Den analoga revolutionen! Ja, det är faktiskt en revolution i min digitala värld och mitt ivrande för online-möten och jobba hemifrån och spara på papper och så vidare. Men vet ni vad: Jag har släppt min digitala kalender. Av flera olika anledningar. Det började med att jag ville få kontroll över mitt liv och min tid och längs vägen har jag upptäckt att jag har inte alltid en kalender med mig och kan inte säga ja eller nej direkt. Det ger mig tid att känna och tänka.

Sedan september förra året är det papperskalender som gäller för mig. Igen. För det var ju så det var förr (vad nu förr är? Låter väldigt längesen …) Då fick jag fullständigt spel och insåg att mycket av min upplevelse av att jag inte hade kontroll på varken mitt liv eller min tid berodde på min digitala kalender. Jag fick ingen överblick!

Och jag glömde av vad jag hade lagt in i kalendern. Det är inte samma sak att knappa in något i telefonen eller datorn som det är att skriva ned något för hand. Penna mot papper.

Papper och penna, helt enkelt

Känslan av kontroll och att minnas bättre när man skriver med papper och penna istället för att knappa med telefon, dator eller platta är inte bara en känsla. Forskning visar att vi minns bättre när vi använder papper och penna. Skönt ändå, när man får bevis för sin känsla? Vill ni läsa mer om forskningen kring det hittar ni en blänkare om fördelen med att skriva analogt här.

En annan fördel med att skriva med papper och penna är just förmågan att skriva för hand. Kommer ni också ihåg när man satte en ära i att skriva snyggt? Tränade på lektionerna och gjorde sina egna stilistiska val på fritiden. Ja, som att göra hjärtan istället för prickar över i till exempel. När jag var som mest digital upptäckte jag att jag inte kunde skriva för hand längre. Eller kunde, kunde jag, men det blev skitfult. Oläsligt. Även för mig själv. Och det kändes avigt i handen. Som om motoriken inte var med mig längre.

Min nya kalender

Eftersom det var mitt i ett år när jag till slut kom fram till att jag ville köra analog planering igen trodde jag inte att jag skulle hitta någon (snygg) kalender, men då visste jag inte att jag skulle få tipset om Rifle Paper Co när jag klev in i min favoritpappers- och pennaaffär i stan, Rum för papper. De hade en kalender som började i augusti och räckte i ett och ett halvt år (bilden högst upp). Halleluja!

För nästa år har jag valt en kalender från Nuuna. Älskar deras anteckningsböcker, både för kvalitén på pappret och designen. Anteckningsböckerna väljer jag alltid på prickat papper, inte så uppstyrt som randigt eller rutigt och inte så totalt okontrollerbart som helvitt. Vad föredrar ni?

Fler anteckningsböcker och kalendrar åt folket

Tack vare analoga kalendrar och anteckningsböcker och dessutom mitt morgonskrivande för hand, så har jag hittat tillbaka till en go känsla i handen igen. Skrivande kommer naturligt och det är tamejtusan en befrielse.

Den analoga revolutionen ger tid för reflektion

Som jag skrev i inledningen, så bar min analoga revoultion med sig att jag upptäckte friheten i att inte tacka ja (eller nej) till både trevligheter och annat direkt. Jag har inte alltid med min papperskalender och vet ni, det här minimerar risken att jag trycker in för mycket i kalendern. Hur smart som helst om jag får säga det själv, eftersom jag är väldigt vältränad på att säga ja och går igång på nya grejer, fler uppdrag och annat som tillslut knôr kalendern så full att det inte finns utrymme för någon som helst flexibilitet.

Flexibilitet är nödvändigt och utrymme är mitt ord för i år, såatteeeee … Men berätta nu. Hur gör ni med kalendrar och anteckningar? Papper och penna, digitalt eller både och (been there, done that också)? Berätta!

Vi ses snart igen, eftersom det ändå är här vid datorn som jag skriver det mesta och också det sätt de flesta av er och jag har kontakt genom. Det digitala. Blandat är bäst?
Varma kramar Malin Lundskog