Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Årets första veckans lista av både gott & blandat

Årets första veckans lista är här. Första veckan är avklarad. Levd och inte bara överlevd. Och jag gillar det här året, precis som jag gjorde med förra. Men det här känns ändå … gôtt. Fyllt av liv och jag vet att jag kommer att vara precis så modig och kreativ som jag behöver för att vara den jag vill och njuta av berg och dalbanan som ett helt långt år brukar innebära.

Kanske kände jag såhär i början av förra året också, vet inte. Men en sak vet jag och det är att oavsett om vi väljer att kick- eller smygstartar året: nu åker vi!

Podd, blogg och nyhetsbrev

Förresten så släppte vi ju årets första avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla i fredags och vi pratade massa mer än bara skrivande. Både Cilla och jag har till exempel reagerat på hur många som sammanfattade år tjugotjugotvå som ett skitår. Inte för att varken Cilla eller jag tycker att krig är bra, nedbrunna restauranger kul eller inflation och lågkonjunktur upplyftande. Men ändå. Jag ser tillbaka på ett fint och kärleksfyllt år med vänner, acceptans, bröllop och vackra avsked

Jag fick iväg årets första HEJA-rop också. Mitt nyhetsbrev, som kommer ut lika oregelbundet som från hjärtat. Klicka på länken, om ni vill signa upp er för författarskap och livsglädje från ön.

Dessutom har jag kommit igång med bloggen och det känns kul. Just nu har jag några artikelserier på gång här, bland annat den om hur man gör för att skriva en bok och den om hur sjutton man får till sitt drömliv. Är det genom att sätta konkreta mål eller genom drömmiga visioner? Stay tuned för fler inlägg på de trådarna.

Årets första veckans lista

jo, jag plockar med nyårsafton i första listan för året. Nyss hemkomna från Trysil, med rejäl förkylning och i det lånade huset var det så himla skönt att fira nyår ensamma. Bara min man och jag. Och hundarna förstås. Claes är ju fenomenal på att laga mat, så lämnade över den delen till honom. På nyårsafton också, he he. Han är också fenomenal på att planera mat när han är hungrig, så förrätten blev så stor att vi inte orkade med någon varmrätt. Kolla här, så fattar ni:

årets första veckans lista, förrätt, lobsterroll, hummer, ostron, löjrom, Knippla, västkusten
lobsterroll på egenfångad hummer, löjrom från norrländsk kompis, ostron från Grebbestad och svensk kaviar
citronfromage, dessert, nyårsafton,
Men dessert orkar man (jag) alltid. Mitt bidrag til nyårsmenyn var en hemmagjord citronig och gräddig karamell.

1 januari var jag fortfarande ganska förkyld och njöt i fula drag av tour de ski. Längdåkning är en av mina favoritsporter att titta på. Och utöva, även om jag inte åkte en meter under våra två veckor i Trysil. Hade för kul i backen med de vuxna barnen och kände nog av den där förkylningen (som jag ska sluta tjata om nu. Lovar.) så orken fanns liksom inte.

Redigering alla dar i veckan

I måndags fortsatte den stora redigeringen av uppföljaren till Mariannes mirakel. Den har jag för ungefär en kvart sedan skickat iväg till två testläsare. Nervöst och kul, jag kommer att fortsätta redigera, fördjupa karaktärer, gestalta mer och mindre under tiden. Om mindre än en månad ska manuset iväg till Cecilie, en lektör som inte går av för hackor. Kolla vad jag hittade i postboxen från henne:

författare, skrivliv, Main lundskog, lektör, redigering
fritt fram för alla er som vill att sno det här tecknet!

Och så har jag fått den här. Från en av medlemmarna i GLAD FRi STARK. Blev sådär gråtigt rörd. Visst är den fin, knappen som ska hänga med mig överallt?

Tisdagen redigerade jag mer, efter att jag hade njutit av morgonpromenad i detta:

morgonpromenad, västkusten, Malin Lundskog, Knippla, årets första veckans lista
morgonpromenad, Knippla, västkusten, utsikt, Marstrand
när vi kom till nord-sidan av Knippla blickade vi mot Marstrand. Ser ni fästningen?

Dessutom började jag småstrukturera jobb som behöver planeras. Som ni vet är jag inget fan av för noggrann planering, men vissa dela behöver ju trots allt organiseras.

I onsdags tittade till vårt hus som vi ju renoverar. Oj, vad jag ser fram emot att det blir klart. Ett rejält platsbyggt kök. Veranda. Ny entré (har bara haft ingång i källaren och där vill jag gärna låta saker och ting vara huller om buller utan att folk som hälsar på ska behöva se …). Vill ni se före-, under- och efterbilder?

I torsdags fortsatte redigeringen och dessutom tog jag tag i några avsnitt av en digital författarutbildning jag går just nu. Kul! Inspirerande! Och ju mer jag lär mig om hantverket, desto större respekt har jag för alla som skriver.

En dag med vågrätt snöande

  • Årets första veckans lista, Malin Lundskog, blogg, flytoverall, västkusten
  • Årets första veckans lista, Knippla, snöstorm, utonjut
  • Årets första veckans lista, knippla, västkusten, snö, blåst
  • Årets första veckans lista, Malin Lundskog, västkusten, knippla, flytoverall

Overall alltså, vilket plagg det är! I fredags snöade det vågrätt här på västkusten, med flingor som kändes som småspik i ögonen. Men herrenaddå vad jag är glad i min flytoverall sådana dagar. Det får gärna blåsa och snöa mer, så att jag får använda min overall ännu mer. Finns inget dåligt väder, ni vet.

Ja, sen har helgen varit fylld av utonjut och redigering. Imorgon är ny vecka och jag ska börja på nytt manus … Over and out för årets första veckans lista! Vill ni läsa tidigare veckans gott&blandat-listor, kan ni göra det här.

Ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Nygamla skrivardrömmar och nytt soundtrack i podden

Nygamla skrivardrömmar och nytt soundtrack i årets första episod av författarpodden Skriverier med Malin och Cilla. I avsnitt 44 av podden blickar vi bakåt och Cilla får mig att inse hur långt vi har kommit på resan mot att bli världens bästa författare, som vi ödmjukt drömmer om.

Vi tittar också framåt och planerar vårt år med skrivande. Hur många manus kan en författare rådda samtidigt egentligen? Lyssna på vårt resonemang kring det. Gärna lite mer noga än ni lyssnar på hur min förkylda röst tar sig an årets soundtrack-tema. Jo, för vi har ju ett sådant för varje ny termin. Den här säsongen är det namn som gäller. Här hittar ni vår spellista på Spotify:

Skriverier med Malin och Cilla – spellistan!

Gott nytt skrivarår!

nygamla skrivardrömmar, Skriverier med Malin och Cilla, författare, podcast
här kan ni lyssna på avsnitt 44 av podden Skriverier med Malin och Cilla

I vanlig ordning finns avsnittet i era vanliga podd-appar och vi är så glada för alla er som lyssnar. Som hör av er och lades extra glada blir vi när ni säger att ni gillar vår podd. TACK!

Har ni frågor om skrivande?

Ni är några som har hört av er med frågor om vårt skrivande, både av er som är sugna på att skriva själv och er som undrar mer om hur det egentligen går till bakom kulisserna. Så himla kul! Nästa avsnitt ägnar vi oss åt era frågor, hör av er om ni undrar om något som har med skrivande göra. Skrivprocesser, idéer, karaktärer, dramaturgi, redigering, råmanus, utgivning och så vidare … Vi kanske inte kan svara på allt, men vi kan förhoppningsvis stilla en del nyfikenhet.

Att ha en skrivarkompis som Cilla är guld värt och att ni hör av er om både skrivande och läsande ger författarlivet en extra guldkant. Vi låter helt enkelt våra nygamla skrivardrömmar växa och frodas!

Vill ni läsa om våra tidigare avsnitt hittar ni dem här

Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ALLA!
kram Malin

Add Skriverier med Malin och Cilla 44: Skriverier med Malin och Cilla

Nytt år! Nytt låttema! Nya skrivarplaner! Men det är fortfarande Malin Lundskog och Cecilia Andersson som resonerar skrivande i podden Skriverier med Malin och Cilla. Dessa författare som i framtiden ska bli världens bästa och som på vägen dit delar med sig av sina tankar och erfarenheter av skrivande, läsande och livet. Trevlig lyssning!

Vi är enastående på att anpassa oss till nya vanor

Vi är enastående på många saker allihop, skulle kunna radda upp hur mycket som helst som vi är världsbäst på, men här och nu handlar det om vår förmåga att anpassa oss. Till nya vanor. Nya omständigheter. Ja, till nytt helt enkelt. Om vi börjar med att stryka orden alltid och aldrig ur vår vokabulär och plockar fram en relevant storlek på backspegeln, så ska ni se vilken anpassningsförmåga ni har. Oavsett om det handlar om att skriva, träna eller något helt annat.

Utan alltid och aldrig, med backspegeln i högsta hugg

Ni vet, när vi (jag?) säger att vi aldrig kommer att klara av något eller att vi (jag?) alltid misslyckas. Det är ju rena rama lögnen och är det något vi har lärt oss sedan barnsben så är det väl att inte ljuga? Häck väck med de orden och genast öppnar vi upp för en aning (okej massor) med möjligheter. Det som har varit behöver inte alltid vara så och det som aldrig har hänt kan mycket väl ske. Eller hur?

Se tillbaka på året, eller åren eller hela livet om ni så vill. Vad gör ni nu, som ni inte gjorde då? Vad gör ni inte nu som ni gjorde då? Oavsett om det handlar om sådant som ni har blivit påtvingade genom till exempel rusande elpriser, pandemier eller oanade succéer eller sådant ni självmant har valt så vågar jag slå vad om att den anpassningen har kommit successivt. Vuxit sig fram, eller så sakteliga krympt bort. Vi vänjer oss. Vid både äktenskap och skilsmässor, vid att vara författare och löpcoacher, vid att vara föräldrar till små barn och vuxna barn, vid att bo i hus och att bo i lägenhet (tack ändå för att vi har någonstans att bo?). Ja, ni fattar.

Genom backspegeln kan vi se hur vi har utvecklats. Och hur vi har avvecklat sådant vi inte vill fortsätta med. Ibland handlar det om att vi har anammat en attityd som gör det oönskade acceptabelt och det är ju också en anpassning.

Så här funkar anpassningsförmågan vi är enastående på

Vill ni åstadkomma förändring när det gäller era vanor? Använd er anpassningsförmåga. Blicka tillbaka och se på framgångarna. Lagom ofta! Och nu när ni inte längre använder orden alltid eller aldrig så … är väl ingenting omöjligt?

Våga hoppa över jättekliven och hänga med er själva i er egen utveckling (eller avveckling). Att aktivt ta tag i nya vanor, handlar massor om att göra vanan. Vara vanan. Ofta och lite. Hjärnan orkar bara hålla motivationen uppe en begränsad tid är det en onödig kamp att jobba fram mer motivation (länk till det lättbegripliga Instagramkontot The Brain Doctor). Låt förändringarna ta tid, så skaffar du vanor som inte tröttar ut hjärnan Hur smart som helst ju!

Här hittar ni ett matigt inlägg om hur ni skaffar goda vanor. I det länkar jag dessutom till flera andra inlägg som jag tror att ni gillar om ni gillade det här.

Som ni ser, det är faktiskt ganska enkelt. Att anpassa sig. Vi är enastående, även om vi har en förmåga att krångla till det och inte lita på att det enkla har en nästan löjligt stor effekt. Lita på det lilla stegets kraft och läs gärna min bok GLAD FRi STARK. Där hittar ni mer om goda vanor, självsabotage och modellen jag tipsade om i inlägget Gör det här innan ni sätter fart på 2023.

Det trodde jag aldrig …

vi är enastående, goda vanor, anpassning, motivation, malin lundskog, Trysil, snowroller
för en vecka sedan ville jag aldrig någonsin i hela världen lämna detta

Det här inlägget kom till när jag igår kväll satt framför brasan på en vindpinad och regnblöt Knippla, trött som tusan och skrollade igenom bilder från vår skidresa till Trysil, som ni kan läsa lite om här. Hittade den här bilden som min svärdotter knäppte och minns att jag stod där i snäll och sa något i stil med att jag aldrig ville lämna snön. Och de vuxna barnen. Jag fortsatte med att tynga mig med att jag kommer att sakna ihjäl mig. Men. Som sagt. Där satt jag. På ön. Och älskade livet. Ja, jag sa ju det: vi är enastående på att anpassa oss och medan vi gör det pågår livet och det vill vi ju inte missa. Njut av nuet. Se tillbaka på era framgångar och fortsätt. Leva!

Over and out, nu sätter jag mig och redigerar ett manus som ska vara hos lektör om en månad. Det är verkligen något som har hänt under året: att jag har avsatt mer tid till skrivandet. Och voíla: Mer skrivande, mindre tid till annat, men hey! Man anpassar sig …

Ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ALLA enastående anpassningsbara.
Kramar Malin Lundskog

Hur gör man för att skriva en bok?

Hur gör man för att skriva en bok undrade en av mina härliga följare på Instagram för ett tag sedan. Jag gav henne inte alls det svar hon ville ha, för när man ställer en sådan fråga hoppas man på någon slags manual eller checklista. Eller hur? Vill ni se vad jag svarade i en film, hittar ni den här. Annars, kan ni ju läsa svaret här:

Kör och gör, skriv bara skriv!

Jamen ni fattar. Frustrerande svar, eller hur? Jag fattar också det. Men för mig är det där det börjar. Hur sjutton ska man annars kunna testa sin idé, hitta sitt språk, lära känna karaktärerna, inse vilka trådar som är värda att följa och vem man själv är som skrivande människa?

Ett svar som gör att man själv får tänka till och lära känna sig själv som skribent är väl ändå inte fy skam? För vad ett sådant här svar gör är att det väcker följdfrågor, som man kanske inte hade funderat över om man hade fått en tipslista med helt missanpassade tips serverade på silverfat. Är ni med?

Och ja, jag fick följdfrågor. De ska jag självklart besvara, men en sak i taget. Sätt er ner och skriv, ni som längtar efter att skriva en bok. Kör och gör! Principen funkar inom träning och hälsa precis lika bra som inom skrivandets och säkerligen många andra världar.

Först kommer kanske en idé?

Okej, en korrigering till mitt svar: Allt börjar med en idé. Om något man vill skriva om. En viktig fråga, en oviktig och underhållande fråga, en karaktär man vill utforska eller … ja, en idé helt enkelt. Men vill man skriva en bok tror jag att idéer är det sista problemet (hej, alla kreativa popcornhjärnor!)

fler frågor, mer skrivande

Jag blev hur som helst glad över både frågan och följdfrågorna. Återkommer som sagt till dem här på bloggen och även i podden Skriverier med Malin och Cilla Har ni frågor om att skriva böcker eller författarskap? Ställ dem gärna!

Ni som vill utveckla ert skrivande och ge er tid att skriva kanske är sugna på skrivretreatet Bok Ohoj som jag håller i maj? Ni hittar mer om skrivretreatet här , det finns fortfarande plats kvar.

Och ni som undrar vad jag har skrivit, hittar mina böcker här.

Vi ses snart igen! Tills dess: HEJA HEJA ER! Njut av utsikten …
Kram Malin Lundskog

hur gör man för att skriva en bok, västkusten, Malin Lundskog, Knippla
här spelade jag in filmen jag länkade til högre upp för er som vil njuta av utsikten en stund

Jag är generellt anti tipslistor. Inom skrivande och hälsa, som är de områden jag är verksam i, finns det väldigt sällan en manual eller tipslista som passar alla. Vi funkar så olika både vad gäller motivation och hur vi tycker om att jobba att jag inte vill pracka på någon tips som kanske inte als funkar för denna någon. Däremot kan jag berätta hur jag gör, vad som funkar för mig och också hur andra, både kunder och kollegor, gör.

Här kan ni läsa om hur jag gör för att gå från idé till färdig berättelse. Kanske kan det inspirera någon av er?

Ses snart! HEJA på sålänge.
Varma kramar Malin Lundskog

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Nytt år. Va? Redan? Jag som inte har hunnit med varken det ena eller det andra, inte fått koll på det tredje och inte är heeelt på det klara med vad 2023 innebär för mig. Vad jag vill att det ska innehålla. Eller vem.

Och allt det där är precis som det ska. Jag behöver inte kickstarta igång nya år eller ha nyårslöften jag ändå inte håller. Jag menar, rivstarter och nyårslöften har en tendens att skita sig. Det vet jag av både egen och andras erfarenhet (mer om självsabotage och allt eller inget här och om brutna nyårslöften här).

Just nu ligger det nya året som ett oskrivet blad. Sådär snyggt och fyllt av alla möjligheter i världen. Ja, ni vet. Som den där första sidan i en ny anteckningsbok. Man vill liksom inte börja skriva i den, för tänk om man börjar på fel sätt? Eller skriver fult? Men hörni, året börjar nu oavsett om vi är redo för det eller ej. Lika bra att hänga med va? Även vi alla kan ta det i vår egen takt.

