feelgood

Redaktören har hört av sig och gissa vad?

Som jag har sett fram emot att få tillbaka kommentarer på mitt manus och nu har redaktören hört av sig. Egentligen skulle jag kanske sätta fingrarna i det direkt, för det är ju inte så att romanen är klar. Oh no! Jag har J Ä T T E-mycket att ta tag i. Inte för att jag är ledsen för det. Nej, jag känner snarare att WOW! Uppföljaren till Mariannes mirakel, som kommer ut våren 2024, blir så himla bra.

Okej, det där kanske jag tar tillbaka imorgon. Men nu njuter jag av alla förbättringsförslag. Som mer pang på i inledningen och kanske, kanske ett perspektivbyte. Kanske. Ja, det kan hända att jag sparar en intrig till framtida manus. Men tänk att mitt manus redan innehåller värme, humor, kärlek och trubbel. Som en feelgood ska. Dessutom är jag jättestolt över att manusets styrka, enligt redaktören, är karaktärsutvecklingen. Utvecklingen hos karaktärerna är något jag har jobbat massor med. Visst är det härligt att få lön för mödan?

Nu börjar jobbet med att stryka även det jag gillar i romanen

Ja, då kör jag väl igång då. Önska mig gärna lycka till och håll tummarna för att jag står fast vid att kill your darlings är superbra om de där darlingsen inte ger er läsare något. Ja, det låter väl självklart att man som författare stryker det som inte leder berättelsen vidare, men … ibland har man ju fått till en sån bra mening, eller en så härlig karaktär eller intrig som man inte kan slita sig från. Det är då jag behöver era hållna tummar. Höra er (och mig förstås) säga: Malin, kill your darlings goddammit!

Redaktören har hört av sig, Malin Lundskog redigerar uppföljaren, Knippla — ser ändå ganska nöjd ut?

Förresten, ni som inte har läst romanen Mariannes mirakel än: här kan ni ladda hem första kapitlen i den. Ja, i både ljud- och textformat.

The form you have selected does not exist.

Gillar ni det ni ser eller hör, så vet ni att jag är bara ett mail bort och signerar mer än gärna min roman till nya läsare.

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA ER. Och mig.
Kram Malin Lundskog

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan

Vet ni vad??? Idag blev jag klar med första redigeringsrundan av mitt tredje romanmanus. Hipp hurra! Och även om jag tycker att redigering är en kul del av att skriva romaner, är jag glad att jag har mina tricks för att ta mig igenom rastlöshet, tappade sugar, ofokuserade perioder och annat. Eller tricks och tricks? Verktyg kanske? Hur som helst, detta hjälpte mig under första redigeringsrundan: pomodorometoden, snällhet och jävlaranamma. Förutom kunskap från olika håll och kanter.

Detta hjälpte mig under första redigeringsrundan, Malin Lundskogs arm, born to run tatuering

en hel pärm är nu full
med kladdiga kommentarer
som jag hoppas att jag kan läsa
när de ska in i datorn …

Mina tricks för att ta mig igenom redigeringen

Pomodorometoden – jag jobbar fokuserat i tjugofem minuter (telefon, mail och you name av saker jag blir störd av är långt bort eller avstängda) och sedan pausar jag i fem minuter. Efter fyra sådana tjugofemminutare är pausen femton minuter. På datorn använder jag mig av en timer som ni hittar här och det finns appar för telefonen att ladda ner. Självklart funkar en vanlig äggklocka också (finns de fortfarande?). Här har jag beskrivit pomodorometoden tidigare.
Snällhet – jag är snäll mot mig själv och har lärt mig (den hårda utmattningsvägen ni vet) att vara glad och nöjd över det som blir gjort och aldrig någonsin klanka ner på mig själv om det jag planerade att göra inte blir klart. Fokus på rätt grejer, eller hur?
Jävlaranamma – jo, det behöver jag också. Hur snäll jag än är mot mig själv och hur många pomodoro-tillfällen jag än kör så behöver jag spänna musklerna ibland och peppa mig själv att bara göra det. Som jag gör när jag är pt och tränar andra. ”Kom igen, Malin! Visa vad du går för.” Typ.

Kunskap och erfarenhet hjälper också till i redigeringsfasen

Ja, sen hjälper ju självklart ren redigeringskunskap till. Att veta vad jag ska titta på och kunna avgöra vad som tillför berättelsen något och vad som bara är rent ordbajseri. Jag märker stor skillnad på min kunskap om hantverket som skrivandet faktiskt är nu, jämfört med min debutroman och även med uppföljaren. Tänk vad man lär sig genom att göra.

Utöver min egen erfarenhet läser jag böcker om skrivande. Ja, jag läser skönlitteratur och tittar på tv-serier också, där jag lär mig av hur de är uppbyggda. Och jag lyssnar på poddar (här hittar ni några tips på skrivarpoddar), jag pratar med andra som skriver och jag går kurser. Just nu går jag en digital kurs som heter Författarakademin, med Anna Karolina och Caroline Engvall som lärare. Tycker inte ni också att det är kul att lära nytt inom områden man tycker är roliga?

Ja, nu ska jag alltså bara putta in allt jag har redigerat i dokumentet i datorn också. Även om det inte är så bara. Funderar faktiskt på att ta lite semester först. Vi får se imorgon när jag vaknar hur det blir … Just nu är jag glad att jag har kommit så här långt. Hipp hurra för allt som har hjälpt mig under första redigeringsrundan.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och allt ni kan och lär er.
Kram Malin Lundskog

Jag vill vara en karaktär

En av karaktärerna i manuset som just nu är hos redaktören hos förlaget lever kvar i manuset jag hoppas blir min tredje roman. Jag kunde inte låta bli att fortsätta att utforska henne. Det är som att jag skriver ihop min egen version av en superhjälte. Alltså, snacka om att vara en karaktär. Hon är så himla spännande. Det är nog därför hon växer från sin roll som bifigur till att bli huvudkaraktär i nästa manus. Jag vill vara hon. och just nu är känslan att jag aldrig vill överge henne. Och vem vet, det kanske jag inte gör heller? Det väljer jag som författare helt själv (jag vet, så lyxigt, va?!).

Det som är så spännande med att fortsätta att utforska henne är att jag får veta mer om hennes bakgrund och vad som är viktigt på riktigt för henne. Jag förstår mig på henne och jag kan tvista till henne ännu mer. Jo, för hon är redan ganska tilltvistad, ha ha.

Hoppas att ni kommer att tycka lika mycket om henne som jag gör, när ni läsaren romanen som kommer till våren. Den är ju en uppföljare till min debutroman, Mariannes mirakel. Manuset som jag hoppas blir min tredje roman är en helt fristående berättelse.

Jag vet inte om det verkar sinnesrubbat, men jag vill vara en karaktär jag själv har hittat på. Vad säger ni, är det rimligt? Hur som helst så gör det skrivprocessen galet rolig.

Ses snart igen, tills dess: HEJA och KÖP EN BOK (förslagsvis Mariannes mirakel, så ni hinner läsa in er innan uppföljaren kommer)
Kram Malin Lundskog

feelgood, deckare och sakprosa

I säsongsavslutningen av podden Skriverier med Malin oh Cilla drämde jag till med inte mindre än tre boktips. Jessika Deverts viktiga feelgoodbok En av fyra, Marie Hermanssons välskrivna Pestön och Eva Franchells Väninnan: rapport från Rosenbad.

En av fyra, en viktig feelgood

En av fyra handlar om fyra väldigt olika kvinnor som alla jobbar på ett och samma bibliotek. Redan från början vet man som läsare att en av de här fyra är misshandlad av sin partner, utan att veta vem. Den fråga bränner genom hela berättelsen när Jessika beskriver de olika kvinnornas liv, deras relationer och också hur vänskapen mellan dem växer fram.

