• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

Puls

Rörlig löpare

Jag vill egentligen bara springa. Ja, jag kan mycket väl vara stilla också, men när det kommer till träning, då vill jag springa! För att kunna fortsätta springa behöver jag ibland göra sånt jag inte vill… Som att hålla mig rörlig och stark, så att jag inte felbelastar kroppen under alla de miljontals steg jag tar och vill ta. Så, visst: jag kör rörlighet mellan varven och en del styrka också. Jag gör det för att hålla i det långa loppet, inte för att jag längtar efter det som jag gör efter själva springandet. Jag gör det också för att visa alla grupper och individer jag peppar i löparspåren finessen med styrka och rörlighet. Föregå med gott exempel sådär. (Du vet, som vi alltid gör inför våra barn…)

Grattis till dig som ska med mig till Vrångö i mars – vi får besök av en grym gästartist: Pernilla Hågner från EPisk hälsa som fokuserar massor på rörlighet för just löpare. Jag är stolt över att ha raggat tag i henne, jag vet att hon kommer att bidra med massor för oss och våra kroppar. Det kanske är lika bra jag erkänner: det är inte bara av generositet mot dig som ska med som jag är glad över att Pernilla hänger med, det är av egoistiska skäl också. Det är något av det bästa som finns – när någon annan talar om vad jag ska göra och hjälper mig in i rörelsen så att den blir sådär perfekt och gör mest nytta. 

24-25 mars kör vi, Pernilla, jag och ett härligt gäng – en helg fullknôkad med löparglädje. Du är jättevälkommen! 
Mer info om helgen här. 

heja heja dig!

Malin

12 december, 2016 av netnebulis14 Leave a Comment

En maratonlöpares bekännelser

Idag var det inte långt bort att jag la ner hela skiten. Höll med de där som säger att ”du är inte klok, kan du inte åka på semester utan att springa 42 jä-a kilometer?!” eller ”Fattar du hur långt 42195 meter är?” eller ”men det är ju skitvarmt i Palma, orkar du det?” eller ”man kan faktiskt springa halvmara också. Och tio kilometer!”. Ja, jag har fått många fler kommetarer av den karaktären och jag spelade upp dem allihop idag. Mellan 23 och 39 kilometer var mitt marathon i Palma rent ut skrivet skitjobbigt! Jag som värnar om hälsan och tycker att något av det viktigaste med mitt springande är att må bra. Att bli glad. Fri. Stark. Ändå plågade jag mig vidare… 

Born to run

Började gråta redan i starten. Där stod jag helt ensam, med en kass frukost i magen (fatta frukostlådan från hotellet: 1 formfranska-skiva med ost (fanns marmelad om jag ville), en miniyoghurt av riktigt sötsliskig sort (jag är inte den som är den, älskar sötsaker, men kanske inte det jag vill ha i mig innan 42 km löpning. Gröt och ägg hade suttit som en smäck.) vatten och en banan. Jo, det fanns massa kakor också. Inte sju sorter, men sju stycken). Här kan ju vän av ordning tycka att jag borde ha sett till att fixa det här bättre själv, men… jag gjorde inte det. Det brukar ordna sig. Och jag stod inte i startfållan för att prestera något annat än att ha kul och ta mig runt. Prestation nog skulle det visa sig… 

I min ensamhet bland 10 000 andra löpare med tre minuter kvar till start öste högtalarna ur sig Born to run med Bruce Springsteen. Ingen käck uppvärmning à la Friskis och Svettis här inte. Nu kör vi! Förresten: vet du hur stort Bruce-fan jag är? Vet du att jag har Born To Run intatuerat på armen. Kände där och då att den här dagen är min! Min resa, min upplevelse, mitt maraton. 

Säg hej till publiken

Första 10 kilometrarna var en fröjd! Jag skulle nog kunna fixa det här på under fyra timmar (vilken är skitbra för mig!) Coola M (min maskot som har hittat fram igen – en rosa elefant…) satt käckt på handen och vinkade till den ganska tystlåtna publiken. Vad är det med löparpublik egentligen? Tror de att vi som springer gör det för att underhålla dem? Klart att det är underhållning, alla dessa löpstilar som blir mer och mer sillywalk-liknande ju fler metrar som läggs bakom löparen. Jag fattar det. Men jag är en riktig sucker för hejarop och skulle vilja ha dem hela tiden! Jag vill dansa med publiken, göra higfive med dem (svenskaflaggade ju naglarna lite extra för det) och gotta mig i att få känna mig som en stjärna. Så där som man får i Göteborg. På Göteborgsvarvet. DET kallar jag publik. 

DNF?! 

Inte förrän efter 39 kilometer och jag för tredje gången sprang förbi en liten hejaklack lossnade det. De hade lärt sig. Vågen! Jag fick en alldeles egen våg ute i gatan. Jag som just hade ringt min man (som stod vid mål och undrade var jag) och sagt att jag går resten. Att jag kommer, men att det kommer att dröja. Jag mår illa. Pulsen går inte ner fast jag går. Jag är snurrig. Jag kan bara inte dricka eller äta. Jag hade känt de där vätskebrist-tendenserna ganska länge (i typ 16 kilometer) en lyckats få bort huvudvärken tack vare att jag hade tvingat i mig cola, iso-dricka och banan. Alltså, redan vid 23 kilometer kroknade jag. Fastnade i ett gå-träsk och kunde bara inte få fart i benen. Jag tänkte för mig själv att nästa gång jag ser någon form av sjukvårdstält så stannar jag och frågar dem om jag verkligen ska fortsätta med de här tydliga tecknen… Jag hittade ingen sjukvårdare! Tur var väl det känner jag nu. Medaljen är skitfin!

Och jag tänkte på vad jag hade sagt till mina adepter. Jag gav mig själv all den pepp, push och energi jag hade gett dem. FIlmade en snutt och la ut på instagram. Hallå! Mitt i ett lopp?! Ja, men jag ville ju ha kul… Och jag hoppades på att få några webb-hejarop. Det fick jag! Ärligt talat: jag ville inte ha ett DNF efter mitt namn i reslutatlistan, riktigt sååå illa var det nog inte med mig. Även om jag var rädd för det ett tag. Ett annat ärligt talat: jag hade inte pressat npgon enda löparadept att gå in i väggen, men jag hade hjälpt dem att hitta viljan att fortsätta. Med den är mycket vunnet. 

SÅ fint

Under både de första och de andra fröjdefulla kilometrarna njöt jag av soldränkta backar (jodå…), havsutsikt, palmer, kullerstensgator, skuggiga gränder och skön musik. Jag dansade. Jag klappade. Jag tränade hejaklacken på vågen… Jag höll dessutom en god fart och undrade lite sådär att ”hallå, hur svårt kan det vara?!”. MEN! Så kom den 23:dje kilometern. Min materialare (nä, skoja bara, men min man som hejade på) ropade glatt att det är 28 grader. I skuggan! Och jag kände verkligen att den värmen hade satt sina spår. Jag som älskar att springa på sommaren. Jag gör verkligen det. Dessutom är det precis det jag har sagt till alla som har ifrågasatt det där med att åka till värmen för att springa… Backarna blev brantare (enligt banprofilen är det exakt samma varv två gånger om), kullerstenarna vingligare, svängarna i gränderna tvärare och det var ärligt talat inte särskilt kul. 

Vågen

Men så kom där en tysk som vägrade sluta säga go go go till mig. Han väntade in mig. En dansk som tyckte att jag såg stark ut. En österrikare som aldrig hade varit med om något jobbigare marathon än det här och jag kände mig inte ett dugg ensam. Tillsammans skulle vi klara det. Och norrmannen som först sprang förbi mig. Jag sa heja Norge! Sen sprang jag förbi honom. Han sa heja Sverige! Jag ramlade. Inte för att han sa heja Sverige utan för att asfalten helt plötsligt fällde mig.

Och så kom vågen! Vilken hejaklack! Jag ryser… 

Jag skuttade (?) fram. Norrmannen skuttade i kapp. Jag frågade om det skulle bli Johaug eller Kalla, hade inte andra tankar på Johaug och hennes läppkräm annat än att jag hade kunnat tänka mig att låna lite. Men vet du: vi spurtade tillsammans! Hand i hand sprang jag i mål efter 42195 meter tillsammans med en norrman. (Sprang o sprang förresten. Jag inledde med att springa snyggt, men hur det såg ut på slutet vill jag nog inte vet. Är ju ändå löpcoach…). Ah! Denna förbrödrande kamp! Älskar den! 

Och jag säger inte nej till att springa i Palma igen. HÄr har jag ändå sprungit mina kanske långasammaste kilometrar någonsin. Men nu tänker jag vila benen. Bada. Njuta av allt härligt livet har att erbjuda. Men snart ses vi igen, i ett löparspår någonstans… 

PS. den där vågen: in o kolla mitt instagram så får du se den. Den är så fin så fin så fin! 

heja heja mig och dig!

Malin

 

16 oktober, 2016 av netnebulis14 Leave a Comment

Några varv runt jorden bara!

Några varv runt jorden bara. Äntligen är det dags för en bok fullknôkad med löparstories för både vana och ovana, frustrerade, resultatinriktade, njutningslystna, lonesome och tillsammanslöpare. Jag har skrivit en av historierna, resten är skrivna av fantastiska löpare på alla nivåer om alla ämnen som har med löpning att göra, så egentligen skulle man kunna säga att det är en bok om livet? Det som förenar oss skribenter är att vi alla tillhör Sveriges största löparklubb Lonesome Runners. Och att vi älskar löpning. Ibland hatar den. Alltid har den som en del av livet. 

I mitten av november kan du ha ett ex i din hand. Som en av de stolta författarna är det väl på sin plats att jag säger vad jag tycker? Jag tycker att det här är årets julklapp! Köp ett ex av mig (förboka på heja@halsamera.se) för endast 149:-.  Jajamensan, jag signerar gärna!

Mer info om boken: Några varv runt jorden bara

Heja oss!

Malin

9 oktober, 2016 av netnebulis14 Leave a Comment

Några varv runt jorden bara!

Några varv runt jorden bara. Äntligen är det dags för en bok fullknôkad med löparstories för både vana och ovana, frustrerade, resultatinriktade, njutningslystna, lonesome och tillsammanslöpare. Jag har skrivit en av historierna, resten är skrivna av fantastiska löpare på alla nivåer om alla ämnen som har med löpning att göra, så egentligen skulle man kunna säga att det är en bok om livet? Det som förenar oss skribenter är att vi alla tillhör Sveriges största löparklubb Lonesome Runners. Och att vi älskar löpning. Ibland hatar den. Alltid har den som en del av livet. 

I mitten av november kan du ha ett ex i din hand. Som en av de stolta författarna är det väl på sin plats att jag säger vad jag tycker? Jag tycker att det här är årets julklapp! Köp ett ex av mig (förboka på heja@halsamera.se) för endast 149:-.  Jajamensan, jag signerar gärna!

Mer info om boken: Några varv runt jorden bara

Heja oss!

Malin

9 oktober, 2016 av netnebulis14 Leave a Comment

Något för alla!

MEN: hoppas verkligen att alla hittar nåt som ger lika mycket glädje, kondition, mental styrka och återhämtning, energi, frihet och tid för tankar som löpningen ger mig. 

Jo, för det är ungefär det här jag får ut av löpningen. Ibland härligt sällskap med sköna medlöpare också. Visst, det är skitjobbigt mellan varven och vissa pass längtar jag hem ifrån. Andra längtar jag inte ens ut till… Men jag ångrar aldrig att jag har sprungit. Aldrig! Hur trött jag än är, hur långsamt det än har gått eller hur tunga benen än är. Efteråt är det alltid skönt. Innan är det ofta behagligt. Under tiden är det oftast mer eller mindre kul.

Jag funderar ibland på varför jag tar mina halvtantiga ben och ger mig ut för att rusa i intervaller till exempel, njuter jag verklligen av det? Alltså… ja! Men det jag njuter av är lika mishmashat som en välmixad smoothie – det är energi, glädje, frihet och mental utmaning i en salig röra, jag kommer inte närmare sanningen än så. Och det räcker långt. Ultralångt! Jag är så himla glad att jag har hittat mitt sätt att hantera livet på (jodå, springer med tårar ibland och ger mig ut i vredesmod mellan varven). Den goda konditionen är ju en superbonus, den hade jag behövt skaffa på annat sätt annars ju, eftersom den gör mig stresstålig och gör att jag har förmågan att koncentrera mig när det behövs. Såatteeee… tack för att jag inte gav mig när jag för 30 år sedan kom sist i Göteborgsvarvet eller tjostade med alldeles för många eftergraviditeten-kilon eller tyckte att det där med att springa bara var löjligt. Det är hur coolt som helst! Hur kul som helst! 

Du som gillar det – häng med mig på The Runner´s Convention, det blir helt fenomenalt. En heldag av löpare, för löpare. 

Du som inte gillar det – häng med mig på The Runner´s Convention, du kan omöjligt lämna den dagen utan att bli insprierad att fortsätta springa… 

Okej, du som inte ger dig och vägrar löpning: vad gör du istället? Det finns ju något för alla och jag vill så himla gärna ha tips på annat som är en sådan all inclusive-lösning som löpningen är. Tell me!

Ps. ett salt bad efteråt gör inte det hela sämre…

20 september, 2016 av netnebulis14 Leave a Comment

The Runner´s Convention 2.0!

Det är med en riktigt rejäl stolthet och glädje jag härmed förkunnar att The Runner´s Convention kommer tillbaka och samarbetet mellan Hälsa mera och Salming Running Community fortsätter. 2016.10.01 – save the date. Har du hängt med i mina varma känslostormar kring konventet som är skapat av oss löpare, för oss löpare så vet du: I´m lovin´ it!

16.10.01. Första lördagen i oktober är det dags igen: The Runner´s Convention i Göteborg! Härliga inspiratörer och medlöpare finns på plats. Du också? 

Här bokar du
Här finns The Runner´s Convention på Facebook
Här hänger vi på Instagram
Här finns vi på webben (även om det inte händer så mycket där) 

Såhär skrev jag om urpremiären av The Runner´s Convention

PS. 99% av de som var på årets konvent vill komma tillbaka! Det kallar jag bra betyg.

14 augusti, 2016 av netnebulis14 Leave a Comment

  • Page 1
  • Page 2
  • Page 3
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • Bokträff med frukost inför Låna & Läs 26/27
  • Vi har skapat en bokboa
  • Jag tog springnota från Christina Larssons bokrelease
  • Bokdagar i Dalsland och modiga bokköpare
  • Alingsås Tidning recenserar Min sämsta väninna
  • Hoppas att Min sämsta väninna säljer sig dyrt
  • Vilken fin recension!
  • Tidningen Allas tipsar om Min sämsta väninna!
  • Fixar fredagsmys i mejlkorgen utan att veta vad jag gör
  • Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday