Bloggen - Sida 119 av 384 - Malin Lundskog

Den perfekta skönhetsutmaningen i nytt poddavsnitt

Den perfekta skönhetsutmaningen handlar inte om krämer, kurer, träning eller dieter. Den innebär att se sig själv i spegeln och säga snälla saker om sig själv. Och om sitt utseende. Det kan ni höra om i det sjunde avsnittet av podden Mitt perfekta liv. Dessutom pratar vi både om min förhoppning om att den nya normen blir att bry sig om både sig själv och andra. Vi frågar oss varför vi inte vill vara gråhåriga och rynkiga. Egentligen. Jag berättar om ett jobb jag inte är så stolt över, så här i efterhand. Och dessutom undrar vi om det inte behövs fler allvetande skräphögar i världen.

den perfekta skönhetsutmaningen, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson, podd, podcast, mitt perfekta liv

Buccal Fat Removal, nu trend inom skönhetsindustrin

Men vänta nu, heter det verkligen skönhetsindustri? Är inte det jätte jättekonstigt? Ouppnåeliga ideal-industrin kanske? Det pratar vi inte om i avsnittet utan det slog mig nu. Temat i avsnittet är den nya trenden (ja, ni läste rätt: trenden) Buccal Fat Removal, som jag först läste om i GP. Alltså, kindfettsborttagning. Kindfett? Under alla mina år som personlig tränare och hälsocoachhar jag inte hört en enda människa (kvinna) beklaga sig över sin feta kinder. Rumpor, magar, armar, lår, visst. Men kinder? Tänk om det kommer framöver?

Som vanligt är det så himla spännande att dyka ner i frågor om normer och perfekta ideal. Vi skulle kunna hålla på for ever tror jag, men vi nöjer oss med en halvtimme, så får ni fortsätta diskussionerna med era vänner och kollegor och familjer. Jag lämnar er med frågan: Vad är egentligen ett perfekt liv?

ps. vill ni höra hur det går för Viktorias sluta snusa-satsning med hypnotisören? Lyssna här nedan, eller i er vanliga poddapp.

Mitt perfekta liv, episod 7

Vill ni läsa om våra övriga avsnitt, hittar ni mer här: Mitt perfekta liv på bloggen
Vi ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kramar Malin Lundskog

nytt poddavsnitt 7: Mitt perfekta liv

Tänk om den nya normen blir att bry sig om både sig själv och andra, hoppas Malin. Och varför vill vi inte vara gråhåriga och rynkiga? Mer om det och om den nya trenden buccal fat removal. Behöver vi den? Behöver vi fler allvetande skräphögar? Och hur går det med Viktorias satsning på att sluta snusa?

Dessutom: häng med på den perfekta skönhetsutmaningen …

Jag deltar på världspremiären av bok & poddfestivalen

Jag deltar på världspremiären av bok & poddfestivalen som går av stapeln i gôrfina Louise De Geer-hallen i Norrköping lördagen den 28 januari. Självklart är det inte bara jag som är där utan Cilla också, min eminenta poddkollega i podcasten Skriverier med Malin och Cilla. Vi blir intervjuade av självaste Lisa Tilling klockan kvart i tre. Innan och efter det hoppas vi på härliga samtal med läsare, förlag och lyssnare. Och andra.

världspremiären av bok & poddfestivalen, mariannes mirakel, Malin Lundskog, författare, skriverier med malin och cilla — Mariannes mirakel drar ut på nya äventyr.
Utan moppe den här gången …

Okej, det är inte bara Cilla och jag som kommer till Norrköping. Det är fler författare. Och fler poddare. Ni hittar hela programmet här och visst är böcker och poddar en sanslöst bra kombo på en festival? Ska bli super kul att delta på världspremiären av bok & poddfestivalen. Hoppas att ni som är i Norrköpingstrakten lördagen den tjugoåttonde januari vill komma och hälsa på för ett gôtt snack.

Det här ser jag fram emot!

världspremiären av bok & poddfestivalen, malin Lundskog, podcast, författare — bilden har jag lånat från bok & poddfestivalen

Jamen, ses vi inte i Norrköping, så ses vi här snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Förresten, ni vet väl att ni är varmt välkomna att tipsa om det här till era nära och kära?

