feelgood

Bokklubbstisdag är mer än bara en bokklubb

I går var det bokklubbstisdag by Malin Lundskog (kan inte låta bli att skriva ut hela titeln på eventet, för tycker själv att det låter skitcoolt, he he). Och vilken bokklubb sen! Alltså: vi människor är fantastiska. Särskilt när vi är nyfikna och intresserade av varandra och mänskliga beteenden. Ja, och böcker såklart. Som Ett oönskat arv, vilken var boken vi diskuterade idag.

bokklubbstisdag by malin lundskog, franses, hönö, ett oönskat arv — myshörnan Emmas på Franses

hönöklåva, bokklubbstisdag, hamn — precis här ligger Franses

Franses, Hönö. bokklubbstisdag — Där uppe har vi bokklubb. I maj kanske vi kan sitta ute?

Eller … som i alla andra bokklubbar blev romanen vi hade läst till vår träff bara en utgångspunkt för samtalen som flödade iväg åt precis alla håll och kanter. Om kärlek, systerskap, språkliga förändringar, ordet kränkt och (kanske självklart just nu) Trump. Och gubbar, me too och om ö-liv, normer och levnadsvillkor. Om hälsohets och att döma andra. Och vi pratade om nyfikenhet (älskar nyfikenhet). För att nämna något av allt det vi hann att prata om under de två timmar vi satt på Franses medan solen dalade ner mot havet.

På väg hem med en färgsprakande solnedgång som kuliss (den kan ni se här) längtade jag redan efter nästa bokklubbstisdag. Ville inte att den här skulle ta slut. Hett tips till er som vill ha en tisdag utöver det vanliga ( i alla fall utöver mitt vanliga) är att samla ihop gänget och anmäla er (anmäl här) till nästa tillfälle som är den trettonde maj. Då har jag med mig deckarförfattaren Jeanette Bergenstav och vi pratar om hennes debut Syndoffer (och alldeles säkert mycket mer).

Länge leve bokklubben! Och alla människor i den.
Kram Malin Lundskog

Relationsroman, feelgood eller rentav roadmovie?

Jag vet att jag i både någon intervju och något poddavsnitt har sagt att jag vill skriva roligt. Typ Marian Keyes. Eller Nick Hornby. Caitlin Moran. Mycket brittiskt här, märker jag. Men, jag kan tänka mig att skriva i Fredrik Backman-stil också, så lägger till honom på listan. Jag älskar ju att ha kul. Cilla, min poddkollega, tycker att jag är rolig (eller så är det bara något hon säger) och att skratta är en av mina bästa grenar. Ändå grottar jag ner mig i relationer och varenda text jag skriver liknar en relationsroman. Kan ha varit därför Cilla kategoriserade mig som en roman, när hon delade in oss i genrer för några poddavsnitt sedan (detta)?

Ramlar in i relationsromansträsket. Igen och igen.

Inte ens nu när jag pluggar och tänker att jag verkligen ska ta chansen att skriva utanför min vanliga box blir det något annat än texter i relationsromansträsket. Texterna utvecklas och jag lär mig massor, det är inte det. Och hallå! Jag älskar relationsromaner. Och relationer. Oss människor och våra beteenden. Det är ju så spännande och det vill jag fortsätta att skriva om. Men jag vill göra det med mer humor. Jo, jag säger mer eftersom både Mariannes mirakel och Ett oönskat arv har fått omdömen som feelgood med humor och relationsroman med svärta och skratt. Men jag vill mer. Recensioner på mina romaner hittar ni här.

relationsroman, feel good, malin lundskog, författare, — Här sitter jag och vill mer vid köksbordet

Enda stället jag är riktigt nöjd med humornivån på något jag skriver är i mina nyhetsbrev. HEJA-ropen. Där har jag hittat en ton som ni som prenumererar är jättenöjda med. Varenda fredag då jag skickar ut HEJA-ropen får jag svar om hur roliga de är och hur mycket igenkänning de bjuder på. På ett roligt sätt.

En road book att skratta åt

Nu ska jag bara hitta rätt i mitt romanskrivande också. Eller så är jag rätt? Jag kanske inte är roligare än så här? Onödigt att strida mot sin I alla fall inte just nu. Jag pluggar ju av en anledning. Inte för att bli roligare kanske, men för att utforska skrivandet, lära mig mer och vem vet. Kanske en vacker dag hitta knepet som gör en text rolig.

