hälsa

Såg precis ett inslag på TV4 Nyhetsmorgon med tips på hur du kommer igång som löpare. Många vill men gömmer sig bakom "jag är ingen löpare". Lika självklart som vi kan gå, så kan vi ju springa. Problemet är att de flesta som aldrig löptränat (eller kanske tränat nåt alls på länge) går ut och kör för hårt – en motivationsdödare stor som någon. I inslaget tipsade en löptränare, som jag tyvärr missade namnet på, om hans bästa tips för att komma igång och behålla glädjen;
* Håll en takt där du kan behålla en bra hållning (otroligt bra tips, då man allt som oftast möter löpare i spåret som hänger fram över fötterna…)
* Spring där du trivs (BRA tips – som jag inte riktigt reflekterat över, men benen känns så mycket lättare längs min härliga havsrunda än någon annanstans)
* Ta inte i så att du blir trött (ja… gå ut lagom hårt, men inte för hårt. Ok att vara trött efteråt, men otroligt tufft om man är grön på löpning att pressa sig genom träningen)
* Gå in i din egen bubbla (japp – tro på dig själv, och bara kör och gör)
* Undvik branta backar (det är ok att välja sin runda, och framför allt i början kan det vara skönt att undvika mördarbackar, jag lovar att sen kommer man välja backarna vid vissa pass, för att det är gött och utmanande)

Inslaget kommer garanterat upp på sajten för Nyhetsmorgon under fliken träning snart. Kika om du vill se det själv./Malin O springer vidare…

Vet inte. Kan inte bestämma mig. Ska vi sitta där borta? Eller vill du hellre? Ska jag ta på mig den? Vill du gå dit? Hur ska jag göra med det här jobbet? Träna löpning eller cykling? Bu eller bä? GT eller Aftonbladet? Pest eller kolera? Ja eller nej? Och alla andra alternativ däremellan…

Vad är det som gör att vi (ja, alltså; det är väl inte bara jag som velar mellan varven?) har svårt att fatta beslut? Det spelar ingen roll om besluten är små (typ; ska vi sitta vid det ena eller andra bordet på cafét?) eller stora (Ska jag säga upp mig? Gifta mig? Välja den eller den utbildningen) – det är ofta himla svårt att fatta beslut. För att göra det ännu svårare kan ju ett till synes litet, oviktigt beslut visa sig vara lika livsavgörande (väljer du just det ena cafébordet kanske du hamnar bredvid någon som känner någon som… Ja, dröm om vad du vill här) som ett så kallat stort beslut. Vissa av oss är veligare än andra, litar mindre på sig själva än andra och andra fattar beslut utan att tänka sig för, varken före eller efter. Och har ingen aning om att de egentligen kanske inte alls skulle lita så mycket på sig själva…

Hur som helst; beslut fattas mest hela tiden. Och att inte fatta beslut är ju också ett beslut. Alltså är det ju lika bra att sluta vela. Fatta ett beslut. Eller fler. Vi är ju inte mer än människor – det går (nästan) alltid att fatta nytt beslut när du, vis av erfarenhet, märker att det första beslutet inte längre är det bästa. Då är det ju inte så veligt längre. Då är det ju ett nytt beslut bara. De pratade om beslutsångest på P1:s Kropp och själ igår i avsnittet "Välj rätt". Är du också en velepinne kan det vara trösterik lyssning. Och det beslut du tar nu kan ju vara livsavgörande (känn ingen press!) och det kan vara helt obetydligt för resten av ditt liv. Men: ta beslutet! Det du bestämmer dig för är ju det bästa beslut du kan fatta precis just nu. 

Dagens velande blev hur bra som helst: planlös färd med hund och en av de två tonårssönerna (vi måste väl inte bestämma när och hur och så… Vi bara kör!). Först öppnade jag kontor vid havet, strosade vi förbi två föl och deras mammor och avslutade med tur till glasskiosk. Fast det visste vi inte först. Vi bara hamnade där, eftersom vi inte visste vart vi skulle… Lika väl som att inte fatta ett beslut är ett beslut kan beslutet vara att inte fatta ett beslut… Inte så dumt att hälsamera™ på bästa tonårsmanér idag. Som en velepinne alltså. Hur beslutsamt hälsar du mera?

//Malin L

…och semester. Laddar upp med ny energi tillsammans med min underbara familj. Passar på att träna lite oftare, lite längre och lite mer…för att jag hinner, har energin och bara för att känslan av både ledighet och glass smakar bättre efter ett pass.

 

/Malin O glassar vidare

Sitter i solen (måste ju fylla på d-vitaminlagret) och äter röda linser i vitlöksfräs, spetskål, morötter, avokado. Ett ägg slank visst ner också. Och dricker vatten. Såklart! Väntar på att ingefärsavkoket (tack för tipset akaontherun) ska svalna lite, det blir dagens lunchefterrätt.

Näe, inte som vilken dag som helst. Men just idag! Just idag lyser solen, jag hade lunchen förberedd (annars trillar jag lika lätt dit, som precis vem som helst, i de där snabba lösningarnas fälla, och nöjer mig m ägg . Och en macka. Eller två…) Känns extra gôtt att lunchen är av det vi brukar kalla bättre slaget idag, för jag har precis varit på Sca i Eklanda och lyssnat på Ola, en av Hälsobokarnas inspiratörer. Ola pratade kost och kost i samband med konditionsträning. Härligt inspirerande och motiverande. Det här vill du också höra! 

Ett bra gäng från Sca, laddade för den löparutmaning vi drar igång där, verkade tycka detsamma. Precis som när det gäller allt annat, jag kanske överdriver när jag skriver allt men… kanske inte?, handlar det bästa sättet att äta på om ditt eget sunda förnuft. Du väljer själv! Du väljer själv det som är bäst för just dig. Eller?

Lunchat med förnuft, tränar med känsla senare. Och foamrollar vidare på ett (förhoppningsvis) snart maradebuterande ben. Hälsa mera med sunt förnuft du också!

Malin L