kvinnohistorier

Jag modererar mera på bokmässan i Lund

Den 25 november är det bokmässa i Lund och då är jag där. Tillsammans med Annika Andebark och Kathinka Lindhe står jag vid ett bokbord och säljer böcker. Alltså: jag hoppas att jag säljer böcker, det där vet man ju aldrig innan. Annika, Kathinka och jag berättar alla kvinnohistorier, men med olika utgångspunkter. Annika skriver om häxprocesserna, Kathinka om Elvira Madigan och jag om nutida kvinnohistorier med min Mariannes mirakel.

författarturnén, Mariannes mirakel, Malin Lundskog, roman, feel good, inkontinens, jag modererar — Jag vet att ni har sett den förut. Men. Här är den igen. Mariannes mirakel. Den tar jag med mig till Lund.

Behövs kvinnohistorier?

Ja, det där kanske är en ledande fråga he he. Men det är också rubriken på det panelsamtal jag modererar på bokmässan i Lund. Så spännande!

jag modererar, bokmässan lund, litteraturrundan — bokmässan i Lund arrangeras av Litteraturrundan där jag är medlem

I programbladet står det såhär: ”2022 bildades Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier som vill lyfta de skrivna och oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Men vad är kvinnohistorier? Och varför är de viktiga?”

Det var längesen jag var på bokmässa nu, så det kan hända att jag är övertaggad. Men herregud så roligt, både att moderera och att prata med läsare om Mariannes mirakel. Självklart ser jag fram emot att träffa andra författare också. Och att komma till Lund.

Lunds bokmässa – var, när, hur?

Bokmässan går av stapeln den 25/11 klockan 11-15 i Lunds stadshall. Panelsamtalet jag modererar är klockan 11.30-12.00. Här hittar ni mer info om bokmässan.

Kom kom alla ni som bor i krokarna. Jag blir jätteglad om ni tipsar era vänner i Lunda-trakten om eventet (är som sagt eventuellt lite övertänd …)

Jag tror inte att ni vill missa vilka Annika Andebark och Kathinka Lindhe är. Klicka på respektive namn för att komma till mer om dem. För rätt många år sedan modererade jag en bokmässa som stiftelsen kvinnohistorier arrangerade, kommer ni ihåg?

Skål för sommartiden och annat i slutet av mars

Skål för sommartiden som börjar idag. Eller inte? Alltså, jag blir lika förvirrad varenda gång vi ska ställa om klockan. Ja, trots att jag har lärt mig att vi sätter fram klockan en timme i mars, precis som vi gör med utemöblerna. Och när utemöblerna åker tillbaka till förrådet i oktober, flyttar vi även klockan tillbaka. Det betyder inte att jag fattar om det blir ljusare eller mörkare på kvällen. Eller morgonen för den delen. Rena snurren här hos mig, men det kan vi också skåla för. Hur är det för er, sommar- eller vintertidsfantaster. Eller är det skitsamma? Kanske ni tillhör dem som undrar varför vi ska hålla på med de här förändringarna och anser att allt var bättre förr? Berätta!

Skål för projektansökan i stiftelsen kvinnohistoriers namn

I tisdags skålade jag på riktigt. När Annika Andebark klickade på skicka-knappen till vår ansökan för projektmedel i stiftelsen Kvinnohistoriers namn. Vilken grej va? Om vi får pengar ska vi använda dem till att undersöka hur vi bäst kan bidra till att göra kvinnors historier lika värdefulla som männens, både genom tiden, i nutiden och för framtiden. För nu är det dags att den tysta resan har nått sin slutdestination. Heja oss?

