge upp!
Kram Malin Lundskog.

Korrekturläst till sista sidan

Idag har jag köttat korrekturläsning hela dagen. Ja, minus några bad och en jogg förstås. Men annars. Köttat på. Läst högt för mig själv, för att enklare höra fel och konstigheter. Velat ge upp så många gånger för att skjuta upp till en annan dag. Men. Jag har tagit nya tag. Bitit ihop och kommit igen. Och nu har jag korrekturläst till sista sidan av det manus som snart ska ut på äventyr och förhoppningsvis bli bok. Klar! Färdig!

Malin Lundskog, korrekturläst, dator, knippla

Flera gånger om under läsningen har jag skrattat. Några gånger har ögonen tårats. Och både det ena och det andra har skett när jag har varit på just de ställena i berättelsen där det är sådana känslor jag vill få fram. Ja, så just nu känns det bra. Men, det betyder inte ett smack för berättelsen framtid. Det enda jag vet är att jag tamejtusan har gett historien de bästa förutsättningar jag har förmåga till. Bättre än så här kan jag inte. Inte just nu i alla fall.

Lycka till, feelgoodberättelsen!

Men den här feelgoodberättelsen ligger mig varmt om hjärtat och jag önskar den lycka till. För jag tror att det är fler än jag, mina testläsare och Anna-Lena och Alexandra på bywrtrs som har redaktörs-/lektörsläst den som kan tycka om den. Åtminstone hoppas jag. Åh, vad jag hoppas!

Det som händer nu är att jag ska hitta förlag jag tror att berättelsen (och jag) passar hos. Och jag ska skriva följebrev (tänk cv fast för dig och ett manus. Typ.). Sen? Jo, sen ska jag hålla tummarna så hårt jag bara orkar. Ni får gärna hålla era också. Tack i förskott.

Men först ska jag vila huvudet från allt vad manus heter i en hel lång morgondag, för det behöver jag. Det är bara det att när vi badade i morse hittade vi en kräftbursmarkering, som hade flutit i land. Från Danmark. Inte är det konstigt att nya idéerna börjar poppa runt i huvudet då, nu när den ligger hemma i trädgården och läskar mig?