Kanske särskilt när man har ett nytt bord? Ett som är ett fantastiskt fint hantverk och ritat efter måtten på ens egna kök? Oavsett, så älskar jag att trivas hemma och vid köksbordet är bäst.
Ända sedan vi byggde verandan har bordet som vi köpte för närmare trettio år sedan varit för litet. VI har letat runt på varenda loppis vi har kommit åt efter ett bord som passar vår veranda, utan att lyckas. Likadant med varenda butik. Vi har inte hittat ett bord som passar verandan i storlek (är verkligen förtjust i våra väggfasta bänkar, men de gör det inte lättare att hitta bord som passar …) och vår smak.
Ett nytt familjebord
Vilken tur då att det finns människor som Caisa (följ Caisa här), som kan rita bord och företag som Ocean finsnickeri (dem hittar ni här) som kan snickra. Så snyggt, smäckert och precis som jag vill ha det. Kanske till och med bättre? Ett nytt familjebord har flyttat in och jag ser fram emot alla härliga (och andra?) snack vi ska ha runt det här med barn, barnbarn, föräldrar, vänner och … annat folk? För hemma vid köksbordet är bäst!
Det är ändå med en aning vemod som jag plockar undan bordet som nu är för litet. Egentligen är det väl inte bordet i sig jag sörjer, utan allt liv som har skett runt det. Ett bord, som har varit med om våra barns uppväxt, om vardagsfrukostar, kvällsmackor, nyårsfester, tjejluncher och pepparkaksbak. Ja, ni vet. Bordet har fått höra glada skratt, sorgsna tårar och arga skrik och jag minns hur otroligt glad jag var över det bordet. Det var så vuxet på något sätt. Med ett riktigt köksbord av god kvalitet. (Är ni på jakt efter Bruno Mathssons ellips i vitt med sex stolar, finns det här).
Jag har precis skrivit klart en inlämningsuppgift i kreativ skrivande vid mitt nya (ännu vuxnare?) bord och nu sitter jag och skriver det här blogginlägget vid bordet. Andas in doften av nytt. Av trä. Och är så innerligt tacksam över att ha ett hemma och ett köksbord att trivas vid.
Vi ses snart igen, tills dess: heja kökslivet!
Kram Malin Lundskog
Förresten, Caisa är så härlig att jag gärna hänger med henne även när hon inte designar köksbord. Som när vi sågs på Hyppeln, där hon bor.
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.