Skål för att vi har flyttat hem

cheddar, fredagmys, ost — mycket snack om skål och inte ett enda foto på glas? Oh well, cheddar är väl inte så dumt det heller …

Jo, det var visserligen förra helgen vi flyttade hem till vårt nyrenoverade hus. Men då var vi helt slut, så den efterlängtade skålen fick vänta till i fredags. Första fredagen på nya verandan som är ursprunget till att vi ens började renovera. Jag vet att jag har sagt det förr och jag kommer säkert att säga det igen, men herregud vad jag gillar hemma.

skål för sommartiden och flytten, flyttkartonger, Malin Lundskog, Knippla — många flyttkartonger är det

Än så länge har vi hantverkare som dundrar in klockan sju varje morgon. Eller ja, dundrar gör de inte. De kommer lugnt och sansat och klockan nio har jag sällskap till kaffet av dem. Gôrmysigt! Och visst är det fantastiskt att se proffs jobba? När man ser någon som kan sitt jobb utföra det och få det att se hur enkelt ut som helst, så himla fascinerande. Eller som klurar ut superfiffiga lösningar när jag kommer med önskemål om en hylla där eller en bänk här. Wow för proffs inom alla branscher.

skål för sommartiden, hantverkare, balkong, Knippla, utsikt — snart har vi en balkong med utsikt söderut. Där kan vi också skåla allihop, eller vad säger ni?

Veckans gott & blandat

Jo, det här är veckans gott&blandat-inlägg, jag skrev visst inte det. Hittills har ni fått ta del av det gôttiga och kanske undrar om det inte finns något blandat den här veckan? Jag är verkligen usel på att komma ihåg sådant som inte är härligt, men det är klart att det är med blandade känslor jag tvingas ta med mig hundarna in på de nyslipade golven efter värsta regnpromenaderna. Vi ska äntligen bli med groventré där Brorsan och Jackson kan få ligga på tork innan de rusar upp i huset, men där är just nu några av de där superduktiga hantverkarna och jobbar, såatteee … tur att vi inte är rädda för lite skit här.

Påtvingad reflektion

En bonuseffekt av mina gott&blandat inlägg varje (nåja) söndag är att jag i princip tvingar mig själv att reflektera. Något blandat måste jag väl kunna rota fram från veckan som har gått, liksom. Och jodå. Den här veckan har jag insett att jag ibland struntar i att skriva, blogga, slutföra och publicera tjänster beror på att jag helt enkelt inte har någon som står och väntar på att jag ska leverera. I alla dessa år som jag har drivit eget och inte förrän nu har jag förstått att jag ofta struntar i att genomföra projekt när det bara är jag själv som vet om dem. Ingen jättestyrka som egenföretagare direkt, men en värdefull insikt. Ja, så mitt i allt blandat blev lite gott också. Inget ont som och så vidare …

utsikt, morgondimma, Knippla, västkusten — utsikt in mot stan under en morgonpromenad i veckan.
ser ni att det fortfarande är dimma över land?

utsikt, västkusten, Knippla, marstrand — utsikt in mot stan under en morgonpromenad i veckan.
ser ni att det fortfarande är dimma över land?

solnedgång, utsikt, västkusten — utsikt västerut efter en hel dag med regn och just innan solen dök ned i havet dök den upp bakom molnen

Och nu när vi ändå skålar för sommartiden tror jag att jag har klurat ut att det blir ljusare på kvällarna. Klockan är 19 när jag skriver det här och det är ljust som på dagen.

Vi ses snart igen och tills vi gör det: HEJA HEJA ALLA!
kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

ena sekunden tittade Jackson mot mig …
… och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

utsikt över Rörö …
Kikaren …
och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — spegel spegel …

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog — Kolla in hamnen här på knippla i morse

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän — mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning

Kvinnohistorier som behöver berättas, skrivna som oskriva kvinnohistorier från dåtid till nutid – det där är ungefär vad insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier verkar för. Och vet ni vad? I veckan blev jag invald i styrelsen för stiftelsen. Inte konstigt att jag går runt och mallar mig va? Särskilt inte eftersom jag har varit med i en del av arbetet med vad stiftelsen ska ha för inriktning och hur vi ska få ihop allt med filmfonder, event och att sprida kvinnohistorier som behöver berättas.

kvinnohistorier, logga, styrelse, Malin Lundskog

Stiftelsen Kvinnohistorier är nystartad och styrelsen nyvald, men det här är förhoppningsvis något som jag får mängder med anledningar att återkomma till. Jag kommer att ansvara för eventen som går under namnet Kvinnohistorier förenar, för … det är väl just det de gör, historierna? Förenar.

Det känns hur som helst himla kul, eftersom jag vurmar för kvinnors välmående både genom mitt arbete som hälsocoach, podden Mitt perfekta liv och dessutom har ett hopp om att kunna belysa kvinnofrågor i mitt skönlitterära författarskap. (Hoppsan sa! Det där kan har varit första gången jag sa det högt och även om jag hoppas att jag som författare kan underhålla mina läsare, så hoppas jag också att lyfta frågor om sådant vi tror vi ska skämmas för. Som vi inte pratar om och som är tabu. Ja, som inkontinensen i min roman Mariannes mirakel till exempel.)

Veckans Gott&Blandat undrar vad fan Qatar håller på med

Apropå kvinnohistorier: Läste på SVT Nyheter om Damlandslaget som försvann. Alltså, när ska världen bojkotta detta fotbolls-VM? Jag älskar fotboll. Och stora mästerskap. Men visste ni att ett av argumenten Qatar hade med när de ansökte om att få vara värdland för fotbolls-VM var att de lovade att utveckla damfotbollen i landet. Och visst, när landet tilldelas VM bildade de för första gången ett damlandslag. Hurra?

Nej, verkligen inte hurra. Qatar har ingen nationell liga för damfotboll och damlandslaget (?) har inte spelat landskamp sedan 2014. Sådant har jag retat mig som på fan idag. Qatar är sötlakritsen i min gott&blandat-påse, en bit jag tycker man ska tänka till om. Göra om. Få att tänka om? Den gillar jag inte, men den finns där. Varsågoda, ni som vill ha … Det här är en kvinnohistoria vi behöver skriva om.

Cool belysning i Slottsskogen

Jamen, kolla här! Gick en sväng i Slottskogen i veckan, medan jag väntade på att klockan skulle slå bokklubbsdags. Och då gick jag förbi det här. Blev glad. Vad blir ni?

kvinnohistorier, cool belysning, Slottsskogen, Göteborg — Vem vill inte hoppa runt där inne?

Det här är alltså lite av det som har hänt eller jag har känt i veckan. Det har hänt mer. Självklart! Men hur kul är det för er att läsa vecka ut och vecka in om att vi drar ut på sjön för att kolla hummertinorna? Eller att jag tränar, hoppar runt på klipporna med hundarna, badar och skriver. Skriver och skriver och skriver. Just nu på en berättelse som kan bli min tredje roman. Som har gjort att jag idag har googlat på både ’färg, insatsledare, hjälm’ och ’smycken, andra världskriget’. Eller att jag gillar Springsteen och hans nyinspelning av gamla soullåtar?

Den här veckan har jag dessutom stängt en stor och betydelsefull dörr, men den dörren kräver sitt eget blogginlägg. Eller … jag kan säga så mycket som att jag har stängt medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Min stolthet. Vilken blandning ändå? Livet alltså! Gott & blandat.

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning är alltså titeln på mitt söndagsinlägg den här veckan på bloggen. Kom inte på förrän nu att jag glömde ta med det här med vintertid. Eller normaltid, som det ju också är. Vad skönt det var att gå upp imorse. Ljust! Och höstmörka kvällar tycker jag är jättemysigt, så den här tiden passar mig. Vad säger ni, vilken tid är bäst?

Oavsett tid: ni är bäst allihop! Bara så att ni vet …
Vill ni läsa fler söndagsinlägg av gott&blandat-karaktär så hittar ni dem här.

Tills vi ses igen: varma kramar från mig
Malin Lundskog