kreativitet

Leve leva kreativt

Igår kväll började jag återigen att läsa Julia Camerons bok Lev kreativt. Nu är ju inte det en bok att läsa utan att göra. Ja, som den lilla orange GLAD FRi STARK om ni minns den? Hur som: i morse började jag göra boken. Kanske till och med leva den? För länge leve leva kreativt, bästa sortens liv om ni frågar mig. Och boken som är ett slags tolvstegsprogrammet för ökad kreativitet. Eller för att hitta sin inre konstnär om man så vill.

Det är tredje gången jag påbörjar boken. Första gången gick jag igenom alla tolv veckor (läs mer här)och även om inte ni märkte någon skillnad på mig och mitt liv, så gjorde jag det. Andra gången hängde jag i under några veckor, men bestämde mig sedan för att bryta. Det kom för mycket sommar i vägen … Men nu är jag på det igen och min inställning är att jag ska gå igenom hela tolvstegsprogrammet för ökad kreativitet. Jag tror nämligen inte att det finns någon hejd på vad man kan hitta inom sig om man bara ger sig själv chansen och en gång är väl ingen gång, eller hur man nu brukar säga.

Är det stunden eller det jag gör i stunden som spelar roll?

När jag skrev mina morgonsidor i morse kände jag den där sköna känslan av att vara något på spåren. Och då menar jag inte att de kom någon genialisk idé till en bestseller. Nej, jag tänkte mer på situationen. Komma upp tidigt på morgonen. Sitta i stillhet med min kaffe, Brorsan, en skön penna (viktig detalj!) och en favoritanteckningsbok. Den stunden är värdefull och jag undrar om inte den i sig gör sitt till för att komma närmare min inre konstnär. En bra start på en bra dag ni vet?

leve leva kreativt, lev kreativ, anteckningsbok nuuna — Förutom boen Lev kreativt, älskar jag nuunas anteckningsböcker

Sedan har dagen fortsatt så. Framåt. I morse joggade Brorsan och jag runt ön (ska berätta mer om min runstreak senare, men tror på det där med streak) och Claes kom och mötte oss för ett gemensamt bad. Dessutom har jag kommit en bit på det nya manuset, jag har registrerat mig på Kreativt skrivande II på Linnéuniversitetet och b-kurs i kreativt skrivande på Umeå universitet (två halvfarter, jag är inte helt crazy, trots allt). Och efter gymmet ska jag läsa vidare på boken vi ska diskutera i bokklubben på torsdag, Mot fyren av Virginia Woolf.

ankis badplats, springer spaniel, knippla — när Claes kom hälsade Brorsan honom välkommen genom att skaka av sig badvattnet. Ser ni dropparna?

Jag njuter medan jag kan. För att hinna både skriva, jogga, gymma, läsa och dessutom reflektera över det – det är tamejtusan inte varje dag det.

Vi ses snart igen och tills dess: Leve leva kreativt!
Kram Malin Lundskog

Kreativiteten kommer när man mest anar det

Det är väl ingen av oss som längre blir förvånade över att de bästa idéerna dyker upp när man rör på kroppen? Eller står i duschen eller kanske utför någon monoton syssla som får oss att vara i stunden? Det borde egentligen inte vara någon överraskning för mig att berättelsen jag började nosa på för några veckor sedan liksom vecklade ut sig framför mig när jag var ute och sprang i morse. Men det var det. Även om kreativiteten kommer när man mest anar det vet man inte vad den kommer med för besked.

skutor, west wind af Göteborg, Hälsö — att stanna till i Hälsö hamn och titta på skutor är mumma för kreativiteten.

Jag trodde nämligen inte att det var så historien skulle börja. Eller att just de karaktärerna skulle bli viktiga i berättelsen. Och ändå blev det så självklart när jag hade lufsat runt Hälsö (grannön) i några kilometer. Så skulle det vara! Och självklart skulle en sådan figur vara med! Självklart skulle berättelsen börja på det viset! Snacka uppenbarelse!

svettiga, törstiga och badsugna tog vi färjan hem igen – för att skriva ner allt som serverades under rundan

kreativiteten kommer när man mest anar det, knippla, vägfärja — samlade tankarna och glodde på det här

Inte för att det betyder att slutversionen ens av råmanuset kommer att vara som det kreativiteten målade upp för mig idag, men nu har jag verkligen något att arbeta utifrån. Och det har jag gjort under eftermiddagen. För ja. Jag skriver. På något nytt. Kan inte låta bli …

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

Ord jag vill använda mer i dagens Ordet är mitt

Idag släpper vi ny episod av podden Orden är mitt och miniserien om ord jag vill använda mer fortsätter. Jag menar, vem av er vill inte säga och/eller skriva ordet knickedick i högre utsträckning. Jag ska verkligen kalla folk för knickedickar till höger och vänster från och med nu. Om de är knickedickar alltså. Inte annars. Jag vill ju inte vara en sådan som går runt och ljuger, he he.

