Bloggen - Sida 126 av 384 - Malin Lundskog

Öka kreativiteten genom diagonala rörelser

Öka kreativiteten genom diagonala rörelser med kroppen, väldigt gärna i slow motion. Med diagonala, långsamma rörelser ger vi hjärnan en extra utmaning och stimulerar vår kreativitet genom att tvinga fram kopplingen mellan höger och vänster hjärnhalva. Mellan förnuft och känsla och mellan logik och motorik.

Exempel på diagonala rörelser du kan göra direkt

Stjärnan, som övningen med armar utåt sträck och ett ben i luften kallas. Balansen utmanas direkt och sedan dra ihop det lyfta benets knä med motsatt armbåge. And repeat några gånger. Långsamt.

Hälsande hunden. Stå på alla fyra, med ena benet och motsatta armen utsträckt. Dra sedan ihop de lyfta tentaklerna under magen. Upprepa. Långsamt, som sagt.

Tittut, hälsar hunden Jackson när jag gör hälsande hunden …

Sågen, eller the raw, kallar vi den här inom pilates. Men strunt i vad övningen heter. Sitt på rumpan med benen isär, sträva med ena handen mot andra foten i en gosig rotation. Upprepa så mycket du vill och kom ihåg att långsamt är bäst i det här fallet.

Utöver de här rörelserna är monotona rörelser outstanding när det kommer till att träna för hjärnan och vår kreativitet. Löpning och längdskidåkning till exempel. Höger arm och vänster ben samarbetar i rörelser som inte kräver något av hjärnan utan löper på (he he he) av sig själva.

Kroppen och knoppen hänger självklart alltid ihop och det du utsätter kroppen för når knoppen och vice versa. De diagonala, korslaterala för er som vill svänga er med ord, rörelserna har en extra effekt när det gäller att sätta öka kreativiteten.

Öka kreativiteten

Det är inte bara nu, när jag ägnar mig mer åt författarskapet än någonsin tidigare, som jag behöver vara kreativ. Att driva eget kräver kreativitet. Skapa tjänster, utveckla tjänster, skriva artiklar, marknadsföra och skapa föreläsningar är också exempel på när kreativiteten betyder mycket.

Är det inte helt enkelt så att kreativitet hjälper oss att vara människor, oavsett om vi är författare, konstnärer, egenföretagare, anställda, studerande, arbetslösa eller pensionärer? Kreativiteten gör livet lättare och definitivt roligare, om ni frågar mig. Vad säger ni?

Och där fick ni också en inblick i min outfit när jag sitter och skriver. Träningstights, hundbitna ulltofflor och tjocktröja. Älskar mjukiskläder och det bästa är att när jag tar den lilla pausen är jag alltid redo för en diagonal rörelse och hundgos.

Vill ni läsa fler tips på enkla rörelser som gör gott för både kroppen och knoppen? Läs Stå upp för dig själv och din hälsa till exempel. Dessutom hittar ni härliga möjligheter med att flåsa sig till fokus här Flåsa för fokus och kreativitet.

I vårt fyrtionde avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla pratar vi också kreativitet och hur vi får den att öka.

Ha så kul och hälsosamt med dina diagonaler idag. Ses snart igen!

Massa varma kramar Malin Lundskog

På bilden gör jag en diagonal övning som fungerar precis lika bra i stående position. Vill du utmana balansen mer väljer du min variant!

Min bokturné går till Torslanda, Frölunda och Knippla

Min bokturné börjar i Torslanda, på Torslanda bokmässa, fortsätter till Frölunda bibliotek och går sedan tillbaka till julmarknad här på Knippla. Underbart är kort?

Torslanda bokmässa den tjugosjätte november kan ni läsa mer om här. Hoppas att ni kommer, jag både hoppas och tror att det blir en hejdundrande dag,

Bokmingel med lokala författare

Den trettionde november är det bokmingel med författarscen på Frölunda bibliotek, i Frölunda kulturhus. Då kommer jag att prata om att min utgivningsresa. Hur hittade jag förlag, varför ser omslaget ut som det gör och vad fick jag hjälp med av förlaget. Bland annat.

Frölunda är hemmaplan för både karaktärerna i Mariannes mirakel och mig, innan flytten ut till Knippla. Det känns faktiskt galet roligt att få komma dit och prata böcker och författarskap. Jag hoppas att ni är fler som tycker att det låter kul och vill komma!

Mina böcker på Knippla julmarknad

Min minimala författarturné avslutas (för nu) på Knippla julmarknad den tredje december. Det blir mysigt det också med hantverk, bakverk, böcker och tomteparad. Ni är varmt välkomna ut i övärlden, ni som inte redan är här.

knippla, källö-knippla, författare, min bokturné, Malin lundskog, — ute på ön blir det julmarknad med julbak, hantverk och mina böcker.