Apropå att plugga: En alldeles fantastisk fördel med att plugga kreativt skrivande är responsen vi ger och får på varandras texter. Idag har jag träffat min grupp för responssamtal på en text vi skrev i förra veckan. När jag skrev den kände jag direkt att jajamensan, relationsromans-stuket, här kommer jag! Men vet ni vad mina kursare sa? Det kan ju också vara ett misslyckande från mig, att jag inte är tydligare med vad det är för typ av text jag skriver, men. De sa. ”Det här kan bli antingen eller relationsroman eller en feelgood.” Och: ”Den här texten vill jag ha till en road movie”. Alltså va? Jag är kanske inte alls så fast i relationsromansträsket som jag trodde. Och en road movie ändå. Det är ju coolt. En rolig road movie, fast bok. En road book att skratta åt. Det kanske är min grej?

Förresten, vill ni ha mitt HEJA-rop (= bli mina kompisar och få det bästa av mig och ett och annat vip-erbjudande när jag har sådana), så ska ni klicka på länken här: Ja, jag vill ha Malins HEJA-rop! Det är lika lätt att avregistrera sig från det, som det är att signa upp sig. Ifall ni vill sluta vara mina kompisar.

Vi ses snart igen och eftersom både skrivandet och livet är en ständigt pågående process, så kanske jag lär mig att skriva roligare? Eller så gör jag inte det men utvecklar min relationsroman-ådra? Allt funkar, så länge vi lär och det gör vi ju så länge vi lever, såatteee: heja lärandet!
Kram Malin Lundskog

Skärgårdens bokmässa på Donsö

Skärgårdens bokmässa aka öbornas egna bokmässa! En sån sak kan man ju inte missa om man är en av författarna som bor i skärgården, eller hur? Förra året hade skärgårdens bokmässa världspremiär och det missade jag helt, men nu så. Nu är jag med! Och jag hoppas innerligt att ni som gillar västkustfeelgood med humor också är med. Det är vad jag bjuder på när jag lämnar norra delen av Göteborgs skärgård för södra och Donsö.

Förresten behöver ni inte alls gilla feelgood och relationsromaner, som mina romaner Ett oönskat arv och Mariannes mirakel är, för att komma till Donsö. Temat på bokmässan är deckare och spänning, så det blir fullt fokus på sådan litteratur. Äh, ni behöver inte ens gilla det för att komma. En tur ut i ö-världen är alltid en go tur, eller hur?

Fina hedersgäster också! Jeanette har jag kamperat med förut, på Akademibokhandelns träff för sina bokklubbar. Där hade jag även min allra första bokhandelssignering (som ni kan läsa om här)

Skärgårdens bokmässa kommer till Donsö och det gör jag och mina romaner också. Här kan ni läsa mer om de andra som kommer: Öbornas egna bokmässa.

Söndagen den sjuttonde november klockan 13-17

askeladden, knippla hamn, vinter — kanske, kanske kan vi ta båten till Donsö. Får se vad november bjuder på för väder.

Vi ses snart igen allihop. Tills dess: heja eldsjälar som drar ihop bokmässor och alla er som kommer och besöker dem. Ja, förresten: heja oss som skriver böcker så att det kan bli bokmässor också?
Kram Malin Lundskog

Vi ses väl i Varberg?

Onsdagen den 31/7 fortsätter jag min torghandelskarriär. Då kommer mina romaner och jag till Varberg, vilket väl passar utmärkt med tanke på att det är västkustfeelgood det handlar om? Jag ser fram emot utflykten och hoppas många lässugna gör en utflykt dit. Ja, vi ses väl i Varberg helt enkelt? Kl 9-15 hittar ni mina romaner och mig någonstans på torget. Det blir kul! Och Varberg är ju verkligen en mysig stad. Kanske särskilt på sommaren?

Ses vi inte i Varberg, så ses vi snart här på bloggen igen. Tills dess: länge leve torghandeln (visste det något särskilt med den?) och mysiga sommarutflykter.
Kram Malin Lundskog

PS. Torghandelskarriären jag skriver om? Jo, jag har ju gjort två försök i Kungsbacka (läs mer här och här om ni vill). Det har gått sådär. I alla fall vädermässigt med både kuling och ösregn och jag som inte har tält och ett bord som knappt står upp … Men nu har jag lånat ett stadigt bord och vädret är så sommarstadigt det någonsin kan bli här på västkusten. Heller tummarna för att det håller i sig imorgon också.