Den svinförnöjde knickedicken

ordet är mitt, podcast, ord jag vill använda, malin lundskog, jessika devert

Här kan ni lyssna på avsnittet om den svinförnöjde knickedicken.

I avsnittet berättar jag också om vad ohemul, ett ord både Jessika och jag var säkra inte fanns för några avsnitt sedan (här hittar ni alla avsnitt). Precis som att vi inte trodde att batting var ett ord, men det kan jag avlösa redan innan ni har lyssnat att visst är batting ett ord. Ja, sa vi inte det. Podden ordet är mitt är (eventuellt) folkbildande. Men mest är den nog rolig. Herrenaddå vad kul vi har när vi pratar med varandra om våra ord, Jessika och jag. Det verkar som att några av er har kul ni också, när ni lyssnar. Vi blir så himla glada av era peppiga tillrop, det ska ni veta.

Hej hopp era knickedicker och andra illbattingar (?), vi ses snart igen. Om ni gillar podden klickar ni på rss-knappen och följer den. Eller väljer följ i er poddapp Det blir vi ohemult glada av.

Tack på förhand,
kram Malin Lundskog

På dejt med mig själv

Igår var jag på dejt med mig själv. Inget jag hade planerat, men när jag stod där med en nybakad morotskaka och kaffesug och ingen att fika med så. Ja, då bjöd jag ut mig själv på dejt. Och det var inte alls dumt. Faktiskt. Det hela började med tolvstegsprogrammet i Julia Camerons bok Lev kreativt (skrev om den här). I programmet ingår att gå på konstnärsdejt med sig själv. Några timmar varje vecka där man gör något för sig själv. För sin kreativa själv. Fyller på med inspiration, nya influenser eller kanske gör tvärtom. Tömmer. Genom till exempel meditation.

Redan här har jag stött på blockeringar i min kreativitet, för jag kan helt enkelt inte komma på vad jag vill göra. Eller så lurar jag mig själv att tro att jag inte har tid. Men i morse kom jag på att mina timmar på konstnärsträff skulle kunna vara att baka den där morotskakan. Alltså baka på ett annat sätt än bara att baka för att få en kaka att äta. Nej minsann, jag gjorde hela processen till en konstnärsträff. Allt från att leta upp ett recept (jag valde detta), till att köpa ingredienserna som fattades, till att blanda, röra, vispa och diska och röja av efter baket. Och sedan gå ut med mig själv och hund och en anteckningsbok.

till och med röjer efter baket blev ett nöje med dejtfilosofin

Ut på konstnärsträff

i närheten av det vita huset där nere satt jag

på dejt med mig själv, knippla, bänk, berg — Ser ni bänken? Det var till den jag gick på dejt med mig själv.

utsikt, färjan, knippla — utsikt från min bänk

malin lundskog, knippla, på dejt med mig själv — gott kaffe och hemmastickade vantar

springer spaniel, malin lundskog, på dejt med mig själv, konstnärsträff — värme av både Brorsan och hemmastickad mössa

morotskaka, picknick — Och kakan då, med rivet limeskal.

Utsikten var vacker, kakan var god och mitt hemmastickade gav allt en extra kreativ touch, eller vad säger ni? Jag hade hur som helst en fin stund där ute i bergen när jag gick på dejt med mig själv.

Kan det vara kreativt att baka? Och att dammsuga?

Vilken skillnad det var på att baka som en del av en dejt och att bara baka. Ska testa det med dammsugning ikväll tror jag. Njuta av stunden och inte stressa igenom för att få något gjort. Allt i det är resan som är mödan värd-stajl.

Jag ser fram emot fler dejter och nu börjar idéerna ploppa upp vad mina konstnärsträffar kan innehålla. Jag vill gå på spelningar, konstutställningar, poesiuppläsningar. Och stå upp-föreställningar. Improteater. Guidad meditation. Körsång? Dans? Jösses, var ska detta sluta? Eller. Skit i det. Det är ju att njuta av stunden som är grejen. Och att öppna upp för mer kreativitet i livet. Ja, som att dammsuga kreativt, ha ha.

Vi ses snart igen. tills dess: HEJA kreativiteten inom alla områden.
Kram Malin Lundskog

Lev kreativt

Innehåller sponsrad länk till Bokus

När jag skrev romanen Ett oönskat arv tog jag hjälp av Cecilie Östby som lektör/redaktör. Cecilie och jag har träffats i olika skrivarsammanhang och hon är klok som en hel bok. Dessutom själv en duktig författare och, som inte det räcker, väldigt generös. När vi höll på och bollade mitt röriga manus fram och tillbaka fick jag en present av Cecilie: boken Lev Kreativt av Julia Cameron.

Bättre sent än aldrig?

