På självaste hjärtandagen spelade författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson in detta poddavsnitt, som även premiärsändes på Instagram live! Efter ett mellanspel på Norrköpings Bok- och poddfestival är temat återigen ”Frågor och svar kring skrivande”. Lyssna, inspireras och börja att skriva om lusten pockar på. Kör hårt! och dröm stort – det gör Malin och Cilla, som ni kan höra i avsnittet.
Poddtips för dig som tycker om att läsa
Poddtips för dig som tycker om att läsa har jag samlat ihop ett gäng här. Hoppas att du har glädje av tipsen och kanske hittar någon ny favoritpodd. Eller! Kanske blir du påmind om någon gammal favoritpodd, som du har glömt av. Sådan är jag. Jag snöar in mig på en podd en period och sedan tröttnar jag, eller har en allmän poddpaus och när jag är sugen på att lyssna på något bra, så har jag glömt vilka jag brukade lyssna på.
Ja, jag veeet att man kan prenumerera på podcasts och spara dem i bibliotek, men … det är inte alltid jag gör det och ibland vill jag bara rensa rent och börja om. Samtidigt som jag skriver det här hoppas jag innerligt att ni inte tänker så om mina två podcasts, Mitt perfekta liv! och Skriverier med Malin och Cilla.
Oavsett hur ni lyssnar eller på vilket sätt ni kommer ihåg vilka podcasts ni tycker om, här kommer mina poddtips för er som tycker om att läsa:
Skriverier med Malin och Cilla
Jo, jag börjar med att tipsa om min egen podd. Så är det gjort liksom … För även om vi pratar skrivande så pratar vi också om läsande och tipsar om läsvärda böcker i varje avsnitt. Dessutom ger vi er som är nyfikna på författarlivet bakom kulisserna en inblick där. Släpps varannan fredag och ni hittar alltid ett inlägg här på bloggen om det, om ni inte väljer att prenumerera i er vanliga podd-app.
Lundströms bokradio
Lundströms bokradio är en P1-podd, som ju också är ett radioprogram. Varje vecka (om jag inte har helt fel nu) kan vi höra Marie Lundström bakom huvudmicken och med sig har hon gäster (som bland annat bokcirklar), gör författarintervjuer och … pratar böcker. Initierat. Kunnigt. Intressant och aktuellt.
Samtal om böcker
Jag är inte helt säker på om podden fortfarande uppdateras, men det är en mysig podd om .. gissa tre gånger? Ja ni fattar. Det är samtal om böcker som gäller. Nya böcker, samtal med författare, förläggare och annat folk i bokbranschen. Knôkat med boktips!
Vad vi pratar om när vi pratar om böcker
Podden had me redan at hello! Vad jag talar om när jag talar om löpning är min absoluta favoritbok, så den här titeln ba … bom! Ja, dessutom gillar jag poddar där det är ett härligt samtal om både det ena och det andra förutom kärnämnet, som i det här fallet alltså är böcker. Ja, det kanske man inte behöver skriva mer om när podden heter just vad vi pratar om när vi pratar om böcker?
Bonus är att min författarkollega från Fåröakademien Jenny Jacobsson är med ger podden en extra krydda i mina öron.
Gästabudet
I podden Gästabudet bjuder Mikaela Blomqvist, Agri Ismaïl, Rebecka Kärde och Lyra Ekström på en kanske mer litterär podcast. Kul att höra litteraturkritiker diskutera litteratur tycker jag.
Bokälskarna
Min poddkollega Cecilia Andersson nöjer sig inte heller med en podcast. Tillsammans med bokhandlerskan Malin Wall driver hon podden Bokälskarna och de pratar böcker (surpirse?), bokbranschen och trender i bok-världen. Korta avsnitt som de själva kallar för kapitel, det gillar jag!
Som sagt: hoppas att ni har glädje av listan på mina poddtips för dig som gillar böcker och läsning. Har ni någon bok- och eller läspodd som ni vill tipsa om? Gör mer än gärna det i en kommentar eller ett mail till mig. bara kul att upptäcka nytt!
Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog
Insikter och utsikter i veckans gott & blandat
Insikter och utsikter är två så storslagna ord och inte helt sällan kommer de tillsammans. Eller, det är kanske snarare så att insikterna ofta kommer neddimpandes till mig, när utsikterna är storslagna. När jag sitter o glor ut på havet. Eller går och glor, för all del.
Insikter hamnar på veckans gott
En av veckans stora insikter var den jag skrev om i det här inägget om vad det är som får mig att inte ge upp. Inte för att det är något sensationellt att det är glädjen som får mig att hålla i och hålla ut, men det känns så skönt när jag inser att det är så. Det blir lättare att hitta tillbaka om jag någon gång skulle få för mig att ge upp, är ni med? Just den här insikten handlade om glädjen till att skriva, men jag vet att det är samma sak när det handlar om … allt. Jag är en sucker för glädje helt enkelt. Gôtt att veta tycker jag.
Det är faktiskt också insikten om glädje som har gett många av mina kunder uthålligheten till att skaffa sig goda vanor också. Träna det som är kul, välj glädje och lätthet istället för motstånd och kamp. Smart ju!
Andra insikter är inte heller några SAY WHAT?! Men en så enkel sak som att träffa vänner. Alltså. Ibland hittar jag på att jag inte orkar. Eller ens känner för det. Men så gör jag det ändå och efteråt är jag så glad och tacksam att jag är alldeles till mig i trasorna. Vilken lyx det är att ha människor omkring sig. Som ger så mycket! Det ska jag påminna mig om nästa gång jag tvekar. Som ett kallt bad eller ett träningspass: man ångrar sig aldrig!
I måndags åt jag frukost med en av mina bästa. Inte bara insikten om hur härligt det är med vänner och att jag dessutom då kom till insikt om att jag inte behöver lägga energi på dem som inte ger något. Herregud, vilket slöseri det är egentligen. Någon mer som tycker att det är svårt?
det där om att lära ut vad man själv behöver …
Nej, det spelar faktiskt ingen roll att jag har ägnat flera år av mitt yrkesliv till att coacha andra. Att jag har peppat dem att släppa taget av det och dem som tynger ner och håller dem tillbaka. Jag är också människa och tycker som de flesta att det är svårt att släppa taget. Ja, ni vet: Om sådant och sådana som har hängt med länge. Som man har haft det fint med. Men tänk vad fint att vara tacksam över det som har varit, istället för att krampaktigt hänga kvar och tro att det alltid ska fortsätta på samma sätt. Är ni med?
Förresten, är inte frukost ett av de bästa sätten att träffas på?
Utsikter
Jag delar något från mina morgonpromenader här på ön i mina Instagram stories, nästan nästan varje dag. I alla väder är jag så glad över att traska runt här och vill dela med mig av allt det vackra. Självklart överträffar verkligheten filmer och bilder på Instagram och jag vet att det är fritt fram för alla att avfölja eller strunta i att titta. Men: när jag frågade er som hänger med på stories om jag skulle så sluta tjôta om utsikten från ön, så blev svaret ett rungande: FORTSÄTT. Och det gjorde mig glad, eftersom jag älskar att dela med mig av de vackra utsikterna. I ur och skur. Det blir fler goda utsikter, både där och här.
Hur fint?
Mera gott
Jag har kommit igång med träningen igen, efter uppehåll sedan den där lilla operationen i början av året. H E R R E N A D D Å vad härligt. Och shit vad svag jag är. Det blir inte lättare att komma tillbaka när man blir äldre om man säger så … Men jag är så glad över fyra träningspass i veckan, där det senaste var i morse. I parken. På ön. Bästa grejen!
Egentligen tycker jag att det är ganska läskigt att det är så vårigt redan nu, eftersom jag tror att det har med klimatförändringarna att göra. Men ändå … Jag njuter. Bara en sådan sak som att jag kan gå ut i bergen och kamma hundarna. Jag hoppas nämligen att pälsen jag kammar av dem kommer till nytta i något fågelbo under våren. Vad tro ni, gör vi något nytta hundarna och jag?
Och kanske får någon fågel glädje av pälsen?
Win win på alla sätt.
PS. Har ni sett att jag ser ut som en riktig ö-bo i min snajsiga jacka? Den är från L.Brador och köpt där man köper yrkeskläder (varför det nu heter så, alla kläder man jobbar i är väl yrkeskläder? Som mysbrallor för oss som jobbar hemifrån … ). Jackan är varm, vindtät, hundvänlig och dessutom syns jag ju hur bra som helst även i mörkret. Finns det något bättre än kläder som är gjorda för att användas?
Och lite blandat
Jag har inte skrivit klart några manus, jag har inte fått något förlagsavtal, jag har inte … äh. Skitsamma. Fel fokus. Men vet ni vad jag har gjort, som inte är så värst eländigt, bara lite ”så kan det gå”. Jo. Jag har stickat så mycket och så hårt på ganska tunna trästickor att jag har hål i pekfingret jag petar av stickorna med. Gissa om jag träffar exakt samma ställe flera gånger om när jag stickar? Jepp, helt rätt. Aj, alltså. Som fan!
Never not knatting som en stick-hashtag heter på Instagram … Den stämmer på mig.
Och jag har precis plockat ut den här mössan från tvättmaskinen. Vad den nu gjorde där, tillsammans med en fyrtiotvätt? Vi får se om den går att töja tillräckligt eller om jag behöver sticka en ny … Någon som har ett mindre huvud än mig annars? Lätt tovad turkos mössa, bortskänkes eventuellt.
Jahaja, det var väl ungefär det för den här veckan. Vi ses väl snart igen?
Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog
Den bästa versionen av mig själv är den jag är. Eller?
Den bästa versionen av mig själv eller mitt bästa jag. Eller till och med jag 2.0. Ärligt talat, måste vi förändras för att bli den bästa versionen av oss själva? Vad är det som får oss att tro att de vi är just nu inte duger?
Jag har tröttnat på det och undrar om det handlar om acceptans. Ja, som det brukar göra … Är vårt bästa jag kanske inte är det norm-perfekta, som vi tror att vi vill nå, utan det som är hela vårt jag. Med skit och eländiga sidor också. Vad tro ni?
Vad vi tror kan ni höra i det åttonde avsnittet av podden Mitt perfekta liv! I det här avsnittet diskuterar Viktoria Davidsson och jag om världen blir bättre för att vi har perfekta liv. Och vi frågar oss återigen: vad är perfekt?
Jag behöver vara rädd …
Dessutom berättar Viktoria att hon är en diamant och vi får svar på hur det går med hennes satsning på att sluta snusa. Allt detta och faktiskt lite till hinner vi med på mindre än trettio minuter. Lyssna om ni hinner. Och om ni vill förstås!
Förresten, en av de fina effekterna av våra avsnitt tycker jag är att de väcker tankar till liv som lever kvar länge efteråt. Jag går fortfarande och stoltserar med Vickans synpunkt om att jag är perfekt när jag är rädd. Bara en sådan sak … Det gör ju att när jag är rädd och alltså den bästa versionen av mig själv, så vågar jag mer. Och kommer ni ihåg vad jag har för ledord i år? Jo, modigt kreativ.
Lyssna på avsnittet här nedan, eller i din vanliga podd-app.
Fler av våra avsnitt hittar ni på samma ställen, här länkar jag till blogginläggen om Mitt perfekta liv!
Jag hoppas att vi ses snart igen och tills dess HEJAr jag på er, allihop.
