Bloggen - Sida 127 av 384 - Malin Lundskog

Väldigt vackert, vader som läker och vaccin

Väldigt vackert är en bra sammanfattning på veckan. I alla fall som jag kommer ihåg den. Kolla bara in himlen! Alla fotona är från igår eftermiddag. Först gick jag en eftermiddagspromenad runt ön efter en regnskur och bara en stund senare kom månen och lyste upp under kvällsdoppet. Det där kvällsdoppet var kanske ett eftermiddagsdopp egentligen, men det blir ju mörkt ganska tidigt så det kändes som ett kvällsdopp.

väldigt vackert, knippla, bohuslän, röddeviga, Malin Lundskog, vatten — solnedgången på västsidan av Knippla

väldigt vackert, regnbåge, knippla, västkusten, badplats, Malin Lundskog — på andra sidan ön hittade jag regnbågen

väldigt vackert, regnbåge, himmel, knippla, västkusten, Malin Lundskog — hittade faktiskt en skatt också …
Min man kom med humrar i båt ungefär där regnbågen gick ned i vattnet!

väldigt vackert, månsken, mångata, kallbad, kalla bad, västkusten, bohuslän, knippla — Och i det här vackra tog jag ett kvällsdopp med en kompis.
Både månsken och kompisar är ju något väldigt vackert.

Tänk att jag får vara här. Med månar och solnedgångar och regnbågar. Vackert som livet självt och just igår tänkte jag mycket på det. Kanske för att det var allhelgona, kanske för att jag mötte alla de här himlarna på min lilla ö inom loppet av en timme.

Tog det väldigt vackert med den läkta gubbvaden

Kommer ni ihåg att jag ojade mig över min onda vad för ett tag sedan? Efter veckor av rehab på olika sätt så känns den riktigt riktig bra igen. Jag har till och med lufsat runt i löparspåren två gånger den här veckan och … det är något så satans vackert att få lov att känna kroppen. Känna den jobba, blir varm, svettig och flåsig av att jag rör mig. Herregud vad jag tycker om min kropp extra mycket då!

väldigt vackert, löpare, Malin Lundskog — tog det väldigt vackert när vi sprang runt i bergen igår, hundarna och jag …

Förresten, när jag skriver löparspår så är det inte just spår jag menar. Jag springer (förlåt, lufsar är nog ett mer korrekt uttryck i sammanhanget) gärna ute i bergen. Det tycker både jag och mina fyrbenta löparkompisar är mycket roligare.

Och så fick vi en dos vaccin till

Första vaccindosen grät jag när jag fick. För att det var så vackert allting. Så hoppfullt och fint att vi närmade oss möjligheten att ses igen allihop. Nu har jag nästan glömt av det där med pandemi (också vackert, att man kan glömma) och är glad att vi kom ihåg att vi kunde få vår fjärde dos nu, min man och jag. Check på den och även om känslorna kring vaccinet inte är så stormiga och leder till tacksamma tårar längre, så är det ändå himla fint att vi har möjligheten tycker jag.

I och för sig tror jag att jag är immun mot covid, för vad jag vet har jag inte haft det …

vaccin, covid, Malin Lundskog — fredagsmyset på vårdcentralen!

Gott & blandat från veckan som gick. Kom inte och snacka ner november alltså! Häromdagen skrev jag om att jag deltar i NaNoWriMo i år, så en stor del av veckan har jag ägnat åt att skriva. Ni kan läsa mer om hur jag deltar i national novel writing month efter mina egna regler här.

Hoppas att ni också har haft en vacker start på november och att månaden fortsätter på samma sätt. Berätta gärna vad ni gör i höstmörkret (älskar mörka kvällar, har jag sagt det? Tända ljus, mysa inne och slippa trängas med folk ute … )

Ses snart igen, här på bloggen och/eller på Torslanda bokmässa tjugosjätte november och/eller Frölunda bibliotek trettionde november!

Just det ja: vill ni läsa fler gott & blandat, som jag återkommer till här på bloggen varje söndag, så hittar ni länkar till dem här: Veckans gott & blandat

Kram så länge!
Malin Lundskog

I Mitt perfekta liv släcker vi bränder så gott vi kan

I Mitt perfekta liv, podden med det nya namnet ni vet, släcker vi bränder så gott vi kan. Man skulle kunna tycka att det inte brinner i ett perfekt liv, men om det nu gör det kan det väl inte bli mer perfekt än att vi gör så gott vi kan?

MItt perfekta liv, episod två

Andra avsnittet av fotograf Viktoria Davidssons och min podd Mitt perfekta liv är här och vi pratar om branden på Knippla bland annat. Viktoria berättar om alla värmande ord hon fick efter förra avsnittet då vi pratade om sorgen efter hennes mamma och jag ifrågasätter människors ifrågasättande av släckningsarbetet.

Dessutom avslöjar jag mina innersta tankar som dök upp när branden härjade som värst här på ön. Har mitt författarskap ställt till det i huvudet på mig? You tell me …

Vi återkommer till att glädje och sorg hänger ihop och att man kan skämta och vara ledsen samtidigt.

Vill du lyssna på avsnittet kan du göra det här nedanför, eller i din vanliga poddapp.

Det om att vi släcker bränder så gott vi kan

Mer om namnändringen från Min perfekta kropp och första avsnittet av podden hittar du här.

nytt poddavsnitt 2: Mitt perfekta liv 2

Viktoria tycker att folk som sparkar på den som ligger kan dra nåt gammalt över sig och båda är överens om att det är bra att tvingas leva i skiten för att ta sig igenom den. Malin berättar om hur hon mitt i sitt feelgoodroman-liv på den lilla ön Källö-Knippla i södra Bohuslän släckte en brand så gott hon kunde. Ändå brann hennes restaurang ner.

Enjoy!

Jag slutar när vi är som bäst allihop

Jag slutar när vi är som bäst, både medlemmarna i mitt onlineprogram GLAD FRi STARK och jag. Hur jag nu kan veta det förresten? Men även om vi inte är bäst, så är vi ju bäst just för stunden och jag vet att kvinnorna som har hängt med mig i flera år nu är väldigt redo att att sköta sig själva. Och jag är redo att öppna nya dörrar i livet. Eller kanske snarare ha tid med några redan öppnade som jag vill utforska mer. Vad finns bakom dörren till mitt författarskap till exempel? Och dörren som det står skribent på, den har jag än så länge bara hittat nyckeln till. Inte öppnat …

Jag stänger dörren till GLAD FRi STARK som under flera år har varit min stolthet. Som en trygg hamn för samtal om allt där dömande inte existerar. Och jag slutar när vi är som bäst. Eller jag slutade, för vi hade avslutning för en vecka sedan. Idag är första torsdagen på jag vet inte hur många år som jag inte träffar kloka, nyfikna, starka kvinnor som inser att de är värda all kärlek och utveckling i världen.Och det är precis som det ska med första gånger, avslut och nya börjor: läskigt pirrigt, vemodigt och alldeles … alldeles underbart!

jag slutar när vi är som bäst, Malin Lundskog, författare, Glad Fri Stark, hälsa, online, Knippla — huuuuuur fina?

”Jag är vansinnigt klok”

För en vecka sedan drack vi champagne och jag fick de här fina blommorna. För en vecka sedan uttryckte en av medlemmarna att hon ville ha en t-shirt som det står ”vansinnigt klok!” på. En av de andra sa att hon har lärt känna sig själv genom oss andra. Och någon sa att hon nu kände sig trygg tacksam och jävlig glad. Inte konstigt att jag fällde en tår då, eller hur?

jag slutar när vi är som bäst, glad fri stark, Malin Lundskog, författare — vad säger ni om tishan?

En av de stora fördelarna med att leva nu är att det faktiskt står oss fritt att välja. Och välja om. Att testa nya vägar, öppna nya dörrar och stänga gamla. Kanske visar det här sig vara rena rama galenskapen, men som med allt annat vi gör i livet, så är jag säker på att jag kommer att lära mig något i alla fall. Och är det något jag aldrig vill sluta göra (såvitt jag vet just nu) så är det att lära nytt. Att utvecklas och utforska. Vad säger ni, är vi färdiga med vår utveckling någon gång?

Och en parentes apropå nyfikenhet och lära nytt: jag har hittat in på TikTok. Ni som är där är självklart mer än varmt välkomna att följa mig där. Min plan just nu är att där är det enbart författarskapet som gäller. Och en del ö-liv på det …

Ses snart igen, tills dess:
varma kramar Malin Lundskog

PS. min bok GLAD FRi STARK finns fortfarande kvar, den hittar du mer om här.

NaNoWriMo 2022 eller skam den som ger sig?

NaNoWriMo 2022 börjar *trumvirvel* idag och gissa vem som är med? Kanske värt en trumvirvel igen, även om årets skriv-utmaning bara har börjat. Men jag är med! Och jag har skrivit fler än tvåtusen ord på min tredje roman. Bra start ändå, eller vad säger ni?

NaNoWriMo 2022, författare, Malin Lundskog, Bohuslän, västkusten, Göteborg, roman — dagens ordskörd: tvåtusenåttiofem stycken

Förra året försökte jag inte ens, året dessförinnan satte jag egna regler som ni kan läsa om i NaNoWriMo och misstagen jag gör om och om igen. För övrigt gick jag inte i mål då heller. I år …. I år kör jag visserligen också egna regler och vill köra minst fyra pomodoro-omgångar à tjugofem minuter. Idag blev de fyra tjugofemminutarna alltså drygt tvåtusen orden. Men vem räknar, he he.

Undrar ni vad Pomodoro-metoden är? Läs mitt inlägg om den här.

Jag har dessutom gett mig själv finfina förutsättningar att lyckas. Jag har förberett mig genom att påbörja ett nytt romanmanus, så att jag redan är med i matchen. Sedan utgivningen av min första roman, Mariannes mirakel, har jag insett att jag verkligen vill leva ett skrivarliv och just nu har jag en berättelse som jag bara måste (måste kanske inte, men vill) berätta. Och jag har avsatt fyra gånger tjugofem minuter varje dag för mitt skrivande. Ganska så välkrattat för en härlig månad framför tangenterna, eller hur?

nanowrimo 2022. författare, skrivliv, Malin Lundskog — knattrar på …

Även om jag inte går i mål vinner jag

Ni får gärna heja på mig och fråga hur det går, för det är ingen annan än jag som har några förväntningar på mig och mitt skrivande. Eller på att jag ska bli klar. Det finns inget förlag som står och väntar på mitt manus, jag har inte lovat någon annan att få läsa den här berättelsen som jag verkligen (verkligen!) hoppas att den en vacker dag blir en roman. Det är ungefär som med träningen: jag gör det för att jag mår bra av det, det utmanar mig på en nivå som gör att jag utvecklas och lär mig nytt och jag gör det för att det är jävligt kul.

Om jag går i mål med de 50 000 orden som NaNoWriMo, National Novel Writing Month, innebär återstår att se den trettionde november. Hur som helst är jag en vinnare, som redan har skrivit fler ord än jag hade igår och varje ord räknas ju.

PS. Jag vet inte om man kan säga att det här blir min tredje roman, när jag bara har en utgiven. Än så länge. Min tävling, mina regler? Eller skam den som ger sig helt enkelt …

Förresten, är ni med och skriver? Berätta gärna, så kan vi heja på varandra.

Heja dig! Och mig!
Varma kramar Malin Lundskog

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning

Kvinnohistorier som behöver berättas, skrivna som oskriva kvinnohistorier från dåtid till nutid – det där är ungefär vad insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier verkar för. Och vet ni vad? I veckan blev jag invald i styrelsen för stiftelsen. Inte konstigt att jag går runt och mallar mig va? Särskilt inte eftersom jag har varit med i en del av arbetet med vad stiftelsen ska ha för inriktning och hur vi ska få ihop allt med filmfonder, event och att sprida kvinnohistorier som behöver berättas.

kvinnohistorier, logga, styrelse, Malin Lundskog

Stiftelsen Kvinnohistorier är nystartad och styrelsen nyvald, men det här är förhoppningsvis något som jag får mängder med anledningar att återkomma till. Jag kommer att ansvara för eventen som går under namnet Kvinnohistorier förenar, för … det är väl just det de gör, historierna? Förenar.

Det känns hur som helst himla kul, eftersom jag vurmar för kvinnors välmående både genom mitt arbete som hälsocoach, podden Mitt perfekta liv och dessutom har ett hopp om att kunna belysa kvinnofrågor i mitt skönlitterära författarskap. (Hoppsan sa! Det där kan har varit första gången jag sa det högt och även om jag hoppas att jag som författare kan underhålla mina läsare, så hoppas jag också att lyfta frågor om sådant vi tror vi ska skämmas för. Som vi inte pratar om och som är tabu. Ja, som inkontinensen i min roman Mariannes mirakel till exempel.)

Veckans Gott&Blandat undrar vad fan Qatar håller på med

Apropå kvinnohistorier: Läste på SVT Nyheter om Damlandslaget som försvann. Alltså, när ska världen bojkotta detta fotbolls-VM? Jag älskar fotboll. Och stora mästerskap. Men visste ni att ett av argumenten Qatar hade med när de ansökte om att få vara värdland för fotbolls-VM var att de lovade att utveckla damfotbollen i landet. Och visst, när landet tilldelas VM bildade de för första gången ett damlandslag. Hurra?

Nej, verkligen inte hurra. Qatar har ingen nationell liga för damfotboll och damlandslaget (?) har inte spelat landskamp sedan 2014. Sådant har jag retat mig som på fan idag. Qatar är sötlakritsen i min gott&blandat-påse, en bit jag tycker man ska tänka till om. Göra om. Få att tänka om? Den gillar jag inte, men den finns där. Varsågoda, ni som vill ha … Det här är en kvinnohistoria vi behöver skriva om.

Cool belysning i Slottsskogen

Jamen, kolla här! Gick en sväng i Slottskogen i veckan, medan jag väntade på att klockan skulle slå bokklubbsdags. Och då gick jag förbi det här. Blev glad. Vad blir ni?

kvinnohistorier, cool belysning, Slottsskogen, Göteborg — Vem vill inte hoppa runt där inne?

Det här är alltså lite av det som har hänt eller jag har känt i veckan. Det har hänt mer. Självklart! Men hur kul är det för er att läsa vecka ut och vecka in om att vi drar ut på sjön för att kolla hummertinorna? Eller att jag tränar, hoppar runt på klipporna med hundarna, badar och skriver. Skriver och skriver och skriver. Just nu på en berättelse som kan bli min tredje roman. Som har gjort att jag idag har googlat på både ’färg, insatsledare, hjälm’ och ’smycken, andra världskriget’. Eller att jag gillar Springsteen och hans nyinspelning av gamla soullåtar?

Den här veckan har jag dessutom stängt en stor och betydelsefull dörr, men den dörren kräver sitt eget blogginlägg. Eller … jag kan säga så mycket som att jag har stängt medlemsprogrammet GLAD FRi STARK. Min stolthet. Vilken blandning ändå? Livet alltså! Gott & blandat.

Kvinnohistorier, Qatar och cool belysning är alltså titeln på mitt söndagsinlägg den här veckan på bloggen. Kom inte på förrän nu att jag glömde ta med det här med vintertid. Eller normaltid, som det ju också är. Vad skönt det var att gå upp imorse. Ljust! Och höstmörka kvällar tycker jag är jättemysigt, så den här tiden passar mig. Vad säger ni, vilken tid är bäst?

Oavsett tid: ni är bäst allihop! Bara så att ni vet …
Vill ni läsa fler söndagsinlägg av gott&blandat-karaktär så hittar ni dem här.

Tills vi ses igen: varma kramar från mig
Malin Lundskog