Nytt år är som oskrivna blad i en ny fin anteckningsbok

Nya år och nya anteckningsböcker har också det gemensamt att de blir påbörjade. Året utan att vi kan göra något åt det i och för sig, men det här är ändå en jämförelse jag är himla nöjd med, så bare with me. Nya år och nya anteckningsböcker blir använda. Och ibland kanske slarvigt hanterade med stress och kaffefläckar, ibland inte hanterade alls. Typ bortglömda.

Men när den där sista dagen på året kommer eller den sista sidan i anteckningsboken är fullklottrad, då är jag ändå glad att jag hade dem. För utan årets gång inget liv. Och precis som i livet under året, i anteckningsboken ryms allt det där röriga i livet sida vid sida med klarheter. Utveckling. Insikter. Och påminnelser om jag tamejtusan är och gör mitt bästa, även om mitt bästa har riktigt jävla låga nivåer ibland. Så har också året rediga lågvattenmärken. Som krig. Nedbrunna drömmar. Manus som inte blir antagna.

De mest obegripliga sidorna i anteckningsboken skulle jag kunna riva ut om jag vill. Om jag vill … Är inte säker på att jag vill det. Utan dem ingen rättvis utvärdering. Utan de sämsta dagarna på året, eller de mest osammanhängande och oläsliga sidorna i anteckningsboken kan jag ju inte se allt jag går igenom för att vara och bli den jag vill. Och det vill jag kunna. Ju. Vi måste nog igenom en del skit, idiotiska tankar och ofokuserade dagar för att inse vad som hjälper oss vidare, tror ni inte det?

Jag smygstartar året med kreativt mod

De senaste åren har jag vägrat nyårslöften. För mig passar det mycket bättre med manifest (visst låter det storslaget?). Eller intentioner. Ledord. Teman. Ja, som en mental mini-visionboard med kraftfullt innehåll som sätter mig i rätt riktning och ger livet flexibilitet. Som gör att jag inte måste ha vägen klar för mig, inte de exakta resultaten jag vill nå utan mer känslan jag vill att livet ska ha och hur jag kan bidra till den känslan, för både mig själv och andra. Ja, för det där med andra är viktigt tycker jag. Jag vill att min intention ska göra skillnad för både mig och andra. No woman is an island och så vidare. Och i år lutar det åt att min intention kommer att handla om kreativt mod. Va? Skrev jag just ut det?

Har knappt vågat erkänna det för mig själv. Men. Ja. Kreativt mod. Så där lagom luddigt än så länge. Men ändå ord som gör att jag kommer att ha ögonen mer öppna i en viss riktning. Som får det att pirra gôtt i magen. Men, det där kommer jag tillbaka till. Eftersom jag väljer bort kicktartande av både nya år, nya intentioner och nya vanor så smygstartar jag. Med den diffusa inramningen kreativt mod. Och tilliten till att det klarnar längs vägen.

Var inte försiktig med vad du önskar

Och vet ni vad? Förra året var mitt manifest utrymme, som ni kan läsa om här. Ibland undrar jag om det är därför restaurangen brann ner? För att jag manifesterade mer tid (=utrymme) att skriva. Herrenaddå. Sa ju att det funkar, he he. Men, hoppas inte såklart att det funkar riktigt så bra. För vem sjutton vågar önska sig något om det har den effekten? Nej, jag tror inte att vi ska vara försiktiga med vad vi önskar.

Det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften

Snart ska vi gå vidare i den stora ”så här skapar du ditt 2023-skolan” som jag inledde under rubriken Gör det här innan du sätter riktningen för 2023. Ville bara önska gott nytt år först. Och säga att oavsett om du har ett bästsäljande manus eller hälsosammare vanor på önskelistan på året, så ta´t lugnt. Det blir som det ska. och det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften. Lovar!

det blir nytt år utan kickstarter och nyårslöften, malin lundskog, författare, mål, intention, manifest
gott nytt år från årets första morgonpromenad
(ja, hönsestriks-vantar från förra året och egenstickad mössa från för ungefär tjugo år sedan)

Ses snart igen, tills dess: HEJA HEJA dig och det nya året!
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday