Bloggen - Sida 114 av 384 - Malin Lundskog

I mitt perfekta liv slår vi mer dank

I mitt perfekta liv slår vi mer dank och har inte dåligt samvete över att vi vilar. Trots att det är måndag. I det elfte avsnittet av podden Mitt perfekta liv ställer jag den enkla frågan ”vad har gått åt helvete sen sist?” till Viktoria och sedan rullar det på.

Vickan berättar om sitt dåliga samvete över att hon, efter en visdomstandsoperation, vilar en vardag. Jag kontrar med att jag vill förklara mig för hantverkarna, som fixar i ordning vårt hus. Tänk om de tror att jag inte jobbar, när jag bara sitter och knappar lite på tangenterna? Som om de bryr sig?

Det blir ett gôtt snack om hur mycket bättre vi mår om vi inte jämför oss med andra. Särskilt om vi inte jämför oss med det vi tror att andra tycker och tänker, det kan vi ju omöjligtvis veta.

Vi kommer fram till att vi är rädda för att andra ska tro att vi inte bidrar med något till samhället. Samtidigt tror vi att slå dank är vad många drömmer om. Ja, det är väl ungefär kontentan av den här episoden av podden: Vi borde slå lite mer dank. Eller vad säger ni?

i mitt perfekta liv, podcast, författare, Malin Lundskog, fotograf, Viktoria Davidsson — Mitt perfekta liv, avsnitt elva.

Jag försöker coacha Vickan att sluta snusa

Just det, jag gör ett försök att coacha Vickan att sluta snusa med nästa bästa steg-metoden. Nej, hon har inte slutat. Än.

Här kan ni lyssna på avsnittet om att slå dank direkt:

I mitt perfekta liv vill ni veta mer

Ja, det är i alla fall kul om ni vill veta mer om podden. Här kan läsa mer: Mitt perfekta liv är det nya namnet på podden och vill ni lyssna hittar ni våra avsnitt i er vanliga podd-app eller här: alla avsnitt.

Enjoy och tills vi ses nästa gång: heja heja er!
Kram Malin

nytt poddavsnitt: Mitt perfekta liv! 11

Fotograf Viktoria Davidsson har dåligt samvete efter en visdomstandoperation och författare Malin Lundskog känner sig tvungen att berätta för snickarna att hon faktiskt arbetar.

Häng med på den nyfikna resan bort från normer som styr oss, jämförelser med andra och kanske också mot ett snusfritt liv.

Just det ja, hur vore det om vi slog lite mer dank?

Fler avsnitt hittar ni här

Vilket underbart kvantitetsliv sa väl ingen någonsin?

Vilket underbart kvantitetsliv jag lever har väl ingen nånsin uttryckt? Eller att de längtar efter lite mer kvantitetstid med nära och kära? Men för all del, jag kan ha fel även om jag tror att för de flesta av oss är kvalitétslivet grejen.

Och ändå är det räkna kronor, kilometrar och kilon vi gör? Det är kilona, kilometrarna och de kvantifierbara målen vi får beröm när vi når. Från både andra och oss själva. Say what? Say heja oss som njuter, som gillar läget och livet. Heja oss som accepterar och älskar. Heja oss som säger något uppmuntrande till en medmänniska (eller oss själva, mind you). Hurra för alla oss som tar emot en kärleksfull kram med öppna armar. Det må vara omätbart enligt normer mäta i siffror, men inget kan mäta sig med livskvalitet. Eller vad säger ni?

vilket underbart kvantitetsliv, Malin Lundskog, livskvalitet, öliv — livskvalitet på öns utegym handlar mycket om känslan i kroppen.
och solen på himlen.

Jag har reflekterat över det här med kvantitet vs kvalitet förut, bland annat i inlägget om morgonpromenaden och den existentiella hälsan och när jag skrev om det hälsosamma med att vara glad och hur du blir det.

Som vanligt hittar ni mer livskvalitet och -glädje på Instagram. Kul om ni vill hänga med över dit också.

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Hur lång inledning får en roman ha?

Hur lång inledning får en roman ha? Det frågar Cilla mig i vårt fyrtionionde avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla och hoppas nog på ett annat svar än mitt. Inte för att mitt svar behöver vara rätt, men jag tror att vi blir allt mer bortskämda med direkta belöningar och andra sorters quick fixar. Mitt spontana svar på Cillas fråga blev alltså: inte lång. Visserligen är allt relativt och inte långt kan betyda olika, men kort och gott: Jag tror att vi författare har kortare tid på oss att få läsare att orka fortsätta läsa nu, än författare hade då.

I musikvärlden är intron till låtar femton-tjugo sekunder kortare nu, än de var på åttiotalet. Jag har en känsla av att det går åt samma håll i romanernas värld. Vi som konsumerar kultur har helt enkelt ingen uthållighet. Dessutom är konkurrensen så hård att vi inte behöver ge en låt eller roman särskilt lång tid, det finns ju så många andra att välja mellan. Vad säger ni, hur lång inledning får en roman ha?

Inledningar, mamelucker och de eller dem

längden på romaninledningar är temat för avsnittet av vår podd den här gången. Men vi hinner också prata om de och dem, eller rent av dom? Och dessutom klämmer vi in mamelucker och våp när vi ändå håller på och pratar om nya ord och ord som dör en naturlig död.

Boktips

Självklart ger vi boktips, för vad vore podden Skriverier med Malin och Cilla utan dem? Mitt tips den här gången är min poddkollega Cillas, alltså Cecilia Anderssons, andra spänningsroman Ur skogens djup. Jag är tamejfan stolt över henne! Ärligt talat vet jag inte om jag har någon rätt att vara det, men ändå. Cilla har skrivit en lagom (på ett bra sätt) spännande berättelse om Anna, som är med på rättegång efter det som hände i Cillas förra bok, I vikens mörker. Det märks att Cilla tycker att det är spännande att lära sig mer om rättegångar och hur det fungerar i en domstol. Jag lärde mig massor av det. Hon har lagt upp boken på ett sätt som lockar till fortsatt läsning. Dels får vi följa Anna, med mellan varven också en annan röst. En röst vi inte vet vem den tillhör …

Cilla tipsar om Skuld Akko 1291 av Niklas Krog (fast hon kallar honom Krig i podden), som hon fick intervjua under ett event på Asecs i Jönköping. En helt annat sorts bok, som hon är glad att hon inte slutade läsa oavsett hur lång eller kort inledningen är.

Japp, nästa avsnitt kör vi 50-avsnittsjubileum. Vill ni höra detta avsnittet gör ni det i er vanliga poddapp eller här nedan. Är ni sugna på tidigare avsnitt hittar ni dem här: Skriverier med Malin och Cilla

Skriverier med Malin och Cilla, avsnitt 49

Som ni hör in inledningen har vi en del strul med att få till en livesändning på Instagram, men det kanske löser sig till nästa gång? Vill ni vara redo då hittar ni mitt Instagramkonto här.

Skriverier med Malin och Cilla 49

Vi snackar intron och inledningar i veckans avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla. Och visar en klassisk inledning i avsnittet. En lång en. Författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson resonerar kring hur många sidor som behövs innan något händer i en bok, innan risken finns att läsaren lägger ifrån sig den … Men självklart stämmer vi av förra avsnittet, diskuterar språkfrågan och kommer med boktips. Det ena av veckans boktips framkallar tårar hos en av författarna! Trevlig lyssning!

Kära läsare och lyssnare av romanen Mariannes mirakel

Kära läsare, ni är guld värda. Hur mycket jag än tycker om att skriva så är det ju när ni har skapat er egen berättelse av min roman Mariannes mirakel som jag förstår att den är mer än mina ord. Den är era ord. Era tankar och era känslor. Och jag älskar när jag får ta del av hur ni tar till er berättelsen. Att ni fokuserar på så olika saker. Vissa av er berättar om hur ni gråter över relationen mellan mamma Marianne och hennes döttrar. Några av er skriver till mig om att känna skam och ni är många som har berättar att ni skrattar högt samtidigt som ni några är så frustrerade att de läser en stor del av boken utan att andas.

Egentligen betyder alltså mina tankar kring vad jag vill med romanen inte någonting. Men jag vill ändå dela med mig av brevet jag skrev till er som fortfarande är potentiella läsare/lyssnare av Mariannes mirakel.

Brevet till mina läsare och lyssnare

Kära läsare/lyssnare

Orden du har framför dig kommer från mitt innersta. Och mitt yttersta. Från en människa. En sån som brys sig om. En medmänniska. En som inte bara hoppas utan vet att du kommer att glädjas och inspireras av berättelsen.

Min berättelse kommer att öka din förståelse för dig själv. Om du vill det. Och för dem du har omkring dig. Om du vill det. Där kommer mitt innersta in, för jag har grävt bland mina innersta tankar och känslor och försökt klä dem i ord. På resan har jag upptäckt att mitt innersta är precis som ditt. Och som mina karaktärers. De är allmänmänskliga och därför skapar min berättelse igenkänning och förståelse för varför vi gör som vi gör. Vi är människor.

Från min yttersta kommer jobbet. Jag har gjort mitt yttersta för stunden. Nivån på mitt yttersta är föränderlig och jag låter mina karaktärer göra sitt yttersta. Göra det de tror är rätt, utifrån sina inre drivkrafter. Det kanske inte alltid lyckas på det sätt de (vi) först tänker. Men i slutändan utvecklas de. Så som vi gör!

Ja, du kan läsa min berättelse så. Du kan också läsa den som ren underhållning. Om du vill det. Oavsett kommer du att få en stunds avkoppling och ökad människokännedom och det är inte dåligt om du frågar mig.

kära läsare, författare, Mariannes mirakel, Malin Lundskog

Men som sagt, egentligen är det oväsentligt vad jag vill åstadkomma med min berättelse. Det är ni som läser och lyssnar på min roman Mariannes mirakel som är huvudpersonerna. Fortsätt gärna berätta vad ni tycker och tänker om boken.

Ni som vill läsa ett signerat ex av boken kan beställa den via mig, annars finns den i bokhandeln och som ljudbok i våra vanliga ljudbokstjänster.

Mer om Mariannes mirakel här och mer om mitt skrivande hittar ni bland annat i podden Skriverier med Malin och Cilla.

Tills vi ses igen: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Jag försöker coacha Vickan att sluta snusa

I mitt perfekta liv vill ni veta mer

Inledningar, mamelucker och de eller dem

Boktips

Brevet till mina läsare och lyssnare

Footer

Malin Lundskog