Kramar i massor Malin Lundskog
nytt poddavsnitt 8: Mitt perfekta liv! 8
Bli ditt bästa jag, bli ditt 2.0, hitta den bästa versionen av dig själv … Malin har tröttnat på det och undrar om det är okej att vara som man är. I det här avsnittet diskuterar Viktoria Davidsson och Malin Lundskog om världen blir bättre för att vi har perfekta liv. Och återigen: vad är perfekt? Dessutom berättar Viktoria att hon är en diamant och vi får svar på hur det går med hennes satsning på att sluta snusa.
Häng med på en nyfiken resa som kanske slår hål på normer och kanske hittar svaret på vad perfektion innebär …
Vad är det som får mig att inte ge upp?
Jag tror att det är skrivarglädjen som får mig att inte ge upp. Jag menar, jag skriver på tre manus samtidigt. Ett har gått iväg till lektör för andra gången och kanske kanske är det snart i sådant skick att det går att skicka iväg till förlag. Ett halvfärdigt har gått iväg till redaktör på förlag och kanske kanske blir det ett ja till utgivning för det. Men det kan lika gärna bli ett nej, jag har ingen aning.
Och så det tredje manuset, som jag precis har plockat upp igen för första gången sedan november (kommer ni ihåg när jag vann Nanowrimo? Det är det manuset.). Den berättelsen är jag klar med ungefär tre fjärdedelar och som jag vurmar för karaktärerna här. Vill så gärna hitta ett sätt att få dem att leva lyckliga i alla sina dagar, typ. Och sedan ska det också manglas igenom hos mig, hos testläsare, hos lektörer och förhoppningsvis redaktörer och förlag och sen. Kanske. Er. Ni som läser.
Men det där vet jag ju inte. Jag kan bara fortsätta göra allt jag kan för att mina berättelser ska bli så läsbara som möjligt. Så utgivningsbara som möjligt. Tror inte att det finns något annat knep?
Skrivarglädjen får mig att inte ge upp
Jag vaknade i morse med både en vilja att skriva klart och känslan av att trampa runt i kvicksand. Vad fan håller jag på med egentligen? Skriver och skriver och skriver, redigerar och korrigerar och raderar. Ändrar. Flyttar. Förbättrar.
Och vet ni. Mitt i kvicksanden och funderingarna på vad det egentligen är jag gör, så kom den. Stoltheten. Och styrkan. Och viljan att berätta. Herregud, jag gör ju faktiskt det jag kan för att följa drömmen om ett växande författarskap. Jag tar min passion för att berätta historier på allvar, jag prioriterar mitt skrivande och jag njuter av resan. Skrivarglädjen! Det är nog den som får mig att inte ge upp.
Jag kan styra över min prestation, men aldrig resultatet
Det som får mig att inte ge upp är nog just det. Att jag har så jäkla kul! Både när jag hittar på historier och karaktärer, när jag pratar om mitt skrivande i podden Skriverier med Malin och Cilla, när jag pratar med er som har läst min debutroman Mariannes mirakel och vill läsa mer och när jag diskuterar skrivande med andra författare. Det är passionen och njutet som gör att jag inte slutar. Känslan av att resultatet kanske inte är direkt skitsamma, men det är underordnat hur kul jag har längs vägen. Och! Att det inte finns någon ände på hur mycket jag tror att jag kan utvecklas som författare.
Då gör det inget att jag åker runt på bokmässor och festivaler utan att sälja mer än en handfull böcker (jo, sanning! Det händer). Att jag skriver på, utan att ha ett förlag i ryggen som väntar på leverans. Självklart hade jag önskat att sälja mig till topplistorna och ha förlagskontrakt, men … just nu är det inte bättre än så här. Men vet ni vad? Det är skitbra! Och lärorikt! Efter samtal med författarkollegor, vet jag att jag är långt, långt, långt ifrån ensam. Det är inte ni heller på era resor vad de än innehåller och vart ni än är på väg, just saying!
Oj, vad det kändes fint att jag fick påminna mig själv om det här idag. Jag kan aldrig styra över resultatet, däremot över min insats och min prestation. Rätt go känsla att inse det, eller vad säger ni?
Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.