kreativitet

Ord jag vill använda mer i dagens Ordet är mitt

Idag släpper vi ny episod av podden Orden är mitt och miniserien om ord jag vill använda mer fortsätter. Jag menar, vem av er vill inte säga och/eller skriva ordet knickedick i högre utsträckning. Jag ska verkligen kalla folk för knickedickar till höger och vänster från och med nu. Om de är knickedickar alltså. Inte annars. Jag vill ju inte vara en sådan som går runt och ljuger, he he.

Den svinförnöjde knickedicken

ordet är mitt, podcast, ord jag vill använda, malin lundskog, jessika devert

Här kan ni lyssna på avsnittet om den svinförnöjde knickedicken.

I avsnittet berättar jag också om vad ohemul, ett ord både Jessika och jag var säkra inte fanns för några avsnitt sedan (här hittar ni alla avsnitt). Precis som att vi inte trodde att batting var ett ord, men det kan jag avlösa redan innan ni har lyssnat att visst är batting ett ord. Ja, sa vi inte det. Podden ordet är mitt är (eventuellt) folkbildande. Men mest är den nog rolig. Herrenaddå vad kul vi har när vi pratar med varandra om våra ord, Jessika och jag. Det verkar som att några av er har kul ni också, när ni lyssnar. Vi blir så himla glada av era peppiga tillrop, det ska ni veta.

Hej hopp era knickedicker och andra illbattingar (?), vi ses snart igen. Om ni gillar podden klickar ni på rss-knappen och följer den. Eller väljer följ i er poddapp Det blir vi ohemult glada av.

Tack på förhand,
kram Malin Lundskog

På dejt med mig själv

Igår var jag på dejt med mig själv. Inget jag hade planerat, men när jag stod där med en nybakad morotskaka och kaffesug och ingen att fika med så. Ja, då bjöd jag ut mig själv på dejt. Och det var inte alls dumt. Faktiskt. Det hela började med tolvstegsprogrammet i Julia Camerons bok Lev kreativt (skrev om den här). I programmet ingår att gå på konstnärsdejt med sig själv. Några timmar varje vecka där man gör något för sig själv. För sin kreativa själv. Fyller på med inspiration, nya influenser eller kanske gör tvärtom. Tömmer. Genom till exempel meditation.

Redan här har jag stött på blockeringar i min kreativitet, för jag kan helt enkelt inte komma på vad jag vill göra. Eller så lurar jag mig själv att tro att jag inte har tid. Men i morse kom jag på att mina timmar på konstnärsträff skulle kunna vara att baka den där morotskakan. Alltså baka på ett annat sätt än bara att baka för att få en kaka att äta. Nej minsann, jag gjorde hela processen till en konstnärsträff. Allt från att leta upp ett recept (jag valde detta), till att köpa ingredienserna som fattades, till att blanda, röra, vispa och diska och röja av efter baket. Och sedan gå ut med mig själv och hund och en anteckningsbok.

till och med röjer efter baket blev ett nöje med dejtfilosofin

Ut på konstnärsträff

i närheten av det vita huset där nere satt jag

på dejt med mig själv, knippla, bänk, berg — Ser ni bänken? Det var till den jag gick på dejt med mig själv.

utsikt, färjan, knippla — utsikt från min bänk

malin lundskog, knippla, på dejt med mig själv — gott kaffe och hemmastickade vantar

springer spaniel, malin lundskog, på dejt med mig själv, konstnärsträff — värme av både Brorsan och hemmastickad mössa

morotskaka, picknick — Och kakan då, med rivet limeskal.

Utsikten var vacker, kakan var god och mitt hemmastickade gav allt en extra kreativ touch, eller vad säger ni? Jag hade hur som helst en fin stund där ute i bergen när jag gick på dejt med mig själv.

Kan det vara kreativt att baka? Och att dammsuga?

Vilken skillnad det var på att baka som en del av en dejt och att bara baka. Ska testa det med dammsugning ikväll tror jag. Njuta av stunden och inte stressa igenom för att få något gjort. Allt i det är resan som är mödan värd-stajl.

