Overkligt. Men på riktigt. Idag är det mara-premiär för mig. Inte så mycket mer med det faktiskt. Men ändå; har aldrig sprungit så långt förut! Har dessutom haft en muskel (tensor fasciae latae för dig som vill googla på det) som har bråkat, förmodligen mest för att jag inte har levt riktigt som jag lär. Lite som bagarns barn och prästens ungar du vet. Löparinstruktören/pt:n som inte springer, stretchar, stärker, tränar etc precis som hon lär ut… (Säg det inte till nån bara). En muskel, en ond hals och massa andra mer eller mindre bra ursäkter (det där med muskel o hals är riktigt bra ursäkter). Och ändå kom den här dagen och jag är på väg mot startlinjen i Båstad marathon.
Så var det ju det där med fart i benen. Det enda jag vet är att jag ska ha tempo i benen, sen hur mycket kraft jag lägger i varje steg, det är en annan historia det… Jag tänker inte springa med telefonen, men lyssnar in mig lite innan: 180 bpm. Så ska benen trumma fram där på Bjärehalvön. 180 bpm, uppför, nerför och på platt mark. Jag vet inte vem som har räknat ut att det är en idealkadens, men det ska visst vara det. Och: har tränat med det ett tag nu (när jag inte har haft för ont i knä eller hals alltså) – det går lätt!
Hälsar mera™ i 180 bpm idag – i vilket tempo hälsar du?
Malin L
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.