Just nu sitter vi på sista sträckan av vår första tågluffardag. Och vilken dag! Insikterna och lärdomarna har strösslats över och inom oss. Som det här med lugn och nyfikenhet till exempel. Hade vi inte haft det i bagaget så är jag faktiskt inte helt säker på att vi hade kommit hela vägen till Bryssel idag. Okej, vi är inte där än. Men snart!

Missar vi tåget, så går det alltid fler

Vi tog tåget från Göteborg till Köpenhamn i morse. Ett tåg som i vår tidtabell (i appen Railway, som jag berättade om i inlägget Vi ska ut och tågluffa) skulle vara framme så att vi hade nästan trettio minuters marginal till nästa tåg. Visst, vi har också hängt med på hur det ser ut med tåg och banverk och förseningar, men. Missar vi nästa, så missar vi det resonerade vi.

Hur som: tåget till Köpenhamn var försenat, men det hängde liksom på marginalen och då blev vi sugna på att hinna. Självklart, eller hur? Och i samma stund kände jag verkligen hur jag aktivt valde lugnet. Herregud, jag hade lika gärna kunnat gå igång och stressa upp mig 😳 (min man är däremot nästan alltid lugn).

Så med min lånade ryggsäck (tack, mamma!) stod jag och andades lugnt när tåget rullade in på stationen. När dörrarna väl öppnades däremot, då sprang jag. Först som en yr höna, för vilken plattform skulle vi eventuellt hitta tåget mot Hamburg på? Ja, när vi hittade rätt spår sprang vi utav helvete och GiSSA vad? Jepp, vi hann. Vilken högvinst va?

Med nyfikenhet och lugn kommer man långt

Och sen har det fortsatt på den vägen, med några (många) lugna, sköna timmar mellan Köpenhamn och Hamburg och sen ett ganska jätteförsenat tåg från Hamburg mot Köln.

På det tåget, när vi insåg att hoppsan sa, vi kommer kanske (ett kanske som efter en stund byttes ut mot definitivt) att missa tåget från Köln till Bryssel så packade vi upp lugnet igen, tillsammans med nyfikenhet. Ni vet den där nyfikenheten som gör att man inte dömer och är lite open minded gentemot det som ska hända? Med den frågade vi den tyska konduktören hur det stod till med anslutningar och om möjligtvis tåget till Bryssel kunde vänta (hallå! Vi tågluffar med interrailkort och har väl ingen rätt att …). Konduktören kollade och kom sedan med den glädjande nyheten: tåget väntar. Inte bara på oss, men ändå?

Nu är det kolsvart utanför fönstret och vi närmar oss Bryssel, där vi sover i natt. Imorgon? Eurostar under kanalen över till London, tåg vidare mot Wales och därifrån färjan till Dublin. Ja, det där är vår plan. Sen vet man ju aldrig och det är därför mitt första packtips gör tågluff är just nyfikenhet och lugn. För vad är det värsta som kan hända och varför förutsätta att det inte kommer att funka? Förresten, det där med lugn och nyfikenhet kanske inte bara är ett packtips för tågluff. Det är ju världens tips för livet.

Heja er, vi ses snart igen.

kram Malin Lundskog