Jag ser fram emot fler dejter och nu börjar idéerna ploppa upp vad mina konstnärsträffar kan innehålla. Jag vill gå på spelningar, konstutställningar, poesiuppläsningar. Och stå upp-föreställningar. Improteater. Guidad meditation. Körsång? Dans? Jösses, var ska detta sluta? Eller. Skit i det. Det är ju att njuta av stunden som är grejen. Och att öppna upp för mer kreativitet i livet. Ja, som att dammsuga kreativt, ha ha.

Vi ses snart igen. tills dess: HEJA kreativiteten inom alla områden.
Kram Malin Lundskog

Lev kreativt

Innehåller sponsrad länk till Bokus

När jag skrev romanen Ett oönskat arv tog jag hjälp av Cecilie Östby som lektör/redaktör. Cecilie och jag har träffats i olika skrivarsammanhang och hon är klok som en hel bok. Dessutom själv en duktig författare och, som inte det räcker, väldigt generös. När vi höll på och bollade mitt röriga manus fram och tillbaka fick jag en present av Cecilie: boken Lev Kreativt av Julia Cameron.

Bättre sent än aldrig?

Det här är över två år sedan nu och äntligen är jag redo att ta tag i 12-stegsprogrammet boken bygger på. Fråga mig inte varför jag har dröjt så med det, för det vet jag inte. Det jag vet är att det kändes som att det är dags nu. Bättre sent än aldrig och sent ska syndaren vakna och så vidare. Jag vet att bokens 12-stegsprogram innebär att skriva morgonsidor. Eftersom jag redan skriver (nästan) varje morgon har jag nog tänkt att jag redan är på gång med min kreativa utveckling. Men så fick jag en impuls häromdagen. Eller nej. Ha ha. Jag var tvungen att röja på kontoret eftersom jag ju skaffade ett nytt skrivbord och då dök boken upp igen. Lev kreativt. Den bara låg där och glänste och jag tror nästan att den hoppade upp i händerna på mig. Här hittar du boken på Bokus.

lev kreativt, bok, julia cameron — den här var det som hoppade upp i händerna på mig, efter mer än två år i mitt arbetsrum

Så: nu är det dags. Vem vet – kanske kommer jag förbi blockeringar jag inte vet om att jag har? En sak är säker och det är att en bok och att skriva av sig på morgonen inte kan göra någon skada i alla fall. Snarare tvärtom. Hoppas jag. Jag är taggad som tusan och vill lära mig mer om mig själv och min kreativitet. Kanske för att jag läser kreativt skrivande just nu och är så inne på spåret att utveckla mitt skrivande? Fråga mig om tolv veckor hur det har gått …

lev kreativt, bok, lapptäcke — Kreativitet och skaparglädje all over the place.
Boken och kortet från Cecilie, ligger på ett lapptäcke som min mamma har gjort.

Lev kreativt, inte bara för oss kreatörer

Jag har bara börjat läsa och det som redan står klart för mig är att det här inte bara är en bok för oss som verkar inom så kallade kreativa områden (konst, musik, skrivande). Kreativitet är något för alla och frågar ni mig (det här står inte i boken vad jag vet) – så blir livet mer levande om vi släpper in kreativiteten i det. Eller om det är släpper ut kreativiteten vi redan har inom oss?

Ja, vi får se hur kul jag tycker att det här är om ett tag. Just nu har jag kul med boken i alla fall och det är väl just nu som räknas?

Vi ses snart igen och tills dess: länge leve kreativiteten!
Kram Malin Lundskog

Cecilie hittar ni här på Instagram, om ni blir nyfikna på henne och hennes tjänster. (bli det)

Hemma vid köksbordet är bäst

Kanske särskilt när man har ett nytt bord? Ett som är ett fantastiskt fint hantverk och ritat efter måtten på ens egna kök? Oavsett, så älskar jag att trivas hemma och vid köksbordet är bäst.

