Mariannes mirakel

Bröstöppnare och höftböjarstretch

I veckans pausjumpa bjuder Caroline, ni vet hon den galna pt:n i Mariannes mirakel, på stretch av både bröstmuskler och höftböjare. Jag håller med henne, de här övningarna är så sköna, så sköna. Särskilt för oss som sitter framför datorn mycket och liksom stänger till framsidan. Häng med och ha kul med både bröstöppnare och höftböjarstretch i veckans episod av Mariannes Mirakelgymnastik.

Jag undrar jag om inte även Caroline har börjat komma i julstämning. Hon pratar om att vi ska vara snälla mot oss själva och det är u inte något hon brukar tycka är viktigt.

bröstöppnare och höftböjarstretch, Mariannes mirakel, pausjumpa — Caroline lever sig in i våra liv …

Mer om boken hittar ni bland annat här och pausjumpan har jag tidigare framförallt lagt upp på Instagram. Vill ni ha alla genomkörare är det dit ni ska vända er.

Vi ses snart här (eller på Instagram då?) igen. Tills dess: HEJA Caroline och alla er.
Kram Malin Lundskog

Jag kommer från den syndiga ön

innehåller annonslänk till Bokus,

Ha ha ha, vilken dag jag har haft på Hönö. Julmarknad hela dagen i Hönö Klåva och julstämningen var tamejtusan på topp. Det roligaste med marknader och bokmässor är ju samtalen med människor. Både andra utställare och besökare. Som kommentaren jag fick från två Fotö-bor i dag om att jag kommer från den syndiga ön. Det kanske är därför jag trivs så bra där, he he.

jag kommer från den syndiga ön, julmarknad, skärgården i advent, hönö, knippla, förfatatre — utsikt från Länkarnas hus på Hönö. där jag stod på julmarknaden

Det här med den syndiga ön beror kanske på att människorna på de andra öarna var bra mycket mer kyrkliga än de är här på Knippla. Eller så har det med festglädjen här på ön att göra? Jag vet inte, men blir ju nyfiken. Det jag vet är att gästvänligheten och människoglädjen är stor här. Och att jag trivs. Men så älskar jag fester och har gått ur kyrkan också. Och nu var det inte synder utan advent i skärgården på Hönö jag skulle berätta om …

jag kommer från den syndiga ön, Mariannes mirakel, Malin Lundskog — jo, jag TYCKER verkligen att det är så här kul att vara på marknad med min roman

Samtal om synder, relationer och ö-liv på julmarknaden

Hur som helst, samtalen jag hade under dagen handlade om både syndiga laster, familjerelationer och ö-liv. Och wow för att både Fotöborna och folk från andra öar köpte min roman Mariannes mirakel på julmarknaden. Jag är så himla glad att jag hittar ut med min roman Mariannes mirakel igen. Som om både boken och jag har vaknat till liv och laddar om för nästa roman (hej våren 2024!) och fler marknader.

jag kommer från den syndiga ön, Malin Lundskog, knippla

Det är väl ändå jättemysigt med julmarknader? Jag tycker att de ger i alla fall en liten glimt av den där känslan jag hade som barn inför jul. Att det verkligen är en magisk tid på året. Och nej, jag tror faktiskt inte att vi kan köpa eller stressa soss till den känslan, men en sån här dag då jag självklart ör glad över försäljning, så är det samtalen jag minns. Och glittret i ögonen hos dem jag pratar med. Det är fint det. Att vara människa. Och att få stå på en julmarknad när snön faktisk har lagt sig utanför fönstren även här ute å öarna. It´s a kind of magic det också.

Apropå att jag kommer från den syndiga ön

Apropå det här med att jag kommer från den syndiga ön: Kommer ni ihåg att vi på Knippla kalla(de)s för knodar? Det berättade jag om här.

Vill ni också köpa ett (eller flera?) ex av min bok? Antingen gör ni det genom ett mail till mig för ett signerat ex eller så passar ni på hos Bokus om ni ändå ska köpa fler böcker.

(Som ni vet innebär ett klick på mina Bokuslänkar ingen extra kostnad för er, men köper ni något via min länk får jag en kick back på det.)

Vi ses snart igen, imorgon är jag tillbaka på Hönö och skärgården i advent igen. Undrar vad jag lär mig för nytt då?
Kram Malin Lundskog

Pausjumpan är tillbaka

Torsdag igen och Caroline är tillbaka i pausjumpa-tagen. Den här gången tar hon hand om våra axlar och bröstmuskler genom att stretcha triceps och framsidan axlar. Häng med nu när pausjumpan är tillbaka, det gör gott. Och Caroline har ju stenkoll på allt. Hon är ju ändå pt, he he.

Mer om Caroline vet ni väl att ni hittar i romanen Mariannes mirakel? Och nej, hon är inte jag. Ha ha ha. Men kul att ni är några som tror att jag har skrivit om mig själv. Eller kul? Jag vet inte. De trasslar ju till det i onödan med sin kommuniaktion, Caroline och hennes syster Helén och deras mamma Marianne.

pausjumpan är tillbaka, Malin Lundskog, författare, Mariannes mirakel — Caroline undrar varför jag har gjort henne sån här …

Kom i håg att ni fram t.o.m. 10/12-23 kan vinna en plats i nästa bokklubb. Då kan vi prata ännu mer om de tre kvinnorna i de sydvästra delarna av Göteborg. Hur ni vinner en plats? Signa upp er på nyhetsbrevet, så får ni veta mer.

Ses snart igen. Tills dess: Heja pausjumpan!
Kram Malin Lundskog

Läs mer om romanen Mariannes mirakel här

Bara jag inte blir som Marianne!

Innehåller annonslänk till adlibris

Ha ha, ja. Jag är beredd att hålla med. Bara jag inte blir som Marianne i min roman Mariannes mirakel. Stackars kvinna, som har så svårt att prata om det som är viktigt på riktigt. Som inte vågar visa sina känslor och som för traditionen vidare. Bete dig som folk och bit ihop. Ja, typ så. Orden ”bara jag inte blir som Marianne!” kom från en av medlemmarna i Mariannes mirakulösa bokklubb.

inkontinenta kvinnor, emsella, fysioterapi, Mariannes mirakel på julturné, framsidan på min roman Mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare, feelgood, bara jag inte blir som Marianne — Marianne tronar på omslaget till romanen

Sedan hade vi världens härligaste samtal om generationsskillnader och vikten av att faktiskt vara medveten om hur man själv beter sig. För jag tror att det är lätt att bli en Marianne. En som håller inne med det hon känner. En som inte vågar visa sina svagheter och en som tror att det är bäst att sopa ytliga skavanker under mattan. För vad ska folk tro … Jag vet inte. Vad tror ni? Inte om vad folk ska tro utan om det är enkelt att bli en Marianne om man inte är vaken på sitt eget beteende. Det trodde vi i bokklubben i alla fall. Herregud, vilka fina samtal vi har haft där.

I bokklubben pratade vi om det svåra som leder till det större

För det är mänskligt att välja den där breda vägen som följer minsta motståndets lag. Att vara den som visar sina svagheter och blottar sig (känslomässigt alltså, det är det enda blottande jag skriver om här) är svårare. Men i längden leder den svårare vägen till ett större liv, tror ni inte det?

Bokklubben är slut för den här gången och det har varit så fina träffar att mitt hjärta nästan svämmar över av glädje och tacksamhet. Klubben återkommer till våren och just nu kan du vinna en plats till den. Tacka ja till mitt hejarop här nedan, så kommer tävlingen om platsen i Mariannes mirakulösa bokklubb som ett brev på posten.

Boken Mariannes mirakel kan du självklart läsa innan dess, om du inte redan har gjort det. Är du i julklappsköparfasen och ska köpa andra böcker, kan du använda den här länken till Adlibris. Vill du ha ett signerat ex, vänder du dig till mig. Lätt som en plätt, eller hur?

PS. Jag skulle inte vilja vara någonn Caroline (som du träffar på Instagram nästan varje torsdag) eller Heléne heller, men det är en annan historia.

Vi ses snart igen, hoppas jag. Tills dess: HEJA dig. Och Marianne. Faktiskt …
Kram Malin Lundskog

PPS. det här med annonslänkar innebär inget annat än att jag servar med en länk till en sida jag rekommenderar och om du väljer att köpa något där, får jag en kick back på det. Det kostar inte dig ens ett ruttet öre extra. Hoppas att du gillar servicen!

Vi skrev kvinnohistoria i Lund

Eller nåt ditåt i alla fall. För på bokmässan i Lund igår hade vi ett så fint samtal på scen, Annika Andebark, Kathinka Lindhe och jag. Och i och med det samtalet skrev vi Kvinnohistoria. För vet ni vad vi pratade om, förutom våra böcker och vårt författarskap? Nej, hur ska ni veta det om ni inte var där … Jo, Annika berätta om filmatiseringen av hennes roman Oväsen i Älvdalen. Den filmen kommer att bli en del av stiftelsen Kvinnohistoriers, där jag är styrelseledamot som jag har berättat om här, filmfond och den handlar om häxprocesserna i Älvdalen. Nu snackar vi kvinnohistoria!

författarsamtal på bokmässan i Lund, Annika Andebark, Malin Lundskog, Kathinka Linde, vi skrev kvinnohistoria — Kathinka sjunger om Sixten Sparre.
Vacker var han, utav börd …
Bild lånad av Kathinka Lindhe

vi skrev kvinnohistoria i Lund, bokmässa, författare, Malin Lundskog — jag, tillsammans med Kathinka Lindhe och Annika Andebark efter vårt scensamtal
bild lånad av Annika Andebark

Bokmässan i Lund och andra bokmässor

Annars då? Jo, det är som det är med bokmässor. Många goa snack med härliga människor. Människor som läser massor (men har alldeles för många böcker hemma i bokhyllan), människor som skriver och vill ha tips, människor som söker sällskap, andra utställare (som också är människor) och människor som kommer för att de vet att jag är där. Det där sista är så stort så jag spricker av stolthet varenda gång jag hör det. Alltså. Wow!

Malin Lundskog, bokmässan i Lund — en dramaten fylld med böcker …

Men innan alla människorna kommer släpar och drar jag på mina böcker, kollar en extra gång att swishkoden funkar (nej, skojar. Jag glömmer oftast det, men tror att det är en bra grej att göra), ställer upp böckerna så attraktivt jag kan på mitt bokbord, pyntar och dekorerar så att alla mäss-besökare ska vilja komma till just mitt bord. Och när de väl har kommit fram till bordet ska de bli lockade att köpa min bok. Eller lyssna på den. Ja, och så brukar jag hinna med att sätta på mig läppstiftet innan allt kör igång.

Mariannes mirakel, vi skrev kvinnohistoria, roman, bokmässan i Lund — mina fina böcker (foto: Annika Andebark)

Malin Lundskog, bokmässan i Lund, vi skrev kvinnohistoria — hon bara förbereder sig, reder sig, reder sig …

Malin Lundskog, Mariannes mirakel, bokmässan i Lund — läppstift på!

vi skrev kvinnohistoria, bokmässan i Lund, Malin Lundskog, författare, Mariannes mirakel — om jag gillar det här? Gissa tre gånger …

Och efter några timmar med allt det där härliga är det dags att plocka ner allt igen. Släpa och dra böckerna (i väskor/rullvagnar som väger lite mindre) och ta sig hem igen. Skrivsugen som sjutton. Ja, så var det i alla fall för mig idag. För skriver jag mer kommer jag ha ännu mer att prata med alla härliga människor om nästa gång och bara det är värt alla timmar bakom tangenterna.

Tänk att få sin bok filmatiserad

Jag är så imponerad av Annika och hennes hängivna arbete för att göra film av boken. Jag trodde att processen med att få en bok utgiven var tuff. Men det är en viskning i jämförelse med att göra film … Men wow för att få sin bok filmatiserad. Vilken dröm! Även om ”få” alltså inte är det samma som att det serveras på silverfat utan någon som helst ansträngning. Men är det inte så med alla framgångar? Det ligger mycket arbete bakom dem. Och är det inte så med allt vi gör? Vi skriver historia i det lilla …

Malin Lundskog, författare, bokmässan i Lund — och säsongens första lussekatt fick jag i mig under dagen.

Ses snart igen, tills dess: HEJA alla som skriver historia.
Kram Malin Lundskog