Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Det här gör jag när jag tappar tråden

Det här gör jag när jag tappar tråden och det funkar lika bra oavsett om det handlar om författarskap, träning, bortglömda stickprojekt eller helt andra saker:

Jag backar tillbaka

Har jag kommit av mig i ett manus eller något annat jag skriver läser jag igenom de senaste raderna jag skrev. Kanske gör någon liten redigering för att komma in i texten igen och fortsätter sedan framåt.

det här gör jag när jag tappar tråden, Malin Lundskog, författare

Handlar avbrottet om träning backar jag tillbaka till en lägre nivå än jag var innan jag pausade träningen. Jag springer långsammare, kortare distanser och inte så ofta som jag gjorde innan tråden tappades.

Och bara för att ta ett exempel till som visar att backa tillbaka-tipset funkar i många sammanhang. Som när det gäller stickning till exempel. Jag kan tröttna på att sticka en tröja och börjar istället sticka strumpor. När strumporna är färdiga och jag känner suget efter att dra igång tröjsticket igen har jag ingen aning om vad jag höll på med. Gissa vad jag gör då? Just det, jag backar tillbaka. Går igenom mönstret. Det händer till och med att jag repar upp något eller några varv, för att se exakt var jag är. Och sen stickar jag på.

Jag underlättar för mig själv med ledtrådar och nudging

Det är lätt att tro att det är svårt när man har talat tråden och hamnar ur spår. Därför tycker jag att det funkar finemang att lura mig själv med ledtrådar och nudging (som jag har skrivit om förut i det här inlägget). Så här gör jag då:

Jag läser igenom slutet på texten jag har tappat tråden till och skriver ner det första som jag kommer att tänka på när jag läser. Känslan jag får, riktningar att välja, något om karaktärerna och/eller miljöerna. Stödord som jag sedan använder mig av när jag fortsätter att skriva. Komma in i känslan, ni vet.

det här gör jag när jag tappar tråden, nudging, Malin Lundskog, träningskläder
underlättar för mig själv genom att packa ner träningskläder i god tid, så att jag inte glömmer dem …

Det här går att översätta till både träning och stickning, eftersom det är två områden som ligger mig varmt om hjärtat. Ni kanske har andra grejer ni tappar trådar inom? Testa nudging på dem! För nudging är precis vad jag gör för att underlätta comeback där. Jag lägger fram träningskläderna. Jag förbereder mellanmål, så att jag vet att jag har energi. Ibland ställer jag in påminnelser i telefonen. Eller bestämmer med någon annan att vi ska träna tillsammans. Allt för att underlätta för mig själv. Så att jag in princip inte kan undvika att träna. Är ni med?

Stick-nudging då? Jo, jag laddar med mönster och garn. Ser till att det ligger framme. Talar om för min man att idag ska jag minsann sticka, så inte han lurar ut mig på makrillfiske eller något sådant. Och jag planerar inte in något annat som skulle kunna göra att jag prioriterar bort stickningen.

Jag reflekterar över hur det kändes då, när jag var igång

Ibland när jag har ramlat av banan och tappat tråden skriver jag ner allt jag kommer på om hur det kändes då, när jag var på banan. Jag skriver och känner och reflekterar och hittar tillbaka till den där goa känslan jag hade då. När tråden inte var tappad.

En bra plats för reflektion. Ser ni reflektionen av molnen i vattnet, förresten?

Reflektionen får mig att fokusera på varför jag skriver, tränar eller stickar. Eller vad det nu är jag har tappat tråden inom. Med siktet och känslan inställt på det härliga med att skriva. Och träna. Eller sticka. Då släpper jag tankarna på att det är så himla jobbigt att komma tillbaka efter ett uppehåll. Då är jag liksom redan tillbaka.

Det här gör jag när jag tappar tråden

  • Jag backar tillbaka
  • och jag underlättar för mig själv
  • dessutom reflekterar jag

Inga svåra grejer det här, eller hur? Ibland funkar första punkten bäst, ibland någon av de andra och ibland alla på en och samma gång. Men funkar, det gör de!

Tappar trådar gör vi allihop ibland och att acceptera det kanske egentligen borde ligga med som ett tips, men nu fick ni det här på sluttampen i alla fall. Gott så? Och ni kommer väl ihåg att bästa grejen för att komma tillbaka, bästa grejen för att ens börja till och med, är att göra. Kör och gör som jag har skrivit om här förut!

Ja, det här gör jag när jag tappar tråden. Vad gör ni? Dela gärna med er av era bästa tips. Det här var mina just nu.

Ses snart! Tills dess: HEJA HEJA er och varma kramar från mig
Malin Lundskog

Bokmässa, burar och barndomsvänner

Bokmässa, burar och barndomsvänner. Alltså, wowowow vilken vecka jag drämmer till med såhär i slutet av september. Varje ord i rubriken kräver ett (minst ett) eget blogginlägg, men jag börjar här och återkommer med dem senare. Okej?

Bokmässa

Jag har varit på en hel del bokmässor här i Göteborg, men jag har aldrig någonsin haft så roligt som jag har haft i år. Det är inte säkert att det beror på att mässan har blivit bättre. Det är helt enkelt jag som har blivit bättre … På att vara bokmässedeltagare och -besökare. Gett mässan och livet omkring den en ärlig chans. Gått in för att göra det som passar mig, träffat de jag vill träffa, gått på de seminarier och monter-samtal som jag har velat gå på. Sett det som en stjärnvinst att stöta på mängder med andra underbara utan att det var planerat.

bokmässa, burar och barndomsvänner, Malin Lundskog, bokmässan 2022, författare, Mariannes mirakel, manuslejonet
Linda, manusutvecklare, och jag. Framför en julgran? Jo, de körde workshop i jul-feelgood så det är inte så konstigt som det ser ut 🙂

Och njutit av att bli intervjuad av Linda, som lektörsläste och utvecklade manuset som sedan blev Mariannes mirakel. Dessutom har det som vanligt varit så himla kul att träffa Cilla, min poddpartner i podden Skriverier med Malin och Cilla, ni vet. Det kommer ni att få höra mer om i poddens trettionionde avsnitt som kommer ut på fredag (30/9 2022)

Barndomsvänner

En av mina allra, allra bästa vänner har jag känt i sådär ungefär fyrtionio år. Fyrtionio?! Jag vet inte om vi har hittat på det här, eller om det är sant, men vi tror båda två att vår vänskap började när hon knackade på hemma i vårt radhus och sa:

Hej, kommer flickan ut?

Visst är det gulligt? Även om jag skulle vilja säga att vi sedan den dagen har varit oskiljaktiga, så är det inte rikigt så det har sett ut. Herregud, det är ju ingen TV-serie eller Feelgood-roman vi lever i, he he. Vi har haft andra bästisar, tröttnat på varandra och till och med svikit varandra mellan varven, men på något sätt hittar vi alltid tillbaka. Och det är fint.

utsikt, Hönö, promenad
Den här utsikten alltså. Wow?

Häromdagen sågs vi. Tog en promenad med mina hundar ute på klipporna på Hönö, som ligger tre öar bort från Knippla. Jamen, ni vet. En promenad som man önskar aldrig ska ta slut. Som inte går ut på något annat än att umgås. Prata. Prata av sig.

Vi promenerade på en bit av Skärgårdsleden som jag har berättat om förut. Hur fint?

Inte för att vi hann prata färdigt, men vi hann att prata. Om barn, föräldrar, jobb och oss själva. Om hur skönt det är att gråta. Bland annat. Någon mer som känner igen sig i att tro att hon inte hinner umgås, men aldrig någonsin ångrar stunderna hon gör det? Jag räcker upp handen i alla fall. Och då har jag skrivit en bok om vikten av att umgås, för att må bra …

Boken heter GLAD FRi STARK och den hittar ni här.

Burarna är laddade

bokmässa, burar och barndomsvänner, hummerfiske, hummer, hummertinor, Knippla, västkusten,
hamnen är full av hummertinor.
hummerfiske, hummerburar, hummertinor, hummer, fiske, Knippla, västkusten
Vår kompis Gerhard har hjälpt oss att få ihop linorna till burarna.