Ända sedan vi byggde verandan har bordet som vi köpte för närmare trettio år sedan varit för litet. VI har letat runt på varenda loppis vi har kommit åt efter ett bord som passar vår veranda, utan att lyckas. Likadant med varenda butik. Vi har inte hittat ett bord som passar verandan i storlek (är verkligen förtjust i våra väggfasta bänkar, men de gör det inte lättare att hitta bord som passar …) och vår smak.

hemma vid köksbordet är bäst, springer spaniel, hantverk — (nu fattas det ju stolar förstås, men det ordnar sig nog med hjälp av källarförråd och loppisar … )

Ett nytt familjebord

Vilken tur då att det finns människor som Caisa (följ Caisa här), som kan rita bord och företag som Ocean finsnickeri (dem hittar ni här) som kan snickra. Så snyggt, smäckert och precis som jag vill ha det. Kanske till och med bättre? Ett nytt familjebord har flyttat in och jag ser fram emot alla härliga (och andra?) snack vi ska ha runt det här med barn, barnbarn, föräldrar, vänner och … annat folk? För hemma vid köksbordet är bäst!

Det är ändå med en aning vemod som jag plockar undan bordet som nu är för litet. Egentligen är det väl inte bordet i sig jag sörjer, utan allt liv som har skett runt det. Ett bord, som har varit med om våra barns uppväxt, om vardagsfrukostar, kvällsmackor, nyårsfester, tjejluncher och pepparkaksbak. Ja, ni vet. Bordet har fått höra glada skratt, sorgsna tårar och arga skrik och jag minns hur otroligt glad jag var över det bordet. Det var så vuxet på något sätt. Med ett riktigt köksbord av god kvalitet. (Är ni på jakt efter Bruno Mathssons ellips i vitt med sex stolar, finns det här).

Jag har precis skrivit klart en inlämningsuppgift i kreativ skrivande vid mitt nya (ännu vuxnare?) bord och nu sitter jag och skriver det här blogginlägget vid bordet. Andas in doften av nytt. Av trä. Och är så innerligt tacksam över att ha ett hemma och ett köksbord att trivas vid.

Vi ses snart igen, tills dess: heja kökslivet!
Kram Malin Lundskog

Förresten, Caisa är så härlig att jag gärna hänger med henne även när hon inte designar köksbord. Som när vi sågs på Hyppeln, där hon bor.

Skit också, jag fick en ny (briljant?) idé

Jag älskar idéer och kreativitet. Men ibland kommer de med ganska kass timing. Som idag. Mitt under mitt (skitjobbiga, vill jag tillägga) träningspass på gymmet. Så som idéer ofta gör ni vet. Kommer när man tränar. Det är ju bara det att jag ju har fullt upp med att inte skriva på manuset jag håller på med (som jag berättade häromdagen.) Och nu en ny manusidé som lockar mycket, mycket mer? Skit också!

malin lundskog, träning, gym, svettig, skit också — genomsvett och helt slut i kroppen – då kom den, den där idén!

Jag känner mig själv …

Jag känner ju mig själv. Ja, oftast i alla fall och hur som helst så vet jag alltid såpass mycket om mig själv att jag utan tvekan har koll på att jag älskar att dra igång nya projekt. Mycket mer än jag går igång på att fullfölja. Ingen jättebra ådra hos en författare, eller hur? Men den här nya idén alltså. Den … känns briljant. Just nu, herregud, det där går ju över och upp och ner.

Jag har fått idéer till manus förr, men aldrig någon som har känts så jätterätt. Vad sjutton ska jag göra med den här idén, frågade jag mig själv. Och fick inget givet svar. Jag var faktiskt rätt velig och pratade inombords fram och tillbaka om vilken strategi som är den bästa. Jamen, ni skulle ha hört min inre dialog. Herrenaddå … Den var så intensiv och så svår att göra sig av med att jag bestämde mig för att ta ett möte med mig själv. Och därför tog jag en jobblunch. Ensam. På Tullhuset (try it you´ll like it), som ligger på Hönö där också gymmet jag var på när den här skiten med en ny idé poppade upp.

tullhuset, havets wallenbergare, hönö — god mat, som gjorde susen på min internkonferens

Vilken stund jag hade för mig själv. Med en supergod havets Wallenbergare, en alkoholfri öl och en vidunderlig utsikt. Och min egen inre dialog som gick ungefär såhär:

Skit också, sa jag till mig själv⁠

”Att jag inte kan lyssna på mig själv?”⁠
⁠
”Men, det kanske är det HÄR som behöver skrivas? Den nya idén?”⁠
⁠
”Jag blir aldrig klar om jag ska hålla på och hoppa runt bland alla mina idéer.”⁠
⁠
”Men, det ska ju vara ROLIGT att skriva.”⁠
⁠
”Man kan inte ha roligt hela tiden. Det är inte så det fungerar, begriper jag väl.”⁠
⁠
”Ja, det begriper jag väl. Men … lyssna på den här idén.”⁠
⁠

skit också, malin lundskog, idéer, manus, författare, — konferensen pågår för fullt …

Ungefär sådär höll jag på en stund. Sen kom jag fram till att jag skulle skriva ner min (just nu) briljanta manusidé och sedan bordlägga frågan till imorgon. Det där med att sova på saken är inte så dumt ändå.

Så vi får väl se hur jag gör. Har ni någon bra idé eller något klokt tips blir jag självklart jätteglad om ni hör av er. Äh, hör av er ändå. Det är alltid kul att höra från er!

Och hur som helst ses vi snart igen, nu ska jag skriva ner min idé så jag inte glömmer den igen.
Kram Malin Lundskog

PS. Visst är det finurligt och bra att vi blir kreativa och får idéer av träning. Men just nu? När jag har tillräckligt med motstånd till manuset jag skriver på. Så onödigt. Kanske ska sluta träna, he he

⁠

Kvinnlig kraft och kreativitet

Jag tog mig ända till grannön Hyppeln idag och träffade Carro, Caisa och Lotta. De här tre kvinnorna är fyllda med så mycket go, styrka och skaparglädje att jag blir alldeles lycklig. Den ena har ritat vårt kök, den andra har jag haft ett kreativt event med och den tredje har varit med på min gruppträning på Pedagogen park. Och så visar det sig att de är systrar. Så fyllda av kvinnlig kraft och kreativitet. Och så med på att göra något av all kraft och kreativitet vi alla går och bär på.

Vi får se vart det bär hän med det som vi inte vill kalla nätverk på grund av låter tråkigt och fyrkantigt. Det måste inte heller bära hän någon särskild stans, för den här resan är sannerligen mödan värd. Och jag är glad att jag får finnas i ett sammanhang där prestigen är som bortblåst. Och jag får dricka bubbel och skratta hur mycket som helst. För det är vad vi gjorde ikväll, de tre systrarna och jag. I det som nog slutade med att vi kallar oss kraftverk. Där garden hålls nere, vi lär av varandra och får vara precis som vi är.

Kvinnlig kraft och kreativitet

Ja, vad menar jag egentligen med det där med just kvinnlig kraft och kreativitet. Det kanske hade räckt att skriva mänsklig, men jag vill ändå poängtera att det är en generös kraft. En varm och tillåtande kraft. En som bär med sig andra.Och en kreativitet där alla idéer är bra, där det inte finns något om att sådär har vi inte gjort förut och där vi inte behöver bära kavaj för att bli lyssnade på. Är ni med på vad jag menar?

En fin nationaldag

Ett kraftverk, en regnbåge och ett härligt dopp – det här var en nationaldag som inte går av för hackor om ni frågar mig. Men apropå nationaldag: är det någon som firar den den på något särskilt sätt? Jag gör det inte. Och det kanske är tack vare att vi har det så bra? Tar för givet att att vi kan starta kraftverk och dricka bubbel och är fria att bada (nakna). Nu när jag tänker på det är det kanske en jätteanledning att fira egentligen? Att den kvinnliga kraften får synas, utvecklas och kännas? Och att ingen tystar vår kreativitet.

Vi ses snart igen, tills dess: heja friheten, kraften och kreativiteten.
Kram Malin Lundskog

kreativitet

Den svinförnöjde knickedicken

Ut på konstnärsträff

Kan det vara kreativt att baka? Och att dammsuga?

Bättre sent än aldrig?

Lev kreativt, inte bara för oss kreatörer

Ett nytt familjebord

Jag känner mig själv …

Skit också, sa jag till mig själv⁠

Kvinnlig kraft och kreativitet

En fin nationaldag

Footer

Malin Lundskog