Det här är över två år sedan nu och äntligen är jag redo att ta tag i 12-stegsprogrammet boken bygger på. Fråga mig inte varför jag har dröjt så med det, för det vet jag inte. Det jag vet är att det kändes som att det är dags nu. Bättre sent än aldrig och sent ska syndaren vakna och så vidare. Jag vet att bokens 12-stegsprogram innebär att skriva morgonsidor. Eftersom jag redan skriver (nästan) varje morgon har jag nog tänkt att jag redan är på gång med min kreativa utveckling. Men så fick jag en impuls häromdagen. Eller nej. Ha ha. Jag var tvungen att röja på kontoret eftersom jag ju skaffade ett nytt skrivbord och då dök boken upp igen. Lev kreativt. Den bara låg där och glänste och jag tror nästan att den hoppade upp i händerna på mig. Här hittar du boken på Bokus.

lev kreativt, bok, julia cameron — den här var det som hoppade upp i händerna på mig, efter mer än två år i mitt arbetsrum

Så: nu är det dags. Vem vet – kanske kommer jag förbi blockeringar jag inte vet om att jag har? En sak är säker och det är att en bok och att skriva av sig på morgonen inte kan göra någon skada i alla fall. Snarare tvärtom. Hoppas jag. Jag är taggad som tusan och vill lära mig mer om mig själv och min kreativitet. Kanske för att jag läser kreativt skrivande just nu och är så inne på spåret att utveckla mitt skrivande? Fråga mig om tolv veckor hur det har gått …

lev kreativt, bok, lapptäcke — Kreativitet och skaparglädje all over the place.
Boken och kortet från Cecilie, ligger på ett lapptäcke som min mamma har gjort.

Lev kreativt, inte bara för oss kreatörer

Jag har bara börjat läsa och det som redan står klart för mig är att det här inte bara är en bok för oss som verkar inom så kallade kreativa områden (konst, musik, skrivande). Kreativitet är något för alla och frågar ni mig (det här står inte i boken vad jag vet) – så blir livet mer levande om vi släpper in kreativiteten i det. Eller om det är släpper ut kreativiteten vi redan har inom oss?

Ja, vi får se hur kul jag tycker att det här är om ett tag. Just nu har jag kul med boken i alla fall och det är väl just nu som räknas?

Vi ses snart igen och tills dess: länge leve kreativiteten!
Kram Malin Lundskog

Cecilie hittar ni här på Instagram, om ni blir nyfikna på henne och hennes tjänster. (bli det)

Hemma vid köksbordet är bäst

Kanske särskilt när man har ett nytt bord? Ett som är ett fantastiskt fint hantverk och ritat efter måtten på ens egna kök? Oavsett, så älskar jag att trivas hemma och vid köksbordet är bäst.

Ända sedan vi byggde verandan har bordet som vi köpte för närmare trettio år sedan varit för litet. VI har letat runt på varenda loppis vi har kommit åt efter ett bord som passar vår veranda, utan att lyckas. Likadant med varenda butik. Vi har inte hittat ett bord som passar verandan i storlek (är verkligen förtjust i våra väggfasta bänkar, men de gör det inte lättare att hitta bord som passar …) och vår smak.

hemma vid köksbordet är bäst, springer spaniel, hantverk — (nu fattas det ju stolar förstås, men det ordnar sig nog med hjälp av källarförråd och loppisar … )

Ett nytt familjebord

Vilken tur då att det finns människor som Caisa (följ Caisa här), som kan rita bord och företag som Ocean finsnickeri (dem hittar ni här) som kan snickra. Så snyggt, smäckert och precis som jag vill ha det. Kanske till och med bättre? Ett nytt familjebord har flyttat in och jag ser fram emot alla härliga (och andra?) snack vi ska ha runt det här med barn, barnbarn, föräldrar, vänner och … annat folk? För hemma vid köksbordet är bäst!

Det är ändå med en aning vemod som jag plockar undan bordet som nu är för litet. Egentligen är det väl inte bordet i sig jag sörjer, utan allt liv som har skett runt det. Ett bord, som har varit med om våra barns uppväxt, om vardagsfrukostar, kvällsmackor, nyårsfester, tjejluncher och pepparkaksbak. Ja, ni vet. Bordet har fått höra glada skratt, sorgsna tårar och arga skrik och jag minns hur otroligt glad jag var över det bordet. Det var så vuxet på något sätt. Med ett riktigt köksbord av god kvalitet. (Är ni på jakt efter Bruno Mathssons ellips i vitt med sex stolar, finns det här).

Jag har precis skrivit klart en inlämningsuppgift i kreativ skrivande vid mitt nya (ännu vuxnare?) bord och nu sitter jag och skriver det här blogginlägget vid bordet. Andas in doften av nytt. Av trä. Och är så innerligt tacksam över att ha ett hemma och ett köksbord att trivas vid.

Vi ses snart igen, tills dess: heja kökslivet!
Kram Malin Lundskog

Förresten, Caisa är så härlig att jag gärna hänger med henne även när hon inte designar köksbord. Som när vi sågs på Hyppeln, där hon bor.