Ja, det där med burar. Det är hummerburarna jag pratar om. Eller kupor som de säger här på ön. Hummerkupor. Imorgon kl 07.00 ska de i och min man har slitit hela dagen med att få ordning på alla linor, välen, bojar och annat. Det är verkligen speciellt att traska runt i hamnen och se alla burar stå redo. För tre år sedan hade jag ingen aning om att jag skulle tycka att det här med hummerfiske var så roligt. Och viktigt. Ja, vi får väl se om det är lika roligt och känns lika viktigt imorgon bitti, när vinden ska friska i och regnet ösa ner. Men kontentan ändå: man ska aldrig säga aldrig? Och skitfiske på oss allihop!

bokmässa, burar och barndomsvänner, askeladden, Knippla, hummer, fiske, hummerfiske
lastat och klar för avgång i ottan

På återseende snart, snart. Med mer om bokmässan, hummerfisket och säkert en del om barndoms- och andra vänner också!

Stor kram
Malin Lundskog

Därför slutade jag med pausjumpa

Därför slutade jag med pausjumpa, vad är det för en crazy rubrik? Jag som hävdar att rörelse under dagen är så in i hoppsan bra för både kropp och knopp och själ?

… och allt är ljudbokens fel!

Jo, ser ni: allt är ljudbokens fel! Min egen ljudbok alltså. Det är nämligen så att jag i och med att min roman Mariannes mirakel släpptes i ljudformat insåg att min berättelse inte är min. Den är er. Ni som lyssnar. Karaktärernas egenheter och egenskaper är inte mina att tolka längre. De är era att ta in. Välja om ni tycker om eller inte.

Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog
Mariannes mirakel som ljudbok

Jag spelade mina karaktärer

För det var nämligen så att jag under en rätt lång period körde jag pausgymnastik varje torsdag på Instagram i en livesändning då jag spelade mina karaktärer. Och jag hade så roligt! Det hade de av er som var med också. Här ser ni till exempel när jag lekte Caroline, en av de två systrarna i berättelsen:

Livesänd pausjumpa med Caroline, en av karaktärerna i Mariannes mirakel

  • Därför slutade jag med pausjumpa, Malin Lundskog, författare
  • Därför slutade jag med pausjumpa, Mariannes mirakel, Malin Lundskog, Instagram
    hej och hå?

Men när jag hörde min berättelse läsas upp av någon annan, i det här fallet duktiga inläsaren (eller är det uppläsaren?) Lisa Ahnlund, så upptäckte jag att det inte är min berättelse längre. Lisa och hennes fina röst har tolkat den på sitt sätt. Ja, så som vi gör när vi läser. Och lyssnar. Så som vi väl ska göra? Det är ju det som gör allt så spännande. Och läskigt att vara författare kan jag informera om.

För även om vissa älskar mina karaktärer och är fascinerade av berättelsen så faller den inte alla i smaken. Och vissa av de som tycker om den faller för den ena karaktären, andra hittar humorn i berättelsen och ytterligare några fokuserar på relationen mellan systrarna i min roman. Smaken är som baken och så vidare, eller hur?

Min berättelse är er

När den insikten ramlade ned i magen på mig insåg jag att jag inte kan fortsätta att pådyvla er min tolkning av karaktärerna. Därför slutade jag pausjumpa på grund av min egen ljudbok. Min berättelse är er.

Förresten: egentligen har jag inte direkt slutat med pausjumpa. Inte för egen del i alla fall. Den har jag nämligen aldrig börjat med, he he. Jag får in rörelsen ändå tycker jag och sitter inte så lång stund i sträck utan att resa på mig för att ta en kisspaus, hämta kaffe, gosa med hundarna eller gå och bada.

bada, västkusten, springerspaniels, Malin Lundskog
istället för pausjumpa vid skrivbordet: hundar och bad!

Från idé till en hel relationsroman på bokmässan

Från idé till en hel relationsroman och nu är det dags för Mariannes mirakel att äntra bokmässan. Fredagen den tjugotredje september kl 12.00 träffar jag min lektör, Linda Vestergren, i Litterära konsulters monter F01:54.

från idé till en hel realtionsroman, Mariannes mirakel, malin Lundskog, författare, bokmässan 2022
min fina bok!

Från idé till en hel relationsroman

Exakt vad vi ska prata om, Linda och jag, vet jag inte. Hon för och jag följer, men jag har en känsla av att det kommer att beröra processen från idé till en hel relationsroman. Och som jag ser fram emot det här. Hoppas att ni har tid och lust att komma förbi. Och eftersom hoppet är det sista som överger människan tar jag med mig en hög böcker och en välvässad signeringspenna. Tänk om Marianne och hennes mirakel får följa med hem till någon av er!

Mer om romanen hittar ni bland annat här: Mariannes mirakel och här: Mariannes mirakel får fina recensioner

tomater, träning och tacksamhet i mitten av september

Tomater, träning och tacksamhet har livet bjudit på den här veckan. Tidernas andra ”veckans gott & blandat” är här, med mina highlights från veckan.

Tomater i stora lass från Kerstin på Knippla

Ska vi börja med tomaterna? Någonstans ska vi ju börja och wow wow wow för Knippla-odlade tomater! Jag odlar inte själv i år (hade fullt upp med att driva krog och lansera Mariannes mirakel när sådden begav sig), men det gör Kerstin här på ön. Och som hon odlar! Som tomaterna växer! De är både hur vackra och hur goda som helst.

tomater, träning och tacksamhet, Knippla, bifftomater, tomater, Malin Lundskog, blogg
kolla in den leende tomaten!

Det här är inte, har aldrig varit och kommer eventuellt aldrig att bli en matblogg, men jag har en del spännande grejer vi ska testa med Kerstins tomater. Ikväll blir det stekta gröna till exempel. Vi har semitorkat småtomater, för att frysa in. Och så ska vi sylta och göra marmelad. Dessutom ska vi testa att göra tomatpulver och just nu står focaccia med småtomater och örter i ugnen. Luktar galet gott! Vill ni veta vad vi gör med tomaterna? I så fall återkommer jag om det.

Varför jag skrev ”eventuellt aldrig” här ovan? Jo, för att man ska aldrig säga aldrig.

Träning och att aldrig säga aldrig …

För några år sedan sa jag ”ALDRIG MER!” om att leda gruppträning. Men visst är det tur att man kan ändra sig? Jag kör ju på med utomhusträning här på Knippla, som jag berättade om i första veckans gott & blandat. I måndags återuppstod även träningen för hyresgästerna på Pedagogen Park, för första gången på några år (pandemin ni vet …). Så kul! Tacksam som sjutton för frågan och ser verkligen fram emot måndagarnas lunchträning.

Tacksamhet över mammografi

Jag är tacksam över en himla massa (har ju tränat upp min tacksamhetsförmåga under många år nu) och det jag vill berätta här och nu är min tacksamhet över mammografi-möjligheterna vi har. Är det inte fantastiskt ändå? Vi får gå på undersökning och behöver inte ens själva komma ihåg att boka tid för det utan bli kallade. Det och cytologprov. Jag tvekar inte en millisekund på om jag ska gå eller inte. Jag går. Tacksam så att jag ibland när jag tänker på det börjar gråta.

tacksamhet, mammografi
Med nyklämda bröst, tacksam som tusan!

Västliga vindar och trädgårdsdekoration

Vi går längs med vattnet, mina hundar och jag. Varje dag. I veckan har det blåst västliga vindar och då kan vi hitta både det ena och det andra som kommer inblåsandes med havet. Det ena tar vi med oss slänger (fatta hur mycket skräp från både när och fjärran!!!) och det andra kånkar jag hem och gör trädgårdsdekorationer av. Häromdagen hittade jag en av de här och fortsatte färgkoordinera ute i trädgården. Tacksam över skräp? Ja. Faktiskt.

vägen, västkusten, boj, plocka skräp, Knippla, Malin Lundskog
bojen som inte hänger på spaljén hittade jag. För tung för att hängas upp,
men gav mig en dos gratis träning att bära hem …

Tomater, träning och tacksamhet

Apropå färgkoordination. Vilken orange vecka det har varit? Med tomater, välen och mammografi-skyltar som matchar. Tur att Jackson hade sin orange sele på sig igår eftermiddag när vi var ute och gick. Och lekte. Och badade. Ja, så att veckans färgtema följdes. För om det är något jag är tacksam över den här veckan (också) så är det de här två.

Sicka killar alltså! För det mesta, he he. Ni ska få höra mer om lövjagande hundar och trasiga grindar. Men inte nu. Nu får ni hålla till godo med ett foto från vår lördagseftermiddag.

tomater, träning och tacksamhet, springer spaniels, västkusten, bada, Knippla
Brorsan och Jackson, våra Bruce-brothers …

Over and out och ett gott slut på den här veckan. Vi ses nästa hoppas jag.

Tills dess: stora varma kramar och högljudda hejarop från mig till er!
Malin Lundskog

PS. Ni har väl inte missat att vi är igång med podden Skriverier med Malin och Cilla igen?

Bränder, bröllop och höga berg i nytt poddavsnitt

Bränder, bröllop och höga berg är bara en del av allt vi pratar om i det trettiosjätte avsnittet av podden Skriverier med Malin och Cilla. Som vi har längtat! Ett jättelångt sommarlov har vi haft uppehåll från vårt författarsnack. Ja det blev lite längre uppehåll än planerat på grund av den där branden och min energi som försvann, men … NU! Äntligen!

Vet inte om ni har längtat lika mycket som vi, men nu kör vi igen: nytt poddavsnitt varannan vecka. I podden med Cilla från Småland och mig från västkusten där vi diskuterar vår skrivprocess, språk, författarskap, livet, recensionerna, manusen, idéerna, kreativiteten, miljöbeskrivningarna och allt annat som snurrar i huvudet på två författare. För snurrar gör det, he he.

Skriverier med Malin och Cilla, avsnitt 36

I det här avsnittet sammanfattar vi sommaren för varandra. Min med brand och bröllop och Cillas med Kebnekajse, maraton och egenutgivning. Jag hoppas att ni kan höra hur mycket vi tycker om varandra och att prata om både livet och skrivandet när ni lyssnar. Det var nämligen det jag tänkte mest på när jag klippte ihop vårt prat (och skönsången förstås …): vi har verkligen genuint kul! Och gillar att prata med varandra om både bränder, bröllop och höga berg. Och massa annat!

bränder, bröllop och höga berg, podd, skriverier med malin och cilla, Malin Lundskog, författare
gissa sången som sjungs i det här avsnittet!

Boktipsen

bränder, bröllop och höga berg, boktips, Lisa Jewell, podd, boktips, skriverier med malin och cilla
svensk västkust möter engelsk landsbygd …

Som i alla våra avsnitt tipsar vi om böcker vi gillar. Den här gången tipsar jag om Lisa Jewells Natten Tallulah Murray försvann, en superb spänningsroman i brittisk miljö, med familjehemligheter och en författare som nosar upp ledtrådar i försvinnandet. Tycker dels om berättelsen, miljöerna och karaktärerna och dels gillar jag hur berättelsen är upplagd. Man får följa det som hände då, vid försvinnandet, och man får följa det som händer i nutid, tills de båda tidslinjerna möts.

Cilla tipsar om ”Windsorknuten” som är en mysdeckare i en serie som heter Drottningens detektivbyrå. Jag blev lässugen! Men alltså … där satt vi och pratade och skrattade om Queen Elizabeth II och Cilla hoppades att drottningen tyckte om berättelsen. Samma dag som vi spelade in avsnittet kom nyheten om drottningens död. Lite creepy ändå va?

Podden finns där poddar finns

Något sådant brukar man skriva i sociala medier. Och det stämmer. Oavsett om du lyssnar på podd via Apple Podcasts, Acast eller Spotify så finns Skriverier med Malin och Cilla där. Ska finnas i alla fall. Jag är inte den mest tekniska poddklipparen, så bare with me.

Vill du hellre lyssna direkt här, på webben, så varsågod: Lyssna på Skriverier med Malin och Cilla avsnitt 36 här

Vill du läsa mer om podden, hittar du mina inlägg här: Skriverier med Malin och Cilla på bloggen.

En hemsida från Everday