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet i veckans lista

Kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet – tänk vad mycket en liten kort vecka i januari kan innehålla ändå? Det är söndag och dags för en sammanfattning av veckan i både gott & blandat. Som min egen reflektionstund över livet, fast jag delar den med er. Alltså, vet ni: det är inte så dumt att se över hur veckan har varit. Är jag på väg i rätt riktning eller har jag svävat ut mot något som jag egentligen inte vill? Tja. lite både och tror jag …

Veckans gott

Både kvinnohistorier, kometer och kul på jobbet ska in här. Men en sak i taget och vi börjar med fredagskvällen och Kvinnohistorier

Kvinnohistorier

Jo, i fredags kväll hade vi det första styrelsemötet i stiftelsen Kvinnohistorier, som jag skrev om här, en insamlingsstiftelse som verkar för både de skrivna och de oskrivna kvinnohistorierna, från dåtid till nutid. Jag satt hemma på min ö och övriga styrelsen var i Falun. Klart att det hade varit roligare att vara på plats, men … ett ganska kort möte och de fantastiska digitala möjligheterna vi har gjorde den resan onödig. Jag har aldrig jobbat med stiftelseformen förut, ska bli jättekul. Och spännande!

Kometer och annat utonjut

Kom nyss in från en promenad med löptiksjagande hundar alldeles nyss. OMG vad jobbigt vi har det, både hundarna, Claes och jag. Men det är vacker ute. Ja, som det ju är här på ön. Och de satt ner och tittade åt samma håll nästan samtidigt båda två när jag skulle fota dem. Vackert så?

ena sekunden tittade Jackson mot mig …
… och i nästa sekund Brorsan

Ja, jag vet att jag tjatar om det varje vecka både här på bloggen och i mitt HEJA-rop (nyhetsbrevet som kommer ungefär en gång i veckan och som ni kan signa upp er till er), men det finns liksom inget slut på hur gôtt det är med UToNJUT. Andetagen, utsikten och känslan av att vara en del av något stort och enastående. Oslagbart!

Apropå att vara en del av något stort så fick jag ett meddelande från Agneta, en kompis, igår kväll om att en komet skulle vara synlig lite senare och skulle jag vilja följa med ut och kolla in den. Klart jag ville! Den gröna kometen ZTF som inte hade varit synlig på 50 000 år, syns bäst i nymåne och min försigkomna vän hade kollat in att exakt 21.55 igår kväll var det nymåne. Vem vill missa en sån chans? Tänk att de sista som såg den här kometen levde för 50 000 år sedan. Tänk vad de kommer att säga om 50 000 år om oss? Snacka om att vi är en del av något oerhört.

lördagsoutfiten: flytoverall och kikare som accessoar

Hur som: vi tog på oss våra flytoveraller och grabbade tag i varsin kikare och gick ut vid halvtiosnåret. TIll toppen av ön, ju närmare desto bättre? När vi väl kom upp till toppen (eller väl? det är ju ungefär fem minuters promenad, he he) tittade vi upp och insåg att det nog skulle bli svårt att se den där kometen. Molnigt som tusan! Men det spelade ingen roll. Vi gjorde vad vi kunde och fick en skön kvällspromenad tillsammans. I ett av mina absoluta favoritplagg.

utsikt över Rörö …
Kikaren …
och flytoverallen

UToNJUT-bonus …

Jamen faktiskt. Så här stilla kan det också vara här på västkusten!

sjöbodar, stiltje, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — spegel spegel …

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, västkusten, Malin Lundskog — Kolla in hamnen här på knippla i morse

kvinnohistorier, kometer och kul, Knippla, hamn, Malin Lundskog, Bohuslän — mer bleke

Kul på jobbet

Kvinnohistorier är ju självklart en del av detr som har varit kul på jobbet, men blandar och ger med lite annat också. Min mastermind. Wow för den och att vi utmanar varandra vidare i utvecklingen som företagare. Varje måndag. År ut och år in. I måndags hade vi ett extraordinärt peppande måndagsmöte och den energin har jag burit med mig hela veckan.

Vi kom ut med ny episod av podden Skriverier med Malin och Cilla, en av de två podcasts jag driver, i fredags. Vilket avsnitt! Ja, men. Visst är det härligt när man är sådär extra nöjd med det man åstadkommer i jobbet. Och annars.

Träningsuppdragen som jag älskar fortsätter. För några år sedan trodde jag att jag var slut som instruktör, var så jäkla trött på mig själv, mina ord, min röst (sa hon som just var så nöjd med sin egen podd?) att jag inte vill instruera mer. Men … när jag hittade balansen på mängden uppdrag blev allt annorlunda. Så, nu kör jag få och naggande goda tränaruppdrag och har minst lika kul som dem jag tränar. Kanske mer ibland, he he.

Skrivandet fortskrider och nu har jag fått repsons på ett manus från testläsare. Det är skitäskigt att skicka iväg något som jag själv vet inte är klart, men ändå behöver andras blickar på. Läsar-ögon och inte lektörs-, redaktörs- eller författarögon. Oj oj oj, vad det var kul att få kommentarerna som innebär några ändringar (precis på de områdena jag själv var tveksam till!) och sen hyst in i ugnen. Eller i alla fall skick iväg med mailen till lektör och sen? Well, vi får se. Men hoppet är som ni vet det sista som överger …

Och veckans blandat

Nä, det här är nästan … läskigt? Jag ommer inte på något annat än att det fortfarande inte är någon träning för mig (berättade om varför här, men absolut ingen fara!). Är ändå ofantligt glad och tacksam över att jag vill ha träning i mitt liv och att jag har jobbat så länge med att inspirera andra till att träna tankar och jobba i myrsteg, så … Inte hela värden. Bara lite blandat.

Men nu undrar jag: kommer jag inte på något för att jag inte vågar se skiten, eller är jag så käck att jag faktiskt ser uppsidan med … det mesta? Ja, det skulle väl vara insikten om bristen på östrogenplåster som jag bloggade om här, men samtidigt ledde det till en fin diskussion och ett varmt systerskap i mina sociala kanaler. Hmmm …

Okej. Längtar hem. Bor ju fortfarande i hyrt hus och renoverar hemma, men det är ju inte hela världen. Men annars? Har det gôtt! Och hoppas verkligen detsamma för er allihop.

Ses snart igen, tills dess HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Hur man börjar skriva en bok pratar vi om i podden

Hur man börjar skriva en bok finns det kanske lika många svar på som det finns författare. Men vi fick frågan till podden Skriverier med Malin och Cilla och vi är inte dom som är dom … Klart vi försöker svara på frågorna vi får, vi lär oss lika mycket om vår egen skriv-process som ni när vi får frågor. Så tackar för möjligheten till utveckling, allihop!

hur man börjar skriva en bok, skriverier med Malin och Cilla, podcast, författare, Malin Lundskog, Cecilia Andersson — Oh Carol!
Har ni svar på vår fråga om varför det står Soraya i texten? Hör av er

Det fyrtiofemte avsnittet av vår podcast är alltså ett frågeavsnitt och frågorna vi besvarar handlar om hur man börjar och hur man strukturerar sitt skrivande. Och även om jag skriver ´man´så handlar svaren om hur vi gör. Det finns inte en one solution fits-all, jag tror verkligen inte det. Det pratar vi också om i podden, vikten av att lita på sig själv. Och våga skriva. Strunta i slutresultatet, ha kul längs vägen och vara nyfiken på sin berättelse.

Hur börjar man skriva en bok?

Behöver jag skriva att det beror på … vem du är, vad du vill och vad du behöver. Det korta svaret är kör och gör i små steg. Det har jag skrivit om här förut och Cilla tyckte att den sammanfattningen var så bra att hon vill trycka upp det på vykort. Vad tro ni om det?

Vi tror också att man behöver en idé eller tema som man är nyfiken på och vill veta mer om. Eller en karaktär som är så spännande att man inte kan låta den vara. Ja, vi tror att det handlar om att känna ett sug för någonting. Ett sug som kommer och går under skrivandet, men som i alla fall är bra att ha i början. Och sen? Kör och gör ba´!

Hur strukturerar man sin berättelse?

Den här frågan är ju också himla spännande, precis som de andra. Och har nog lika många svar som det finns författare. Men våra svar går i stor utsträckning ut på att vi gör en grov skiss, jag gör en extrem grov skiss, på var vi är och vart vi är på väg. Det finns författare som har slutklämmen klar för sig, det har inte jag. Däremot har jag någon slags början och en diffus önskan om vart det ska barka hän, men vet att det kan ändras många gånger om under skrivandets gång.

Jag gör någon form av dramaturgisk kurva (den kan vi återkomma till senare) där jag vet att det behöver finns några vändpunkter som ställer till det för min huvudkaraktär. Med jämna mellanrum i ett manus behöver det hända grejer som gör att planer går i stöpet, vänner blir ovänner och något oväntat sker. Jag vet inte från början vad det är som ska hända utan litar på att sålänge jag vet att det ska hända något så kommer jag att styra berättelsen mot något sådant. Jo, sa ju att det är spännande att skriva skönlitterärt, he he.

Det kort svaret på frågan om hur man strukturerar sin berättelse är: Man gör som man vill. Hjälpsamt va?

Hur gör man för att hålla tråden?

Ja, här frågan jag mig till och med i podden hur man gör för att hålla den där röda jävla tråden. Oj, vad jag tycker att det är enkelt att dra igång med trådar i alla möjliga färger, men strukturen hjälper här. Ett synopsis som är så detaljerat eller grovt som man behöver, så frågan hänger väldigt väl ihop med förra frågan.

Lyssna, så får ni höra hur vi gör med alla trådar.

Hur skapas karaktärer?

Sista frågan i det här avsnittet av Skriverier med Malin och Cilla blev hur vi skapar karaktärer. Var svar på den frågan börjar med att Cilla erkänner att hon stjäl. Hon snor hejvilt av människor hon möter, kändisar och sådana hon känner. Tro inte för en sekund att jag är bättre. Jag är minst lika tjuvaktig och använder personlighetsdrag från den ena, hårfärg från den andra och vi båda bildgooglar för att lära känna våra karaktärer.

Ingen av oss har karaktärer med djup från början utan de växer fram under manusskrivandets gång. Ungefär som en vänskap, nu när jag tänker efter. Vi träffar någon, och skalar av lager efter lager med början i utseende och sedan tankar, åsikter, känslor, beteenden allt eftersom vi fördjupar en relation.

Ja, vi avslutar där. Lyssna! Jag tror att både ni som skriver, ni som vill skriva och ni som läser och är nyfikna på hur det går till bakom kulisserna hos oss som skriver har glädje av avsnittet. Det hade vi.

Avsnitt 45 av podden Skriverier med Malin och Cilla

Boktips

Jag har läst Harry Martinssons Nässlorna blomma. Fick för mig att jag ville läsa en klassiker och valde denna efter att ha hört om den i Lundströms bokradio. Vet ni, jag kan ha läst den någon gång under skoltiden, men herrenaddå … då hade jag fokus på annat än gamla klassiker. Men wow.

Cilla har läst Björn Hellbergs Vena Amoris och eftersom vi bara tipsar om böcker vi gillar, så … gillade hon den. Vi berättar båda mer i podden om varför vi gillar böckerna vi tipsar om.

Så, mina damer och herrar, läsare och författare, skribenter och annat löst folk – får vi presentera den första delen av de stora frågavsnitten! Ni har frågat, vi har svarat, åtminstone på ett urval av de frågor som skickats in på ämnet ”skrivande”. Som alltid är det författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson som försöker på sig en massa klokskaper kring just skrivandet. Go lyssning! Och återigen: stort tack för frågan om hur man börjar skriva en bok.

Här ovan hittar ni alla avsnitt ur podden. Här hittar ni alla mina blogginlägg om vår podcast.

Vi ses väl snart igen? Här på bloggen, på ön eller kanske rent av i Norrköping på bok- och poddfestival den 28 januari?

Tills dess: HEJA HEJA o massa kramar från mig, Malin Lundskog

Add Skriverier med Malin och Cilla 45: Skriverier med Malin och Cilla

Damer och herrar, läsare och författare, skribenter och annat löst folk – får vi presentera den första delen av de stora frågavsnitten! Ni har frågat, vi har svarat, åtminstone på ett urval av de frågor som skickats in på ämnet ”skrivande”. Som alltid är det författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson som försöker på sig en massa klokskaper kring just skrivandet.