feelgood

Min tredje roman kommer ut våren 2026

Hurra! ÄNTLIGEN äntligen äntligen är avtalet signerat och klart och jag får avslöja något som har pirrat inom mig sedan bokmässan. Det var då jag fick första mejlet från Alexandra på Gyldendal Astra med frågan om jag befann mig på bokmässan, för de hade läst mitt manus … Och efter något som för mig känns som evigheter och driljoner om och men är vi nu i hamn. Min tredje roman kommer ut våren 2026. Låter jag cool? Det är jag inte.

Rockstjärna och ömtåligt barn

Jag är så pirrig och glad och tacksam och också väldigt stolt över att jag äntligen har fått ett traditionellt förlagsavtal, med en bok som ska ges ut i alla format. Med ett förlag som efter att signering var klar igår redan har tagit hand om mig som vore jag en rockstjärna. Eller ett litet skört barn. Det kanske är samma sak förresten …

min tredje roman kommer ut våren 2026, Malin Lundskog, feelgood, min sämsta väninna

Den här bilden ligger just nu på förlaget Gyldendal Astras hemsida och intill den står det:

Malin Lundskog är den före detta kommunikatören, pt:n och inspirationsföreläsaren som flyttade från Göteborg till den lilla ön Knippla i södra Bohuslän. Där lever hon feelgood-liv med makrill- och hummerfiske, studerar kreativt skrivande, sover i hängmatta, välkomnar gäster till vandrarhemmet och leder träningspass. När hon inte skriver romaner alltså. Hon väjer aldrig för svåra frågor eller stora känslor och visar på klassiska göteborgsgener i den snabbtänkta humor vi möter i hennes två poddar.

Har ni missat mina tidigare romaner så är de: Mariannes mirakel och Ett oönskat arv. Ni kan läsa om Mariannes mirakel här: Mariannes mirakel. Och här om uppföljaren, Ett oönskat arv. Alla mina böcker hittar ni här: Mina böcker.

Och den gamla sanningen: ge inte upp!

Hur som helst: just idag hoppar och studsar jag mest runt och kan inte fokusera på annat än att vara glad. Och tacksam. Och stolt. För det är ju inte så att det här har kommit utan många timmars hårt (och väldigt roligt!) arbete med både manus, redigering och studierna i kreativt skrivande. Och det är där ur stoltheten kommer. Att jag fortsatte kämpa och vågade vägra ge upp.

Egentligen borde jag skriva på inlämningar till skolan, duscha, äta, vila, vattna, skriva på manus och hundra andra saker. Men vad fan. Det är inte varje dag man skriver under ett förlagsavtal för sin tredje roman, så jag ger mig själv den breaken (som man säger på svenska?) Men tänkt att det finns människor på ett förlag som tror på min berättelse. Och på mig!

Inget bautakliv för mänskligheten direkt, men för mig är det så långt att jag har gått ner i split för längesen …

Ses snart! Tills dess: våga vägra ge upp!
Kram Malin Lundskog.

Korrekturläst till sista sidan

Idag har jag köttat korrekturläsning hela dagen. Ja, minus några bad och en jogg förstås. Men annars. Köttat på. Läst högt för mig själv, för att enklare höra fel och konstigheter. Velat ge upp så många gånger för att skjuta upp till en annan dag. Men. Jag har tagit nya tag. Bitit ihop och kommit igen. Och nu har jag korrekturläst till sista sidan av det manus som snart ska ut på äventyr och förhoppningsvis bli bok. Klar! Färdig!

Malin Lundskog, korrekturläst, dator, knippla

Flera gånger om under läsningen har jag skrattat. Några gånger har ögonen tårats. Och både det ena och det andra har skett när jag har varit på just de ställena i berättelsen där det är sådana känslor jag vill få fram. Ja, så just nu känns det bra. Men, det betyder inte ett smack för berättelsen framtid. Det enda jag vet är att jag tamejtusan har gett historien de bästa förutsättningar jag har förmåga till. Bättre än så här kan jag inte. Inte just nu i alla fall.

Lycka till, feelgoodberättelsen!

Men den här feelgoodberättelsen ligger mig varmt om hjärtat och jag önskar den lycka till. För jag tror att det är fler än jag, mina testläsare och Anna-Lena och Alexandra på bywrtrs som har redaktörs-/lektörsläst den som kan tycka om den. Åtminstone hoppas jag. Åh, vad jag hoppas!

Det som händer nu är att jag ska hitta förlag jag tror att berättelsen (och jag) passar hos. Och jag ska skriva följebrev (tänk cv fast för dig och ett manus. Typ.). Sen? Jo, sen ska jag hålla tummarna så hårt jag bara orkar. Ni får gärna hålla era också. Tack i förskott.

Men först ska jag vila huvudet från allt vad manus heter i en hel lång morgondag, för det behöver jag. Det är bara det att när vi badade i morse hittade vi en kräftbursmarkering, som hade flutit i land. Från Danmark. Inte är det konstigt att nya idéerna börjar poppa runt i huvudet då, nu när den ligger hemma i trädgården och läskar mig?

Men hur som helst: Tänk att det gick hela vägen, trots att jag ägnade mig åt promenader och bad häromdagen (som ni kan läsa mer om här) …

Vi ses snart igen, tills dess: heja alla hållna tummar!
Kram Malin Lundskog

Bokklubbstisdag är mer än bara en bokklubb

I går var det bokklubbstisdag by Malin Lundskog (kan inte låta bli att skriva ut hela titeln på eventet, för tycker själv att det låter skitcoolt, he he). Och vilken bokklubb sen! Alltså: vi människor är fantastiska. Särskilt när vi är nyfikna och intresserade av varandra och mänskliga beteenden. Ja, och böcker såklart. Som Ett oönskat arv, vilken var boken vi diskuterade idag.

bokklubbstisdag by malin lundskog, franses, hönö, ett oönskat arv — myshörnan Emmas på Franses

hönöklåva, bokklubbstisdag, hamn — precis här ligger Franses

Franses, Hönö. bokklubbstisdag — Där uppe har vi bokklubb. I maj kanske vi kan sitta ute?

Eller … som i alla andra bokklubbar blev romanen vi hade läst till vår träff bara en utgångspunkt för samtalen som flödade iväg åt precis alla håll och kanter. Om kärlek, systerskap, språkliga förändringar, ordet kränkt och (kanske självklart just nu) Trump. Och gubbar, me too och om ö-liv, normer och levnadsvillkor. Om hälsohets och att döma andra. Och vi pratade om nyfikenhet (älskar nyfikenhet). För att nämna något av allt det vi hann att prata om under de två timmar vi satt på Franses medan solen dalade ner mot havet.

På väg hem med en färgsprakande solnedgång som kuliss (den kan ni se här) längtade jag redan efter nästa bokklubbstisdag. Ville inte att den här skulle ta slut. Hett tips till er som vill ha en tisdag utöver det vanliga ( i alla fall utöver mitt vanliga) är att samla ihop gänget och anmäla er (anmäl här) till nästa tillfälle som är den trettonde maj. Då har jag med mig deckarförfattaren Jeanette Bergenstav och vi pratar om hennes debut Syndoffer (och alldeles säkert mycket mer).

Länge leve bokklubben! Och alla människor i den.
Kram Malin Lundskog

Relationsroman, feelgood eller rentav roadmovie?

Jag vet att jag i både någon intervju och något poddavsnitt har sagt att jag vill skriva roligt. Typ Marian Keyes. Eller Nick Hornby. Caitlin Moran. Mycket brittiskt här, märker jag. Men, jag kan tänka mig att skriva i Fredrik Backman-stil också, så lägger till honom på listan. Jag älskar ju att ha kul. Cilla, min poddkollega, tycker att jag är rolig (eller så är det bara något hon säger) och att skratta är en av mina bästa grenar. Ändå grottar jag ner mig i relationer och varenda text jag skriver liknar en relationsroman. Kan ha varit därför Cilla kategoriserade mig som en roman, när hon delade in oss i genrer för några poddavsnitt sedan (detta)?

Ramlar in i relationsromansträsket. Igen och igen.

Inte ens nu när jag pluggar och tänker att jag verkligen ska ta chansen att skriva utanför min vanliga box blir det något annat än texter i relationsromansträsket. Texterna utvecklas och jag lär mig massor, det är inte det. Och hallå! Jag älskar relationsromaner. Och relationer. Oss människor och våra beteenden. Det är ju så spännande och det vill jag fortsätta att skriva om. Men jag vill göra det med mer humor. Jo, jag säger mer eftersom både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv har fått omdömen som feelgood med humor och relationsroman med svärta och skratt. Men jag vill mer. Recensioner på mina romaner hittar ni här.

relationsroman, feel good, malin lundskog, författare, — Här sitter jag och vill mer vid köksbordet

Enda stället jag är riktigt nöjd med humornivån på något jag skriver är i mina nyhetsbrev. HEJA-ropen. Där har jag hittat en ton som ni som prenumererar är jättenöjda med. Varenda fredag då jag skickar ut HEJA-ropen får jag svar om hur roliga de är och hur mycket igenkänning de bjuder på. På ett roligt sätt.

En road book att skratta åt

Nu ska jag bara hitta rätt i mitt romanskrivande också. Eller så är jag rätt? Jag kanske inte är roligare än så här? Onödigt att strida mot sin I alla fall inte just nu. Jag pluggar ju av en anledning. Inte för att bli roligare kanske, men för att utforska skrivandet, lära mig mer och vem vet. Kanske en vacker dag hitta knepet som gör en text rolig.

Apropå att plugga: En alldeles fantastisk fördel med att plugga kreativt skrivande är responsen vi ger och får på varandras texter. Idag har jag träffat min grupp för responssamtal på en text vi skrev i förra veckan. När jag skrev den kände jag direkt att jajamensan, relationsromans-stuket, här kommer jag! Men vet ni vad mina kursare sa? Det kan ju också vara ett misslyckande från mig, att jag inte är tydligare med vad det är för typ av text jag skriver, men. De sa. ”Det här kan bli antingen eller relationsroman eller en feelgood.” Och: ”Den här texten vill jag ha till en road movie”. Alltså va? Jag är kanske inte alls så fast i relationsromansträsket som jag trodde. Och en road movie ändå. Det är ju coolt. En rolig road movie, fast bok. En road book att skratta åt. Det kanske är min grej?

Förresten, vill ni ha mitt HEJA-rop (= bli mina kompisar och få det bästa av mig och ett och annat vip-erbjudande när jag har sådana), så ska ni klicka på länken här: Ja, jag vill ha Malins HEJA-rop! Det är lika lätt att avregistrera sig från det, som det är att signa upp sig. Ifall ni vill sluta vara mina kompisar.

Vi ses snart igen och eftersom både skrivandet och livet är en ständigt pågående process, så kanske jag lär mig att skriva roligare? Eller så gör jag inte det men utvecklar min relationsroman-ådra? Allt funkar, så länge vi lär och det gör vi ju så länge vi lever, såatteee: heja lärandet!
Kram Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Donsö

Skärgårdens bokmässa aka öbornas egna bokmässa! En sån sak kan man ju inte missa om man är en av författarna som bor i skärgården, eller hur? Förra året hade skärgårdens bokmässa världspremiär och det missade jag helt, men nu så. Nu är jag med! Och jag hoppas innerligt att ni som gillar västkustfeelgood med humor också är med. Det är vad jag bjuder på när jag lämnar norra delen av Göteborgs skärgård för södra och Donsö.

Förresten behöver ni inte alls gilla feelgood och relationsromaner, som mina romaner Ett oönskat arv och Mariannes mirakel är, för att komma till Donsö. Temat på bokmässan är deckare och spänning, så det blir fullt fokus på sådan litteratur. Äh, ni behöver inte ens gilla det för att komma. En tur ut i ö-världen är alltid en go tur, eller hur?

Fina hedersgäster också! Jeanette har jag kamperat med förut, på Akademibokhandelns träff för sina bokklubbar. Där hade jag även min allra första bokhandelssignering (som ni kan läsa om här)

Skärgårdens bokmässa kommer till Donsö och det gör jag och mina romaner också. Här kan ni läsa mer om de andra som kommer: Öbornas egna bokmässa.

Söndagen den sjuttonde november klockan 13-17

askeladden, knippla hamn, vinter — kanske, kanske kan vi ta båten till Donsö. Får se vad november bjuder på för väder.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja eldsjälar som drar ihop bokmässor och alla er som kommer och besöker dem. Ja, förresten: heja oss som skriver böcker så att det kan bli bokmässor också?
Kram Malin Lundskog

Vi ses väl i Varberg?

Onsdagen den 31/7 fortsätter jag min torghandelskarriär. Då kommer mina romaner och jag till Varberg, vilket väl passar utmärkt med tanke på att det är västkustfeelgood det handlar om? Jag ser fram emot utflykten och hoppas många lässugna gör en utflykt dit. Ja, vi ses väl i Varberg helt enkelt? Kl 9-15 hittar ni mina romaner och mig någonstans på torget. Det blir kul! Och Varberg är ju verkligen en mysig stad. Kanske särskilt på sommaren?

Ses vi inte i Varberg, så ses vi snart här på bloggen igen. Tills dess: länge leve torghandeln (visste det något särskilt med den?) och mysiga sommarutflykter.
Kram Malin Lundskog

PS. Torghandelskarriären jag skriver om? Jo, jag har ju gjort två försök i Kungsbacka (läs mer här och här om ni vill). Det har gått sådär. I alla fall vädermässigt med både kuling och ösregn och jag som inte har tält och ett bord som knappt står upp … Men nu har jag lånat ett stadigt bord och vädret är så sommarstadigt det någonsin kan bli här på västkusten. Heller tummarna för att det håller i sig imorgon också.