Titeln kommer från hur vanlig kvinnomisshandel i nära relationer är. En av fyra. Fattar ni? Ämnet är viktigt och Jessika gör en fin historia om vänskap mellan de fyra kvinnorna. Jag är stolt över att kalla Jessika min vän i författarvärlden. Bra jobbat, kompis!

boktips, Jessika Deverts En av fyra — på bokhyllan för mina författarvänner står Jessikas böcker

Pestön

Marie Hermansson skriver om Pestön. Ön ligger i Göteborgs södra skärgård och heter Känsö i verkligheten. I berättelsen får vi följa en poliskommissarie och hans coola före detta flickvän (eller är det fästmö?) när de löser gåtan som inleds med att en död man hittas i vattnet. Historia utspelar sig både i skärgården och inne i Göteborg. Alltså, visst gillar man att läsa om miljöer man känner igen? Inte för att jag var med när det begav sig (1920-talet) i berättelsen, men ändå. Göteborg. Och visst är det kul att lära nytt även när man läser skönlitterärt? Det gjorde jag i den här deckaren. Vrakare till exempel. Visste ni att sådana har funnits?

Spännande och söt historia med en härlig dos humor i en välskriven berättelse med karaktärer jag gillar.

boktips, Marie Hermanssons Pestön — vältummad, brukar man säga va? Den här hade jag med mig på tågluffen

Väninnan: Rapport från Rosenbad

Boken Väninnan inleds när Eva Franchell är med sin väninna på NK för att shoppa. Väninnan heter Anna Lind och hur den shoppingrundan slutade behöver vi inte skriva mer här. I boken får vi sedan följa hur författarens och Anna Linds relation växer fram genom arbetet. Och vi får följa Anna Linds resa som politiker, med allt motstånd hon mötte, allt maktspel bakom kulisserna på Rosenbad och i Bryssel och … överallt.

Jag gillar att vi läsare får följa med bakom kulisserna, även om det här är en berättelse där Franchell sätter ord i munnen på Göran Persson, Ingvar Carlsson och andra politiker. Och mest av allt kanske jag tycker om att få en återblick av alla storpolitiska händelser jag har blivit varit med om. På avstånd. Ja, som när Sverige skulle gå med i det som då hette EG, Göteborgskravallerna och Backabranden till exempel.

Svenskt nutidshistoria med plats för vänskap och familjeliv. Läs!

boktips, Eva Franchell Väninnan: rapport från Rosenbad

Boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla

Cilla och jag tipsar alltid om böcker vi gillar och oftast om sådana vi har läst eller lyssnat på sedan förra avsnittet. Podden hittar ni här och mot slutet av varje avsnitt kommer våra boktips, ifall ni blir nyfikna på vad vi har läst under poddresans gång.

Ses snart igen. Tills dess; HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mitt tredje romanmanus är klart

Mitt tredje romanmanus. Det kanske inte är en särskilt stor sak för er, eller för resten av mänskligheten. Herregud. Det skrivs ju romaner varenda dag. Men för mig är det ett megakliv. Att jag är färdig med ett manus till, visserligen bara i råmanusstadiet. Men ändå? Jag hoppas så in i hoppsan att det blir en bok, för det här är en berättelse som jag dör av längtan att få dela med er.

mitt tredje romanmanus, Malin Lundskog författare, Knippla,

Karaktärerna är så bedårande, eller i alla fall så roliga, att jag inte vill släppa iväg dem. Inte alls som karaktärerna i min debutroman Mariannes mirakel. De flesta av dem var skitjobbiga (och skitviktiga) att umgås så mycket med, som man gör när man hittar på berättelser om någon. Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer våren 2024 och i den finns några av de jobbiga karaktärerna kvar, men där får ni en aning av de här som har blommat ut i mitt tredje romanmanus.

För i manuset jag satte punkt för idag får vi träffa tanter på Knippla som är hur härliga som helst. Det är en ren njutning att få hänga med dem hela dagarna. Ja, så tycker jag nu i alla fall, vi får väl se vad jag säger när jag har läser igenom manuset och ska dra igång redigeringen.

Bada i regn? Vilket trams.

Skitsamma. Just nu är jag bara jätteglad och -stolt över att ha åstadkommit ett romanmanus till. Som jag hoppas blir min tredje roman. Firade med bad i regnet och det hade de sköna tanterna i manuset avfärdat som trams. ”Sånt där är det bara sommargäster som håller på med.”

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Jag kanske inte har sålt in Mariannes mirakel sådär vidare värst här, men om du är nyfiken på de jobbiga karaktärerna i den (tror att vi kan känna igen deras relation med varandra allihop), så hittar du mina böcker här. Vill du köpa ett signerat ex är det bara att maila hej@malinlundskog.se.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog