Bloggen - Sida 129 av 384 - Malin Lundskog

Mitt perfekta liv är det nya namnet på podden

Mitt perfekta liv är en spinoff på podden Min perfekta kropp. Nu när våra kroppar är perfekta, tycker vi att det är dags för perfektion i livet också. He he …

Mitt perfekta liv, podcast, Malin Lundskog, författare, Viktoria Davidsson, fotograf — hoppas att ni gillar vår nya omslagsbild lika mycket som vi gör
I Mitt perfekta liv är ju inget fel eller fult, menar jag …

Ett ofrivilligt långt sommarlov

Vi avslutade vår poddsäsong i våras, när podden fortfarande hette Min perfekta kropp, och sa på återseende. Vi ville ha ett långt sommarlov. Viktoria skulle bland annat ha fotoutställning och vila upp sig efter en termins hårda studier och jag skulle både driva krog och redigera uppföljaren till min roman Mariannes mirakel.

Men, när vi var klara med allt det där så hände det grejer som gjorde att sommarlovet blev ofrivilligt långt. En mamma dog och en restaurang brann ner. Jamen, ni fattar ju. Att podda var inte det första vi tänkte på …

Mitt perfekta liv

Men det gjorde några av våra lyssnare. De undrade vart vi hade tagit vägen och. Ja. På den vägen är det? Här är vi nu igen, fotograf Viktoria Davidsson och jag, författare och multiföretagare (jag vet, men det är Viktorias benämning på mig). Med en spinoff på Min perfekta kropp. Eller bara en vidareutveckling? Jag vet inte vad vi ska kalla det, berätta gärna vad ni tänker när ni har lyssnat. Om ni lyssnar alltså.

Vi ändrade namnet på podden när vi pratades vid efter allt djävulskap och båda två kände att vi vill mer än bara prata kropp. Nej, vi menar inte att kroppen är så bara men vi längtade efter en helhet. En möjlighet. Att prata om när livet går åt helvete.

Dessutom har våra kroppar blivit perfekta efter alla våra terapisamtal i poddformat. Inte för att kropparna har ändrats, utan för att våra tankar om dem har gjort det. Det är bra att prata, helt enkelt?

Allt är inte nytt

Mycket i podden är detsamma, som att vi fortfarande är där. Men en del är förändrat. Nu kan vi ju bredda våra försök att komma ned på djupet av våra samtalsämnen. Och visst är det härligt att man kan ändra sig? Om och om och om igen om man så vill. Hur som helst så känns det just nu så gôtt att vi efter en hel drös sorger och ännu fler bedrövelser gör gemensam poddcomeback.⁠

mitt perfekta liv, podcast, min perfekta kropp, Malin Lundskog, Viktoria Davidsson — premiäravsnittet av podden Mitt perfekta liv med Viktoria Davidsson och Malin Lundskog

Det om den perfekta sorgen

I premiären av Mitt perfekta liv! tipsar vi om det vita arkivet, frågar oss vad man säger när någon sörjer och hur fint det är att kompromissa mjukt.⁠ Vi frågar oss också varför man bryter ihop när man är bland vänner, men kan hålla tillbaka känslorna bland annat folk. Vi diskuterar även hur den perfekta sorgen ser ut. Om den nu finns …
⁠
Häng med! I det här avsnittet får ni höra om den perfekta sorgen. För en mamma är borta. Och en restaurang har brunnit ner.⁠ Ni kan lyssna direkt här nedan om ni vill!

det om den perfekta sorgen

Om två veckor kommer nästa perfekta avsnitt. Hoppas att ni vill hänga med oss när vi nyfiket utforskar det perfekta livet. Kanske hittar vi det, kanske inte? Vi hoppas och tror hur som helst att podden är för alla er som har perfekta liv, men inte har fattat det. Än …

Ni kan läsa om tidigare avsnitt under titeln Min perfekta kropp här.

Här hittar ni episoderna av Mitt perfekta liv!

2. Det om att vi släcker bränder så gott vi kan
3. Det om den perfekta vänskapen
4. Det om det perfekta sättet att vara låg på
5. Det om att vara bäst
6. Det om den perfekta starten på året
7. Det om den perfekta skönhetsutmaningen
8. Det om den bästa versionen av sig själv
9. Det om att man verkligen inte borde skämmas
10. Det om snus, celluliter och skam som skapar skam
11. Det om att slå lite mera dank
12. Det om att mäta framgång
13. Det om tantben och vätskedrift

Vi ses igen. Snart.
Massa varma kramar från mig, Malin Lundskog

nytt poddavsnitt 1: Mitt perfekta liv!

Efter en drös sorger och ännu fler bedrövelser är de tillbaka: fotograf Viktoria Davidsson och författare och multiföretagare Malin Lundskog. Nu är deras kroppar så perfekta att de har bytt namn på sin podd. Från Min perfekta kropp till Mitt perfekta liv!

Lika ödmjuka som vanligt tipsar de om det vita arkivet, frågar sig vad man säger när någon sörjer och hur fint det är att kompromissa mjukt.

Häng med! Kanske kommer ni tillsammans med våra poddare fram till vad ett perfekt liv är, kanske inte? I det här avsnittet får ni i alla fall höra om den perfekta sorgen. För en mamma är borta. Och en restaurang har brunnit ner.

Hösttecken, hundar och hopp om framtiden

Hösttecken, hundar och hopp om framtiden har den här veckan bjudit på. Ja, hundar och hopp finns med mig i princip hela tiden. Hösttecken är inte något jag lägger märke till stup i kvarten, men det har ju sina naturliga skäl. Men vi kan väl börja där? Bland hösttecknen.

Hösttecken

I fredags drog vi till stan, min man, våra hundar och jag, för att gå på examensceremoni för vår svärdotter (ja, men ni fattar ju! Jag är mamma till en gift son. Kärleksfesten kan ni läsa mer om här.) Hundarna var visserligen inte med på ceremonin och det är egentligen inte den jag vill berätta om här utan min insikt om hösttecken. Men när jag ändå håller på?

Vilken grej! Dels den fina aulan på Göteborgs Universitet och dels talen från både lärare och studenter. Så högtidligt. Och hoppingivande, det också. Rubrikens hopp om framtiden återkommer jag till strax. Den ljusnande framtid är både vår och de nyutexaminerade studenterna. Den är allas! Och som ni vet, ni som känner mig från förr och har läst min bok GLAD FRi STARK: fira är bra för hälsan. Fira sina framgångar och fira tillsammans. Ja, och fira både stort och smått och uppmärksamma sina och andras framsteg. Det ger oss kraft både i nuet och in i framtiden.

Förresten, när jag själv blev fil.mag i medie- och kommunikationsvetenskap tror jag inte att någon uppmärksammade det. Inte jag själv heller. Jag vet inte om det handlar om nya tider eller om det bara var jag som inte hade insett vikten av att fira?

hösttecken, Slottsskogen, promenad, löv, Malin Lundskog, Göteborg — höstfärger alltså!

hösttecken, löv, Slottsskogen, Göteborg, promenad, Malin Lundskog — Vem vill inte släpa fötterna efter sig här? Lövprassel!

Strunt samma, det är väl på sin plats att jag kommer till saken? Jo, När jag traskade runt i Slottskogen med hundarna insåg jag att det faktiskt är höst. På riktigt. Gula och bruna löv låg strösslade på marken, ekollon och kastanjer likaså. Solen strilade genom vinröda blad på några av träden och det doftade höst. Egentligen kanske det luktade fuktig jord, men ändå. Höst.

Hösttecknen jag inte har tänkt på tidigare

Jag gillar hösten, så jag strosade runt och reflekterade över det mystiska att vi inte har det så höstlikt ute på ön. Men så plötsligt. Bam! Slog det mig. Det är klart att vi har höst på Knippla. Det är ju bara hösttecknen som är olika. Men jag som har bott på fastlandet i drygt femtio av mina femtiotre år har inte insett att humrar, hummertinor och flytoveraller sannerligen är tecken på att hösten är här. Intressant, eller hur? Blir också nyfiken på vad ni tycker är hösttecken? För jag antar att det skiljer sig, inte enbart beroende på var vi bor utan också beroende på intressen? Och kanske andra variabler också. Berätta gärna!

hösttecken, flytoverall, Knippla, Malin Lundskog — att flytoverallen åker på är ju verkligen ett hösttecken

hösttecken, hummertinor, Knippla, västkusten, Bohuslän, Malin Lundskog — … och alla hummertinor i vattnet förstås. Hösttecken!

hösttecken, hummer, hummerfiske, Malin Lundskog, Knippla, Bohuslän — Nu snackar vi tydligt tecken på höst här i Bohuslän. Hummer!

höst, hav, västkusten. utsikt, knippla — ett rörigt hav är eventuellt också ett tecken på att hösten är här.

Hundar

Nej det är inte alls så att jag egentligen har något nytt och spännande att berätta om hundarna. Men de är ju med mig hela tiden (ni som hänger med på mina Instagram stories har ju till och med sett när vi knôr ihop oss på toaletten, hundarna och ja)g. De är med. Hela tiden. Och visst är de ungefär sötast i världen, mina springer spaniel-killar Brorsan och Jackson?

springerspaniel, hundliv, Knippla, västkusten — Jackson, som nästan alltid går och bär på ngt och hans ascoola storebror Brorsan

springerspaniel, Slottsskogen — Jackson (utan något i munnen …) på promenad bland hösttecknen i stan.

Hopp om framtiden

Hopp om framtiden är rubriken i artikeln i senaste Torslanda-Öckerötidningen efter intervju med mig om vår restaurang Den Glade Knoden. Den brann ju ner tillsammans med både Coop och nybyggda lägenheter i mitten av augusti och ja. Vi har just det: gott om framtiden. Känns fint att se det på pränt, då måste det ju vara sant?

Mer om branden kan ni läsa här.

Ungefär så och väldigt mycket skrivande har den här veckan innehållit. Jag skriver och skriver och har ju avslutat uppföljaren till Mariannes mirakel för nu. Det blir säkert en hel del redigering innan den, om den, blir en bok. Men nu har jag tagit tag i nästa manus och wow för energin jag känner för det. Det är ju sanslöst kul att lägga tid på sånt som är kul och ger energi, eller hur? Vad gör ni när ni gör sådant som är kul?

Over and out för idag. Med all säkerhet ses vi om en vecka igen, men jag skulle tro innan dess. Jag har mer om mitt författarskap att berätta, jag har podd-nyheter på gång och jag har boktips. Bland annat.

Ni vet väl att jag gör en Veckans gott&blandat varje söndag här på bloggen? Tidigare veckors gott&blandat hittar ni här.

Tills nästa gång: varma kramar
Malin Lundskog

Fan, det glömde jag att säga i vår podd om författarlivet

Fan, det glömde jag är inte bara en stadig punkt i podden Skriverier med Malin och Cilla. Den här gången handlar i princip hela avsnittet om att glömma. Om rädslan att glömma och hur sjutton vi gör för att komma ihåg sådant vi är rädda att glömma. Ja ni vet, som alla fenomenala idéer vi får till exempel, he he he.

Fan, det glömde jag att säga, skriverier med Malin och Cilla, podcast, författare — Skriverier med Malin och Cilla avsnitt 38,
finns där poddar finns precis som tidigare avsnitt

Skriverier med Malin och Cilla, avsnitt 38

Ja, äntligen är det dags för det trettioåttonde avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla och den här gången snackar vi glömska. Och kommer på att vi sällan läser om den där vardagsglömskan i skönlitterära böcker. Ni vet glömskan som vi inser att vi båda två har en del av i våra respektive liv.

”Du vet han den där som är gift med hon. Du vet. Som jobbar där, du vet … ”.

Så kan det låta hemma hos både Cilla och mig. Ja, eller att man lägger sina nycklar i kylen eller letar efter telefonen man har i handen. Är ni med? Är det för tråkigt att läsa om den, eller är det bara ingen som har kommit på hur sanslöst roligt man kan skriva om den glömskan. Det måste ju inte vara en dement åldring som råkar ut för galenskaper på grund av sin glömska. Eller?

Böcker går till tryck och manus till förlag

Cilla har skickat sin nya bok till tryck! Alltså … wow! Hon är så cool att kör egenutgivningen den här gången. Och jag? Ja, jag har skickat den fristående uppföljaren av Mariannes mirakel till förlag. Det pratar vi också om. Och precis som vanligt och exakt som det ska vara i vår podd pratar vi om så mycket mer. Och sjunger! Den här gången är det Cilla som tar ton. Vill ni lyssna direkt, kan ni göra det här:

Det regnar i …

Boktips

Joråsåatteeeee … vi tipsar om böcker också. Jag tipsar om Cassandra Speaks av Elisabeth Lesser som jag pratade om i något av våra första avsnitt, men kom av mig. Cillas tips i det här avsnittet är Kallbaderskan bland fjällen av Karin Härjegård. Varför vi gillar dem hör ni i avsnittet.

Fan, det glömde jag säga i vår podd om författarlivet, Skriverier med Malin och Cilla, författare, Malin Lundskog, podcast

Hoppas att ni har lika kul när ni lyssnar, som vi har när vi pratar. När jag skulle ladda upp det här avsnittet skrattade jag högt. För mig själv! Hundarna fattade ingenting, men glada blev de. Delad glädje osv.

Vill ni läsa mer om podden gör jag ett försök att samla ihop allt om den här.

Vi ses snart igen!
Varma kramar Malin Lundskog

Add Skriverier med Malin och Cilla 38: Skriverier med Malin och Cilla

Väntan är slut – avsnitt 38 är äntligen här! Författarna Malin Lundskog och Cecilia Andersson har landat i sina respektive skrivarlyor och nu är det full fart framåt som gäller. Den ena har skickat en uppföljare till tryck och den andra har skickat sin till förlag (håll tummarna!). Lyssna så får du reda på vem som gör vad! OM de kommer ihåg det förstås, för det var ju det här med minnet …

Men boktipsen har de koll på åtminstone. Ha så kul!

Inkontinenta kvinnor finns inte bara i romanform

Inkontinenta kvinnor är lika vanligt som icke inkontinenta kvinnor. Enligt undersökningar är det till och med fler av oss kvinnor i åldern 25-65 som är inkontenta än andelen som inte är det. Det är alltså inte ovanligt med urinläckage. Inte med inget läckage heller … Och ändå!

Ändå är inkontinens förknippat med något som är pinsamt. Som man kanske inte vågar söka eller ens vet att man kan söka hjälp mot. Och som man definitivt inte pratar högt om.

Ja, det var ju allt det där som fick mig att skriva min roman Mariannes mirakel. Den röda tråden i Mariannes mirakel har jag skrivit om här bland annat. Men inkontinenta kvinnor finns alltså inte bara i romanform. Och vet ni vad? Vi är fler som tycker att det är på tiden att pratar om skiten. Eller … om urinet menar jag såklart.

romanen Mariannes mirakel

inkontinenta kvinnor, Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog — Ett helt annat omslag, men fortfarande: min roman Mariannes mirakel.
Så här ser den ut i ljudformat

Årets fysioterapeut fokuserar på kvinnohälsa

Och de (ja, jag är ju bara en enkel författare som har lite koll på bäckenbotten) är fler inom vården som inser att det är svårt att hitta rätt där för en alldeles vanlig kvinna som kissar ner sig. För var börjar man? Vem kan något? Finns det ens gynekologer att få tag på nu för tiden? Framförallt: vem tar en urinläckande kvinna på allvar?

Ja, jag vet – det verkar självklart att man ska bli tagen på allvar. Dessvärre är det inte så det har funkat. Men vet ni, jag anar en ljusning på den fronten. Och det är väl tamejtusan på tiden? Jag menar, en roman är ju bara en roman och även om den skänker lite tröst i att man inte är ensam, så hjälper den ju de fakto inte alla de kvinnor som lider av inkontinens.

Idag läste jag i gp om årets fysioterapeut (HEJA!) Lisa Keller Altvall på Närhälsans rehabmottagning i Angered. Hon har valt att fördjupa sig inom det eftersatta området kvinnohälsa, med förlossningsskador, klimakteriebesvär, inkontinens, samlagssmärtor, graviditetsbesvär och bäckenbottenproblem.

Artikeln är för oss som prenumererar, men jag lånar med mig Lisas ord därifrån:

– Visst har en del blivit bättre, antalet kvinnohälsainriktade fysioterapeuter har ökat stort de senaste åren och jag har flera fantastiska kollegor både här på vår mottagning i Angered och på många andra mottagningar. Men det är mycket kvar att göra! Kvinnohälsa har varit ett eftersatt område så länge att det kommer att ta tid att komma tillrätta med. Det är fortfarande alldeles för många som inte blir tagna på allvar.
Lisa Keller Altvall, i GP 221011

En vibrerande stol?

I Borås ligger Heléns beauty center som har den vibrerande stolen Emsella som skickar ut elektromagnetiska impulser som genererar muskelknip. Massor med knip. På den stolen sitter kunder från hela Sverige och till och med från Norge och många av dem har fått stor hjälp av behandlingen.

Alltså hur coolt är inte detta? Att det händer grejer på fronten kvinnor och kvinnors hälsa? Att vi pratar mer om det? Och att vi plockar bort den där påhittade stämpeln av skam på något så mänskligt som urinläckage?

En parentes eller ett sammanträffande, men är det inte kul att en av de tre huvudkaraktärerna i min roman heter Helén. Det är hon som lider av inkontinens, med ett lidande och symtom baserade på intervjuer jag gjorde inför skrivandet av berättelsen.

inkontinenta kvinnor, löpning, Malin Lundskog, författare, Knippla — ett sammanhang jag har träffat på många inkontenta kvinnor i

Certifierad kontinensmottagning

Närhälsan i Hjällbo blev i våras den första certifierade kontinensmottagningen, ytterligare ett steg i rätt riktning. Eller hur?

PS. Jodå, visst finns det män som lider av urinläckage också. Och visst kan man vara fekalt inkontinent, men jag är långt ifrån någon expert på något område. Jag vet bara att jag träffade på så galet många inkontinenta kvinnor när jag löpcoachade som mest att det är vad jag har fokuserat på. Någonstans ska man ju börja?

Ni som är inkontinenta: sök hjälp. Prata med vården och era medsystrar. Ni är väldigt långt ifrån ensamma. Och vill ni läsa om Helén i min roman Mariannes mirakel blir jag jätteglad såklart. Vem vet, kanske lär ni er till och med något från den?

Vi ses snart på bloggen igen!

stora varma kramar sålänge,
Malin Lundskog