nya vanor

Det mesta av det vi gör varje dag, gör vi utan att vi tänker på det. Vi tänker inte heller på att det vi gör är resultatet av idog träning, inför mer eller mindre uttalade mål…

Vissa mål når vi utan att vi är medvetna om dem, vi reflekterar inte över att vi har tränat på att slänga på oss joggingskorna för en morgonpromenad eller att slänga av oss jobbkläderna och kasta oss i soffan på eftermiddagen. Och vem tänker på att vi har lärt oss beteendet att äta godis på lördagar och mysa på fredagar? De där gamla vanorna har vi tränat in genom mer eller mindre tydliga bilder av vad de ger oss, vilken belöning vi får för att göra det vi gör. De vanorna som vi tänker minst på att vi har tränat in är dem med den där direkta belöningen, där njutningen kommer supersnabbt – som avslappningen när du slänger dig i soffan eller sockerkicken när du tar den första godisbiten. 

Så finns det andra mål, som inte ger de där direkta belöningarna. Mål som att få in en träningsvana, en rutin för återhämtning och att vinna VM-guld. Där får vi inte den där akuta kicken och då är delmål och firanden av även de små (men betydelsefulla!) framgångarna viktiga, för att vi ska få belöning och veta att vi är på rätt väg.

Det händer ofta att vi struntar i att ta oss mot de där målen som inte ger direkta belöningar för att… gamla vanor kommer i mellan. Gamla vanor och direkta belöningar. Då är det mycket lättare att skjuta på målen. In i en framtid när vi tänker att förutsättningarna förmodligen är bättre, när tiderna kanske är mer perfekta och vi har en chef, familj, omgivning som sopar banan för oss. Men du: det blir inte mer perfekt sen. Det blir bara… sen. 

Oj, så många gånger jag har tänkt att jag gör det sen, när det inte är så mycket jobb (älskar att jobba, så det kommer ju inte att hända), när barnen är stora (de är stora nu, du ska höra mina ursäkter: när de vet var de ska bo, om de ska plugga vidare, när jag t nå de där målen duinte behöver tjata på dem…) eller när jag får tid (ha ha ha, vem skojar jag med?! Får tid? It aint gonna happen!). 

Sen är alltså inte bättre. Att se vitsen med sitt mål är bättre. Att fira små framgångar är bättre. Och att se till att planen för att nå de mål du sätter upp tål en hel del flexibilitet, förnyelser och bananskal på vägen. 

Har du något mål för den här veckan? Själv ska jag skriva klart en bok. Sitter i slutskedet (hoppas jag!!!) med en bok på GladFriStark-temat och skriver end el om mål, belöningar och framförallt ursäkter för att inte göra det vi egentligen vill…

Har du något mål för idag? Jag tycker att det är mycket lättare att fokusera när jag gör en detaljerad plan för dagen, där stegen inte blir så stora utan jag ser ett tydligt slut på varje arbetspass innan jag belönar mig med kanske så enkla saker som att rulla axlarna, köra en omgång tåhävningar eller att ta en kaffe till. Om du visste vad de där små fysiska rörelserna gör för huvudet! Try it, You´ll like it!

Du kanske till och med har mål för året? Livet? Det har jag! Och det berättar jag gärna mer om en annan dag. Nu ska jag skriva vidare… 

Som kung Henke sa apropå VM-guldet tillsammans med brorsan Joel och Tre Kronor igår: ”Det var precis det här jag såg framför mig när jag kom hit för tio dagar sedan” Jag lovar att han har struntat i många kortsiktiga belöningar och struntat i att väntat till sen. Han har kört! Mot mål! (Och för att undvika motståndarmål – den biten behöver inte du och jag tänka på) Jag önskar för övrigt att jag var i Stockholm i eftermiddag. För att fira. Älskar att fira framgångar! 

Dela gärna med dig av dina tankar kring det här i kommentarerna nedan!

Ses snart,

Malin

Javisst, jag har skrivit om mål tidigare, bland annat här:

Gott nytt mål

Gott nytt delmål

Yeay för alla framsteg