Ja, that’s it. Min bokturné där jag tar med mig romanen Marianne mirakel och eventuellt några ex av hälsoboken GLAD FRi STARK. Först we take Torslanda, then we take Förlunda och Knippla. Kan det bli bättre? Och ni får vara med på allt om ni vill. Det vill jag!

Vi ses igen,
tills dess heja heja dig och massa varma kramar från mig, Malin Lundskog

Sanningen om hundlivet och stillsamma tårar

Sanningen om hundlivet hemma hos oss är att vi definitivt, absolut och till hundra procent har de goaste hundarna man kan ha. Så mycket kärlek, glädje, bus, lugn, energi, avslappning och nyfikenhet i våra springer spaniel-killar att det är ofattbart. Och samtidigt så mycket anpassning. Men, det är värt det. Alla dagar i veckan.

sanningen med hundlivet, knippla, springer spaniels — Jackson och Brorsan

Jag tänker inte ens på hur mycket vi anpassar oss med tider och promenader och att inte kunna dra på äventyr hur som helst fast vi bara är två vuxna människor i hushållet. Det är som med allt annat i livet: Vi vänjer oss. Dessutom är detta livet med hund och jag älskar det. Nästan jämt …

En grej med vår lille Jackson är nämligen sjukt jobbig. Sjukt! Vi tränar och tricksar och gör allt vi kan för att få slut på eländet, men hittills går det sådär. Tack för tålamod och väldigt bra tips Lillys hundkurser och Nya varvets hundskola (följ länkarna till mina favorithundkurser och -ledare.)

Sanningen med hundlivet

Jackson jagar löv! Han är som besatt. Rycker och drar i kopplet när han är kopplad för att komma åt löven som rör sig (hallå bor på en blåsig ö …). Han dyker in under buskar för att komma fram med hela lövhögar och han får in löv bakom leksaken han oftast går runt och bär på. Ser med fasa fram emot vinter och halka och undrar på riktigt när han drar första axeln ur led …

Sanningen med hundlivet är inte bara gos och kel och lek och härligt spring i bergen. Det är bad i gyttjepölar, sand i sängen, kräks på mattor, trasiga bajspåsar och hysterisk lövjakt också. I det stora hela är det alltså alldeles … alldeles underbart och ger livet väldigt mycket liv. Men den här veckan fick lövjakten ta plats i veckans gott&blandat här på bloggen för att det har varit mycket sånt. Eller så är det jag som har varit extra trött? hur som helst. En glimt från livet med hund. Lite som livet i största allmänhet?

Stillsamma tårar

Ja, jag kanske är trött och det är som det är med det. Kanske är det därför jag har gråtit en del i veckan. Eller så är det klimakteriet som jag tror har varit anledningen till mängder av mina tårar under några år. Hur som helst så har jag gråtit en del. Såna där härliga tårar. Stillsamma. Vemodiga. Och vet ni, jag älskar vemod. Det är något vackert över vemod, tycker ni inte det? Jag tycker att vemod är fyllt av kärlek och något slags bevis på det där vi alla vet: att allt är föränderligt.

Som ni vet, ni som har hängt med mig ett tag, så älskar jag naturen. Att vara ute och röra mig bland bergen på ön. Kunna se ut över havet. Jag får energi av det och jag har också kommit på att i det som finns där ute har jag också lättare för att gråta när jag behöver gråta. Och det har jag tydligen behövt den här veckan. Kan ni tänka er nåt bättre ställe att fälla stillsamma tårar på än platsen med utsikt över detta? I det vädret? Kanske inte är gråväder, utan gråtväder. Som gjort för tårar ju.

sanningen med hundlivet, tårar, utsikt, bohuslän, havet, västkusten, moln, knippla — gråtväder?

sanningen med hundlivet, utsikt, knippla, färja, bohuslän, västkusten — gråtutsikt där grått är flott och gult allt annat än fult

Styrketårar

Igår satt jag och blickade ut över det här och fällde några sköna tårar över Börje Salming (har ni sett klippen från Maple Leaf Garden? Så mycket känslor!) och Sven-Bertil Taube (alla Evert-låtar jag är uppvuxen med!), kärleksfulla tårar över mina fina barn och varma tårar över mina föräldrar. Och samtidigt reflekterade jag över gråt. Varför i hela jävla världen skulle det vara en svaghet att gråta? Jag sparar reflektionerna till ett eget blogginlägg, men herregud vad jag känner mig stärkt av gråt! Är det därför det heter styrketårar, he he?

Sen torkade jag både tårar och snor och gick jag hem till vårt tillfälliga hem (renoveringen ni vet) och grät till de sista avsnitten av The Split på SVT. Som jag gillar den serien. Har ni sett?

Vilken vecka! Är oändligt tacksam över mitt liv med både hundar och tårar och känner mig som ett skolexempel på att det inte handlar om hur man har det utan hur man tar det. Hur som helst hoppas jag att ni har det finemang ni också.

Vill ni läsa fler veckorapporter hittar ni dem här: Veckans gott&blandat

Vi ses snart igen. Tills dess: heja heja er!
Varma kramar Malin Lundskog

Vår fyrtionde episod av Skriverier med Malin och Cilla

Skriverier med Malin och Cilla, vår fyrtionde episod, författare, podcast

Vår fyrtionde episod av Skriverier med Malin och Cilla är fylld av idéer. Var får vi idéer ifrån? Vad gör vi med idéer som andra kommer till oss med? Och vad har Cillas virkade mormorsrutor med allt att göra. Mmm … man undrar ju.

Var kommer alla idéer från?

I det här avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla pratar vi självklart om vårt författarskap. Det är ju liksom vad podden går ut på, att ta med er läsare och våra författarkollegor in bakom kulisserna till våra skrivande liv. Cilla har fullt upp med sina tre (!) releaser av Ur skogens mörker. Jag fyller en stor del av tiden med att låtsas att jag jobbar som författare genom att delta i NaNoWriMo. (Att jobba som och att vara författare är inte riktigt samma sak, men det pratar vi inte om i podden, det är min reflektion på att jag just skrev att jag låtsas.)

Temat för avsnittet är idéer och det är ett lika outsinligt ämne, som antalet idéer i världen och väldigt kul att prata om och reflektera över. Hoppas att ni tycker att det är intressant att lyssna på vårt samtal om idéer och kreativitet.

vår fyrtionde episod, Skriverier med Malin och Cilla, Malin Lundskog, Cecilia Andersson, författare, podcast — … och Cilla sjunger ´Jag väntar´ så vackert så man gråter.

Vår fyrtionde episod av podden

Vet ni vad? Vår fyrtionde episod av podden Skriverier med Malin och Cilla kommer ut på årsdagen av releasen av min roman Mariannes mirakel och dessutom samma dag som Cillas spänningsroman Ur skogen djup släpps. Elfte november alltså, en högtidsdag i våra författarliv. Hurra?

Här kan du lyssna på avsnittet, där vi dessutom inför en ny punkt på innehållslistan: språkfrågan.

Skriverier med Malin och Cilla, episod 40

Boktipsen

Jamen, såklart. Boktips. Inget avsnitt utan dem. Den här gången tipsar Cilla om Ensamt vittne av mina vänner från Fåröakademins skrivretreat, Lisa Bjerre och Susanne Casserfelt. Den är så bra att det blir ett av poddens dubbeltips, eftersom jag har tipsat om den tidigare.

Jag har läst Dit du går följer jag av Lina Nordquist, som blev vald till Årets bok. Läs den. Långsamt …

Förresten, det är himla kul att höra från er som lyssnar, jag hoppas att ni vill fortsätta så! Vill ni kan ni läsa om våra tidigare avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla.

Vi ses snart igen här på bloggen, podden kommer varannan fredag och ni vet väl att ni kan prenumerera på både den ena och den andra kanalen?

Varma kramar från Malin Lundskog

PS. Idag kan vi även lyssna på Sringsteens nya album. Sa ju högstidsdag!

Skriverier med Malin och Cilla 40

Ideer, boktips, julserviser, Nanowrimo, mormorsrutor – blandningen är stor när författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson resonerar sig fram i detta fyrtionde avsnitt. Som alltid i podden Skriverier med Malin och Cilla kan ALLT kopplas till skrivande och böcker. Denna underbara värld där vad som helst kan hända, speciellt med tanke på alla ideer som kommer kors och tvärs. För egentligen är det just idéer som är temat frö avsnittet …

Trevlig lyssning!

Den analoga revolutionen i min digitala värld

Den analoga revolutionen! Ja, det är faktiskt en revolution i min digitala värld och mitt ivrande för online-möten och jobba hemifrån och spara på papper och så vidare. Men vet ni vad: Jag har släppt min digitala kalender. Av flera olika anledningar. Det började med att jag ville få kontroll över mitt liv och min tid och längs vägen har jag upptäckt att jag har inte alltid en kalender med mig och kan inte säga ja eller nej direkt. Det ger mig tid att känna och tänka.

Sedan september förra året är det papperskalender som gäller för mig. Igen. För det var ju så det var förr (vad nu förr är? Låter väldigt längesen …) Då fick jag fullständigt spel och insåg att mycket av min upplevelse av att jag inte hade kontroll på varken mitt liv eller min tid berodde på min digitala kalender. Jag fick ingen överblick!

den analoga revolutionen, Malin Lundskog, kalender, Riple paper, planering, skriva för hand — Välanvända! Både kalenderns och pennan (min bästa signeringspenna!) från Riple Paper

Och jag glömde av vad jag hade lagt in i kalendern. Det är inte samma sak att knappa in något i telefonen eller datorn som det är att skriva ned något för hand. Penna mot papper.

Papper och penna, helt enkelt

Känslan av kontroll och att minnas bättre när man skriver med papper och penna istället för att knappa med telefon, dator eller platta är inte bara en känsla. Forskning visar att vi minns bättre när vi använder papper och penna. Skönt ändå, när man får bevis för sin känsla? Vill ni läsa mer om forskningen kring det hittar ni en blänkare om fördelen med att skriva analogt här.

En annan fördel med att skriva med papper och penna är just förmågan att skriva för hand. Kommer ni också ihåg när man satte en ära i att skriva snyggt? Tränade på lektionerna och gjorde sina egna stilistiska val på fritiden. Ja, som att göra hjärtan istället för prickar över i till exempel. När jag var som mest digital upptäckte jag att jag inte kunde skriva för hand längre. Eller kunde, kunde jag, men det blev skitfult. Oläsligt. Även för mig själv. Och det kändes avigt i handen. Som om motoriken inte var med mig längre.

den analoga revolutionen, anteckningsblock, nuuna, Malin Lundskog — Älskar känslan av en riktigt go penna mot ett riktigt gott papper.

Min nya kalender

Eftersom det var mitt i ett år när jag till slut kom fram till att jag ville köra analog planering igen trodde jag inte att jag skulle hitta någon (snygg) kalender, men då visste jag inte att jag skulle få tipset om Rifle Paper Co när jag klev in i min favoritpappers- och pennaaffär i stan, Rum för papper. De hade en kalender som började i augusti och räckte i ett och ett halvt år (bilden högst upp). Halleluja!

För nästa år har jag valt en kalender från Nuuna. Älskar deras anteckningsböcker, både för kvalitén på pappret och designen. Anteckningsböckerna väljer jag alltid på prickat papper, inte så uppstyrt som randigt eller rutigt och inte så totalt okontrollerbart som helvitt. Vad föredrar ni?

den analoga revolutionen, kalender, 2023, papperskalender, nuuna, Malin Lundskog — Kalendern som redan innehåller några roliga grejer för 2023.
Snygg va?

den analoga revolutionen, kalender 2023, nuuna, Malin Lundskog — mina dagar framöver

den analoga revolutionen, nuuna kalender, 2023, överblick — mina dagar framöver

Fler anteckningsböcker och kalendrar åt folket

Tack vare analoga kalendrar och anteckningsböcker och dessutom mitt morgonskrivande för hand, så har jag hittat tillbaka till en go känsla i handen igen. Skrivande kommer naturligt och det är tamejtusan en befrielse.

den analoga revolutionen i min digitala värld, anteckningsbok, Nuuna, skrivrutin, morgonrutin, Malin Lundskog — I den här anteckningsboken från Nuuna, skriver jag just nu varje morgon. Får se vad det blir när det blir full …

Den analoga revolutionen ger tid för reflektion

Som jag skrev i inledningen, så bar min analoga revoultion med sig att jag upptäckte friheten i att inte tacka ja (eller nej) till både trevligheter och annat direkt. Jag har inte alltid med min papperskalender och vet ni, det här minimerar risken att jag trycker in för mycket i kalendern. Hur smart som helst om jag får säga det själv, eftersom jag är väldigt vältränad på att säga ja och går igång på nya grejer, fler uppdrag och annat som tillslut knôr kalendern så full att det inte finns utrymme för någon som helst flexibilitet.

Flexibilitet är nödvändigt och utrymme är mitt ord för i år, såatteeeee … Men berätta nu. Hur gör ni med kalendrar och anteckningar? Papper och penna, digitalt eller både och (been there, done that också)? Berätta!

Vi ses snart igen, eftersom det ändå är här vid datorn som jag skriver det mesta och också det sätt de flesta av er och jag har kontakt genom. Det digitala. Blandat är bäst?
Varma kramar Malin Lundskog