Tomater, träning och tacksamhet har livet bjudit på den här veckan. Tidernas andra ”veckans gott & blandat” är här, med mina highlights från veckan.
Tomater i stora lass från Kerstin på Knippla
Ska vi börja med tomaterna? Någonstans ska vi ju börja och wow wow wow för Knippla-odlade tomater! Jag odlar inte själv i år (hade fullt upp med att driva krog och lansera Mariannes mirakel när sådden begav sig), men det gör Kerstin här på ön. Och som hon odlar! Som tomaterna växer! De är både hur vackra och hur goda som helst.
Det här är inte, har aldrig varit och kommer eventuellt aldrig att bli en matblogg, men jag har en del spännande grejer vi ska testa med Kerstins tomater. Ikväll blir det stekta gröna till exempel. Vi har semitorkat småtomater, för att frysa in. Och så ska vi sylta och göra marmelad. Dessutom ska vi testa att göra tomatpulver och just nu står focaccia med småtomater och örter i ugnen. Luktar galet gott! Vill ni veta vad vi gör med tomaterna? I så fall återkommer jag om det.
Varför jag skrev ”eventuellt aldrig” här ovan? Jo, för att man ska aldrig säga aldrig.
Träning och att aldrig säga aldrig …
För några år sedan sa jag ”ALDRIG MER!” om att leda gruppträning. Men visst är det tur att man kan ändra sig? Jag kör ju på med utomhusträning här på Knippla, som jag berättade om i första veckans gott & blandat. I måndags återuppstod även träningen för hyresgästerna på Pedagogen Park, för första gången på några år (pandemin ni vet …). Så kul! Tacksam som sjutton för frågan och ser verkligen fram emot måndagarnas lunchträning.
Tacksamhet över mammografi
Jag är tacksam över en himla massa (har ju tränat upp min tacksamhetsförmåga under många år nu) och det jag vill berätta här och nu är min tacksamhet över mammografi-möjligheterna vi har. Är det inte fantastiskt ändå? Vi får gå på undersökning och behöver inte ens själva komma ihåg att boka tid för det utan bli kallade. Det och cytologprov. Jag tvekar inte en millisekund på om jag ska gå eller inte. Jag går. Tacksam så att jag ibland när jag tänker på det börjar gråta.
Västliga vindar och trädgårdsdekoration
Vi går längs med vattnet, mina hundar och jag. Varje dag. I veckan har det blåst västliga vindar och då kan vi hitta både det ena och det andra som kommer inblåsandes med havet. Det ena tar vi med oss slänger (fatta hur mycket skräp från både när och fjärran!!!) och det andra kånkar jag hem och gör trädgårdsdekorationer av. Häromdagen hittade jag en av de här och fortsatte färgkoordinera ute i trädgården. Tacksam över skräp? Ja. Faktiskt.
men gav mig en dos gratis träning att bära hem …
Tomater, träning och tacksamhet
Apropå färgkoordination. Vilken orange vecka det har varit? Med tomater, välen och mammografi-skyltar som matchar. Tur att Jackson hade sin orange sele på sig igår eftermiddag när vi var ute och gick. Och lekte. Och badade. Ja, så att veckans färgtema följdes. För om det är något jag är tacksam över den här veckan (också) så är det de här två.
Sicka killar alltså! För det mesta, he he. Ni ska få höra mer om lövjagande hundar och trasiga grindar. Men inte nu. Nu får ni hålla till godo med ett foto från vår lördagseftermiddag.
Over and out och ett gott slut på den här veckan. Vi ses nästa hoppas jag.
Tills dess: stora varma kramar och högljudda hejarop från mig till er!
Malin Lundskog
PS. Ni har väl inte missat att vi är igång med podden Skriverier med Malin och Cilla igen?
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.