Puls

För mig handlar inte det här om något nyårslöfte, för det har jag inget… Eller. Kanske. Det där med att gapskratta varje dag är inte så dumt ändå. Bra att påminna sig om när livet bara är utan att märkas. När dagarna går. Bra att påminna sig om livet över huvud taget kanske? Att det är rätt fantastiskt ändå. Ja, för det mesta i alla fall. Jag hade ett riktigt skitslut på 2014, med en väldigt när och kär som tog sitt sista andetag alldeles för tidigt. Det går inte över med lite rehab eller allmän uppryckning. Men det kommer att kännas mindre, precis som (även om liknelsen egentligen är omöjlig) muskelbristningen från i somras. Den smärtan har jag rehabat mig från. 

Och nu har jag börjat 2015 med mängder av löparrekord, med ett löpsug som ska stillas, med galet många galet roliga Hälsamera-projekt som ska landas, med lugna fina dagar, med skratt och närhet och med solsken i blick. Utan nyårslöften (om jag inte ska ta mig an det där med gapskratt då), men med en längtan efter att leva det där livet jag vill leva, ett liv som bland annat är fyllt av löpning. Utan krav. Därför vet jag att vår helg ute på Vrångö i Göteborgs södra skärgård blir perfekt: fylld av löparglädje, med goa männsikor, med vacker natur och knôkad med gapskratt. Utan krav. Häng med vettja!

Hälsa mera kommer att vara där, Salming running hakar på, Kajkanten väntar, pulsen ska både upp och ner – en hälsoboost precis när vädret bjuder på sina bästa utmaningar… Som jag redan älskar det här året!