Min dag i gruppen Feelgoodfredag

Vilken vecka jag har framför mig. Idag drar Claes och jag iväg på en långsam resa mot Springteenkonsert i Stockholm på torsdag. Först ska vi lämna hundarna på pensionat (och jag intalar mig själv intensivt att de åker på en rolig semester, de också), därefter hälsar vi på Stella (längtar varenda vaken sekund efter denna lilla nya människa). Sen drar vi på glamping (mer om det senare) och på onsdag är det dags för min dag i Facebookgruppen Feelgoodfredag.

Vad vill ni veta om en författare, hennes skrivande och hennes böcker?

Min dag i gruppen innebär att jag får möjlighet att berätta om mitt skrivande, mina böcker och mig själv (i relation till skrivandet). Vad skulle ni vilja veta? Om jag var någon ni aldrig hade hört talas om, vad hade ni frågat då? Om ni kände till mig (det kanske ni gör eftersom ni är här och läser), vad hade ni undrat över då? Vad vill ni veta om mig om författare, om mitt skrivande och mina böcker?

Häng med över till Facebooksidan Feelgoodfredag på onsdag, 17 juli. Då är det min dag och vem vet, jag kanske har något att komma med? Gruppen hittar ni här.

Vi ses snart här igen, tills dess: fråga på!
Kram Malin Lundskog

ett oönskat arv, knippla gästhamn — något av det jag kommer att berätta om …

Nya recensioner på mina romaner

Efter en natt i hängmatta och en morgon med melodikrysset i Knipplas hamnfest-tält hittade jag två nya recensioner på mina romaner. Alltså, vilken lördag! Läslustan (som heter Lena) har läst och recenserat både Ett oönskat arv och Mariannes mirakel. Och jag skojar inte. Jag blev så glad så att tårarna började rinna. Kolla sista meningen i den sista recensionen: Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.

Läslustans omdöme om Mariannes mirakel

nya recensioner, mariannes mirakel, malin lundskog, läslustan

”Boken är både underhållande och får mig reflektera över egna och andras agerande. Jag upplevde även frustration över systrarnas invecklade relation och deras oförmåga att inte lyssna på varandra eller att de inte vågar prata om svåra saker med varandra. Men det finns även mycket annat som berör, gamla familjehemligheter om rasistiska åsikter, skammen över kroppens otillräcklighet, känslan av att inte duga eller räcka till som mamma eller fru. Författaren har lyckats skapa en berättelse som innehåller en fin väv av humor och allvar där familj och vänner har stor betydelse för att spegla vem man är.”

Hur fint?

Ett oönskat arv väver samman olika teman på ett snyggt sätt

nya recensioner, ett oönskat arv, läslustan, Malin Lundskog

Så här skriver Läslustan om Ett oönskat arv: ”Ännu en fin roman om systerskap och familjehemligheter. Jag upplever att denna del mer är en relationsroman som drar åt feelgoodhållet än dess föregångare. Boken tar upp flera aktuella ämnen som ligger mig varmt om hjärtat och som därför berör mig på ett djupare plan. Som bland annat kvinnors hälsa i övergångsåldern, något som länge varit tabu att prata om och hetsen kring den perfekta ytan hos många kvinnor.

Men författaren har även denna gång vävt olika teman som arvssynd, hbtq och kriminella lånehärvor på ett snyggt sätt och gjort det till ett naturligt inslag i vardagen. Att boken utspelar sig i västra Göteborg med omnejd gör att jag enkelt kan se miljöerna framför mig, då jag bott där i många år, författaren skildrar dem dessutom på ett vackert sätt. Även karaktärerna är fint gestaltade. Jag hade mer än gärna besökt Mariannes mirakel för att träffa alla vanliga, vänliga och omtänksamma kvinnor där. Så tacksam för förfrågan att läsa dessa fina skildringar av medelålders kvinnor och deras liv. Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.”

Det här betyder så oerhört mycket. I alla fall för mig och mitt fortsatta skrivande. Undrar om det betyder lika mycket för er som läser … Vad säger ni?

Hur som helst så ses vi snart igen. Till dess: HEJA er som tipsar och tycker om det vi skriver, vi om skriver.
Kram Malin Lundskog